Det kanske är det här jag ibland har kallat för Q-faktorn (som i quirkyness-faktor) som också är en anledning till att jag gärna spelat många spel så nära Rules As Written som jag mäktat med. Det finns absolut något tilltalande med det här inte riktigt tillrättalagda som gör att jag ofta föredrar saker som är lite äldre (fantasy är som bäst innan det ens kallas fantasy, jag spelar gärna OSR-material och tycker att samlarkortspel nog var som allra bäst runt 93/94). Inte en fråga om nostalgi, utan något annat.
Nekromanti Varför D&D?
- Thread starter WhiteWolf
- Start date
Fiktionslek
Suldokar's Wake Whitehack Oktoberlandet
- Joined
- 23 Aug 2006
- Messages
- 1,422
Det var nog du som sa det där om q-faktorn som faktiskt hade lite betydelse när jag satt och pillade med Whitehack (jag har nämnt detta ett par gånger på g+), men även om det är ett bra begrepp tycker jag inte att q-faktorn är samma sak som att ett spel växer organiskt. Man kan väl tänka sig att ett spel blir quirky fastän det skapats ff.a. vid ritbordet?
Hälsar
Christian
Hälsar
Christian
Ja absolut, jag är inte alls på det klara med vad det är jag uppskattar heller. Det finns något i gamla saker och organiskt framväxta saker som kanske är samma sak eller så är de bara liknande, men jag kan inte sätta fingret på det. Och det kan absolut vara möjligt att skapa vid ritbordet.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Organiskt framväxande [OT]
Jag tror att wikis möjligen är ett bra verktyg för att skapa "organsikt framväxta" saker som de ni pratar om. Min spelgrupps D&D-värld tex är helt och hållet framimproviserad in game och som wikiartiklar om lösa ämnen, med eventuella sammanhang som efterkonstruktioner mer eller mindre. Det ger en ganska unik och kool feel till spelvärlden, men i slutändan är den givetvis ändå på sitt sätt ett simulationistiskt dockskåp av den typ jag tenderar att älska.
Jag tror att wikis möjligen är ett bra verktyg för att skapa "organsikt framväxta" saker som de ni pratar om. Min spelgrupps D&D-värld tex är helt och hållet framimproviserad in game och som wikiartiklar om lösa ämnen, med eventuella sammanhang som efterkonstruktioner mer eller mindre. Det ger en ganska unik och kool feel till spelvärlden, men i slutändan är den givetvis ändå på sitt sätt ett simulationistiskt dockskåp av den typ jag tenderar att älska.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,543
Man kan absolut spela D&Dutan att levla. Bara välj level som karaktärerna kör på och levla aldrig dem. Level 1 suger dock för att göra det med. Men tänk så här:
Level 3: Gritty low fantasy. Här kan man dödas av ett enda olyckligt svärdshugg och magi är mäktig men begränsad.
Level 6: Medium fantasy. Hjältarna är väldigt kompetenta men inte övermänskligt så. Magi är en mäktig faktor både som formler och som vapen.
Level 10: Spelarna är mäktiga hjältar i en medium till hög fantasy värld. Magi kan decimera mindre arméer eller göra andra galna saker.
Level 15: Galet hög fantasy där spelarna är rider runt på drakar, krossar arméer själva och slåss mot drakar och demoner innan lunch. ALLT karaktärerna har på sig är magiskt och magi kan göra helt omöjliga saker.
Level 20: Gruppen dödar allt utom Gudar utan att svettas och gudar om de anstränger sig lite.
Level 3: Gritty low fantasy. Här kan man dödas av ett enda olyckligt svärdshugg och magi är mäktig men begränsad.
Level 6: Medium fantasy. Hjältarna är väldigt kompetenta men inte övermänskligt så. Magi är en mäktig faktor både som formler och som vapen.
Level 10: Spelarna är mäktiga hjältar i en medium till hög fantasy värld. Magi kan decimera mindre arméer eller göra andra galna saker.
Level 15: Galet hög fantasy där spelarna är rider runt på drakar, krossar arméer själva och slåss mot drakar och demoner innan lunch. ALLT karaktärerna har på sig är magiskt och magi kan göra helt omöjliga saker.
Level 20: Gruppen dödar allt utom Gudar utan att svettas och gudar om de anstränger sig lite.
anth
Vetefan
Ursäkta ifallatt, dethär ser drygt nu (det är inte meningen isåfall, det känns som bara att detär svårt att säga rätt) men, kandet vara orginalitet?
