Nekromanti Varför vill ingen bli en bättre rollspelare?

[Björn den gode]

I sportens värld finns det många som är nöjda med att spela och ha skoj, i många innebandymatcher är det där med att vinna inte så noga, och många tror fortfarande att volleyboll är en passande aktivitet för folk som inte är vana att idrotta. Andra vill bli bättre och det finns väldigt många olika utarbetade sätt för att bli bättre där nog det vanligaste torde vara att inte bara spela matcher utan också att träna.

I musikens värld är det likadant, vissa är nöjda med det de kan och har roligt på den nivån de är utan att ha en ambition att bli bättre. Andra tycker det är roligare om de känner att de blir bättre och det finns många olika sätt att göra detta. Vanligaste är nog att ta lektioner hos någon som är bättre samt att öva själv hemma (där att spela in/filma sig själv är förvånansvärt effektivt) och att lyssna på musik som andra spelar.

I (bords)-rollspelsens värld så verkar ingen vilja bli bättre. Snarare är det till och med fult att säga att någon är en bättre eller sämre rollspelare även fast vi alla vet att det är så.

Jag tycker det här är jättekonstigt. Vi vet att upplevelsen är till väldigt stor del beroende av spelarnas skicklighet snarare än vilket spel som spelas men ändå gör vi ingenting för att förbättra den. Varför går det inte att ta lektioner i rollspelande? Varför analyserar vi inte rollspelspass i efterhand för att se vad vi kunde ha gjort bättre? Varför vet jag inte ens vilka som är de bästa rollspelarna inom olika genrer så att jag kan inspireras av dom?

Jag tycker jag ser tendenser av det här i spelmakande, att det diskuteras hur bra olika spel är känns ju ganska grundläggande men det har också utvecklats 'verktyg/teorier' för att skapa olika slags spel, det finns exempel på vad som är 'bra' respektive 'dåliga' spel inom olika genrer, och jag vet vilka författare som anses vara 'bra'. Men jag ser ingenting av det här i själva rollspelandet vilket ju ändå känner jag är den viktigaste biten.

Jag skulle jättegärna se en kultur som hade plats både för de som vill ha skoj på den nivån de är och för de som vill bli bättre men jag upplever att det inte är så för tillfället, kanske för att rollspelande fortfarande inte ses som konst/kultur utan som tidsfördriv. Men själv ser jag mer paralleller till en jam-session med musiker än med att slökolla på en tv-serie och hoppas på att jag trots allt på något sätt blir en bättre och bättre rollspelare ju mer jag praktiserar det.

 

[Zire]

Jag tror att en inte helt representativ för allmänna rollspelaren majoritet av de som läser det här inlägget på wrnu vill bli bättre. Det är nog nästan min huvudanledning till att hänga här (förutom det sociala då ).

 

[zonk]

Eh, jag vill absolut bli bättre. Sen finns det nog de som inte är lika taggade på det eller har andra definitioner av bra för den delen. Men har de kul/tycker det är givande, så gör de rätt, imo.

Sen skiljer ju rollspel sig från musik och sport i det att det inte finns en lika självklar plats för åskådare/lyssnare, och att mer eller mindre alla kan vara deltagare. Förändras väl iofs delvis nu iom större utbud av video- och ljudsändningar (podcasts, streaming osv) tillgängliga för gemene person, men likväl känns det kanske inte riktigt som vi kommer se de elitsatsningar eller den selektion som man skulle kunna se inom musik eller idrott.

Sen låter kurser eller seminarier intressant! Vad tror du man hade kunnat utgå från? Teori / praktik för teater?

 

[JJoghans]

Det är nog primärt de som sitter i rollen som "den ständige spelledaren" som är tillräckligt investerade i hobbyn för att vilja bli bättre. Men jag har faktiskt ett par spelare med sådana ambitioner också. (Fast den ena spelleder ofta själv, och den andra arrar lajv ibland.)

 

[Tre solar]

Det är lite konstigt att tänka att ingen vill bli bättre på att spela rollspel bara för att man själv inte vet hur bra eller dåliga andra är.

 

[wilper]

Jag vet inte riktigt hur vi kan identifiera en "bra" rollspelare. Men om vi tänker oss att "bara spela" inte nödvändigtvis gör folk "bättre", men att avsiktligt förbättringsarbete gör folk till bättre spelare, oavsett i vilken riktning man går så har jag ett perspektiv på saken.

Jag spelade rollspel i 20 år. Helt vanligt rollspel. Jag kunde gå från grupp till grupp och jag hade alltid hyffsat skoj.

