Den föreställning som ligger bakom uppdelningen i grundegenskaper och färdigheter är väl, i sista ledet, föreställningen om natur kontra miljö. Vi människor kommer till världen som små inlärningsmaskiner som har vissa förutsättningar, somliga för somt, andra för annat. Man kan träna upp sin styrka, men en snubbe på två meter kommer ändå alltid att ha bättre förutsättningar för att bli stark än en snubbe på en och sextio. Att mäta en persons intelligens är att mäta något slags grundläggande förutsättningar för inlärning som föregår den faktiska tillämpningen av dessa förutsättningar i, t.ex., ett klassrum. Osv.
Tidigare diskuterade vi brp, och där gjorde jag observationen att brp-systemets uppdelning mellan grundegenskaper och färdigheter svarar mot en funktionell uppdelning i systemet, nämligen mellan chargen och resolution. Grundegenskaper fyller sin funktion när det gäller att ta fram KP, grundchanser osv, men när rollpersonen väl är färdig kollar man inte så mycket på dem längre, utan intresserar sig mer för färdighetsvärdena. Denna uppdelning svarar ju i sin tur mot ovan nämnda distinktion mellan natur och miljö. "Naturen" blir då förutsättningarna för spelet i form av karaktärsgenereringen, medan "miljön" blir det faktiska spelandet, den faktiska resolutionen.
Så här finns en viss typ av logik, om man nu vill envisas med att grunda skillnaden mellan spelvärdeskategorier i någon föreställning om verkligheten. I spel där det inte finns en lika tydlig funktionsdelning mellan olika typer av spelvärden, blir det här förstås inte heller lika relevant.