Jag tror att han som vanligt kommer att hata den - och att han som vanligt kommer att ha rätt. Ärligt talat, Moore-filmatiseringarna hittills har inte varit några jättehöjdare. Se bara på The League.
Jag trodde att det var alldeles uppenbart att det var Ozymandias man hejade på.
Jag tillhör den minoritet som faktiskt gillar The League. Däremot håller jag med om att det är en kass filmatisering av orginalet. För jag tycker att det är två helt olika saker. Det finns många exempel på filmer som helt misslyckas med att föra över orginalets story/känsla/whatever till det nya mediet men som fortfarande är bra filmer om man bara ser dem för vad de är. Se t.ex. på Kubriks The Shining. Den har nästan inget med Stephen Kings orginalhistoria att göra men är ändå ett mästerverk. Och ibland är detta helt motiverat. För vad många stick-by-the-original-fanatiker glömmer är att film är ett helt annat medium än både romaner och tecknade serier, eller vilken form nu orginalet ursprungligen kom i. De kan helt enkelt inte se att vissa saker som t.ex. funkar i skriven form faller helt platt på film.
Problemet med filmatiseringen av V är ju mest att man valde att förvandla den stundtals obehaglige V från en komplicerad karaktär man inte visste om man höll med ellwer ej till nåtslags standardiserad hollywoodesk "frihetskämpe". Och av den anarkistiska agendan syns inte mycket...
Såhär tänker jag:
Problemet är ju bara att det inte är upphovsmännen som avgör huruvida en film blir ett mästerverk eller ej, det gör tittarna. Dessutom så blir det uppenbart först efteråt. Sedan finns det väl inget som säger att man som tittare inte kan få ut nåt av en film som varken är störtbra eller slaviskt följer ett orginal, eller?
Men om man slaktar den för att göra en bra film då?
Jag tänker vara snäll och utgå från att du menade "på individuell basis", inte att filmer som många gillar automatiskt blir ett "mästerverk" sådär i största allmänhet... =)
Självklart inte. Grejen är den att ju mer man slänger ut från ett älskat original, desto mer riskerar man. Man får s a s stå på egna ben i högre grad - och hur många regissörer känner jag till som jag faktiskt litar såpass mycket på? Inte många. Lynch. Aronofsky. Ööööh... jag kommer inte på fler.
Resonemanget utgår ju från att det rör sig om älskade, som i bra, original. Jag kommer inte på några exempel på när det hänt, men det har säkerligen gjorts. Mina egna favoriter bland filmatiseringar (Fear and Loathing och Fight Club) följer ju båda originalen åtminstone i stämning och känsla och karaktärer, om än inte ordagrant - samtidigt som det rör sig om mycket bra regissörer som gått lagom mycket ifrån originalet för att materialet ska passa mediet - och som har kompetensen att bära upp just det de själva tillför.
Vi får se detta som bevis på att snällhet lönar sig eftersom du tolkade mig helt rätt.
Här håller jag inte med dig alls. Det finns mängder med böcker som, oavsätt kvalité, är mer eller mindre omöjliga att filma med minsta hopp om att göra något sevärt utan att sätta kniven i dem.
Ja, i filmen är V en libertariansk propagandafigur.
Om man är mycket stark måste man också vara mycket snäll... =)
Det finns det säkert - men jag tror att dessa böcker inte blir bra filmatiseringar med mindre än en helt lysande regissör och även manusförfattare.
Problemet är ju att filmen blir så utpräglat amerikansk - de enda två åsikter som verkar existera är den urvattnade liberalism Demosarna står för, och den utpräglade Konservatism deras moptståndare står för.
Instämmer helt. Nu börjar iofs Cronenberg få rutin på det, har ju i princip gjort samma film rätt många gånger nu (Videodrome, The Naked Lunch, eXistenZ, Spider). Too bad att det inte blev som det var tänkt med Total Recall, där Cronenberg från början var tänkt som regissör, då hade den kunnat bli en sevärd film.
