Varför är inte Astrid Lindgren fantasy?

[God45]

Jag vill tillägga att jag är ett stort fan av Kings böcker!

Samma. De är fantastisk pulp fantasy. Besstslayer är en genuint bra bok, inte bara en bra Warhammer bok eller fantasy bok.

 

[God45]

Den enda "sida" i denna diskussion som lyft upp att något i det handlar om "finlitteratur" och kulturetablissemang och det ena med det tredje är ju samma som bestämt hävdar att Astrid Lindgren är fantasy.

Jag skulle snarare säga att om man är orolig över att fantasyn har "låg status" så är det ju snarare märkligt att lyfta fram just Astrid Lindgren, som oavsett vilken genre man anser att hon var verksam i otvivelaktigt skrev litteratur för barn. Det tjänar ju snarare till att cementera fantasyns status som icke-seriös och eventuell "ful"-kultur, om det enda exemplet man kan komma med för att ta den på allvar är barnböcker.

Dels tycker jag att fantasylitteraturens anseende inte är viktigt. Vad personer som inte läser den tror om den spelar ju verkligen ingen roll, det förtar inte den bra fantasylitteraturens kvalitéer om någon annan är snobbig och ointresserad, och det gör definitivt inte dålig fantasylitteratur (av vilket det finns mängder) bättre om den plötsligt skulle få "hög status". Det finns massor med fulkultur som klarar sig alldeles ypperligt utan några (verkliga eller inbillade) proffstyckares godkännande. Jag förstår inte varför fantasyn skulle vara annorlunda där.

Jag misstänker nämligen starkt att om fantasy hade vart framgångsrikt och "högstatus" i Sverige, och Astrid Lindgren hade varit allmän erkänd som fantasyförfattare, hade de mest dedikerade fantasyfansen snarare gjort en stor sak av att hon minsann inte är riktig fantasy. Svaret i tråden verkar i mångt och mycket vara "Astrid Lindgren är fantasy för att om hon inte är det så har vi knappt någon känd fantasy från Sverige, och det är något vi gärna skulle vilja ha".

Alltså, fantasy är den värsta genren. Det är inte att fantasy har oförtjänt dåligt rykte eller något, fantasy förtjänar sitt dåliga rykte! Att bara läsa fantasy böcker är som att bara dricka Coca-Cola eller bara äta godis. Jag varvar att läsa en riktig bok och sedan en skräpbok, så jag läser 12 till 25 skäpböcker om året, majoriteten av dem har en drake på framsidan. Och ärligt talat är det nog för mycket! Jag borde läsa mer riktiga böcker. Men man, jag vill ha mitt godis!

Anledningen att Astrid Lindgrens fantasy böcker är fantasy är att de har magiska världar med monster, svärd, drakar, magiska skogar och skit. De är uppenbart fantasy! Inget krångligt och onödigt abstrakt argument om influenser eller wibes eller svenska akademin eller någonting kommer förbi det faktum att om du tittar på det är det uppenbart fantasy! Det är som när folk hävdar att Tako to ama inte är porr för att det är från en annan kulturell kontext med andra värderingar och influenser. De människorna har lurat sig själv genom att dricka från en magisk fontän av lögner och akademia. Det är porr! Och Bröderna Lejonhjärta är fantasy.

 

[Jocke]

Också: Allrakäraste Syster är Weird Fiction.

 

[Gurgeh]

What about Kerstin Ekmans "Rövarna i Skuleskogen" (1988)? Den utspelar sig på medeltiden, handlar om ett troll, och involverar magi och övernaturliga väsen. Jag vet inte om det är författarinnans avsikt att boken ska klassas som fantasy, och den står aldrig någonsin i fantasyavdelningen på bokhandlarna, men Kerstin Ekman är ju vid liv idag, och måste därför ofrånkomligen vara bekant med fantasylitteraturen i någon form och ha ett förhållande till den. Hon har suttit i svenska akademin för tusan!

Så varför i hela friden är Rövarna i Skuleskogen inte fantasy? Det tycker jag är mystiskt.

Edit: På enstaka sajter online, tex Goodreads, har den kategorin "Fantasy". Men det har säkert Ronja Rövardotter också.

Fantasy och science fiction är ju också en etikett som författare eller förlag sätter på böcker för att hjälpa läsarna att hitta dem. Många författare som skriver sådana böcker kallar dem för fantasy eller science fiction så att de hamnar på den hyllan i bokhandeln och blir lätt att hitta för läsare som letar efter just detta. Andra gör det inte, eftersom de vill hittas av läsare som bara letar bland romanerna.

Här är exempel på böcker jag har i min bokhylla som skulle kunnat stå på sf/fantasy-hyllan:

Shardik av Richard Adams
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
Life After Life av Kate Atkinson
Oryx and Crake av Margaret Atwood
Civilisationer av Laurent Binet
Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov
Jonathan Strange & Mr. Norrell av Susanna Clarke

(och då har jag bara kommit till C.)