Låtersom detta är gemensamma nänmaren, saker somär nya kan ofta ävenom dom inte fattar att dom är det ha en liksom en vital energi där känns som, alltär möjligt. Medans tillexempel efter Tolkien så förväntar sej ju alla en sorts Tolkien knockoff som fantasy, väldigt trött och lealöst.
Zimith_UBBT
Warrior
Jag tolkar frågan som D&D vs. EON (eller andra tradiga, komplexa 90-talsspel), inte som enkla spel vs. komplexa spel. Jag har spelat både OD&D (äldre enkla, generiska regler), 4th edition (brädspeliga, halvkomplexa regler) men mest erfarenhet har jag av 3rd edition och Pathfinder, som jag upplever som väldigt komplexa och omfattande regler, i likhet med EON.
Jag vill fokusera på en attraktionskraft som D&D i alla sina former haft för mig, och det är nog att det har en grundstruktur som faktiskt är ganska enkel och spelig, men framför allt att det är så jävla amerikanskt. Det är äldst, störst, mest och flest av alla nu levande rollspelsvarianter och också jävligt romantiserat (tänk Ed Greenwood eller Gary Gygax som sitter med sina tjocka, skäggiga kompisar i en källare i Wisconsin och gör rollspelshistoria). Det finns en miljard noveller om diverse kampanjvärldar, det finns filmer och dataspel. Det är svulstigt och beefat på ett sätt som EON inte är, helt enkelt. EON upplever jag som väldigt daterat medan D&D är dynamiskt och blir på många sätt ett nytt spel en gång per decennium, på gott och ont.
Jag vill fokusera på en attraktionskraft som D&D i alla sina former haft för mig, och det är nog att det har en grundstruktur som faktiskt är ganska enkel och spelig, men framför allt att det är så jävla amerikanskt. Det är äldst, störst, mest och flest av alla nu levande rollspelsvarianter och också jävligt romantiserat (tänk Ed Greenwood eller Gary Gygax som sitter med sina tjocka, skäggiga kompisar i en källare i Wisconsin och gör rollspelshistoria). Det finns en miljard noveller om diverse kampanjvärldar, det finns filmer och dataspel. Det är svulstigt och beefat på ett sätt som EON inte är, helt enkelt. EON upplever jag som väldigt daterat medan D&D är dynamiskt och blir på många sätt ett nytt spel en gång per decennium, på gott och ont.
anth
Vetefan
Njä, inte riktigt.Kräkla said:
Se på vampyrspelet: masquerade vs. requiem.
Nu är jag ingen storytellerspelare, men jag tror ändå att många håller med mig att reglerna till requiem ser strömlinjeformade och "vackra" ut, men just på grund av detta förlorade vampire den charm som det hade i masquerade.
Kantiga, obalanserade och lite ogenomtänkta regler som förekommer i en första version av ett rollspel är ofta charmigare och roligare än de genomtänkta, balanserade och slimmade reglerna som kommer i senare versioner.
Det är vad Q-faktorn är för mig.
Jag ser Masquerade vs Requiem som ett dåligt exempel, eftersom min erfarenhet är att orsaken att folk föredrar masquerade inte har med reglerna att göra, utan det är enbart att Masquerade har en bättre setting (intressantare fraktioner, NPCs, metaplot osv). Möjligt undantag är disciplinerna - men det är just för att den gamla settingen är skriven kring de gamla disciplinerna, och därför blir det konstigt om man rakt av konverterar gamla settingen till nya reglerna.anth said:
Übereil
Kan detta bero på att den verkliga världen sällan är strömlinjeformad?
Jag har nämligen exakt samma känsla. Ta bara en sådan sak som trollformlerna i äldre versioner av D&D (exempelvis AD&D). De är ibland ganska obalanserade och ofta lite ologiska. När man läser dem så tänker man att man skulle kunna anpassa dem. Göra Charm, Magic missile och Continual light lite sämre, och andra formler bättre etc. Men om man gör det så tror jag man missar lite av det roliga med dem. En del av grejen som ny mage-spelare var ju att komma fram till vilka formler som var bra och vilka man inte behövde (och även att kreativt använda formler som egentligen inte var så bra som de bästa).
I den verkliga världen gör vi sådana bedömningar hela tiden. Den dyraste bilen eller datorn är inte alltid den bästa (i varje fall inte för våra behov) och vi försöker avgöra vilken vi skall köpa. Den mest kompetenta personen får inte alltid jobbet. Sådana saker gör att vi hela tiden är lite osäkra och försöker analysera verkligheten omkring oss.
