Om jag håller med dig eller ej beror på din defenition av konflikt och konfliktresolution. Var kommer ROLLspelandet in i din modell?
Har du några andra exempel (jag har svårt att relatera till sporten eftersom de få "sportfilmer" som jag sett har satt sociala relationer i fokus (och sporten bara är en "kuliss"))?
Min grundtanke är:
1. Rollspela den sociala interaktionen.
2. Om applicerbart/nödvändigt, slå slag för den berörda färdigheten.
3. Modiifera resultatet av den sociala interaktionen lite åt det håll som resultatet indikerar.
Menar du Bringing Down the Pain nu? För det är väl ändå, så vitt jag förstått, en procedur som är applicerbar på samtliga konflikter. Jag tänkte mer att en kampanj som lägger stor vikt på taktisk strid ska använda regler som utökar möjligheterna för detta, regler som överhuvudtaget inte finns i andra kampanjer med samma system.
Man kan ju rollspela resultatet? Dvs, rollspela inte övertalningsförsöket, rollspela att du är övertalad istället.
Alternativt, gör en rollspels-Jeopardy - du vet, rollspela frågan istället för svaret. Svaret är givet: du kommer att bli övertalad när diskussionen är slut. Nu får du se till att rollspela diskussionen så att du blir övertalad.
Funkar det bra för er att efterhandsrollspela/narrera social interaktion baserat på ett redan kännt resultat? Det känns lite bakvänt för mig...
Hmm, gills spel som har - kors i taket - EN typ av konfliktresolution som sedan används i alla typer utav konflikter utav intresse som uppkommer i spel - fotboll som kissa-långt tävlingar
Jag har varit inne på det spåret tidigare och planerade en kampanj i Skymningshem: Andra imperiet med sporttema. Meningen är att matcherna ska ersätta strid som spänningsmoment. Det finns några fördelar med det, en är att till skillnad mot strid kan rollpersonerna förlora en match utan att bli utslagna, dödade eller tillfångatagna.Den intressanta frågan är ju varför det inte finns några rollspel som bygger på ett annat spänningsmoment än strid. Det finns ju gott om filmer (och annan underhållningsmedia) där spänningsmomentet är ett helt annat, men ändå något som är så komplext, och där utgången är så intressant för handlingen, att det borde kräva specialregler.
Varför skulle inte en social konflikt få avgöra spelets utgång lika gärna som en fysisk konflikt?!
Att låta spelsystemet avgör konflikter är rollspel för mig.
Har för mig att gamla rollspelet Lace & Steel hade ett duellsystem, som både kunde användas för dueller och magi, och sociala dueller... alltså adelsdamer (och män) som dräpte varandra med vassa repliker....
Spela musik? Om man spelar ett spel där man är artister som försöker slå sig fram i branschen.
En vettig rollspelare rollspelare utifrån rollpersonens värden, inte utifrån sitt eget kunnande.Om man har ett socialt spelsystem till exempel så kan man lätt hamna i situationen där en SLP skall övertalas om något, spelaren rollspelar det mycket bra men tärningsslaget visar att SLP:n hatar honom i alla fall.