Nekromanti Vilka är framtida författare?

[Arfert]

Författarambitioner är vanliga därför att folk tenderar att inbilla sig att de kan skriva, något som plågar litteraturmediet mycket mer än till exempel tecknande - folk tenderar att ha (något) mer realistiska uppfattningar angående huruvida de verkligen kan teckna eller ej. Detta problem tycks för övrigt särskilt utbrett bland folk som skriver rollspel

Kan inte annat än att hålla med.
Vill också tillägga att det finns alldeles för många "kreativa" (författare, "konstnärer", filmare, animatörer) som inte har något vettigt att säga. Litteratur som skrivs bara för att någon tycker väldigt mycket om att skriva blir så jävla platt. Om man inte tycker att det i alla världens böcker finns något som saknas och som man vill göra bättre så blir de egna böckerna inte särskilt bra.
Jag själv ligger i denna kategori. Jag är en ok skribent men har otroligt lite att säga. Det finns inget jag vill upplysa folk om. Detta gör att när jag väl skriver så blir det enbart för min egen skull (och väldigt tråkigt / platt att läsa).

Observera också att jag inte tycker att litteratur måste ha en "überpolitisk och filosofisk agenda", men böcker som saknar inslaget av "det här tycker jag är viktigt / fler borde veta" förlorar mycket av sin styrka.

Det där, och Ymirs inlägg, var av mycket naiv syn på författande. 'Det finns för många författare', 'för många dåliga böcker', 'folk borde inte skriva utan mening' etc. Vad är det för fel på uppåtsträvande författare som bär på ambitionerna eller på amatörskribenter som bara vill få sina berättelser lästa? Litteratur, liksom musik, är en konstform. Det finns mycket dålig musik och det finns mycket dålig litteratur. Huvudsaken är att man som konsument får göra ett urval. Jag bestämmer vad jag vill läsa och jag bestämmer vad jag vill skriva. Sen får jag hoppas att jag någon gång skriver något som ett förlag tror är bra nog att kunna sälja. Även om jag inte har något att säga så fortsätter jag att skriva. Detta för att det är en hobby som jag tycker tillräckligt mycket om för att vilja ha som yrke.

Sluta vara så naiva och pretentiösa och skriv för att det är kul, inte för att ni måste ha något meningslöst tema att kunna tänka över i badkaret med tända ljus och lådvin. Jag vill läsa en bra berättelse och sen skiter jag i annat.

Sen är det en missuppfattning att en bra bok behöver ha en bra handling, eller ens handla om nånting. När det är HUR boken är skriven som är det avgörande.

Men jag håller med dig. Vill du skriva, skriv.

 

[android_iv]

Sen är det en missuppfattning att en bra bok behöver ha en bra handling, eller ens handla om nånting. När det är HUR boken är skriven som är det avgörande.

Här tycker vi otvivelaktigt olika. Det finns en massa högsträvande och högst konstnärliga böcker som bara laborerar med ord i sig.
När någon leker med "hur man kan skriva en bok" bara för att leka med "hur man kan skriva en bok" tappar det sin mening. När någon leker med "hur man kan skriva en bok" för att det är det bästa sättet att framkalla en känsla hos läsaren är det bra. (men vi kanske pratar om lite olika saker)

 

[android_iv]

Jag måste också tillägga och förklara.
Jag tycker inte att böcker måste vilja säga något i den traditionella mening vi talar om (vilket jag skrev, om überpolitiska och filosofiska agendor).
Men boken/konstverket måste ha ett mål. Något den vill åstadkomma. Det är inte alltid som betraktaren tar till sig just det budskapet eller den poängen utan kanske tolkar in något helt annat eller får en helt annan känsla. Men konst (och böcker) når sällan samma nivå när konstnären/författaren inte har ett mål med sitt verk. "Det här är den känsla jag vill ge, det här är vad jag vill visa"

 

[Arfert]

Det finns en massa högsträvande och högst konstnärliga böcker som bara laborerar med ord i sig.

Men då är de väl inte bra?

Det finns bra böcker och dåliga böcker. De bra har det gemensamt att de är bra skrivna.

Och jag förstår faktiskt inte vad du menar. Men det kan bero på för många Mai Tai.

 

[krank]

Sen är det en missuppfattning att en bra bok behöver ha en bra handling, eller ens handla om nånting. När det är HUR boken är skriven som är det avgörande.

Det är inte en missuppfattning - bara en uppfattning. Det finns ju trots allt inget allmänt kvalitetsmått, allt är personliga uppfattningar.