 

[God45]

Jag har funderat på diskussionen tidigare i tråden om när en författare blir en fantasyförfattare. Är det när de skrivit en bok? Är det när de är mest kända för de de böckerna? Är det när de skrivit mest fantasy?

Och jag tänker att det är som att om du bygger 100 broar och knullar en get kommer du inte vara känd som en brobyggare…

Så man är den sämsta genren man skrivit en bok i! Så Porr < Skräck < Fantasy < Sci-Fi < Romance < Riktig litteratur < Dikt.

Alltså, Astrid Lindgren är en fantasy författaren och Stephen King en skräckförfattare.

På samma sätt som porrstjärnor ibland försöker bli riktiga skådisar, är med i filmer, men ändå kallas för porrstjärnor.

 

[Cybot]

Rankas skräck verkligen som längre ner på skalan än fantasy?

P.S: Eller är det bara en förenkling av en skala som egentligen är Urban fantasy<Skräck<Annan Fantasy?

 

[God45]

Rankas skräck verkligen som längre ner på skalan än fantasy?

P.S: Eller är det bara en förenkling av en skala som egentligen är Urban fantasy<Skräck<Annan Fantasy?

Jag tänker att skräck är värre… Men det är nog jag som har fel. Urban Fantasy är värre än båda dock ja

 

[Lemur]

Jag tror att en är mer benägen att inkludera bra saker i en genre man gillar än en man ogillar. Om någon exempelvis skulle påstå att Jon Hopkins gör housemusik skulle jag bli förbannad, för jag ogillar house. En person som gillar house däremot skulle säkert kunna tycka att det känns helt rimligt.
Eftersom jag gillar fantasy har jag inga problem att inkludera Astrid Lindgren (såväl som Iliaden eller gamla testamentet) under det paraplyet. Men för en person som ogillar fantasy blir det lite som att erkänna att hen kanske gillar fantasy, om denne nu tycker om Ronja eller Mio min Mio.

Självklar fantasy, tycker jag. Inte bara för att det finns ett icke-realistiskt element - Kafkas Förvandlingen är inte SF - utan för att den handlar om det som fantasy handlar om.

Stort medhåll här. Det handlar om det som fantasy handlar om. Det är kärnan.

Kolla på trailern till senaste Ronja och säg till mig att den inte känns fantasy. Visst det är en ny tolkning, färgad av moderna fantasy-skildringar. Men det är likväl i grund och botten Lindgrens berättelse:

 

[Klingonsylt]

Min upplevelse är att en hel del skräcklitteratur har mer mainstream appeal än Fantasy och SF. Så jag vet inte om det borde rankas längre ner. Det varierar förstås beroende på verket i sig också.

 

[Mogger]

Kolla på trailern till senaste Ronja och säg till mig att den inte känns fantasy. Visst det är en ny tolkning, färgad av moderna fantasy-skildringar. Men det är likväl i grund och botten Lindgrens berättelse:

Ja, här har de ju väldigt tydligt valt att lägga sig betydligt närmre klassisk fantasy. Har sett säsong 1 och den var underhållande. Det är ju lite som att Ronja-animen alldeles uppenbart är anime.

 

[Dilandau]

En intressant och möjligen OT sak med Astrid är att hon var förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren 1947-1970 och det knappt finns något bevarat av hennes arbete där. Dvs att man har mycket dålig koll på vilka titlar hon kom i kontakt med och möjligen inspirerades av under sin karriär där.

 

[Dilandau]

Kolla på trailern till senaste Ronja och säg till mig att den inte känns fantasy. Visst det är en ny tolkning, färgad av moderna fantasy-skildringar. Men det är likväl i grund och botten Lindgrens berättelse:

Fantasy är ju i mångt och mycket kulisser. Det mesta av genrelitteratur är kulisser. Man kan ta en story förlägga den i ett slott och göra en figur till magiker – då är det fantasy. Tar man samma story och förlägger den till ett rymdskepp och gör en figur till robot - då är det sf. OSV.

Genregardiner brukar jag kalla det.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Anledningen att Astrid Lindgrens fantasy böcker är fantasy är att de har magiska världar med monster, svärd, drakar, magiska skogar och skit. De är uppenbart fantasy!

Ja, och hela mitt argument bygger ju på att allt det där ("checklistan av egenskaper") är helt dysfunktionellt och bara fungerar om man håller sig inom någon sorts sluten grupp med så pass mycket gemensamma (och antaget gemensamma) referensramar att "vad som är uppenbart" inte behöver lyftas eller ens tänkas på.

Det blir "sunt förnuft" argument av alltihop, "det är fantasy för att det är fantasy, det fattar vem som helst"-nonsense.
Ett klassisk grepp för hela den tankemodellen är ju att istället för att faktiskt bemöta och delta i de diskussioner som säger något annat är att avfärda det med massa trams om "akademia" eller andra fånerier.

