"Vanligt jävla rollspel"?

[Mogger]

Ser nog personligen splatbooktänket som mer kommersiellt än kreativt, i allmänhet. “Commodification of imagination”, etc.

I allmänhet? Eller specifikt i något fall? Jag vet inte ens vad “Commodification of imagination” innebär men det låter inte sådär superpositivt. Tvärtom låter det som en rätt negativt laddad term...

Men givetvis rör det sig om spelstil och designval i slutänden.

Ja, i betydligt högre grad än kommersialism skulle jag säga, eftersom splatbooks säljer sämre än regelböcker.

 

[Gerkub]

Ja, i betydligt högre grad än kommersialism skulle jag säga, eftersom splatbooks säljer sämre än regelböcker.

Mega-OT nu men har inte det kommersiella intresset där snarare att göra med att få en trogen kundkrets och bygga varumärke? Och att ta upp mycket hyllplats = synas bättre, typ som att det finns 1000 olika chipssorter av samma två chipsföretag.

Sen kan kommersiella saker ändå ändå otroligt värdefulla för "the imagination", som något att ta inspiration från eller reagera emot, osv.

 

[Mogger]

Mega-OT nu men har inte det kommersiella intresset där snarare att göra med att få en trogen kundkrets och bygga varumärke? Och att ta upp mycket hyllplats = synas bättre, typ som att det finns 1000 olika chipssorter av samma två chipsföretag.

Det finns några få företag som kan arbeta på det viset. Vilket var orsaken till att jag frågade om det inte var så att det rörde specifika spel. Men i fallet Eon handlar det till 1000% om kärlek och 0% om kommersialism. De kommersiella hänsyn som tas handlar snarare om att hålla nere kostnader för att få någon slags marginal. Eftersom de där nördarna hellre skriver för mycket än för lite.

Sen kan kommersiella saker ändå ändå otroligt värdefulla för "the imagination", som något att ta inspiration från eller reagera emot, osv.

Ja, att det finns en inbyggd motsättning mellan kommersialism och kvalitet är en trist myt som borde avlivas.

 

[Bifur]

Vissa spel är ju gjorda för att användas tillsammans med andra moduler.

Ja det är den springande punkten. Väldigt mycket så för MUA men även Symbaroum finns ju i samma kategori (men står nog stadigare på egna ben), för att ta svenska exempel. Sen kan det ju fortfarande brista i utförande (för mycket bläddrande) men det förtar inte designvalet. Ser det knappast som något kommersiellt i de flesta fall, däremot går det rätt hårt mot en viss spelstil, men det är ju sant för många spel.

 

[entomophobiac]

Ja, att det finns en inbyggd motsättning mellan kommersialism och kvalitet är en trist myt som borde avlivas.

Den motsättning som väl kan argumenteras för handlar inte om kvalitet utan om legitimitet. Att det vi hittar på när vi spelar inte är lika mycket värt som det som står i nästa splatbook. En skillnad som (utifrån min hobbyanalys) dyker upp i rollspel runt slutet av 80-talet, början av 90-talet. Och som Forge med flera reagerar starkt mot.

Improvisation, eget världsbygge, etc, blir en mindre del av den typ av produktlinjer som istället ger SL-tipset att köpa färdiga äventyr som du kan spelleda.

Att spel skrivs och ges ut till kundkretser som betalar ser jag som helt oproblematiskt. Men det sätter absolut en standard kring spelstil att signalera hur en viss kampanj är Kampanjen.

 

[Svarte Faraonen]

Det finns några få företag som kan arbeta på det viset. Vilket var orsaken till att jag frågade om det inte var så att det rörde specifika spel. Men i fallet Eon handlar det till 1000% om kärlek och 0% om kommersialism. De kommersiella hänsyn som tas handlar snarare om att hålla nere kostnader för att få någon slags marginal. Eftersom de där nördarna hellre skriver för mycket än för lite.

Som någon som är involverad i Eon kan jag bekräfta det. Eventuell "kommersialism" kommer in när man inte släpper allt jag skrivit om ashariskt klädmode, eftersom det skulle göra boken för tjock.

 

[Svarte Faraonen]

Den motsättning som väl kan argumenteras för handlar inte om kvalitet utan om legitimitet. Att det vi hittar på när vi spelar inte är lika mycket värt som det som står i nästa splatbook. En skillnad som (utifrån min hobbyanalys) dyker upp i rollspel runt slutet av 80-talet, början av 90-talet. Och som Forge med flera reagerar starkt mot.

Improvisation, eget världsbygge, etc, blir en mindre del av den typ av produktlinjer som istället ger SL-tipset att köpa färdiga äventyr som du kan spelleda.

Att spel skrivs och ges ut till kundkretser som betalar ser jag som helt oproblematiskt. Men det sätter absolut en standard kring spelstil att signalera hur en viss kampanj är Kampanjen.

