Nekromanti Viktigaste valfrågan för er?

[Arfert]

Som jag påpekat tidigare.. under delar av 80-talet hade skolan ett gynnsamt läge resursmäsigt, med färre barn och fortfarande de gamla resurserna kvar till stor det (för större barnkullar) tack vare trögheten i systemen*. Sedan kom baby-boom generationen (dvs 60-talisternas barn) upp i skolåldern och klasserna ökade fram till tidigt 90-tal. Sedan dess har de legat stilla.

Men visst, håller med, resurserna kan säkert användas mer optimalt.

*jag blir alltid förvånad av att politiker blir överraskad när det kommer större barnkullar som ska ha dagsiplats eller skolplats. LÄSER de inte statistik? Om det exempelvis föds massor med barn på 60-talet så är det inte otroligt att du får en ny topp när den generationen själva börjar få barn i stor skala kanske 25 år senare... och så vidare.

 

[krank]

Barnen är sämre på att räkna idag. När jag jämför vad jag behärskade mig i matte i femte klass med vad mina barn lär sig, ligger de en årskurs efter.

Att matten funkar sämre kan jag köpa; även om jag tror att det beror på annat än kraftiga pedagogiska förändringar (experimenten får väl vid det här laget betraktas som skolhistoria, åtminstone de experiment du talar om). Jag tror att det delvis handlar om förändringar i styrdokumenten; de handlar idag mer om individualisering vilket kräver mer jobb för att bli bra.

Men - anledningen till att jag nämnde majoren var att i hans argumentation är matematikens försämring en anledning till att stega tillbaks 40-50 år i hela skolan. Och det köper jag fasen inte.

Jag tycker nämligen inte att betygs- eller råkunskapssnittet spelar så jättestor roll, om man inte samtidigt kollar hur stor andel av årskullarna som faktiskt går vidare till fortsatta studier etc. Jag tror att det är vanligare idag att man läser på högskola/universitet än för 40 år sedan.

Statistiken är inte direkt entydig.



(Sedan skulle jag kunna prata om hur mycket dina anekdotiska bevis om din egen skolgång väger, men sådant antar jag att du redan har koll på)

 

[krank]

*jag blir alltid förvånad av att politiker blir överraskad när det kommer större barnkullar som ska ha dagsiplats eller skolplats. LÄSER de inte statistik? Om det exempelvis föds massor med barn på 60-talet så är det inte otroligt att du får en ny topp när den generationen själva börjar få barn i stor skala kanske 25 år senare... och så vidare.

Så känner jag också - lite framförhållning har liksom aldrig skadat någon.

Politiker blir förvånade... men varför blir skolledare det? Där finns det en förklaring: Kraven på dokumentation och faktiskt administrativt arbete har ökat, både för lärare och för skolledare och administratörer etc. De har helt enkelt såpass mycket att göra att det inte finns tid, tydligen, för ordentliga framtidsundersökningar =)


Sedan finns det ställen där befolkningen inte är stabil. Nynäshamn t.ex, med inflyttning och utflyttning och små marginaler; här är det svårt att vara förutseende.

 

[Mekanurg]

Sedan skulle jag kunna prata om hur mycket dina anekdotiska bevis om din egen skolgång väger, men sådant antar jag att du redan har koll på.

Jag har studerat samhällsvetenskapliga forskningsmetoder på akademisk nivå.

 

[Tibbelin]

Sedan är det förstås som med allting annat, desto mer pengar du har desto mer valmöjligheter har du - på gott och ont.

Vad menar du är gott med att ha färre valmöjligheter baserat på kass ekonomisk situation?

/xyas

Att ha många valmöjligheter är inte alltid av godo, det kan leda till enorm beslutsångest och ständig undran över om man gjort de "rätta" valen. Att inte ha några större valmöjligheter kan alltså vara en enorm lättnad och underlätta att leva tillfredsställd i nuet.

Innan någon skriker högt så notera nu mina ordval, att det kan vara så men det behöver inte vara så. Som också redan sagts massor av gånger så är vi alla olika. En del välkomnar ett stort utbud, men andra fasar för det. Det var vad jag menade med på gott och ont.

 

[krank]

Jag har studerat samhällsvetenskapliga forskningsmetoder på akademisk nivå.

