Nekromanti Vilka är framtida författare?

[Ekorren]

När jag läste tråden om nyårslöften lade jag märke till att många medlemmar verkar ha författarambitioner. "I år vill jag debutera" tycks vara en åsikt som många här delar. Själv räknar jag inte med att debutera i år, men jag förnekar inte att skrivande är min viktigaste hobby och jag hoppas på att en dag kunna se ett av mina framtida projekt i hyllan bland nyheter på Pocket Shop.

Min fråga är vilka här som delar mina författarambitioner? Är ni intresserade av att dela med er av era texter eller eventuellt ge utlåtande på mina? Det behöver inte ske i samband med min hemsida (se signatur) utan kan röra sig om utvecklande textbyten för kul skull eller bara viljan att diskutera skrivande i allmänhet.

Jag är inte det minsta produktiv och jag har svårt att få rutin på skrivandet. Det är en viktig hobby som jag bryr mig om, men som jag ändå tenderar att ignorera för trivialiteter. När jag var 19 började jag på ett romanprojekt för att lära mig att utveckla mitt skrivande och finna en egen stil. Nu är jag 22 och jobbar fortfarande pinsamt sakta på samma projekt och med samma ambition.

Finns det kanske någon här som redan är en publicerad romanförfattare? Publicerade rollspelsböcker räknas inte men romaner som utspelas i rollspelsvärldar räknas.

 

[tull]

Jag har lovat mig själv att få en publicerad roman före jag fyller 40. Så för mig är romanskrivandet ett väldigt långsiktigt projekt. Mina kortsiktiga mål just nu är att ta en fil.kand och förhoppningsvis få jobb som förläggare.

 

[Mekanurg]

Det jag hittills har fått publicerat är ett stycke sakprosa om en fredsbevarande FN-mission. Jag har skrivit två romaner, en SF och en fantasy, varav ingen har publicerats. SF-romanen var inte tillräckligt bra; ett förlag var (osedvanligt) vänligt att att i detalj förklara varför. Fantasyromanen ligger på ett förlag för bedömning.

Det enda sättet att skriva en roman är att prestera ett givet antal sidor om dagen (typ två). Transpiration istf inspiration.

 

[Ekorren]

Det enda sättet att skriva en roman är att prestera ett givet antal sidor om dagen (typ två). Transpiration istf inspiration.

Mitt problem är att jag ibland presterar flera sidor om dagen och ibland inte presterar något under flera månader. Vanligtvis är jag då besatt av någonting annat, som ett tv-spel eller någon tv-serie som jag envist måste se alla avsnitt av alla säsonger på utan avbrott.

 

[Rising]

Mitt problem är att jag ibland presterar flera sidor om dagen och ibland inte presterar något under flera månader.

Du är i gott sällskap. Vänner till Joyce kunde berätta om hur de funnit honom sittandes ansträngd och fokuserad på sina papper och - efter att ha frågat honom "jaha, hur många ord blev det idag, då?" - få till svars "fyra." Då log de lite och fortsatte snällt; "okej... men för dig är det ju inte så dåligt," varpå Joyce hade svarat "problemet är att jag inte vet i vilken ordning de skall komma."

Varje gång jag får kreativ tunghäfta och inte lyckas prestera något (och så är det ju ofta med mig) så tänker jag på den historien.

 

[Ymir]

Författarambitioner är vanliga därför att folk tenderar att inbilla sig att de kan skriva, något som plågar litteraturmediet mycket mer än till exempel tecknande - folk tenderar att ha (något) mer realistiska uppfattningar angående huruvida de verkligen kan teckna eller ej. Detta problem tycks för övrigt särskillt utbrett bland folk som skriver rollspel

Själv har jag väl åtminstone någon slags vag talang för att skriva som jag hade kunnat kultivera, men problemet är att jag egentligen inte är särskilt intresserad av litteraturmediet, så jag brottas ständigt med huruvida det vore naivt av mig att ha författarambitioner eller ej. Kan jag liksom verkligen kultivera mitt skrivande utan att läsa skitmycket böcker och vara djupt intresserad av mediet? Min uppskattning för uttrycksmöjligheterna i tex film, teater och serier är så mycket större. Jag kanske borde satsa på film-, tv- och/eller seriemanus snarare?

Jag har funderat på att söka till Lunds universitets författarskola, men isåfall hade jag gjort det med ursäkten att jag ville utveckla min förmåga att skriva vetenskapliga texter, och mest sett det faktum att jag då kommer få csn-pengar för att skriva en massa skönlitterärt flumm på skoltid som en schysst bonus.

I vilket fall är jag så jävla överkreativ, mina idéer kommer alltid behöva få utlopp på något sätt. Kommer det en dag då rollspel inte längre räcker till måste jag kanske skriva av mig, om det så bara blir mediokra resultat.

