"Vanligt jävla rollspel"?

[Mogger]

Bilden att indiespel är annorlunda över huvud taget kommer i mitt tycke bara från att det var något annat som kom först och att rörelsen i sig i delar var en "revolution".

Inte helt. Jag hade nog inte spelat rollspel idag alls om det inte hade varit för indiespelen. För mig innebar det en fundamentalt annorlunda upplevelse runt spelbordet. Inte så att jag hade tråkigt. Då hade jag inte ägnat mig åt hobbyn alls. Men magin var absolut borta. Det var som att titta på en film man redan sett 40ggr.

Ur ett nu-perspektiv så är det på sin höjd en historisk kuriosa. Jag tror att vi skulle må så bra av att släppa att indiespel är något speciellt.

Kan man inte erkänna att något är både innovativt och samtidigt inte är "något speciellt"? Jag tycker nog att det har varit ett minst lika stort problem att utomstående betraktat rörelsen som snobbig och förmer. Sedan har du nog objektivt fel i påståendet. I princip alla spel som finns idag har inspirerats oerhört mycket av indiespelen. Kika bara på Fria Ligan som är en direkt arvtagare, eller varför inte alla små OSR-spel som till format och publicering har väldigt stora likheter med de tidiga indiespelen. Även mina egna alster har påverkats. Någon historisk parantes kan man inte kalla det, men man kan ju för all del anse att det inte har påverkat en själv i någon större utsträckning.

 

[Mogger]

Hmm, jag tror jag ser vad du försöker påvisa med frågan men vad du skriver är precis samma process som ett vanligt jävla rollspel.

Alltså, det jag tror att Christoffer menar är just detta. Vi kan väl betrakta indiespelen utifrån deras egna förutsättningar, utan att jämföra dem med, eller klumpa ihop med, andra spel? Det är ju där det brister. Säger vi att spel X gör något på ett nytt sätt så kommer garanterat någon och säger att "det fanns redan i spel Y" och sedan kommer någon annan och säger "vadå, skulle det vara så mycket finare?"

Vad jag menar är att något kan vara annorlunda utan att vara märkvärdigt.

Ps. Sedan finns ju Bakers alla andra spel kvar. Jag tycker nog att Dogs in the Vineyard skiljer sig mer från Western än vad jag kan hitta likheter, trots att de båda är spel om någon form av cowboys i någon form av vild väst.

 

[Ram]

Inte helt. Jag hade nog inte spelat rollspel idag alls om det inte hade varit för indiespelen. För mig innebar det en fundamentalt annorlunda upplevelse runt spelbordet. Inte så att jag hade tråkigt. Då hade jag inte ägnat mig åt hobbyn alls. Men magin var absolut borta. Det var som att titta på en film man redan sett 40ggr.

Ja, men det är din personliga känsla, inte sant? Att det var något som helt enkelt var du, att det slog an en speciell sträng i dig? Det är greatfrigginawesome såklart och jag är jätteglad för din skull, men jag har gjort en liknande resa och inte hamnat där du är. Jag var helt enkelt inte så mycket experimentell jazz som du (där jag bytt ut punk för jag gillar punk ). Men visst, mina anekdoter är inte mer allrådande än dina även om jag med mitt skeva öga på omgivningen i vissa delar försöker upphöja dem till objektiva.

Kan man inte erkänna att något är både innovativt och samtidigt inte är "något speciellt"? Jag tycker nog att det har varit ett minst lika stort problem att utomstående betraktat rörelsen som snobbig och förmer. Sedan har du nog objektivt fel i påståendet. I princip alla spel som finns idag har inspirerats oerhört mycket av indiespelen. Kika bara på Fria Ligan som är en direkt arvtagare, eller varför inte alla små OSR-spel som till format och publicering har väldigt stora likheter med de tidiga indiespelen. Även mina egna alster har påverkats. Någon historisk parantes kan man inte kalla det, men man kan ju för all del anse att det inte har påverkat en själv i någon större utsträckning.