 

[android_iv]

Det finns en massa högsträvande och högst konstnärliga böcker som bara laborerar med ord i sig.

Men då är de väl inte bra?

Det finns bra böcker och dåliga böcker. De bra har det gemensamt att de är bra skrivna.

Och jag förstår faktiskt inte vad du menar. Men det kan bero på för många Mai Tai.

Fast uttrycket "bra skrivna" blir lite för brett. Det finns böcker som har ett otroligt bra språk och är väldigt välskrivna med målande metaforer och whatnot. Men bokens (och ordens) mening är att kommunicera något till läsaren. När det inte finns någon kärna att kommunicera så blir boken, i mina ögon, väldigt intetsägande.
Det är otroligt mycket tydligare i konstscenen. Jag kanske förstorar saker (om litteratur) genom att dra in det.

Ord och meningar används för att kommunicera en (kort) känsla eller händelse till läsaren. Jag hävdar att boken i sig, som helhet, måste försöka kommunicera något till läsaren också. Kanske räcker det med att säga att man vill kommunicera en känsla (epik, spänning, bla bla) som mycket deckare och Fantasy gör. Eller att man vill förmedla en känsla (och öka empatin för) hur det är att växa upp i kolonialismens Afrika eller något annat. Poängen är att MAN VILL FÖRMEDLA NÅGOT. Utan den vilja blir ofta litteraturen i sig platt. hävdar jag..

 

[Arfert]

Sen är det en missuppfattning att en bra bok behöver ha en bra handling, eller ens handla om nånting. När det är HUR boken är skriven som är det avgörande.

Det är inte en missuppfattning - bara en uppfattning. Det finns ju trots allt inget allmänt kvalitetsmått, allt är personliga uppfattningar.

Skriver du dåligt (alltså sämre än hyggligt) så kan ingen bra intrig/handling i världen rädda din bok. Och för att skriva en bok som ska överleva mer än ett par år innan den glöms bort så MÅSTE du skriva bra.

 

[krank]

Skriver du dåligt (alltså sämre än hyggligt) så kan ingen bra intrig/handling i världen rädda din bok. Och för att skriva en bok som ska överleva mer än ett par år innan den glöms bort så MÅSTE du skriva bra.

Och det du tycker är att "skriva bra" kan jag tycka är att "skriva dåligt"; som sagt är svagheten i resonemanget att det förutsätter en universell "brahet" som det som skrivits kan inneha.

 

[Ekorren]

Skriver du dåligt (alltså sämre än hyggligt) så kan ingen bra intrig/handling i världen rädda din bok. Och för att skriva en bok som ska överleva mer än ett par år innan den glöms bort så MÅSTE du skriva bra.

Och det du tycker är att "skriva bra" kan jag tycka är att "skriva dåligt"; som sagt är svagheten i resonemanget att det förutsätter en universell "brahet" som det som skrivits kan inneha.

Jag tror att det närmaste ett universellt mått man kan komma är att jämföra en boks språkliga kvalitet med grammatisk korrekthet. Dock finns det böcker vars huvudsakliga syfte är att frångå grammatisk korrekthet för att ge en önskvärd prägel på innehållet. Jag har läst några sådana böcker (medvetet skriven på barnspråk och invandrarsvenska m.m.) och jag tycker personligen inte om det, men jag förstår varför det används (behövdes användas) för just de böckerna.

Dock måste jag tillägga att det vanligaste misstaget en amatörskribent gör är att skriva överdrivet högdraget där skribenten tror att ett tillgjort språk med krystade metaforer gör en bra text. I det fallet kan man säga att ett bra språk gör en dålig bok (för det är inte fel på strukturen i sig, det blir bara jobbigt att läsa).

 

[android_iv]

Jag tror att det närmaste ett universellt mått man kan komma är att jämföra en boks språkliga kvalitet med grammatisk korrekthet. Dock finns det böcker vars huvudsakliga syfte är att frångå grammatisk korrekthet för att ge en önskvärd prägel på innehållet. Jag har läst några sådana böcker (medvetet skriven på barnspråk och invandrarsvenska m.m.) och jag tycker personligen inte om det, men jag förstår varför det används (behövdes användas) för just de böckerna.

Dock måste jag tillägga att det vanligaste misstaget en amatörskribent gör är att skriva överdrivet högdraget där skribenten tror att ett tillgjort språk med krystade metaforer gör en bra text. I det fallet kan man säga att ett bra språk gör en dålig bok (för det är inte fel på strukturen i sig, det blir bara jobbigt att läsa).