- Ymir, nu: filmfestival!

 

[Snow]

Nja, jag går mest och klurar på ett manus till en kortfilm. Jag har visserligen några bokideer som ligger och skalpar bak i min hjärna, men jag inbillar mig inte att jag någonsin kommer att göra något av dem, än mindre publicera dem.

 

[Andy]

Jag får sälla mig till denna glada skara.

Skriver fantasy och nutida noveller och plitar på någon roman.

Kanske skulle vi försöka skriva korta fantasynoveller som vi kan slå samman och få publicerade i en novellsamling?

/Andy som ska till Stadsmuséet

 

[!Paxen]

Håller på och klurar både på ett filmmanus och en roman.. Vilket av dom både som har störst chans att realiseras har jag ingen aning om..

 

[w176]

Jag gillar att skriva. Jag har haft år när jag legat på en snitttid skönlitterärt skrivande på 5 timmar om dagen 100-200 sidor i månaden, och de flesta andra år så ligger jag bara på lite under det.

Liksom, de dag jag får för mig att skriva en bok får jag nog ihop den. Sen är det ju en helt annan sak om ett förslag tycker den kan sälja eller inte.

Finns ju massa osäljbara böcker som Harry Potter och Pippi Långstrumt enligt förlag.

 

[Mekanurg]

Jag var bortåt 40 år gammal när jag började skriva okej skönlitterär prosa. Det är ett hantverk som tar tid att lära. Jag hade tur som som kunde jobba som journalist eller teknikskribent i många år och träna mig i att skriva väl på betald arbetstid.

 

[w176]

Det jag inte förstår är de som inte gillar den bitteljuva plågan att skriva som vill bi förfatare. De som bara gillar iden om författarskap, om Boken i boklådornas hyllor, recentioner på bloggar och kultursidor.

De har missat poängen? Skriva är fucking mer awsome och fucking mer livsnödvändigt än sex i sig själv.

 

[Mekanurg]

Det jag inte förstår är de som inte gillar den bitteljuva plågan att skriva som vill bi förfatare. De som bara gillar iden om författarskap, om Boken i boklådornas hyllor, recentioner på bloggar och kultursidor.

De har missat poängen? Skriva är fucking mer awsome och fucking mer livsnödvändigt än sex i sig själv.

Hear, hear.

 

[Arfert]

Jag skriver på en roman just nu... men när (och om) den blir klar kan jag inte svara på.

En slags "noir-deckare" med fantasyinslag.

Skriver den givetvis på en Remington skrivmaskin tillverkad på 40-talet.

 

[Ulfgeir]

Jag har lite författarambitioner. dock svårt att få ner saker på "papper" HAr ju gjort ett gäng smånoveller, men vill skriva längre.

/Ulfgeir

 

[Ond bråd död]

Varför var den inte tillräckligt bra?

 

[Ekorren]

Författarambitioner är vanliga därför att folk tenderar att inbilla sig att de kan skriva, något som plågar litteraturmediet mycket mer än till exempel tecknande - folk tenderar att ha (något) mer realistiska uppfattningar angående huruvida de verkligen kan teckna eller ej. Detta problem tycks för övrigt särskillt utbrett bland folk som skriver rollspel

Jag tenderar inbilla mig att jag kan skriva, mycket på grund den starka motivation jag fick när jag författarcoachades för några år sedan.

Jag är duktig nog att se var mitt språk brister, men än är jag inte duktig nog att fixa till det. Om mina berättelser är läsvärda är en annan sak. Det är ju det som betyder något när man skriver skönlitteratur. Vem vill läsa detta? Än så länge skriver jag på en bok om ett apokalyptiskt Sverige. Jag kan inte tänka mig att ett förlag skulle vilja peta på den boken med en pinne, men något inom mig säger att om jag inte först skriver färdigt den (hur lång tid det än må ta) kommer jag aldrig bli tillräckligt duktig för att skriva något som faktiskt skulle kunna sälja. Egentligen är jag bara för fäst vid projekt helt enkelt.

Jag började skriva när jag var fyra. Jag har inga planer på att sluta, även om jag aldrig skulle lyckas publicera något. Dock kommer studierna i första hand nu och jag kommer förmodligen få nöja mig med att publiceras journalistiskt de närmaste åren.

