Rising
Vila i frid
Det intressanta är att detta går att mäta. "Social Rörlighet", kallas det; man kan se hur stor del av befolkningen som utifrån arbetarklassförutsättningar sedan klarat att bli medelklass, och så vidare. Och den allmäna uppfattningen är att små inkomstskillnaderna i länder som Sverige skulle leda till social orörlighet, medan större skillnader, som i England och USA, skulle skapa gynnsammare möjligheter för alla. Men forskningen visar att det är precis tvärtom. Den "amerikanska drömmen" är mycket riktigt bara en dröm i USA, men långt verkligare här i Sverige.MEN, det finns rätt många, fler än man kan tro, som har rätt dåliga förutsättningar men som lyckas bli framgångsrika ändå. Ofta genom blod, svett och tårar.
I USA (och nu papegojar jag från en artikel skriven av Daniel Lind, som jag klippt ut ur DN den 23 September 2009 - som jag faktiskt av en händelse hade lite ledigt liggandes på mitt nattduksbord - imagine that) är sannolikheten 42 procent att en son med en far i den lägsta inkomstgruppen själv hamnar där (det är fem kategorier, så om slumpen hade styrt så vore sannolikheten 20%) I Sverige är motsvarande sannolikhet 26 procent.
Chansen att en son med en far i den lägsta inkomstgruppen klättrar till den högsta är 7,9 procent i USA och 10,9 procent i Sverige; och när det gäller rörligheten från toppen till botten så är risken 9,5 procent i USA och 15,9 procent i Sverige.
Så, kort sagt; Sverige har det bra systemet för att varje medborgare skall kunna kämpa sig till (eller nöja sig med) den inkomstgrupp där de är villiga att fylla kvalifikationerna. Det är när inkomstskillnaderna höjs som den sociala rörligheten blir mindre och medborgarna i större utsträckning forceras in i samma inkomstgrupp som de vuxit upp i.
---
Så... Man kan förstås vilja ha lägre inkomstskatt; men det är antingen ren lögn eller helt verklighetsfrämmande att påstå att anledningen till att man vill ha det är för att folk som är villiga att plugga och kämpa sig till bättre levnasdsvillkor skall få bättre möjligheter att på egen hand gå emot det sociala arvet och kunna förverkliga sina drömmar.
Det är däremot utmärkt att vilja ha högre inkomstskillnader för att man vill att de rika i samhället ska vara old money och ha rika traditioner av att ha varit rika, medan de fattiga skall vara en charmig underklass som genom generationernas gång lärt sig att bli tillfreds med sin lott i livet, eftersom de inte har någon chans att göra något åt det. Det är i ett sånt samhälle man ska vilja leva i om man argumenterar för högre inkomstskillnader.
För den som vill veta mer kan man exempelvis titta på www.economicmobility.org som samlar artiklar i syftet att öka den sociala rörligheten i USA.