Bra =)

Jag hade egentligen tänkt redigera mitt inlägg och påpeka att jag har all respekt för din uppfattning och personliga upplevelse, men att jag bara menar att den inte nödvändigtvis är helt representativ... Men nu hann du före =)


Det finns en hel del intressanta forskningsprojekt gällande det här. jag har tyvärr inget så fint som en källa att referera till just nu, men överlag brukar bilden av en ganska komplex skolsituation framträda, där ingen av de idag utpekade faktorerna ensam är ansvarig, och där få enkla lösningar finns att hämta.

Tag en sådan sak att skolan har ett annat symbolvärde idag än för 40 år sedan, eller 60, eller 80. De föräldrar som skickade sina barn till skolan för 40 år sedan hade själva en helt annan syn på skolan - eftersom många av dem själva inte fått chansen, eller iaf vuxit upp då skolgång, framförallt gymnasiala studier, var något mycket fint och speciellt. Idag är synen en annan, och föräldrar påverkar sina barn.

Eller som sagt, de ökade kraven på å ena sidan individualisering, och å andra sidan dokumentation. På min skola vill de införa att vi ska skriva ett protokoll varje gång vi som lärare pratar med någon elev om dess studiesituation i vårt ämne. De protokollen ska skickas tillsammans med åtgärdsförslag till mentorer, som ska sammanställa och upprätta elevens åtgärdsplan. Samtidigt får det enligt Skolverket inte ställas konkreta krav på elev; till exempel får vi inte skriva att eleven måste gå på lektionerna...

Nu tror jag inte det ovanstående går igenom, men byråkratiskt är det en mardröm många gånger.



(Och nej, jag upplever inte skolans om "kravlös" och jag vill inte ställa hårdare krav - jag menar bara att situationen just nu är komplex)

 

[Xyas]

Sedan är det förstås som med allting annat, desto mer pengar du har desto mer valmöjligheter har du - på gott och ont.

Vad menar du är gott med att ha färre valmöjligheter baserat på kass ekonomisk situation?

/xyas

Att ha många valmöjligheter är inte alltid av godo, det kan leda till enorm beslutsångest och ständig undran över om man gjort de "rätta" valen. Att inte ha några större valmöjligheter kan alltså vara en enorm lättnad och underlätta att leva tillfredsställd i nuet.

Innan någon skriker högt så notera nu mina ordval, att det kan vara så men det behöver inte vara så. Som också redan sagts massor av gånger så är vi alla olika. En del välkomnar ett stort utbud, men andra fasar för det. Det var vad jag menade med på gott och ont.

"Eftersom jag inte har råd att bo i Stockholm går Handels dær bort, så då slappnar jag av och nøjer mig med Handels i Kalmar, trots att det ær sæmmre och inte lika enkelt ger jobb efter utbilningen. Vilken lættnad!"

Noppe, det køper jag inte (ursækta mitt danska jobb-tangentbord). Att veta att valet finns dær men inte kan væljas på grund av att ens mamma ær sjukskøterska ger sækerligen ingen lættnad och tillfredsstællelse till någon.

/xyas (har ingen aning om det finns en handelshøgskola i Kalmar och hur bra den i så fall ær)

 

[Tibbelin]

"Eftersom jag inte har råd att bo i Stockholm går Handels dær bort, så då slappnar jag av och nøjer mig med Handels i Kalmar, trots att det ær sæmmre och inte lika enkelt ger jobb efter utbilningen. Vilken lættnad!"

Noppe, det køper jag inte (ursækta mitt danska jobb-tangentbord). Att veta att valet finns dær men inte kan væljas på grund av att ens mamma ær sjukskøterska ger sækerligen ingen lættnad och tillfredsstællelse till någon.

/xyas (har ingen aning om det finns en handelshøgskola i Kalmar och hur bra den i så fall ær)

Trevligt att du inte tror på att människor är olika och att en del drabbas av skräck vid tanken på för många valmöjligheter och tycker det är en lättnad att "bara" ha en väg att gå.

Fast ärligt talat, ditt resonemang kring Handels var inte helt rimligt heller. Vi är bara så satans bortskämda i det här landet och kan inte tänka oss att kompromissa med vårt boende. Hittar man inte en etta man har råd med själv så är det per default politikernas fel som sett till att det byggts för få lägenheter.