Rollspelshistoriskt tror jag inte att din analys är helt hundra. Om man tittar på utvecklingen av supplement så tror jag snarare att tidiga moduler var mer orienterade mot dels äventyr, dels vissa regelexpansioner (Greyhawk, Eldritch Wizardry, etc). Det som kommer starkare under 80- och 90-talet är snarare världsbyggesmodulerna, med spelvärldsinfo som inte på samma sätt är knuten till ett scenario eller en äventyrsplats.

 

[Mogger]

Den motsättning som väl kan argumenteras för handlar inte om kvalitet utan om legitimitet. Att det vi hittar på när vi spelar inte är lika mycket värt som det som står i nästa splatbook. En skillnad som (utifrån min hobbyanalys) dyker upp i rollspel runt slutet av 80-talet, början av 90-talet. Och som Forge med flera reagerar starkt mot.

Alltså, för någon som inte vill att vi ska värdera något så är det väldigt mycket värderande i dina inlägg. Det handlar absolut inte om att din, eller min, fantasi är mindre värd. Det handlar om att splatbooksen motarbetar det du, eller jag, vill uppnå med mitt spelande och därför är de ett dåligt komplement. Men för de vars spelande främjas av splatbooks så är de ju alldeles uppenbart en tillgång.

Improvisation, eget världsbygge, etc, blir en mindre del av den typ av produktlinjer som istället ger SL-tipset att köpa färdiga äventyr som du kan spelleda.

Men improvisation och eget världsbygge är ju inget självändamål. Du gör det om du vill det, och väljer då ett spel som tillåter och uppmuntrar det. Men om du har andra mål är det ju kanske t.o.m direkt kontraproduktivt.

Att spel skrivs och ges ut till kundkretser som betalar ser jag som helt oproblematiskt. Men det sätter absolut en standard kring spelstil att signalera hur en viss kampanj är Kampanjen.

Ja, och det är poängen. Precis som att impro kan vara poängen med ett annat spel.

 

[Bifur]

Att det vi hittar på när vi spelar inte är lika mycket värt som det som står i nästa splatbook.

Nej, det är det ju inte heller - inte i den spelstilen. (Eller, det är ju alltid upp till spelgruppen att bestämma, men det kanske behöver vara mer av ett aktivt val.) Att det egenproducerade borde ha lika stor legitimitet i allmänhet framstår i detta fallet som en preferens som hamnar utanför formatet. I vilken mån det sätter en standard vet jag inte, det finns bevisligen en drös trevliga spelstilar utöver denna.

Sen försöker väl de flesta spelen täcka in både och. Star Wars 1st ed är ju ett sådant, mycket frihet i regelboken men samtidigt en hel hög färdiga äventyr som kom ut i hög takt.

 

[Mogger]

Nej, det är det ju inte heller - inte i den spelstilen.

Ja, eller snarare, det är inte något som eftersträvas. Vill man främja eget världsbygge bör man kanske inte spela ett spel med 10 settingmoduler som tillbehör

 

[entomophobiac]

Alltså, för någon som inte vill att vi ska värdera något så är det väldigt mycket värderande i dina inlägg.

Vad värderar jag? Alla spelar som de vill. Att skillnaden finns och att spelstil påverkas av hur rollspel utformas betyder inte att det ena är bättre eller sämre än det andra. Vi borde kunna samtala om det ändå.

Jag kanske har en preferens, men den preferensen har ju noll bäring på andras kul.

 

[entomophobiac]

Star Wars 1st ed är ju ett sådant, mycket frihet i regelboken men samtidigt en hel hög färdiga äventyr som kom ut i hög takt.

…och utgör ett av de spel som gjorde den typen av utgivning till norm. Om en går med på tanken att det finns en sådan norm.

Blir som tydligast i jämförelsen mellan 1st och 2nd edition av SW.

 

[Mogger]

Vad värderar jag? Alla spelar som de vill. Att skillnaden finns och att spelstil påverkas av hur rollspel utformas betyder inte att det ena är bättre eller sämre än det andra. Vi borde kunna samtala om det ändå.

Jag kanske har en preferens, men den preferensen har ju noll bäring på andras kul.

Fast värderingar är väl just preferenser. Eller, jag tror att jag tappar bort dig här... Menar du att det är helt ok att ha preferenser om vad som är kul och vad som är mindre kul så länge man inte använder sig av etablerade termer? Fast nä, "fantasi som handelsvara" tycks vara en etablerad term och nedvärderar en hel spelstil och rätt många spel.

Jag tror helt enkelt att du har betydligt enklare att se när andras preferenser är nedvärderande än när dina egna är det.

 

[Bifur]

Om en går med på tanken att det finns en sådan norm.

Tja, jag tycker nog inte det är en norm. Det är ett hyfsat viktigt inslag för en viss grupp av spel som sannolikt står för en stor andel av spelandet, men det finns alldeles för stor andel spel som inte passar in för att det ska vara en norm.

Blir som tydligast i jämförelsen mellan 1st och 2nd edition av SW.

Hur menar du? 1st har massor med moduler och går alldeles utmärkt att spela utan att hitta på själv. 2nd fyller förvisso i högre på med mer generellt settingmaterial men också många äventyr (och finns ju längre och producerar mer så jämförelsen är lite obalanserad). Ingen av versionerna har å andra sidan Kampanjen, så där skiljer det ut sig på det hållet.