^^

 

[android_iv]

Författarambitioner är vanliga därför att folk tenderar att inbilla sig att de kan skriva, något som plågar litteraturmediet mycket mer än till exempel tecknande - folk tenderar att ha (något) mer realistiska uppfattningar angående huruvida de verkligen kan teckna eller ej. Detta problem tycks för övrigt särskilt utbrett bland folk som skriver rollspel

Kan inte annat än att hålla med.
Vill också tillägga att det finns alldeles för många "kreativa" (författare, "konstnärer", filmare, animatörer) som inte har något vettigt att säga. Litteratur som skrivs bara för att någon tycker väldigt mycket om att skriva blir så jävla platt. Om man inte tycker att det i alla världens böcker finns något som saknas och som man vill göra bättre så blir de egna böckerna inte särskilt bra.
Jag själv ligger i denna kategori. Jag är en ok skribent men har otroligt lite att säga. Det finns inget jag vill upplysa folk om. Detta gör att när jag väl skriver så blir det enbart för min egen skull (och väldigt tråkigt / platt att läsa).

Observera också att jag inte tycker att litteratur måste ha en "überpolitisk och filosofisk agenda", men böcker som saknar inslaget av "det här tycker jag är viktigt / fler borde veta" förlorar mycket av sin styrka.

 

[Ekorren]

Författarambitioner är vanliga därför att folk tenderar att inbilla sig att de kan skriva, något som plågar litteraturmediet mycket mer än till exempel tecknande - folk tenderar att ha (något) mer realistiska uppfattningar angående huruvida de verkligen kan teckna eller ej. Detta problem tycks för övrigt särskilt utbrett bland folk som skriver rollspel

Kan inte annat än att hålla med.
Vill också tillägga att det finns alldeles för många "kreativa" (författare, "konstnärer", filmare, animatörer) som inte har något vettigt att säga. Litteratur som skrivs bara för att någon tycker väldigt mycket om att skriva blir så jävla platt. Om man inte tycker att det i alla världens böcker finns något som saknas och som man vill göra bättre så blir de egna böckerna inte särskilt bra.
Jag själv ligger i denna kategori. Jag är en ok skribent men har otroligt lite att säga. Det finns inget jag vill upplysa folk om. Detta gör att när jag väl skriver så blir det enbart för min egen skull (och väldigt tråkigt / platt att läsa).

Observera också att jag inte tycker att litteratur måste ha en "überpolitisk och filosofisk agenda", men böcker som saknar inslaget av "det här tycker jag är viktigt / fler borde veta" förlorar mycket av sin styrka.

Det där, och Ymirs inlägg, var av mycket naiv syn på författande. 'Det finns för många författare', 'för många dåliga böcker', 'folk borde inte skriva utan mening' etc. Vad är det för fel på uppåtsträvande författare som bär på ambitionerna eller på amatörskribenter som bara vill få sina berättelser lästa? Litteratur, liksom musik, är en konstform. Det finns mycket dålig musik och det finns mycket dålig litteratur. Huvudsaken är att man som konsument får göra ett urval. Jag bestämmer vad jag vill läsa och jag bestämmer vad jag vill skriva. Sen får jag hoppas att jag någon gång skriver något som ett förlag tror är bra nog att kunna sälja. Även om jag inte har något att säga så fortsätter jag att skriva. Detta för att det är en hobby som jag tycker tillräckligt mycket om för att vilja ha som yrke.

Sluta vara så naiva och pretentiösa och skriv för att det är kul, inte för att ni måste ha något meningslöst tema att kunna tänka över i badkaret med tända ljus och lådvin. Jag vill läsa en bra berättelse och sen skiter jag i annat.

 

[android_iv]

Det där, och Ymirs inlägg, var av mycket naiv syn på författande. 'Det finns för många författare', 'för många dåliga böcker', 'folk borde inte skriva utan mening' etc. Vad är det för fel på uppåtsträvande författare som bär på ambitionerna eller på amatörskribenter som bara vill få sina berättelser lästa?

Nu läste du inte vad jag skrev. Jag har inget emot uppåtsträvande författare med ambitioner. Felet är att det finns alldeles för många som vill kalla sig författare utan att egentligen ha några ambitioner eller någon vilja med sitt författande. Och jag tror att nyckeln till bra litteratur inte ligger i språket, utan i ordens mening och innebörd.

Dessutom skulle jag aldrig, aldrig försöka säga till folk att inte skriva! Jag tycker bara det är bra om folk skriver för att de vill och har det som hobby. Jag gör det själv. Jag skriver lite då och då, men av högst personliga skäl. Jag vädrade enbart min högst personliga åsikt att litteratur utan stark vilja bakom sig blir tråkig att läsa (precis som konst utan ambition/vilja/budskap blir intetsägande).

Och ett slutligt tillägg. Med Sveriges (någorlunda) fria marknad har jag heller inget att säga till om huruvida något säljer eller ej. Du kan placera bajs i akvarier och kalla det konst. Säljer det bra? Vad trevligt för dig, det betyder inte att jag tycker det är bra eller får ut något av det.