Jag känner två rumänska tjejer som båda läste vid KTH, de hade minimalt med ekonomiskt stöd hemifrån och hade inte rätt till svenskt studiemedel. Men de levde och bodde i Stockholm för de hade bestämt sig för att det var vad som var viktigt för dem just då i livet. Men så delade de också ett studentrum i en korridor och hade lånat/fått i stort sett allt deras husgeråd.

På samma sätt som man ofta kan konstatera att samma personer som gnäller över att pengarna inte räcker till har dyra vanor som t ex röka 2 paket cigg om dagen. Allt vi gör här i livet är val, det är ytterst sällan man har absolut inget alls att välja på.

Men däremot så kan det vara så att man får för många val ibland, och som sagt, alla kan inte hantera det utan att börja tvivla och undra över de vägarna som valdes bort. Så jag hävdar fortfarande att det ibland kan vara en lättnad att inte ha så mycket att välja på.

 

[Xyas]

"Eftersom jag inte har råd att bo i Stockholm går Handels dær bort, så då slappnar jag av och nøjer mig med Handels i Kalmar, trots att det ær sæmmre och inte lika enkelt ger jobb efter utbilningen. Vilken lættnad!"

Noppe, det køper jag inte (ursækta mitt danska jobb-tangentbord). Att veta att valet finns dær men inte kan væljas på grund av att ens mamma ær sjukskøterska ger sækerligen ingen lættnad och tillfredsstællelse till någon.

/xyas (har ingen aning om det finns en handelshøgskola i Kalmar och hur bra den i så fall ær)

Trevligt att du inte tror på att människor är olika och att en del drabbas av skräck vid tanken på för många valmöjligheter och tycker det är en lättnad att "bara" ha en väg att gå.

Fast ärligt talat, ditt resonemang kring Handels var inte helt rimligt heller. Vi är bara så satans bortskämda i det här landet och kan inte tänka oss att kompromissa med vårt boende. Hittar man inte en etta man har råd med själv så är det per default politikernas fel som sett till att det byggts för få lägenheter.

Jag känner två rumänska tjejer som båda läste vid KTH, de hade minimalt med ekonomiskt stöd hemifrån och hade inte rätt till svenskt studiemedel. Men de levde och bodde i Stockholm för de hade bestämt sig för att det var vad som var viktigt för dem just då i livet. Men så delade de också ett studentrum i en korridor och hade lånat/fått i stort sett allt deras husgeråd.

På samma sätt som man ofta kan konstatera att samma personer som gnäller över att pengarna inte räcker till har dyra vanor som t ex röka 2 paket cigg om dagen. Allt vi gör här i livet är val, det är ytterst sällan man har absolut inget alls att välja på.

Men däremot så kan det vara så att man får för många val ibland, och som sagt, alla kan inte hantera det utan att börja tvivla och undra över de vägarna som valdes bort. Så jag hävdar fortfarande att det ibland kan vara en lättnad att inte ha så mycket att välja på.

Det var ju vældans vad du pendlar mellan allmænna generaliseringar och snæva anekdoter. Vi pratade væl om studiemøjligheter i sverige, inte många val/få val i filosofisk mening? Att diskutera huruvida man kommer att tveka øver var man pluggade (før att man hade många valmøjligheter) under sin førtioårskris kænns inte så aktuellt før diskussionen.

Sverige ær i vældigt många (de flesta) avseenden værldens bæsta land. Då ær det væl desto viktigare att vi fortsætter stræva efter att alla ska kunna vælja utbildning oavsett ekonomisk status? Inte sæga att det ær okej att alla inte kan vælja allt før folk mår sækert bra av att inte ha så många val.

Jag håller med dig om att det kan vara skønt att inte ha oændliga valmøjligheter i alla sammanhang, jag førstår bara inte hur du rimligtvis kan applicera det på hur en persons ekonomiska situation inverkan på val av høgre utbildning.

/xyas

 

[Nässe]

Tag en sådan sak att skolan har ett annat symbolvärde idag än för 40 år sedan, eller 60, eller 80. De föräldrar som skickade sina barn till skolan för 40 år sedan hade själva en helt annan syn på skolan - eftersom många av dem själva inte fått chansen, eller iaf vuxit upp då skolgång, framförallt gymnasiala studier, var något mycket fint och speciellt. Idag är synen en annan, och föräldrar påverkar sina barn.