Nej, nu tycker jag ni har fel igen. Hur "bra skriven" en bok är har inte med grammatisk korrekthet och språkanvändning att göra.
Enligt mig har det enbart med att göra hur väl den kommunicerar den kärna och känsla som författaren vill kommunicera. Och det kommer alltid att vara en subjektiv bedömning gjord av varje läsare.

 

[Ekorren]

Jag tror att det närmaste ett universellt mått man kan komma är att jämföra en boks språkliga kvalitet med grammatisk korrekthet. Dock finns det böcker vars huvudsakliga syfte är att frångå grammatisk korrekthet för att ge en önskvärd prägel på innehållet. Jag har läst några sådana böcker (medvetet skriven på barnspråk och invandrarsvenska m.m.) och jag tycker personligen inte om det, men jag förstår varför det används (behövdes användas) för just de böckerna.

Dock måste jag tillägga att det vanligaste misstaget en amatörskribent gör är att skriva överdrivet högdraget där skribenten tror att ett tillgjort språk med krystade metaforer gör en bra text. I det fallet kan man säga att ett bra språk gör en dålig bok (för det är inte fel på strukturen i sig, det blir bara jobbigt att läsa).

Nej, nu tycker jag ni har fel igen. Hur "bra skriven" en bok är har inte med grammatisk korrekthet och språkanvändning att göra.
Enligt mig har det enbart med att göra hur väl den kommunicerar den kärna och känsla som författaren vill kommunicera. Och det kommer alltid att vara en subjektiv bedömning gjord av varje läsare.

Det var min poäng. Det enda sättet att bedöma en bok objektivt är att försöka gå in på det rent strukturella. Å andra sidan kan man anse att det är objektivt att bedöma en bok genom att påpeka klyschade metaforer o.s.v. men det är subjektivt huruvida läsaren uppskattar dessa klyschor. Det går inte att vara objektiv när man talar om känsla.

 

[w176]

Men vad som är meningsfullt/meningslöst att förmedla beror på läsaren. Och vad läsaren finner meningsfullt med ett verk behöver inte varit samma sak som författaren velat säga.

 

[krank]

[

Jag tror att det närmaste ett universellt mått man kan komma är att jämföra en boks språkliga kvalitet med grammatisk korrekthet.

En boks tekniska kvalitet i förhållande till av Svenska Akademin fastställt regelverk går givetvis att mäta, men en sådan kvalitetsmärkning torde vara ganska menlös, om inte annat för att Svenska Akademin knappast talar för alla; i Sverige finns många variationer på hur man stavar, lånar och böjer. Sedan finns det mer luddiga "skrivregler" av typen att man bör undvika att ha för många ellipsis (...) i en text etc, och då börjar det bero lite på målgrupp, ämne, genre etc...


Arfert talar ju implicit om kvalitet som popularitetsmått; hur många som läser en bok och hur länge man minns den. Litterära "klassiker" anses ha högre kvalitet eftersom man fortfarande läser dem. Problemet är väl att det blir ett cirkelargument, eftersom folk läser dem till god del just för att de är klassiker. Vad som skapar en klassiker är däremot en intressant process, men jag skulle verkligen inte försöka knyta denna process till någon form av universell kvalitet; om inte annat för att det är så oerhört svårt att förutsäga vad som kommer att bli en klassiker.

 

[krank]

Men vad som är meningsfullt/meningslöst att förmedla beror på läsaren. Och vad läsaren finner meningsfullt med ett verk behöver inte varit samma sak som författaren velat säga.

Mening skapas ju i mötet mellan läsarens förförståelse och inställning och bokens innehåll... Författaren har egentligen ingen talan om vad bokens mening är.

 

[android_iv]

Ja, hursomhelst avbryter jag här diskussionen ((jag har rätt ni har fel, just for the record). Nej, skämt åt sido). Jag insåg att jag helt stulit tråden. Förlåt.

Tråden skulle handla om vilka som har författarambitioner och om ett eventuellt litterärt kunskapsutbyte mellan dessa människor. Jag är ledsen att jag tog fokus från det med min diskussion kring författarskap och "bokens yttersta mening".
Till mitt försvar kan sägas att det är just sådana diskussioner som eventuellt kan utveckla en författare.. kanske...

I övrigt håller jag med krank om allt han tycker.

 

[Ekorren]

Jag tror att vi i stort sett menar samma sak men formulerar det på olika sätt. När jag har läst tillbaka i tråden inser jag att saker jag först tolkade på ett sätt kan tolkas på samma sätt som det jag själv har försökt att få fram. Det leder till en ganska meningslös argumentation.