Ja asså, det var rätt illa formulerat av mig... Jag menade inte att förminska det alls egentligen utan snarare att fösa in/släppa in indie i main-fåran. Det jag ville formulera är snarare att för en person som plockar upp ett indiespel nu så skall man se på det som ett bra spel, inte som en genomförd revolution. Revolutionen är klar, man behöver inte bry sig om varifrån de bra sakerna kom typ.

 

[Genesis]

Sedan är det såklart en skala, också. AW är betydligt närmare ”vanligt jävla rollspel” än vad Lovecraftesque är, som i sin tur är betydligt vanligare (och jävligare) än ett knarkigt franskt surrealistspel som Dragonfly Motel.

 

[entomophobiac]

Sedan är det såklart en skala, också. AW är betydligt närmare ”vanligt jävla rollspel” än vad Lovecraftesque är, som i sin tur är betydligt vanligare (och jävligare) än ett knarkigt franskt surrealistspel som Dragonfly Motel.

Har ingen koll på det sistnämnda, men just denna antydda skillnad är del av vad epitetet “vanligt jävla rollspel” kan demystifiera.

Den största skillnaden mellan Locecraftesque och Apocalypse World är ju hur, inte vad.

 

[Genesis]

Har ingen koll på det sistnämnda, men just denna antydda skillnad är del av vad epitetet “vanligt jävla rollspel” kan demystifiera.

Jag förstår inte riktigt. Vad är det som är så mystiskt och behöver avmystifieras?

Den största skillnaden mellan Locecraftesque och Apocalypse World är ju hur, inte vad.

Det HÄR är ganska mystiskt, dock. Fattar inte alls. Kan du utveckla?

Kan man kanske avmystifiera ännu mer genom att säga att lajv också är ”vanligt jävla rollspel”, förresten? Eller kanske att rollspel är ”vanligt jävla brädspel”?

 

[entomophobiac]

Kan man kanske avmystifiera ännu mer genom att säga att lajv också är ”vanligt jävla rollspel”, förresten? Eller kanske att rollspel är ”vanligt jävla brädspel”?

Det här är i alla fall vanlig jävla nerdrage.

 

[Sömniga Isaac]

Det här är i alla fall vanlig jävla nerdrage.

Jag vet inte riktigt, när jag hamnade i samtal om rollspel på jobbet så var det ett vanligt antagande att lajv är vad rollspel är. Känns mer som att det som sker här är att dra det in absurdum istället för att försöka bemöta vad som sägs. Vad som är rollspel och anses vara rollspel är kanske självklart för oss som håller på med hobbyn, men för en som står utanför så kan lajv ses som rollspel då gränserna är otydliga sett till begreppet rollspel.

 

[Genesis]

Jag vet inte riktigt, när jag hamnade i samtal om rollspel på jobbet så var det ett vanligt antagande att lajv är vad rollspel är. Känns mer som att det som sker här är att dra det in absurdum istället för att försöka bemöta vad som sägs. Vad som är rollspel och anses vara rollspel är kanske självklart för oss som håller på med hobbyn, men för en som står utanför så kan lajv ses som rollspel då gränserna är otydliga sett till begreppet rollspel.

Ja, min poäng är ju att det måste gå att skilja på olika sorters rollspel, precis som att det går att skilja mellan olika sorters spel. Att klumpa ihop allt under kategorin ”Vanligt jävla rollspel” blir för mig som gillar vissa sorters rollspel men inte andra lite jobbigt. Jag behöver ett språk som jag kan använda för att tala om vilken sorts rollspel jag sysslar med.

Jag är med på att @Christoffer hade känt sig behjälpt av att någon hade talat om för honom att Trollbabe och Dogs är som rollspel är mest, och kan spelas på samma sätt som andra rollspel. Men att klumpa ihop alla rollspel inom en stor kategori och säga att det är samma sak alltihop är inte behjälpligt.

Jag tycker inte att det jag sysslar med är svårt eller mystiskt eller finare än det andra gör. Men det är inte SAMMA SAK.