Eller som sagt, de ökade kraven på å ena sidan individualisering, och å andra sidan dokumentation. På min skola vill de införa att vi ska skriva ett protokoll varje gång vi som lärare pratar med någon elev om dess studiesituation i vårt ämne. De protokollen ska skickas tillsammans med åtgärdsförslag till mentorer, som ska sammanställa och upprätta elevens åtgärdsplan. Samtidigt får det enligt Skolverket inte ställas konkreta krav på elev; till exempel får vi inte skriva att eleven måste gå på lektionerna...

Nu tror jag inte det ovanstående går igenom, men byråkratiskt är det en mardröm många gånger.



(Och nej, jag upplever inte skolans om "kravlös" och jag vill inte ställa hårdare krav - jag menar bara att situationen just nu är komplex)

Kan inte låta bli att skicka en "håller med" utifrån att jag själv jobbar i skola och förskola, precis som du.

Sen tänkte jag på diskussionen ovan om att kommuner och skolor inte har koll på i vilka åldrar befolkningen ökar och minskar- så upplever jag, som sitter nära de personer som har hand om dessa frågor i min stadsdel i malmö att dessa personer är väldigt inlästa på detta- så klart.

Självaklart har rektorer och politiker och chefer av alla slag full koll på allt sådant, herregud, de jobbar med dessa frågor dagligen och visst läser de forskningsrapporter och what not... Sen innebär det inte att det är gratis att smälla upp sju nya förskolor och hitta förskolepedagoger för att en barnkull blir många fler. man kan liksom inte ta av budget i förväg och bygga saker utan att man då tar pengar från någon annan del av systemet.

Det är enkelt att på håll säga att de borde lösa sådana frågor bättre - Självklart borde det finnas förskolor till alla, utbildad personal och små barngrupper- det finns det väl ingen som inte tycker. I slutändan handlar allt så klart om pengar- skatter och framför allt skattepolitik. Vart går våra gemensamt inbetalda pengar?

Jag känner privat två chefer för skola och förskola i två olika kommuner (inte malmö) som pratar (så klart) mycket om skolfrågor etc- Enligt dem fanns det en budget inom skola och förskola på åttiotalet som var väldigt stor- och som dessa personer menar inte kommer att nås igen, vi kommer inte att se den nivå av tex speciallärare igen- men som sagt- detta är ett referat till individer, inte uppgifter från någon källa eller så.

Sen kan jag ju rekomendera de radioprogram SR gjorde där de gransakde skolministerns uttalande om "den dåliga svenska skolan"- hans argument sågades så vansinnigt mycket så det är pinsamt att detta inte synliggjordes mer i media- allt utifrån de internationella studier som gjorts. Dessutom (vilket de inte tog upp i radioprogrammet) så räknas nästan alla elever i Sverige som del av grundskolan (och då del av statistiken) medan man i många länder lyft ut större elevgrupper som då inte är med i beräkningarna.

Jag tycker svensk skola har stora problem idag (nära kopplat till hur samhället har utvecklats) men jag tänker faktiskt inte skriva ett femsidors inlägg med vad och vad jag tycker bör göras- för jag pallar inte ta den diskussionen.

Känns som om det diskuteras saker som jag har att göra med var och varannan dag och då tänker jag att det kan vara värt att säga något..

hälsar Nils

 

[Vitulv]

Förstår du hur jag menar?

Jag förstår, och kan respektera, men inte håller med. Är vi båda på banan då, så att säga?

Oh yeah

 

[Arfert]

Hur många kommer in på Handels i Stockholm varje år?

En fåtal. Som att komma in på Mejan eller nåt.

Känns inte som nåt som är representativt för att diskutera kvaliteten på utbildningen för studenter landet runt.

 

[Xyas]

Hur många kommer in på Handels i Stockholm varje år?

En fåtal. Som att komma in på Mejan eller nåt.

Känns inte som nåt som är representativt för att diskutera kvaliteten på utbildningen för studenter landet runt.

Absolut. Inte ett dugg representativt før att diskutera utbildningskvalitet, vilket jag inte heller gør.

Det var bara ett exempel (kanske dåligt men jag kom inte på någon annan utbildning som jag vet finns i stockholm) før att illustera hur absurt "det ær skønt att slippa vælja"-argumentet var i sammanhanget kring personlig ekonomi och møjlighet till høgre studier.

/xyas

 

[Tibbelin]

Så att skylla på att alla inte har råd att studera i Sverige med det system vi har, det köper jag inte. Sedan är det förstås som med allting annat, desto mer pengar du har desto mer valmöjligheter har du - på gott och ont.

