Nekromanti Vad sa päronen om att ni spelade rollspel?

[skaraborgarn]

Föräldrar, målsman, syskonen och faster Märta, vad tyckte de om att ni spelade rollspel när ni var unga? Hiss eller diss?

 

[Grisodlar'n]

Diss och åter diss, speciellt från morsans sida. Fast de köpte en skrivmaskin åt mig så att jag kunde knattra på mina egna äventyr och hade väl kanske inte så stora synpunkter på att jag spenderade merparten av min månadspeng på rollspelsprodukter. Det fanns ju andra som sniffade lim istället. Det blev mycket knatter, Tipp-Ex och färgband iallafall.

Ibland kan jag dock tänka tillbaka nu som vuxen (rent fysiskt) och ledsamt undra varför de eller andra släktingar aldrig var intresserade av att läsa det jag spenderade så mycket tid på att skriva. Jag kunde ju faktiskt ha suttit och skrivit på något hemskt Breivik-manifest. Men det var väl viktigare med spriten för mina föräldrar iallafall, kan tro.

Men det är likadant nu, när jag bara har syskonen kvar i livet. Samma ointresse vare sig det gäller mina gitarriff och låtar eller det jag har gjort i Indesign och Photoshop med anknytning till mitt rollspelsintresse. Fan, inte ens vissa spelare uppvisar någon större tacksamhet för all tid som man egentligen lägger ned. Otack är världens lön.

 

[skaraborgarn]

Föräldrarna försökte vi få med någon gång att spela men det gick trögt. Någon av dem valde att spela lärd man för att denne inte hade vapen. Men de lät oss hållas och det var nog aldrig något rent negativt. De förstod det bara inte. Vi hade börjat vår bana med att gjuta tennsoldater så det ena gick väl in i det andra.

Några av mina kusiner spelade men de var mycket springa runt med mycket våld och slakt. Vi spelade sällan tillsammans med det hände. De bodde långt bort ska tilläggas. Lite synd att vi var på så olika nivå vid spel.

Vi frågad en kvinnlig kusin om hon ville vara med och spela. Men hon ropade högt. Hon menade på att man kunde begå självmord. Hon spelade någon gång men sa för några år sedan jag begrep ingenting.

 

[Henke]

Varken föräldrar, syskon eller annan släkt var någonsin involverad i mitt rollspelande mer än att föräldrarna köpte rollspelsprylar som jag önskade mig vid högtider. Nu när jag tänker på det så minns jag en ex-flickvän som var väldigt skeptisk till att jag spelade och menade att det var "farligt". Det blev dock inget issue för det var typ 1996 när mitt rollspelande befann sig på sparlåga och Äventyrrsspel nyligen pensionerat Ereb Altor.

 

[skaraborgarn]

Varken föräldrar, syskon eller annan släkt var någonsin involverad i mitt rollspelande mer än att föräldrarna köpte rollspelsprylar som jag önskade mig vid högtider. Nu när jag tänker på det så minns jag en ex-flickvän som var väldigt skeptisk till att jag spelade och menade att det var "farligt". Det blev dock inget issue för det var typ 1996 när mitt rollspelande befann sig på sparlåga och Äventyrrsspel nyligen pensionerat Ereb Altor.

Hon var nog lite svartsjuk på alla ankor och orcher du hade umgåtts med:wink:

 

[Rangertheman]

Jag hade fullt stöd hemifrån. Mycket bättre att spela rollspel än att hänga på byn

 

[skaraborgarn]

Jag hade fullt stöd hemifrån. Mycket bättre att spela rollspel än att hänga på byn

Inget varför spelar du inte fotboll?:wink:

 

[Rangertheman]

Inget varför spelar du inte fotboll?:wink:

Det gjorde jag det också men tröttnade efter några år =)

 

[skaraborgarn]

Rollspel fick kritik men det brukar allt nytt som barn och ungdomar gör få. På 80-talet ogillades rollspel, dataspel, videofilmer ja alla de fritidsaktiviteter de unga sysslade med som de äldre inte hade insyn i eller kunde påverka. Det eviga tjatet att man skulle spela boll handlade ju inte om att de var kul eller för den delen en aktivitet man kunde dela med de äldre utanför det var en fritidsaktivitet de hade insyn i. Idrotten ska ju lite präktigt fostra ungdomar till det de vuxna vill att de ska vara.

 

[Jobend]

Hade (har) en farbror som spelat Dungeons & Dragons sedan slutet av 70-talet, så när jag började visa intresse för Drakar och demoner runt 87 så var vägen redan banad. Sedemera tog han med mig till Gothcon och där fick jag spela AD&D första gången. Stort, sov knappt. Örlade bara runt och kände mig hemma direkt.