 

[Lemur]

Ja, och hela mitt argument bygger ju på att allt det där ("checklistan av egenskaper") är helt dysfunktionellt och bara fungerar om man håller sig inom någon sorts sluten grupp med så pass mycket gemensamma (och antaget gemensamma) referensramar att "vad som är uppenbart" inte behöver lyftas eller ens tänkas på.

Det blir "sunt förnuft" argument av alltihop, "det är fantasy för att det är fantasy, det fattar vem som helst"-nonsense.
Ett klassisk grepp för hela den tankemodellen är ju att istället för att faktiskt bemöta och delta i de diskussioner som säger något annat är att avfärda det med massa trams om "akademia" eller andra fånerier.

Detta slår mig som ett mycket märkligt sätt att betrakta definitioner. Vi väljer att kalla fordon med fyra hjul och motor för bil. Hade vi hittat en sådan sak i en gammal egyptisk grav hade vi förmodligen utropat något i stil med; titta de gamla egyptierna hade en bil! Trots att begreppet "bil" inte hade betytt något alls för en gammal farao.
Vi (nu levande människor som tillhör någon slags globalt sammanhang) är, skulle jag påstå, en "sluten grupp med mycket gemensamma referensramar". Det är därför inte alls orimligt att vi använder definitioner enligt olika "checklistor".
Kan man definiera något överhuvudtaget, enligt dig?

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag tror att en är mer benägen att inkludera bra saker i en genre man gillar än en man ogillar. Om någon exempelvis skulle påstå att Jon Hopkins gör housemusik skulle jag bli förbannad, för jag ogillar house. En person som gillar house däremot skulle säkert kunna tycka att det känns helt rimligt.
Eftersom jag gillar fantasy har jag inga problem att inkludera Astrid Lindgren (såväl som Iliaden eller gamla testamentet) under det paraplyet. Men för en person som ogillar fantasy blir det lite som att erkänna att hen kanske gillar fantasy, om denne nu tycker om Ronja eller Mio min Mio.

Ett annat sätt att se på det är att man är neutral till begreppet och inte förhåller sig till beskrivande begrepp som värdeord.
Jag varken gillar eller ogillar fantasy, utan förhåller mig till det som en sorts litteratur (som jag då definierar både genom dess innehåll och kulturella kontext), på samma sätt anser jag exempelvis att punk är en sorts musik och en bil är ett sorts fordon.
Man behöver inte ha en värderande åsikt på skalan bra till dåligt för att ha en åsikt om vad något är. Ofta är det två helt olika diskussioner.

Själv varken gillar eller ogillar jag fantasy, jag tycker om fantasy som jag tycker är bra, jag ogillar fantasy jag tycker är dålig, och mer är det helt enkelt inte med det. Samma sak med musik, film, skräck, SF, rollspel, skor, bilar, tapeter mm.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Kan man definiera något överhuvudtaget, enligt dig?

Har ju skrivit massor av inlägg på det i tråden redan, där jag går in supertydligt på hur och varför jag anser att svårdefinierade saker som kulturella uttryck bör definieras och hur.

Men det har ju vart ett ganska kompakt ointresse att bemöta det, läs tråden.

 

[JohanL]

Fantasy är ju i mångt och mycket kulisser. Det mesta av genrelitteratur är kulisser. Man kan ta en story förlägga den i ett slott och göra en figur till magiker – då är det fantasy. Tar man samma story och förlägger den till ett rymdskepp och gör en figur till robot - då är det sf. OSV.

Det skulle jag säga ofta är sant om film (Star Wars är Fantasy, t.ex. - det genuint definierande är inte rymdskeppen utan trollkarlarna) men inte om litteraturen. I pulp-eran, visst, men sällan annars. Vad är det för faktiska böcker du tänker på här?

En av de mest kända (och tycker jag, användbara) SF-definitionerna kräver att den vetenskapliga spekulationen fyller en funktion i berättelsen, så att den inte hade kunnat berättas utan den. Det siktar just på det där att skriva om din Western-historia till en SF genom att ha strålpistoler och robothästar i stället.

I fallet Ronja är det övernaturliga en kuliss (den boken hade kunnat vara ungefär samma även om den var naturalistisk), men inte i Mio eller BL.

 

[Gamiel]

Vi väljer att kalla fordon med fyra hjul och motor för bil. Hade vi hittat en sådan sak i en gammal egyptisk grav hade vi förmodligen utropat något i stil med; titta de gamla egyptierna hade en bil! Trots att begreppet "bil" inte hade betytt något alls för en gammal farao.

Du vet att ordet "vagn" finns, va?

 

[Lemur]

Du vet att ordet "vagn" finns, va?

De har ingen motor sist jag kollade!

 

[adrian_of_arcane_lore]

De har ingen motor sist jag kollade!

Och det finns mängder av fordon med fyra hjul och motor som inte är bilar, exempelvis traktorer, fyrhjulingar, dumpertruckar och permobiler.