Nu får vi gå tillbaka till botten här tydligen. Det här var vad jag sa. I det ursprungliga så sa jag faktiskt inte något alls om att man behöver begränsa sig till studieort etc baserat på pengar. Det var du som drog in det med ditt konstiga Handels-exempel. Och samtidigt bestämde du att utbildningarna på Handels ger bättre förutsättningar för jobb. Det är ju inte heller ett speciellt sjyst resonemang, ska alla som av olika anledningar inte läser på en "status"-skola bara ge upp helt och hållet för deras förutsättningar att få jobb är "sämre"? Vad hände med personligt ansvar, studieresultat och att faktiskt ha förmåga att övertyga en arbetsgivare om att man är bäst lämpad för ett jobb? Är det bara en rätt man har om man går på "rätt" skola? Men då måste vi väl i rättvisans namn lägga ner alla andra lärosäten och bara utöka antalet studieplatser så alla får läsa på "status"-skolorna.

Jag tog upp frågan med valmöjligheter, så klart du oftast får fler valmöjligheter med mer pengar, möjligheten att välja var du bor, hur du bor, vilka kläder du köper, vilken mat du äter, hur ofta du kan resa, etc. Men väljer du allt det där taktiskt så är det klart att även den som är mindre bemedlad kan plugga var den vill. Kanske finns det inte utrymme att välja och vraka över boende etc, men då får man ta det.

Vad jag däremot sagt är att det kan vara praktiskt och skönt att känna att man inte har så mycket val, helt enkelt för att då slipper man ta ställning. Sedan kan man ju alltid ifrågasätta hur ofta personer intalar sig att de inte har ett val enbart för att slippa välja.

Det var ju vældans vad du pendlar mellan allmænna generaliseringar och snæva anekdoter. Vi pratade væl om studiemøjligheter i sverige, inte många val/få val i filosofisk mening? Att diskutera huruvida man kommer att tveka øver var man pluggade (før att man hade många valmøjligheter) under sin førtioårskris kænns inte så aktuellt før diskussionen.

Tja, det var ju du som började med snäva formuleringar och jag lät mig dras med och svara på dem.

Sverige ær i vældigt många (de flesta) avseenden værldens bæsta land. Då ær det væl desto viktigare att vi fortsætter stræva efter att alla ska kunna vælja utbildning oavsett ekonomisk status? Inte sæga att det ær okej att alla inte kan vælja allt før folk mår sækert bra av att inte ha så många val.

Ärligt talat, vem tycker Sverige är världens bästa land? Vi har de högsta skatterna men misslyckas kapitalt med att leverera den bästa sjukvården, ungarna halkar alltmer efter internationellt mätt när det gäller kunskap, etc. Jag vet att det är en parentes, men jag blir alltid fascinerad när folk påstår att Sverige är världens bästa land.

 

[krank]

ungarna halkar alltmer efter internationellt mätt när det gäller kunskap

Egentligen bara vad gäller matematik. Resten har major björklund och kvällspressen hittat på, eller helt enkelt antagit.

Det finns få områden det snurrar så mycket skitsnack kring som skolan; vilket givetvis irriterar mig då jag jobbar inom den. Skolminister Björklund och den i samhället vanliga (felaktiga) uppfattningen att det är "kris i skolan" och att "vi halkar efter i allt eller nästan allt" bör pensioneras. Snarast.


Faktum är att där är nog en av de viktigaste valfrågorna för mig: Jag vill inte att Major Björklund ska få fortsätta vara skolminister. Jag tror inte det såkallade vänsteralternativet är så jättevettigt i det fallet, men jag har lite svårt att föreställa mig att det skulle kunna vara sämre än såhär.


Annan invändning: Vi halkar inte efter i "kunskap". Vi halkar efter i vissa kunskaper, som är just de kunskaper de mäter i de undersökningarna. Och det gäller som sagt i stort sett bara matten. Räknas inga andra kunskaper än just de mattekunskaper som mäts i just de undersökningarna? Ska vi anpassa oss efter internationella standarder, som i många fall ligger årtionden efter oss vad gäller att se eleven som individ och för den delen kunskapssyn.