Och ja, det är lite som du säger. När jag säger att jag spelar rollspel till folk som inte gör det tror många att jag lajvar eller spelar Gloomhaven eller vad det heter. Det är nog avmystifierande att säga att det jag gör är samma sak som detta, men det är inte särskilt hjälpsamt, och folk kommer att ha en felaktig bild av vad jag gör.

 

[Sömniga Isaac]

Jag tycker inte att det jag sysslar med är svårt eller mystiskt eller finare än det andra gör. Men det är inte SAMMA SAK.

Jag håller med, jag är själv av åsikten att det är viktigt att kunna tala om nyanserna inom en hobby eller ämne. Det betyder inte att jag ser det jag gör som finare eller bättre, istället handlar det om att jag vill synliggöra det jag själv uppskattar inom en bred hobby. Musik har varit uppe som jämförelse och det är lite som när en vän frågade mig om metall och dess olika underkategorier, för mig som inte är insatt blir metall en sak, men för en som är insatt som min vän finns det nyanser. När denne då lyfter fram nyanserna så är det föga hjälpsamt av mig att bemöta med "jaha, men det är ju metall som metall" istället för att vara lite nyfiken och försöka fråga min vän om vad som skiljer dessa åt och varför det är viktigt att förstå skillnaderna utifrån det han ville dela med sig av där och då. Samma måste ju få gälla för rollspel, det finns nyanser och dessa nyanser måste det finnas utrymme att diskutera med ett gemensamt språk utan att det för den delen ses som att somliga typer av rollspel är finare eller bättre, för det är inte vad det handlar om.

 

[Ram]

Att klumpa ihop allt under kategorin ”Vanligt jävla rollspel” blir för mig som gillar vissa sorters rollspel men inte andra lite jobbigt. Jag behöver ett språk som jag kan använda för att tala om vilken sorts rollspel jag sysslar med.

Mm, men är inte "Vanlig djävla rollspel" lite som att säga Hockeyspelare medan nyanseringen defensiv back, checking forward, målskytt etc. blir mer intressant om man vill ha en djupare diskussion?

Vanligt djälvla rollspel är nog mer för att demystifiera och tillgängliggöra den typen av spel, inte för att ta ifrån den beskrivningrätt eller möjlighet till nyansering eller fördjupning?

Eller känner du att du spelar Ovanligt #%¤#¤ rollspel?

 

[ceruleanfive]

Nu i veckan har jag suttit i flera möten där vi har diskuterat prova-på-rollspel. Man har överallt beklagat sig över att det tar så lång tid att spela rollspel, så det är svårt att snabbt kunna prova på det lite om man är nyfiken.

Jag har lyft några snabbspelade spel, typ Last Stand, Technical Support Simulator 2016, och Dungeon Janitor's Apprentice. Men då har folk svarat med "Hmm, ja, okej, men det där låter ju inte riktigt som rollspel... Finns ju ingen spelledare och inga tärningsslag? Och man improviserar liksom bara...?"

Bevisligen tycker de inte alls att det är "vanligt jävla rollspel". Och det beror på att de är hyfsat dåligt bevandrade inom olika rollspel – inte att de har nördat in sig till nivån att de har börjat urskilja onödiga nyanser.

 

[entomophobiac]

Jag håller med, jag är själv av åsikten att det är viktigt att kunna tala om nyanserna inom en hobby eller ämne. Det betyder inte att jag ser det jag gör som finare eller bättre, istället handlar det om att jag vill synliggöra det jag själv uppskattar inom en bred hobby.

Men ofta skapas nyanser som vare sig är konstruktiva eller särskilt användbara. Edwards nämnde ju indie, OSR, etc, som “marketing” i intervjun som länkades häromdagen. Det upplever jag som väldigt träffsäkert.

 

[entomophobiac]

Bevisligen tycker de inte alls att det är "vanligt jävla rollspel".

Men det är ju VÅRT fel. Inte deras.