När jag började hänga i kretsen som senare skulle bli Nordnordost spelade medvetet. Vi analyserade våra spelsessioner, vad var bra, vad var dåligt, hur skall vi göra nästa gång? På jobbet kallar vi det "retro", det är en pusselbit i det ständiga förbättringsarbetet och målet att bli bättre. På jobbet är målet eventuellt att bli bättre på att producera mjukvara till datorer. I spelgruppen var målet att ha roligare.

Men att "ha roligare" är kanske samma sak som "att bli bättre".

Och det var awesome, för en period. Så länge som gruppen hölls samman.

När vi splittrades började dock problemen för mig.

Jag har inte längre lika kul när jag spelar med random rollspelare.

Jag kan ha lite roligare genom att vara spelledare/facilitator och styra upplevelsen med järnhand. Men jag undrar hur skoj de övriga vid bordet har.

Sätter jag mig vid ett bord med en "helt vanlig SL", så som jag gjorde i 20 år och hade skoj, vrider jag mig ganska snart och måste hejda mig för att inte bli en problemspelare. (Testade en gång och blev utkastad ur gruppen. Been there, done that.)

Rent allmänt är jag för att göra saker bättre. I fallet rollspel... Mmmm.... Njaaa.... Det kanske inte är värt priset.

 

[RasmusL]

Jag vet inte riktigt hur vi kan identifiera en "bra" rollspelare. Men om vi tänker oss att "bara spela" inte nödvändigtvis gör folk "bättre", men att avsiktligt förbättringsarbete gör folk till bättre spelare, oavsett i vilken riktning man går så har jag ett perspektiv på saken.

Jag spelade rollspel i 20 år. Helt vanligt rollspel. Jag kunde gå från grupp till grupp och jag hade alltid hyffsat skoj.

När jag började hänga i kretsen som senare skulle bli Nordnordost spelade medvetet. Vi analyserade våra spelsessioner, vad var bra, vad var dåligt, hur skall vi göra nästa gång? På jobbet kallar vi det "retro", det är en pusselbit i det ständiga förbättringsarbetet och målet att bli bättre. På jobbet är målet eventuellt att bli bättre på att producera mjukvara till datorer. I spelgruppen var målet att ha roligare.

Men att "ha roligare" är kanske samma sak som "att bli bättre".

Och det var awesome, för en period. Så länge som gruppen hölls samman.

När vi splittrades började dock problemen för mig.

Jag har inte längre lika kul när jag spelar med random rollspelare.

Jag kan ha lite roligare genom att vara spelledare/facilitator och styra upplevelsen med järnhand. Men jag undrar hur skoj de övriga vid bordet har.

Sätter jag mig vid ett bord med en "helt vanlig SL", så som jag gjorde i 20 år och hade skoj, vrider jag mig ganska snart och måste hejda mig för att inte bli en problemspelare. (Testade en gång och blev utkastad ur gruppen. Been there, done that.)

Rent allmänt är jag för att göra saker bättre. I fallet rollspel... Mmmm.... Njaaa.... Det kanske inte är värt priset.

Sjukt spännande ju! Vad tror du det är som inte funkar? Är de "för dåliga" eller "för annorlunda" eller vad kan det vara?

Sedan jag flyttade från Norrköping så har jag lite samma upplevelse. Jag upplever att vi hade bra riktigt spel, kultur, mindset och dialog bland de lirarna där (även om vi var 15 stycken som roterade och nästan aldrig samma spelaruppsättning två spelmöten i rad). Att sätta mig i en annan spelgrupp har varit problematiskt och jag kan möjligen nostalgi-lida mig igenom ett spelmöte.
Jag tror att det är två saker:

1) Team. Det tar tid att utveckla team och de flesta (arrogant Rasmus? Helt klart) är inte bra på det. Det lyckas på något jävla vänster skapas dysfunktionella sociala sammanhang där det pratas en massa skit, folk drar åt olika håll utan att säga rakt ut vad de håller på med och explicita överenskommelser bryts med ursäkter som "it's what my character would do" osv. Jag har väldigt begränsat tålamod med den sortens skit. Min personliga erfarenhet är att rollspelsgrupper sällan är villiga att ens fundera över grupputveckling och kommer aldrig ens till tankar om hur en ska nå det där "performing" /"work & productivity"-stadiet.

2) Gemensamma ramverk och kultur. Jag kan ha jäkligt bra spelsessioner med folk från wrnu, det är faktiskt så pålitligt att jag nästan räknar med att det kommer bli bra om jag sätter mig ner med ett gäng forumnick som jag sedan nätdiskussioner vet gillar samma grejer som jag. Det finns redan från början en gemensam förståelse, terminologi och öppenhet (känner jag) som för mig lyfter gruppen en hel massa snäpp jämfört med de flesta randoms. Det är coolt. I en grupp som jag varit med i "från början" och där vi tillsammans har hittat gemensamma preferenser och spelformer så finns ju det här såklart ännu starkare men när det inte finns så kan det vara ett jävla tragglande.

