Purgatid
Warrior
Genom en annan diskussion här på forumet har jag börjat ställa mig frågan om man inte skall kärva till det lite för magianvändare.
Ber om ursäkt om frågan uppkommit tidigare, men jag misslyckades helt med att hitta tidigare trådar om just detta.
Nu så.
Varför är inte alla alltid magiker i alla situationer? Häng med mig för en sekund så skall jag förklara vad som är förvirrande. I EON finns ingen magisk talang. Här är magi en naturkraft, och vem som helst som har motivationen kan lära sig magi. Tvärtemot vad man skulle kunna tro handlar det inte om enorma källor av kunskap och långa studietider för att allvarligt förändra mundanas värld med magi. Det behövs två färdigheter och en effekt, exempelvis, för att totalt förändra hur arméer och kanske framför allt civilbefolkningen fungerar.
Det räcker med en lärare i biotropi, för att skapa en befolkning som kan hela sig själv. Eller en armé med livsfarliga vapen, eller nästan vad som helst. En person lär ut till trettio hur man alstrar och väver hela trauma, dessa kan i sin tur lära det till andra, som lär det till andra. Det är helt sant att de inte kommer förstå magiteorin bakom helandet, men det är heller inte nödvändigt.
En fältherre, vilken som helst, borde investera i astrotropi för att på så sätt kunna ha en armé som kan gå för evigt och som klarar sig på mycket lite mat. Trossen kan skäras ned till ett minimum. Visst kan man resonera att magiker kanske är ovilliga att lära ut hur som helst, eller att magiböcker är dyra. Men kostnaderna bleknar när de jämförs med en nations ekonomi, eller t.om bara an enda baron.
Om magi var ett nytt påfund skulle man kunna stävja bort den här idén. Men fördelen med soldater som kan hela sig själva eller ta bort långtidsutmattning är en sådan stor fördel att en värld knappast kan gå flera hundra år utan att någon börjar använda det.
Som motgrepp har jag lite fult gjort som så att spelare som vill spela magiker måste slå ett slag för att se vilken eller vilka aspekter de kan alstra. Talangen att använda magi är medfödd och vem som helst kan inte lära sig använda det. Jag låter helt enkelt spelare som vill spela magiker offra ett huvudtabellslag, och sedan få slumpa fram en aspekt de har talang för, för varje huvudtabellslag de offrar. Det kan tänkas att det kommer leda till ett stort intresse för alkemi och att kunna skaffa sig vortex och kristaller eftersom man själv inte kan alstra alla sorters aspekter. Något jag har tyckt fattas ganska mycket i mundanas värld. Trollkarlar i mundana är inte mystiska män i kåpor (eller, av något okänt skäl är de det ändå, men jag menar på att det inte finns någon orsak för dem att vara det), de har inte mystiska symboler, magiska stavar eller trollspön. Snarare investerar äventyrande magiker i helrustningar och sköld.
Nåja, min fråga är - är det orättvist att införa sådana begränsningar? Förstör det mundanas ganska unika inställning till magi? Och finns det egentligen någon rimlig anledning till varför inte arméer har som standard att lära ut magi?
Ber om ursäkt om frågan uppkommit tidigare, men jag misslyckades helt med att hitta tidigare trådar om just detta.
Nu så.
Varför är inte alla alltid magiker i alla situationer? Häng med mig för en sekund så skall jag förklara vad som är förvirrande. I EON finns ingen magisk talang. Här är magi en naturkraft, och vem som helst som har motivationen kan lära sig magi. Tvärtemot vad man skulle kunna tro handlar det inte om enorma källor av kunskap och långa studietider för att allvarligt förändra mundanas värld med magi. Det behövs två färdigheter och en effekt, exempelvis, för att totalt förändra hur arméer och kanske framför allt civilbefolkningen fungerar.
Det räcker med en lärare i biotropi, för att skapa en befolkning som kan hela sig själv. Eller en armé med livsfarliga vapen, eller nästan vad som helst. En person lär ut till trettio hur man alstrar och väver hela trauma, dessa kan i sin tur lära det till andra, som lär det till andra. Det är helt sant att de inte kommer förstå magiteorin bakom helandet, men det är heller inte nödvändigt.
En fältherre, vilken som helst, borde investera i astrotropi för att på så sätt kunna ha en armé som kan gå för evigt och som klarar sig på mycket lite mat. Trossen kan skäras ned till ett minimum. Visst kan man resonera att magiker kanske är ovilliga att lära ut hur som helst, eller att magiböcker är dyra. Men kostnaderna bleknar när de jämförs med en nations ekonomi, eller t.om bara an enda baron.
Om magi var ett nytt påfund skulle man kunna stävja bort den här idén. Men fördelen med soldater som kan hela sig själva eller ta bort långtidsutmattning är en sådan stor fördel att en värld knappast kan gå flera hundra år utan att någon börjar använda det.
Som motgrepp har jag lite fult gjort som så att spelare som vill spela magiker måste slå ett slag för att se vilken eller vilka aspekter de kan alstra. Talangen att använda magi är medfödd och vem som helst kan inte lära sig använda det. Jag låter helt enkelt spelare som vill spela magiker offra ett huvudtabellslag, och sedan få slumpa fram en aspekt de har talang för, för varje huvudtabellslag de offrar. Det kan tänkas att det kommer leda till ett stort intresse för alkemi och att kunna skaffa sig vortex och kristaller eftersom man själv inte kan alstra alla sorters aspekter. Något jag har tyckt fattas ganska mycket i mundanas värld. Trollkarlar i mundana är inte mystiska män i kåpor (eller, av något okänt skäl är de det ändå, men jag menar på att det inte finns någon orsak för dem att vara det), de har inte mystiska symboler, magiska stavar eller trollspön. Snarare investerar äventyrande magiker i helrustningar och sköld.
Nåja, min fråga är - är det orättvist att införa sådana begränsningar? Förstör det mundanas ganska unika inställning till magi? Och finns det egentligen någon rimlig anledning till varför inte arméer har som standard att lära ut magi?