Om du gick igenom samma utveckling som rollspelare som jag så kanske det inte är termerna som är problemet så mycket som avsaknaden av termerna, alltså en avsaknaden av reflektion. Reflektion över vad man var intresserad av egentligen, och hur man uppnår det, snarare än vilken stil man spelar med.rälsning, sim, illusionism och problemlösning
Jag vet att jag kom med meningslösa hinder och drog ut på historien för att "man ska göra så", men det var något som kunde förstöra spelupplevelsen. Mycket har jag ju gått ifrån också, för att jag hittade modeller som jag gillade bättre. Rälsning blev fisktank eller samberättande, karaktärsbakgrunder blev "issues" (a la PTA) och "flags", detektivarbete blev filosofiska val istället(Inte så mycket "vad är den rätta lösningen på det här?" som "hur långt är jag beredd att gå för det här", osv.
Så för mig så har jag dels valt stilar jag gillar bättre, och dels så har jag fått bättre insikt i de stilar jag fortsatt med, och mer kul. Men visst var det kul även från början, det var ju rollspel! Det träffade ju ganska spot-on det jag ville göra, och med tiden så har jag hittat den riktiga "spot-on".
Svarar det på frågan? Jag känner att jag inte kan svara på frågan bättre om du inte preciserar den bättre.