Utifrån att läst senaste inlägget i Kranks eminenta tråd Krank läser och skriver om Delta Green-scenarier så fick jag en halvny fundering.
Hur mycket vill man som spelledare egentligen att spelarna skall få reda på när man spelar Cthulhu mythos?
Hur mycket vill man som spelare få reda på när man spelar Cthulhu mythos?
Är dessa förväntningar handskakade inom spelgruppen när man spelar?
Personligen så tycker jag att idealet är att SL levererar ett väl avvägt mått av den kosmiska skräcken som näst intill går att bortförklara. Kanske där spelledaren hjälper till att bortförklara det onaturliga... (iaf nästan).
Cthulhu-rollspelen kretsar kring mysterier baserade på övernaturligheter som når sitt klimax i den kosmiska skräcken ("Det är en Mi-Go som livnär sig på de försvunna barnen"). I ett mer ordinärt och jordnära mysterium ("Juveltjuven visar sig till sist vara Moster Agda") utan övernaturliga inslag så tänker jag att det är tämligen handskakat att målet med spelet är att avslöja mysteriet. Frågan är om målet verkligen är detsamma när det gäller skräck i allmänhet och mythos i synnerhet. Jag skulle säga att skräck är som mest obehaglig när den inte är konkret.Visst vore det bra om spelarna faktiskt kunde få reda på mer om vilken roll Shub-Niggurath spelar i det hela, och sådär? Och kroppshoppandet?
Hur mycket vill man som spelledare egentligen att spelarna skall få reda på när man spelar Cthulhu mythos?
Hur mycket vill man som spelare få reda på när man spelar Cthulhu mythos?
Är dessa förväntningar handskakade inom spelgruppen när man spelar?
Personligen så tycker jag att idealet är att SL levererar ett väl avvägt mått av den kosmiska skräcken som näst intill går att bortförklara. Kanske där spelledaren hjälper till att bortförklara det onaturliga... (iaf nästan).