Re: Är det bara jag som är bonko?
Dags att jag svarar på det här eftersom ni buskrunkaräckel inte fattar.
Äh, allvarligt, ni har en vettig poäng - det borgar för upprepning. Samtidigt som det kan bli tradigt så tycker jag att det cementerar hjälten i dess roll. Visst, hjälten Bubba löser ofta saker på samma sätt, men det är ju också hans signum. Jag kan tycka att det är charmigt förutsägbart på samma sätt som Conan är förutsägbar. Och ju fler äventyr du upplever, desto mindre förutsägbar blir du som hjälte i och med att du har fler erfarenheter att dra nytta ifrån.
För att beskriva lite andra narrativa spelmetoder som tillämpas så vill jag nämna Storugglas bidrag. Istället för att ett perfekt slag innebär att man gör extra skada och blaha blaha, så får spelaren själv beskriva hur det perfekta agerandet uttrycker sig. Man får beskriva hur
coolt det är. Ett perfekt slag i strid innebär inte alls att man gör dubbel skada utan att man gör det som hjältens spelare tycker är häftigt. För att använda ditt exempel så kan en variant vara att man vid ett perfekt slag i strid rycker undan mattan för skurken.
Och det perfekta slaget blir en anekdot, och i förlägningen ett signum. Använder man det för mycket så kommer dock ens rykte som Conan
mattryckaren att föregå en och skurken kommer sluta ha mattor i uppgörelserummet
Jag ska ta och avslöja ytterligare en narrativ metod i spelets grundregler. Den har samma nackdelar och fördelar men används på ett annat sätt. Den kallas epitet (och det är ett vidrigt namn, så ge mig gärna tips om bättre). Observera att den ligger på korr hos Seter och inte är finslipad whatsoever;
Epitet
Epitet är egenskaper som enbart är förbehållna just hjältar, och för den delen även skurkar. Det är det som får rollpersonerna att sticka ut ur Gomorras myllrande hav av färgstarka personligheter och utgör det stoff av vilket hjältelegender vävs.
Ett epitet är en beskrivande men poetisk strof om din hjälte. Ett epitet skall bestå av ett adjektiv, ett substantiv och en geografisk plats.
Den Morrande Sabeltigern från Jerusalem är ett exempel,
Babels Förföriska Spindelkvinna ett annat.
När du skapar din rollperson skall du välja ett epitet som du tycker låter passande och som du vill att andra skall känna dig som utöver din hjältes vanliga namn. Skriv ned det på rollformuläret.
När du under ett äventyr gör något som du anser passa särskilt väl in på ditt epitet skall du säga det till spelledaren. Det är då dennes skyldighet att uppmärksamma hjältens epitet och anpassa din rollpersons framgång. Hur han väljer att göra detta är upp till honom själv, men det skall ha en märkbar effekt. Om Latifa –
Det Sövande Kattögat från Sumar försöker sig på att lugna ned en uppretad vaktleopard bör hon få en kraftig ökning (+5) av värdet för konsten
Djurhantering, just när hon hanterar denna leopard. Försöker hon sig på att klättra upp för en vägg och vill dra nytta av sitt epitet blir det hela mer långsökt; visserligen är en katt smidig, men ett kattöga? Spelledaren kan i detta fall vara snäll och tillfälligt höja värdet för
Akrobatik, men kan lika gärna döma ut förslaget som orimligt.
Vad tjänar då epitetet till? Epitetet hjälper dig med att skapa en personligare och mer levande rollperson och utökar dessutom hjältens bakgrundshistoria. Epitetet ger dig dessutom en möjlighet att dra nytta av det som gjort dig känd som hjälte ur ett rent regelmässigt perspektiv, vilket såklart är en bonus.
Om din hjälte överlevt tre äventyr skall du sätta dig ned och fundera över hennes karriär. På vilket sätt har hon utmärkt sig? Efter var tredje äventyr får du nämligen hitta på ytterligare ett epitet. En hjälte kan som mest ha tre epitet, men om hon överlever fler än nio äventyr får du som spelare stryka ett av dessa och hitta på ett nytt.
På samma sätt som hjältar har epitet så äger även skurkar denna förmåga. Det är en hjälp för dig som spelledare att spela skurken, men även ett sätt för spelarna att förbereda sig på hur en ond svartkonstnär skall agera.
___
Så för att komma till slutsats. Jag håller med dig om de svagheter som du tar upp, men ser fördelar som spelar väl med den känsla jag eftersträvar. Gray Mouser är förutsägbar, men det är också en del av hans charm.
Är jag helt ute och cyklar, eller kan du se vad jag är ute efter?
- Vulf
, men i Gomorra torde artillerimagiker sitta som fot i handske. Kommer man in i John Carter-tänket så borde det passa perfekt.