^^

Men ja, åter till poängen. Är det någon som är intresserad av att utbyta texter så kasta iväg ett PM bara eller skriv här i tråden.

 

[GnomviD]

Jag skriver en del, och är rent allmänt intresserad av litteratur (film = boring). Målet är att jag ska skriva klart il Perso (sig) nu under 2010. Jag körde en fusk-NaNoWriMo nu förra året och skrev upp den till 50 000 ord, så den har kommit en bit i alla fall. När den är färdig så ska jag bara skriva om den så att den blir bra också, och inte bara några bra ögonblick begravda under skit.
Annars så skriver jag också noveller lite då och då och hivar upp på dA (även om det har blivit lite lite på sista tiden).

Jag är väldigt mycket för att skriva för att det är roligt, och för att få känna att jag utvecklas och är hyfsat duktig på någonting. Och såklart också för att tigga bekräftelse av mina kompisar, för även om jag inte skriver speciellt bra ännu så skriver jag i alla fall bättre än dem. En hobby, helt enkelt, och inte planering inför någon framtida karriär.

Däremot är jag väldigt kluven till det där med att bli publicerad författare - delvis p.g.a. tvivel mot hela förlagsbranschen, och delvis p.g.a. vad det skulle innebära för mig själv. Å ena sidan så är hela den romantiska bilden av författare som intellektuella visionärer otroligt lockande, och jag kan spendera timmar med att läsa om folk på Wikipedia, men å andra sidan så vet jag att mitt liv skulle förstöras om jag blev erkänd författare. Jag måste liksom redan arbeta för att hålla tillbaka min massiva självgodhet, och skulle bli fullkomligt odräglig om jag blev publicerad. Mitt ego skulle svälla så inåt helvete, och jag skulle på allvar börja tro att jag hade någonting viktigt att förmedla, och att folk borde lyssna på mig.

 

[Dimfrost]

Författarambitioner är vanliga därför att folk tenderar att inbilla sig att de kan skriva, något som plågar litteraturmediet mycket mer än till exempel tecknande - folk tenderar att ha (något) mer realistiska uppfattningar angående huruvida de verkligen kan teckna eller ej. Detta problem tycks för övrigt särskillt utbrett bland folk som skriver rollspel

Själv har jag väl åtminstone någon slags vag talang för att skriva som jag hade kunnat kultivera, men problemet är att jag egentligen inte är särskilt intresserad av litteraturmediet, så jag brottas ständigt med huruvida det vore naivt av mig att ha författarambitioner eller ej. Kan jag liksom verkligen kultivera mitt skrivande utan att läsa skitmycket böcker och vara djupt intresserad av mediet? Min uppskattning för uttrycksmöjligheterna i tex film, teater och serier är så mycket större. Jag kanske borde satsa på film-, tv- och/eller seriemanus snarare?

Jag har funderat på att söka till Lunds universitets författarskola, men isåfall hade jag gjort det med ursäkten att jag ville utveckla min förmåga att skriva vetenskapliga texter, och mest sett det faktum att jag då kommer få csn-pengar för att skriva en massa skönlitterärt flumm på skoltid som en schysst bonus.

I vilket fall är jag så jävla överkreativ, mina idéer kommer alltid behöva få utlopp på något sätt. Kommer det en dag då rollspel inte längre räcker till måste jag kanske skriva av mig, om det så bara blir mediokra resultat.

- Ymir, nu: filmfestival!

Det är inget problem med folk som tror att de kan skriva (förutom när de trycker upp egna rollspel då, men det är ju en annan sak, en annan bransch). Om de inte är kända för annat lär de inte publiceras ändå, och om de publiceras är det inget enormt problem. Jag tror det var Göran Hägg som hävdade att alla böcker i Sverige som behöver komma ut också kommer ut, mindre än så är inte utgivningen, och det tror jag nog på.

Men ja, jag tror inte att man bör skriva om man inte älskar att både skriva och läsa. Förutom då det faktum att det jag har sett av dina texter visar att du faktiskt kan skriva, så jag skulle hellre se att du läste mer och blev mer litteraturintresserad än att du lät bli att skriva.

 

[Mekanurg]

Varför var den inte tillräckligt bra?

Svag inledning: läsaren kände ingen anledning att följa med huvudpersonen ut på äventyr.

 

[Quadrante]

En text skapas när den först upplevs, när den författas. Därefter är den förbrukad och behöver aldrig läsas igen. När en text upplevs en andra gång finns inte, det är alltid första gången.