 

[Sömniga Isaac]

Just hur vi förhåller oss till spelvärldar är intressant och supplementsböcker om spelvärldar.

Jag och en vän har väldigt olika syn på just detta, men vi kan tala om det utan att se ned på varandras sätt att förhålla oss till spelvärldar. Jag har extremt svårt att sätta mig in i fantasy som setting och därmed blir världsbygge i fantasy något som ligger väldigt långt ned bland mina intressen. Däremot så köper jag och konsumerar jag gärna världsböcker i fantasy för att få ett grepp om världen som spelet utspelar sig i, för att det stärker min upplevelse av sammanhang i det specifika spelet. Min vän i det här fallet är raka motsatsen, han älskar att bygga världar till fantasy och bryr sig inte om världsböcker. Det viktiga för honom är systemet, sen bygger han världen helt själv.

Jag ser inte ned på hans sett att förhålla sig till rollspelen vi spelar tillsammans och han ser inte ned på mitt sätt. Däremot har vi lärt oss otroligt mycket av varandra. För mig personligen blir setting-böcker i fantasy en livlina för jag har inte orken, lusten eller i nuläget förmågan att hitta på givande fantasy världar som ger mig ett sammanhang. Det betyder inte att jag ser ner på den som klarar av att improvisera, men mitt roliga om jag spelleder skulle total krascha om jag tvingades till allt för mycket världsbygge i fantasy spel utan en tydlig världsbok att vända mig till för att få ett sammanhang. Hade inte dess världsböcker funnits hade jag förmodligen undvikt fantasy än mer än vad jag redan gör i dagsläget, istället för att faktiskt ge rollspel försatta i en fantasy värld en chans.

 

[entomophobiac]

Jag tror helt enkelt att du har betydligt enklare att se när andras preferenser är nedvärderande än när dina egna är det

Måste det göras personligt? I så fall avviker jag.

 

[entomophobiac]

Hur menar du?

Det blir en vacker dag en artikel, men har redan blivit fånigt mycket anteckningar.

I stora drag blir 2nd+ mycket mer simulation, och de mer tematiska “lösa” reglerna och idéerna från 1st (som det går att diskutera hur bra de alls passade med äventyr och kampanjer som släpptes) tas bort.

Ett klassiskt exempel är att 1st mäter rymdskepps hastigheter i die codes, medan 2nd+ skriver ut km/h.

Det handlar mer om WEG:s Star Wars än om ert egna dito, med tiden. Typ. (Samt tie-ins med annan kanon, givetvis.)

 

[Gerkub]

Som någon som är involverad i Eon kan jag bekräfta det. Eventuell "kommersialism" kommer in när man inte släpper allt jag skrivit om ashariskt klädmode, eftersom det skulle göra boken för tjock.

Jag kommer från början lite från "hitta på eget tillsammans"-hållet, men den typen av små detaljer kan verkligen levandegöra en värld tycker jag. Vad säger ett plagg om världen? Om den som bär det? Om den har tofsar på sig? Ge mig en tilläggsbok bara om tofsar.

 

[Bifur]

Det blir en vacker dag en artikel, men har redan blivit fånigt mycket anteckningar.

I stora drag blir 2nd+ mycket mer simulation, och de mer tematiska “lösa” reglerna och idéerna från 1st (som det går att diskutera hur bra de alls passade med äventyr och kampanjer som släpptes) tas bort.

Ett klassiskt exempel är att 1st mäter rymdskepps hastigheter i die codes, medan 2nd+ skriver ut km/h.

Det handlar mer om WEG:s Star Wars än om ert egna dito, med tiden. Typ. (Samt tie-ins med annan kanon, givetvis.)

Fast då pratar vi om olika saker, även om de är relaterade. Du syftar på mekaniken och vilken upplevelse den stödjer, jag på i vilken mån utgivningen av moduler stödjer ett format som grundar sig på dessa och inte eget berättande. Där ser jag inte så stora skillnader medan 1st och 2nd - båda har gott om stoff för att låta spelet formas av det som ges ut, inte spelgruppens egen input.

Edit: För övrigt tycker jag inte graden av simulationism påverkar den här aspekten alls.

 

[Mogger]

Måste det göras personligt? I så fall avviker jag.

Fast, det är inte mer nedlåtande om jag säger "jag ogillar splatbooks. Föredrar indiespel" än om du säger "jag ogillar splatbooks, det är mest kommersialism". Eller hur?

Jag menat ju att båda är giltiga åsikter som man kan argumentera för (och mot) och vi bör tillåta båda. T.o.m bejaka båda.

Att säga att man ogillar splatbooks eller OSR är på exakt samma skala.

Är splatbooks en del av vanliga jävla rollspel. Eller kan man gilla vanliga jävla rollspel men ogilla splatbooks?

Jag kan inte se någon som helst skillnad här, givet att vi kan argumentera för våra åsikter.

Detta är alltså min poäng med tråden.