Jag tycker det känns ganska klart i de gamla spelen (Titan Games D&D, T100-DoD) att syftet är att olika karaktärer, med förutsättningar att göra skada, ska göra olika skada genom mekanismen att de har tillgång till olika bästa/optimala vapen. Om man inte har sitt bästa vapen, blir man jämförbar med en mindre stark/kompetent person.
I D&D kan en halvling ha 18 i STY, +3, precis som en Fighter. Men halvlingen kan inte använda långsvärd (om jag minns rätt). Om en alv eller en krigare inte har sitt (optimala) långsvärd, så kan de inte göra mer skada än en halvling.I D&D finns inga styrkekrav för några vapen.
I DoD har nästan ingen skadebonus. Men den som har 17 i STY, STY-grupp 4, kan använda Stridsyxa och göra 1T10+2. Utan skadebonus, men ändå mer än någon med mindre än 17 i STY kan göra. Den som är svag kan bara använda STY-grupp 1 och är hänvisad till dolk eller kortsvärd (1T6+1). Den som är normalstark STY-grupp 2, kan använda bredsvärd 1T8+1. Och så finns slagsvärd, STY-grupp 3, som gör 1T10+1.