Voldstagg13
Hero
Med rätt rollspel (eller spelgrupp/spelledare...) skulle man kunna göra som att ha musik-tema för saker, man pausar och kör ett filmklipp för stämning och gestaltning, bara kortare saker och helst inom genren.
Ett spel som verkar låna sig väldigt väl till bra dialog är Sagas of the Icelanders. Vi har bara haft två spelmöten hittils i vår Sagas-kampanj, men är det något som stått ut är det hur awesome dialogen blivit, både från spelledarpersonernas och rollpersonernas sida. Jag tror orsaken är att den vikingatida kärvheten, ödesmättnaden och svarta humorn är väldigt färgstark och lätt att ta till sig, och därmed lätt att anamma även i improviserad dialog.Genesis;n177471 said:Rapp, bra dialog är lite av en dröm för mig att få till i rollspel. Alltså, det kan absolut hända och det är fantastiskt när det händer, men det är främst en funktion av spelarskicklighet. Jag älskar den biten av spelandet, men vet att andra inte gör det, och inte känner sig så bra på det. Så ett spel som kan få spelare som inte känner sig så bra på att kläcka tuffa oneliners att göra just detta är lite av en dröm för mig. Jag har märkt att en hel del kan göras genom att sätta regler för hur spelarna får prata (som i Prosopopée och Nerver av stål, de två mest stämningsfulla spelen jag spelat), men det känns som att det fortfarande finns mycket utrymme för vidareutveckling här.
Det finns bra sätt att använda bakgrundsmusik, tycker jag. Intro och outro är fantastiskt och funkar väldigt bra. I Nerver av stål inleder man varje scen med lite smooth jazz, som går i ett par minuter, men sedan tystnar. Det funkar också bra. I Ribbon Drive är poängen att man ska anpassa spelet efter musiken, så då blir tajming inte ett problem. Till sist funkar det hyfsat så länge man har ganska lugn musik, för lugn musik i stressiga scener sabbar inte, men stressig musik i lugna scener är pest. Det är ungefär mina tips för att få bakgrundsmusik att funka.Dazumal;n177501 said:Jag måste vara lite "bass ackwards" och lägga stämningsmusik till saker jag inte tycker funkar sådär strålande i rollspel (jag vet att många gillar det, och har noterat att det nämnts i positiva ordalag här ovanför). För mig skapar det påtagligt ofta en off-känsla, och ännu värre är det om jag som SL måste sitta och tajma musikstycken till händelser i spelet. Usch. Jag fasar för att jag någon gång ska tvingas uthärda förinspelade uppläsningar av blocktext med dramatisk musik till. >_<
Jag skulle kunna tänka mig att använda ett "intro" och ett "outro" för att sätta stämningen före och efter sessionen, men absolut inte under själva spelet.
JB har jag koll på, men hur funkar det i spycraft?Big Marco;n177346 said:För biljakter finns två bra spel. James Bond (jättejättebra och nervigt) och Spycraft (bra och taktiskt).
Genesis;n177421 said:Det här känns som en smaksak snarare än något som inte fungerar i rollspel?
Det var därför jag var extra noga med att skriva ut "jag tycker" (eller meningar med den betydelsen i alla fall) =)Genesis;n177421 said:men att säga att det "inte funkar i rollspel" känns inkorrekt.
+Over 9000!!!1!krank;n177464 said:Många filmer, framför allt actionfilmer, har ju strukturen typ actionscen->transport->actionscen->transport där transportsträckan måste ske på ett visst sätt för att actionscenen ska kunna hända och handlingen drivas framåt.
Jag tycker att det fungerar utmärkt att hämta inspiration från film men då tänker jag på sådant som miljöer, karaktärsdrag och föremål. Intriger och händelser är annorlunda. För mig som spelar traditionellt och ofta sandboxigt handlar det där mer om att titta på förutsättningarna för intressanta handlingar, inte handlingarna i sig.zonk;n177463 said:Det är nog helt klart så att rollspel ligger närmare böcker än film, och att man trots detta nog lätt letar inspiration snarare i film.
Jag tycker det mesta fungerar i ett gemensamt berättande. Problemet uppstår ofta när man reglifierar händelsen för att få in " det kan misslyckas".zonk;n177584 said:Nässe - Jag menar att det inte blir coolt som jag tänkt mig, utan haltar! Den där biljakten jag spelledde gillade iofs den ena spelaren åtminstone, men jag var inte nöjd med den. Det var inga meningsfulla val riktigt för den som körde, han bara reagerade på vad de snabbare bilarna gjorde, det fanns ingen rutt riktigt (färden gick över dynbeströdd öken). Så han fick försöka preja och lite sånt, medans den andre spelaren matade på med sitt pumphagel (vilket funkade bättre, han hade tydligare parametrar att förhålla sig till).
Det jag letar efter är saker som folk testat och som inte blivit som de skulle, och då ofta pga att rollspel helt enkelt är annorlunda som medium än det man inspirerats av.