 

[RasmusL]

Ja, det pratas väldigt lite om att utvecklas som spelare på forat. Kanske är dags för den tråden, den där vi jämför lite tankar, förhållningssätt och olika metoder för att bli bättre?

 

[Björn Wärmedal]

Jag vill gärna bli en bättre spelare (och spelledare), men det är svårt att definiera vad det där "bättre" innebär. Jag har exempelvis inga som helst skådespelarambitioner som spelare, utan har mer eller mindre förlikat mig med att alla mina rollpersoner kommer att bete sig ungefär likadant. Som spelledare har jag istället den motsatta ambitionen - att spelledarpersoner ska vara olika och unika. I övrigt är mitt största mål att bli roligare att spela med; jag vill vara en sån där spelare/spelledare som hjälper till att lyfta andra. Inte alltid lätt att veta hur en gör det på bästa sätt.

På sätt och vis skulle jag vilja spela i en grupp med mer medveten utvärdering av spelsessioner och tekniker, så som wilper beskriver Nordnordost, men jag tror att en måste vara beredd på att det kommer med ett pris som sagt. Ju mer jag kräver av mina medspelare, desto svårare blir det att spela med randoms och fortfarande ha roligt. Måttstocken kommer alltid att ligga på bordet, så att säga.

 

[.113]

Ja, det pratas väldigt lite om att utvecklas som spelare på forat. Kanske är dags för den tråden, den där vi jämför lite tankar, förhållningssätt och olika metoder för att bli bättre?

Ja, något måste vi ju bli bannade för Det va länge sen nu.

Nä, men skämt åsido, starta en och diskutera. Jag tror nog det mest handlar om erfarenhet, inte några knep. Det är så pass personligt att om man inte går ut för att ha de där dramatiska teaterknepen (alltså skådespelarambitioner som Björn nämner) så handlar det nog inte om att man blir bättre när man är liten och börjar och spelar utan att man mognar som person. Sen när man växt klart så är man nog ganska färdig. Man kan våga mer för att man spelar mer och vänjer sig vid gruppen, eller blir mer varm i kläderna osv men tror inte man lär sig så mkt knep egentligen som någon annan kan använda för att gena utan det är bara erfarenhet, genom spel och tid.

Men då spelar jag ju mest trad-spel. Det kan hända att i friform t.ex. kan man det.

 

[ceruleanfive]

Jag själv har varit aktiv inom såväl musik som idrott. Som livemusiker blir det väldigt pinsamt att ställa sig på scenen inför publik utan att ha koll på vad man gör och man får inte heller särskilt kul spelningsmöjligheter om man inte är bra. Som studiomusiker blir det sjukt dyrt att behöva ta om allting och slutresultatet blir vanligtvis rätt kasst när man inte sätter låtarna ordentligt. Som kampsportare tränar jag mer än gärna inför en match, eftersom brister i min kompetens betyder att jag får stryk, bokstavligt talat. Där är ju målet i slutändan att vinna över de andra och det blir väldigt tydligt vem som står högst på prispallen.

Rollspel är ju en slags underhållningshobby, det finns inga "skarpa" sammanhang som ställer höga krav på spelarna. Undantaget skulle väl vara actual play-inspelningar eller de som spelar inför en konventspublik, men de är ju just undantag. Det finns dock ingen elitserie eller prestigefyllda tävlingar i vem som är bäst. Därför finns inte riktigt samma incitament till att bli bättre – så länge man har roligt är allt frid och fröjd.

Nästa stora skillnad är att det ju saknas tydliga kriterier för vad en bra rollspelare är. Är det någon som min/maxar sina karaktärer optimalt, oavsett system? Är det någon vars karaktärer är så långt ifrån dem själva som möjligt? Är det någon som löser alla mysterier metodiskt och effektivt? Är det någon som egentligen hör hemma på Broadway? Svaren varierar säkerligen beroende på grupp (nu ska vi inte göra det här till en GNS-tråd). Därför blir det ju även lite svårt att utveckla sin förmåga, eftersom målet är så otydligt.

Jag ser stort värde i att försöka utvecklas, men jag tror även att de flesta av oss har den strävan – särskilt de som hänger här på forumet. Utvärderingar och diskussioner är ju toppenverktyg, som bör användas. Jag tror dock inte att många lockas av att "träna" rollspel regelbundet, eller att betala en coach, för att ha något spelmöte då och då. Och det känns ändå rimligt, med tanke på att det ju bara är en hobby.