 

[Vimes]

Ärligt talat, vem tycker Sverige är världens bästa land? Vi har de högsta skatterna men misslyckas kapitalt med att leverera den bästa sjukvården, ungarna halkar alltmer efter internationellt mätt när det gäller kunskap, etc. Jag vet att det är en parentes, men jag blir alltid fascinerad när folk påstår att Sverige är världens bästa land.

Ey, vet du: jag tror att det finns folk i alla länder som hävdar att just deras land är det bästa i världen. Inte så vansinnigt mycket att bli fascinerad över.

Och förresten: "[vi] misslyckas kapitalt med att leverera den bästa sjukvården". Gör "vi" verkligen det? Misslyckas kapitalt? Då skulle jag vilja veta var sjukvården är kapitalt mycket bättre, och varför den är det.

 

[Petter42]

Själv tror jag inte problemet ligger i bristande kunskap, utan snarare brist ni betyg. Jag ser själv hur fler och fler människor i skolan (genom både mina egna, mina kompisars och familj erfarenheter får jag nog en rätt vid bild. Såväl geografiskt, skolnivå och inriktningar) slopar betygen. Struntar i att göra uppgifter som man inte anser att man lär sig något av. Kan mycket väl tänka mig att betygen sjunker i Sverige. Det är inte samma sak som att kunskapen sjunker.

 

[Tibbelin]

Tänker inte låta luras mig in i en ordmärkningsdebatt. Det får ni göra utan mig. Så jag kliver ur diskussionen med två avslutningskommentarer.

krank: Även om du tycker att Björklund/skolverket/media/etc överdriver något vansinnigt så hoppas jag inte du tänker att det är okej för att det "bara" är i matematik svenska barn blir sämre (nu håller jag ju då inte med utan tror det är fler ämnen, bland annat svenska, eller så är sär skrivning tydligen skit häftigt att göra nu för tiden).Det är väl illa nog att svenska barn blir sämre och sämre i ett viktigt ämne.

Vimes: Jag vänder på din fråga istället, vad är det som du tycker är så bra med svensk sjukvård då? De långa köerna? Att vi har så kallad "fri" vård (efter att man betalt patientavgiften då)? Att läkarna ifrågasätter patienterna? Att folk inte får rätt vård i tid? Att anhöriga inte tillåts ta del av patientens vård? Att anhöriga tvingas sköta patientens vård för att det ens ska bli någon vård att tala om? Att antibiotika skrivs ut till den som tjatar mest oavsett om det behövs eller ej? Att hon som vill bli vår nya stadsminister själv tycker det är självklart att hon ska få antibiotika för en sketen förkylning? Bra signal till medborgarna för övrigt, ät inte antibiotika i onödan - såvida man inte vill bli stadsminister förstås.

 

[krank]

krank: Även om du tycker att Björklund/skolverket/media/etc överdriver något vansinnigt så hoppas jag inte du tänker att det är okej för att det "bara" är i matematik svenska barn blir sämre (nu håller jag ju då inte med utan tror det är fler ämnen, bland annat svenska, eller så är sär skrivning tydligen skit häftigt att göra nu för tiden).Det är väl illa nog att svenska barn blir sämre och sämre i ett viktigt ämne.

Det är illa att svenska skolbarn blir sämre i ett ämne, ja. huruvida det är "viktigare" än engelska, samhällskunskap, historia etc låter jag vara osagt. Eller nej förresten, det gör jag inte: Det är inte viktigare.

Du är välkommen med siffror som visar att svenska skolbarn i praktiken blir sämre på att göra sig förstådda och kommunicera sina tankar, på något språk. Det tror jag inte de blir, nämligen, sär skrivning eller ingen sär skrivning. Den sära skrivningen är nämligen underställd förmågan att kunna förklara sig, så att säga.

Vad du "tror" svenska skolbarn är sämre på är inte så värst relevant; och allt jag önskar är att du upphör med de svepande generaliseringarna om att "svenska skolbarn blir sämre". För det stämmer inte. Det handlar inte om att märka ord; det handlar om att inte blåljuga om hur skolan fungerar.

 

[Petter42]

Lite min poäng. Särskrivningar betyder inte att man är dålig i de viktiga delarna av svenskan (att uttrycka sig, kunna formulera saker vettigt, kunna sätta ihop en överskådlig text osv), men det sänker betyget, precis som att blanda ihop de/dem eller skriva dom(eller skita i vilket och skriva dom ändå).