 

[Genesis]

Vanligt djälvla rollspel är nog mer för att demystifiera och tillgängliggöra den typen av spel, inte för att ta ifrån den beskrivningrätt eller möjlighet till nyansering eller fördjupning?

Men vad är det som är så mystiskt med dem? Jag förstår verkligen inte det här behovet av att avmystifiera spel. Vem är det som tycker att det är så mystiskt?

 

[Ram]

Men vad är det som är så mystiskt med dem? Jag förstår verkligen inte det här behovet av att avmystifiera spel. Vem är det som tycker att det är så mystiskt?

Jag tänker att folk av tradition tänker att det är spelledare och förberedda äventyr medan det ses som mystiskt att det också är att man sitter och hittar på mer eller mindre förutsättningslöst tillsammans.

Som jag sa tidigare så känner jag att om jag skall introducera personer till hobbyn så känns lätta indiespel som ett väldigt bra alternativ då mängden förkunskaper är ganska låga.

 

[Man Mountainman]

Men vad är det som är så mystiskt med dem? Jag förstår verkligen inte det här behovet av att avmystifiera spel. Vem är det som tycker att det är så mystiskt?

Det är ju sjukt mystiskt. Om man inte har SL, vem ska då preppa encounters?

Men seriöst: är det att du inte förstår vem som tycker det är mystiskt, eller är det att du inte förstår behovet av att få det att framstå som mindre mystiskt för de som tycker det är mystiskt? För svaret på den första frågan är väl helt enkelt "noobs och fantasilösa personer"?

 

[entomophobiac]

Visst kan det låta provocerande när någon förenklar på så sätt, men det som provocerar är förmodligen vår egen kunskap om att det finns ett större djup där bakom för den som orkar bryta sig igenom ytan.

Personligen tycker jag den här inställningen är varför “vanligt jävla rollspel” behövs. Idén att det finns något konkret och faktiskt för den som sett ljuset, som di andra bara inte förstått, är otroligt tröttsam och gör skada på hobbyn. Inte minst i form av gatekeeping.

Många gånger är spelen och diskussionen runt dem skitcool. Men mycket av det som gjordes hade redan gjorts, i olika former. Edwards själv tog ju mycket inspiration från rollspel som utkom tidigt 80/sent 70.

Därför (i alla fall för mig; kan inte tala för @Christoffer) behövs lite demystifiering, så indie inte handlar om att besitta högre hästar. Spela spelen. Läs konversationen. Men medge att vi delar hobby! Vi alla spelar vanligt jävla rollspel, så vi kan låta den vetskapen sudda ut gränsen mellan ett “vi och dom” som inte finns.

 

[Sömniga Isaac]

Personligen tycker jag den här inställningen är varför “vanligt jävla rollspel” behövs. Idén att det finns något konkret och faktiskt för den som sett ljuset, som di andra bara inte förstått, är otroligt tröttsam och gör skada på hobbyn. Inte minst i form av gatekeeping.

Nu var det ju inte riktigt så jag menade överhuvudtaget. Det jag menade var att den som studerat eller gått djupare i ett ämne måste vara lite mer ödmjuk inför andras upplevelse eller skilda uppfattning om ämnet. Med andra ord vara lite med ödmjuk i sitt förhållningssätt och möta personen där den står, istället för där du står.

 

[Sömniga Isaac]

Men medge att vi delar hobby! Vi alla spelar vanligt jävla rollspel, så vi kan låta den vetskapen sudda ut gränsen mellan ett “vi och dom” som inte finns.

Det här tycker jag också känns lustigt, för jag upplever ingenstans att de som talar (däribland jag själv) om att kunna skapa nyanser och ha ett mer specifikt språk vänder sig mot tanken att vi delar hobby. Snarare tvärsom, att det finns en medvetenhet om att vi delar hobby bara att vi har lite olika syn på vad hobbyn kan möjliggöra och göra. Ser inte riktigt skapandet av ett vi och dom, utöver motståndet mot den som vill nyansera och peta på konventioner för att visa att ett specifikt språk som inte är lika trubbigt kan skapa en bättre förståelse över gränserna.