Mogger
Hipsteranka
Re: Den stora nageln i ögat (reflektion)
[ QUOTE ]
Men är du verkligen förvånad över att folk känner att deras spelstil stämmer precis överens med den du beskrev som "ett kontrollfreaks våta dröm"? Jag tror inte att du spelat traditionellt rollspel annorlunda än oss andra, eller att du är en dålig SL, etc. Snarare tvärtom. Jag är inte det minsta förvånad att folk läste ditt inlägg som ett inlindat angrepp på sina spelstilar.
[/ QUOTE ]
Jag utgick som sagt från mig själv och ville belysa att jag inte alltid spelat som jag har velat. Det är ju mitt misstag, inte någon annans. Jag blev nyfiken på om andra uppfattade sin spelsituation som funkis eller om jag av någon anledning sökte något annat, som inte är eftersträvansvärt av flertalet. Jag vet ju inte det. Jag vet inte om det jag uppfattar som problematiskt inte är fantastiskt för andra. Därför frågade jag, Jag är intresserad av hur folk ser på sin situation. Lite tillspetsat kan man ju hävda att osäkerheten kring ens spelstil antyder att den inte är djupt förankrad, Förrutom hos Krank då, som antagligen skulle kunna försvara sitt sätt att spela på under dödshot.
Är spelstil ens viktig? Eller handlar det om något annat? Många svar tyder på det.
Men till din fråga. Jo, jag tror nog att det kan förmedlas via ett forum. Men som sagt inte i den här tråden. Men gärna i en annan.
Och nej jag såg inte problemen. Jag såg problem. Många problem angreps, vissa rätt men andra på fel sätt. Fler problem skapades. Vi kunde inte identifiera det riktiga problemet. Eller vi kunde, men eftersom våra spelverktyg inte var ämnade för att lösa de problemen var det inte självklart vad som var rätt eller fel lösning. Av någon anledning så förväntade vi oss att spel och scenarion skulle kunna spelas på alla olika sätt, att någon annan tänkt hårdare och bättre än oss. Det var det ingen som hade. Istället utvecklades rollspelandet åt håll som kändes naturliga, men inte var det, som ledde till ett spel med ett för oss fel fokus. Jag skyller inte på spelen. Jag tycker bara det är synd att ingen reflekterat över vad spelandet innebar. Det är inte så lätt att på egen hand göra det.
Vi ville, kort, sätta rollpersonerna i centrum, men visste inte hur. Samtidigt ville vi ju spela Enemy Within och allt vad det heter. Jag led mig igenom massor av kampanjer. Ibland träffade vi helt rätt. Vi visste inte varför eller hur. Men då blev det fantastiskt. Nu kan jag göra det varje dag.
Och jo, det fanns aspekter jag gillade. Som att vara SL. Det gick jag igång på. När ingen kunde förmedla det där fantastiska så tänkte jag att då för väl jag försöka. Ibland var det hejdlöst kul. Som samvaro, som spel, men inte på det där sättet som vi ville. Det klickade sällan.
Man kan säga att jag misstänkte att det fanns ett djupt problem, men jag kunde inte identifiera det, så jag spelade på sätt som inte krävde det. Jag tror inte att man behöver se sig om efter andra sätt att spela på om man är nöjd på alla sätt och vis.
[ QUOTE ]
Men är du verkligen förvånad över att folk känner att deras spelstil stämmer precis överens med den du beskrev som "ett kontrollfreaks våta dröm"? Jag tror inte att du spelat traditionellt rollspel annorlunda än oss andra, eller att du är en dålig SL, etc. Snarare tvärtom. Jag är inte det minsta förvånad att folk läste ditt inlägg som ett inlindat angrepp på sina spelstilar.
[/ QUOTE ]
Jag utgick som sagt från mig själv och ville belysa att jag inte alltid spelat som jag har velat. Det är ju mitt misstag, inte någon annans. Jag blev nyfiken på om andra uppfattade sin spelsituation som funkis eller om jag av någon anledning sökte något annat, som inte är eftersträvansvärt av flertalet. Jag vet ju inte det. Jag vet inte om det jag uppfattar som problematiskt inte är fantastiskt för andra. Därför frågade jag, Jag är intresserad av hur folk ser på sin situation. Lite tillspetsat kan man ju hävda att osäkerheten kring ens spelstil antyder att den inte är djupt förankrad, Förrutom hos Krank då, som antagligen skulle kunna försvara sitt sätt att spela på under dödshot.
Är spelstil ens viktig? Eller handlar det om något annat? Många svar tyder på det.
Men till din fråga. Jo, jag tror nog att det kan förmedlas via ett forum. Men som sagt inte i den här tråden. Men gärna i en annan.
Och nej jag såg inte problemen. Jag såg problem. Många problem angreps, vissa rätt men andra på fel sätt. Fler problem skapades. Vi kunde inte identifiera det riktiga problemet. Eller vi kunde, men eftersom våra spelverktyg inte var ämnade för att lösa de problemen var det inte självklart vad som var rätt eller fel lösning. Av någon anledning så förväntade vi oss att spel och scenarion skulle kunna spelas på alla olika sätt, att någon annan tänkt hårdare och bättre än oss. Det var det ingen som hade. Istället utvecklades rollspelandet åt håll som kändes naturliga, men inte var det, som ledde till ett spel med ett för oss fel fokus. Jag skyller inte på spelen. Jag tycker bara det är synd att ingen reflekterat över vad spelandet innebar. Det är inte så lätt att på egen hand göra det.
Vi ville, kort, sätta rollpersonerna i centrum, men visste inte hur. Samtidigt ville vi ju spela Enemy Within och allt vad det heter. Jag led mig igenom massor av kampanjer. Ibland träffade vi helt rätt. Vi visste inte varför eller hur. Men då blev det fantastiskt. Nu kan jag göra det varje dag.
Och jo, det fanns aspekter jag gillade. Som att vara SL. Det gick jag igång på. När ingen kunde förmedla det där fantastiska så tänkte jag att då för väl jag försöka. Ibland var det hejdlöst kul. Som samvaro, som spel, men inte på det där sättet som vi ville. Det klickade sällan.
Man kan säga att jag misstänkte att det fanns ett djupt problem, men jag kunde inte identifiera det, så jag spelade på sätt som inte krävde det. Jag tror inte att man behöver se sig om efter andra sätt att spela på om man är nöjd på alla sätt och vis.
Jag har läst alla inläggen, tre gånger. Jag trodde jag höll med dig!
) ) och dessutom på begäran snacka lite mer om spelstil och sånt. 
