Björn den gode
Swashbuckler
I sportens värld finns det många som är nöjda med att spela och ha skoj, i många innebandymatcher är det där med att vinna inte så noga, och många tror fortfarande att volleyboll är en passande aktivitet för folk som inte är vana att idrotta. Andra vill bli bättre och det finns väldigt många olika utarbetade sätt för att bli bättre där nog det vanligaste torde vara att inte bara spela matcher utan också att träna.
I musikens värld är det likadant, vissa är nöjda med det de kan och har roligt på den nivån de är utan att ha en ambition att bli bättre. Andra tycker det är roligare om de känner att de blir bättre och det finns många olika sätt att göra detta. Vanligaste är nog att ta lektioner hos någon som är bättre samt att öva själv hemma (där att spela in/filma sig själv är förvånansvärt effektivt) och att lyssna på musik som andra spelar.
I (bords)-rollspelsens värld så verkar ingen vilja bli bättre. Snarare är det till och med fult att säga att någon är en bättre eller sämre rollspelare även fast vi alla vet att det är så.
Jag tycker det här är jättekonstigt. Vi vet att upplevelsen är till väldigt stor del beroende av spelarnas skicklighet snarare än vilket spel som spelas men ändå gör vi ingenting för att förbättra den. Varför går det inte att ta lektioner i rollspelande? Varför analyserar vi inte rollspelspass i efterhand för att se vad vi kunde ha gjort bättre? Varför vet jag inte ens vilka som är de bästa rollspelarna inom olika genrer så att jag kan inspireras av dom?
Jag tycker jag ser tendenser av det här i spelmakande, att det diskuteras hur bra olika spel är känns ju ganska grundläggande men det har också utvecklats 'verktyg/teorier' för att skapa olika slags spel, det finns exempel på vad som är 'bra' respektive 'dåliga' spel inom olika genrer, och jag vet vilka författare som anses vara 'bra'. Men jag ser ingenting av det här i själva rollspelandet vilket ju ändå känner jag är den viktigaste biten.
Jag skulle jättegärna se en kultur som hade plats både för de som vill ha skoj på den nivån de är och för de som vill bli bättre men jag upplever att det inte är så för tillfället, kanske för att rollspelande fortfarande inte ses som konst/kultur utan som tidsfördriv. Men själv ser jag mer paralleller till en jam-session med musiker än med att slökolla på en tv-serie och hoppas på att jag trots allt på något sätt blir en bättre och bättre rollspelare ju mer jag praktiserar det.
I musikens värld är det likadant, vissa är nöjda med det de kan och har roligt på den nivån de är utan att ha en ambition att bli bättre. Andra tycker det är roligare om de känner att de blir bättre och det finns många olika sätt att göra detta. Vanligaste är nog att ta lektioner hos någon som är bättre samt att öva själv hemma (där att spela in/filma sig själv är förvånansvärt effektivt) och att lyssna på musik som andra spelar.
I (bords)-rollspelsens värld så verkar ingen vilja bli bättre. Snarare är det till och med fult att säga att någon är en bättre eller sämre rollspelare även fast vi alla vet att det är så.
Jag tycker det här är jättekonstigt. Vi vet att upplevelsen är till väldigt stor del beroende av spelarnas skicklighet snarare än vilket spel som spelas men ändå gör vi ingenting för att förbättra den. Varför går det inte att ta lektioner i rollspelande? Varför analyserar vi inte rollspelspass i efterhand för att se vad vi kunde ha gjort bättre? Varför vet jag inte ens vilka som är de bästa rollspelarna inom olika genrer så att jag kan inspireras av dom?
Jag tycker jag ser tendenser av det här i spelmakande, att det diskuteras hur bra olika spel är känns ju ganska grundläggande men det har också utvecklats 'verktyg/teorier' för att skapa olika slags spel, det finns exempel på vad som är 'bra' respektive 'dåliga' spel inom olika genrer, och jag vet vilka författare som anses vara 'bra'. Men jag ser ingenting av det här i själva rollspelandet vilket ju ändå känner jag är den viktigaste biten.
Jag skulle jättegärna se en kultur som hade plats både för de som vill ha skoj på den nivån de är och för de som vill bli bättre men jag upplever att det inte är så för tillfället, kanske för att rollspelande fortfarande inte ses som konst/kultur utan som tidsfördriv. Men själv ser jag mer paralleller till en jam-session med musiker än med att slökolla på en tv-serie och hoppas på att jag trots allt på något sätt blir en bättre och bättre rollspelare ju mer jag praktiserar det.