Kanske blir det då att ett regelsystem (och värld) som är helt logisk och balanserad blir tråkig och förutsägbar? Inga quirks = inga överraskningar?
Offtopic men, detdär är lite rolgit föratt, Magic Missile är intesåbra
Detär en fillerspell för närman är level urton ochens level ett slots börjar känas menigslösa, då kan man ha dom att fövrara strålpistoler i. Därför såär magic Missile enda spell på level 1 somblir bättre med leveln. Bästa spells på level 1 är Sleep och Charm.
Nej, de är inte speciellt bra på låga levels (nu pratar jag främst AD&D), och det sa jag inte heller. Men de blir bra på mid-level. Då får man fler missiler per spell, de träffar alltid och målet får ingen save.
Men det är just det här som är poängen! Man måste lära sig att sleep och (speciellt) charm är bra att ta när man är färsk magiker, men att MM är bra när man stiger i levels. Det är inget som är uppenbart när man först börjar spela utan blir en del av spelarens inlärningskurva för spelet.
Jag tror att Rising en gång citerade en av skaparna av Magic the Gathering som sa att de medvetet gjorde kort som var sämre än andra, för att spelarna skulle få uppleva processen att lära sig spelet och komma fram till vilka kort och kombinationer som var bäst.
Lite så kanske det är med Q-faktorn i spel. Om spelet är helt balanserat och transparent kan det också bli tråkigt, i varje fall just den här aspekten av det.
Ja! Själva grejen så hållerjag med om
Förlåt att detblev inte tydligt. (Just vad inlärningskurva dock gäller så, jag brukar tala om för nya spelare somvill spela magiker vilka somär bra level 1 spells föratt annars blir liksom det bara ledsamt att spela magikern, en spell och den spellen suger liksom, ingen bra inrtoduktion...)
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
EFter gårdagens spelmöte måster jag också säga att jag spelar D&D för att ALLT kan vara D&D.
Spelar jag D&D kan jag introducera exakt vad som helst i kampanjvärlden och om någon tycker det är konstigt eller fel kan jag säga "äh, det är ju D&D!" och sen är det oftast bra så. Det går såklart att göra i andra spel också, men det är lättare att göra det i D&D än många andra spel eftersom regler är så lätta och de inte är knytna till någon speciell värld.
Om jag säger att det dyker upp en enorm röd drake vid horizonten så gör det det. Det är ju D&D!
Om jag säger att krigaren ni nyss räddade heter Hercules och att han behöver hjälp att slåss mot en Medusa, då är det ju såklart Hercules och Medusa med stort M vi pratar om. Det är ju D&D!
Om jag säger att det ni träffar på nere på 7e våningen av dungeonen är en fucking tyrannosaurus rex som sprutar eld och har tentakler istället för armar så är det så, det är ju D&D!
Om det där som ryker i öknen visar sig vara ett kraschat rymdskepp fullt av aliens med laservapen så är det också D&D.
Och om tärningarna säger att er fallna kamrat som ni nyss spenderat alla er pengar för att reinkarnera kommer tillbaka som en svampman så är det så.
Det är ju D&D.
Spelar jag D&D kan jag introducera exakt vad som helst i kampanjvärlden och om någon tycker det är konstigt eller fel kan jag säga "äh, det är ju D&D!" och sen är det oftast bra så. Det går såklart att göra i andra spel också, men det är lättare att göra det i D&D än många andra spel eftersom regler är så lätta och de inte är knytna till någon speciell värld.
Om jag säger att det dyker upp en enorm röd drake vid horizonten så gör det det. Det är ju D&D!
Om jag säger att krigaren ni nyss räddade heter Hercules och att han behöver hjälp att slåss mot en Medusa, då är det ju såklart Hercules och Medusa med stort M vi pratar om. Det är ju D&D!
Om jag säger att det ni träffar på nere på 7e våningen av dungeonen är en fucking tyrannosaurus rex som sprutar eld och har tentakler istället för armar så är det så, det är ju D&D!
Om det där som ryker i öknen visar sig vara ett kraschat rymdskepp fullt av aliens med laservapen så är det också D&D.
Och om tärningarna säger att er fallna kamrat som ni nyss spenderat alla er pengar för att reinkarnera kommer tillbaka som en svampman så är det så.
Det är ju D&D.