 

[Conan]

Hiss hemifrån

Men då jag är uppväxt i förorten så kunde man inte inte skylta så mycket med det utåt

 

[Tant Ragnar]

Diss hemifrån. Mamma var sjukt misstänksam mot hela upplägget.

Men, i ärlighetens namn, att hon fick höra sin (då SL) son säga något i stil med "ska ni skjuta alla som sover i skallen med hagelgevär eller tänker ni vara mer diskreta och skära halsen av dem?" vid typ tolv års ålder så kan jag ha viss förståelse för hennes inställning...

 

[Ape of Wrath]

Jag växte upp under det glada och hemska 80-talet men kan inte minnas något annat än hiss vad gäller mitt val av hobby.

I min lilla ort var vi säkerligen mer än ett tjog som spelade. Några gav ut ett fanzin vid namn Dnegel som några av er säkerligen kommer känna igen. Men vid samtal med dessa kan ingen redogöra för någon form av moralpanik. Föräldrar var glada att vi ägnade oss åt något konstruktivt.

 

[Mekanurg]

Jag var 18 när jag började spela rollspel 1977, så mina föräldrar tyckte inte så mycket om hobbyn. Mor var mest bekymrad över att jag skulle försumma mina gymnasiestudier. Far gillade att jag betedde mig städat vid spelbordet snarare än jag vore ute och festade med det lokala buset.

 

[Minimoni]

Hiss av hela familjen! Dels förstod de snabbt att rollspel knappast var lika dåligt att göra som de saker flesta andra i Värmland höll på med, inavel och förtäring av hembränt. De kanske var lite oroliga över att mina studieresultat skulle falla då jag faktiskt la enormt mycket tid på rollspel, men efter att ha visat att jag kunde fixa högsta betyg i alla ämnen utom matematik så lugnade de ner sig även på den punkten.

Och nu efter närmare 25 års rollspelande så är jag en högutbildad, berest person med en japansk fru som jag träffade då jag studerade i just Japan och vi har nu två barn som betyder allt. Livet kunde inte ha gått bättre på just de fronterna och mycket är faktiskt tack vare rollspel. Jag blev modigare rent socialt tack vare rollspel samt att det gav mig en helt annan läsvana än jag hade tidigare. Just att läsa har jag fortsatt med och läser runt 200 sidor per dag, fast vad jag läser växlar mellan allt från riktigt lätt och ytlig skönlitteratur till rollspel och faktaböcker om allt man kan tänka sig.

Så att mina föräldrar faktiskt valde att inte dissa mitt rollspelande ser jag som en av de saker de lyckats bäst med.

 

[entomophobiac]

Hade en period där jag fick diss från en förälder, men inte den andra. Men det var en kort period och precis när jag var på väg in i vuxenlivet, så knappast något som påverkade mig nämnvärt. Tror det handlade helt om oförståelse.

Fick dock en hel del pepp i andra sammanhang, eftersom rollspelandet hjälpte framförallt språkkunskaper och de tillhörande betygen.

 

[Minimoni]

Hade en period där jag fick diss från en förälder, men inte den andra. Men det var en kort period och precis när jag var på väg in i vuxenlivet, så knappast något som påverkade mig nämnvärt. Tror det handlade helt om oförståelse.

Fick dock en hel del pepp i andra sammanhang, eftersom rollspelandet hjälpte framförallt språkkunskaper och de tillhörande betygen.

Precis, rollspel är enormt bra för att utveckla sin läsning utan att behöva läsa de av skolan utsedda skönlitterära verken.

 

[entomophobiac]

Precis, rollspel är enormt bra för att utveckla sin läsning utan att behöva läsa de av skolan utsedda skönlitterära verken.

Jag började rätt tidigt med engelska spel, så även engelskan fick hjälp på traven. Det var inte som att du slutade läsa för att du inte förstod några ord när du var 10!

 

[Minimoni]

Jag började rätt tidigt med engelska spel, så även engelskan fick hjälp på traven. Det var inte som att du slutade läsa för att du inte förstod några ord när du var 10!

Det var genom VtM som jag lärde mig att läsa bra engelska. Jag fattade inte mycket av de mer komplicerade orden till en början men precis som du säger så ger man inte upp i den åldern, och jag ville ju vara med och spela VtM som de äldre och coola killarna

 

[Jocke]

Mina föräldrar har aldrig brytt sig så
mycket om vad jag håller på med. De var sura över att jag städade dåligt när jag flyttade hemifrån och frågade om jag knarkade. De tycker att det är lite kul att saker jag skapar ibland går att köpa i affären. Men det är typ all respons de har gett på sånt jag gör. Däremot gillar de den jag är och vi har väldigt trevligt när vi ses.