 

[2097]

Eftersom alla ni andra hold me back så himla mycket så är det väl viktigare att jag lär ut mina skills än att jag försöker förbättra dom ytterligare!! Så alla länkar i kedjan kan bli starka. Rollspel är en lagsport. det är ingen mening med nån sorts "långa bollar på bengt"-lir, det har jag fått lära mig dyrt från en av mina gamla grupper där jag gav alla svåra scener (ja detta var på narrativist-tiden) till min favoritspelare. vad hände? jo alla andra hoppade av gruppen

 

[Zorbeltuss]

Jag vill likt er andra bli bättre, men jag själv känner att ni andra har inriktningar på innebandy och konstsim, medans jag själv är mer intresserad av cykelstafett, vilket innebär att även även när ni har relevanta råd för de båda vanliga så är det få gånger det är relevant för mig.

/Luna Lovegood

 

[Feuflux]

Jag är väl intresserad av att bli bättre, men inte så intresserad av att lägga en massa tid på det... jag har tillräckligt roligt som det är, typ.

Ibland vill jag dock stämma av med gruppen (mailledes eftersom det är en Skype-kampanj) om jag tycker att någonting inte blev bra under ett spelpass, men då brukar det vara klent gensvar. Detta tolkar jag som:
1) att de är nöjda som de är, och har inga ambitioner att diskutera spelsätt/rollgestaltning/whatever
2) att jag har gjort något fel och de är missnöjda med mig, och ignorerar mig för att jävlas (smått överdrivet)

 

[God45]

Dungeon Crawling, att utreda saker och liknande är saker jag ständigt jobbar för att bli bättre på. Jag lägger mindre tid på att bli en bättre "skådespelare" men lite dialektkurser, lite improvböcker och lite rollteori läser jag.

Bli en bättre spelledare jobbar jag konstant på med typ allt jag läser tänker jag hävda

 

[.113]

Jag vill likt er andra bli bättre, men jag själv känner att ni andra har inriktningar på innebandy och konstsim, medans jag själv är mer intresserad av cykelstafett, vilket innebär att även även när ni har relevanta råd för de båda vanliga så är det få gånger det är relevant för mig.

/Luna Lovegood

Och det är därför jag menar att det är mest med tid som erfarenheten gör att man blir bättre det är så personligt och så många olika spel.

Det blir precis som du säger att liksom "så här blir du bättre på sport"

 

[Gurgeh]

För att vi spelar rollspel för att ha roligt, och det finns ingen uppenbar koppling mellan hur bra rollspelare man är och hur roligt man har när man spelar rollspel.

 

[Zire]

För att vi spelar rollspel för att ha roligt, och det finns ingen uppenbar koppling mellan hur bra rollspelare man är och hur roligt man har när man spelar rollspel.

Fast där tycker jag ju att du börjar närma dig vad som är en bra rollspelare: någon som trivs och får andra att trivas kring spelbordet. Och det tycker jag ändå i förlängningen är vad många diskussioner här försöker utmynna i, att ha roligare spelmöten.

 

[.113]

Fast där tycker jag ju att du börjar närma dig vad som är en bra rollspelare: någon som trivs och får andra att trivas kring spelbordet. Och det tycker jag ändå i förlängningen är vad många diskussioner här försöker utmynna i, att ha roligare spelmöten.

Fast å Andra sidan har jag varit på rollspelsmöten där man skämtat om annat, pratat om annat och inte fått något gjort. Nog var det roligt men att kalla det bra rollspel är ju lite överdrivet.

 

[Björn den gode]

Tycker det har kommit jättemycket intressanta svar redan och har inte tid att följa upp just nu. Jag vill dock säga att jag inser att rubriken nog var i överkant provokativ, det är klart att vi är många som faktiskt vill bli bättre och det konstiga är snarare varför det inte finns strukturer eller incitament för att bli det. En närliggande parallell är lajvvärlden där det finns en helt annan tradition av att lyfta fram 'bra' lajvare och problemet snarare är det motsatta. Det har också påbörjats arbete med analysarbete och att 'träna' som på lajviska kallas workshops är de facto standard inom vissa delar av lajvvärlden (framförallt det som kallas 'nordic').

För mig innebär det att bli en 'bättre' rollspelare att jag kan ha roligare själv och kan få andra jag spelar med att ha roligare. Att vi ofta inte vet vilket sorts kul vi är ute efter är ett problem i sig men jag tror ändå inte att det är avgörande precis samma problem har ju de som vill starta ett band med alla de olika musikstilar som finns och utöver det kommer saker som ambitionsnivå, prioritering, om det ska ätas pizza eller kinamat efter repen osv.