Nekromanti Vilka är framtida författare?

[Ekorren]

En text skapas när den först upplevs, när den författas.

Öh, ja, en text skapas när den författas.

Därefter är den förbrukad och behöver aldrig läsas igen. När en text upplevs en andra gång finns inte, det är alltid första gången.

Öh, med "upplevs" syftar du på att visualisera texten och bygga upp berättelsen i sitt eget huvud? Varje gång jag läser en text så visualiserar jag den i mina tankar? Därav upplever jag boken varje gång jag läser den.

Jag förstår inte. Känns som du bara ordbajsade något där. Annars får du gärna utveckla ditt resonemang.

 

[Ymir]

Naiv? Jag skulle snarare beskriva min syn på författande som cynisk, dvs rakt motsatt sida av spektrat.

Problemet är att vem som helst kan sätta sig med wordpad och tro att de kan skriva. Folk tycks inte i lika hög grad inbilla sig att de kan teckna eller skapa musik, även om det givetvis finns gott om dåliga tecknare och musiker också.

Sedan gör man inte som konsument ett helt eget urval. De flesta stora försäljningsframgångar as musik, film, romaner etc goes bygger på reklam, hype, och andra former av kapitalistiska försäljnings- och hjärntvättsstrategier. Det är därför många saftmongon öht kan bli utgivna; förlagen skiter i den faktiska kvalitén, så länge innehållet gör att de kan skapa en tilltalande förpackning och pracka på folk skiten. Förlagen tänker inte i termerna du beskriver, "är det här -bra- nog att kunna sälja?", de tänker snarare i termerna "är det här mainstream nog att kunna sälja"?, eller dyl. Med detta i åtanke säger det en del att litteraturbranschens mittfåra detta till trots lyckas vara långt mer varierad än filmbranschens.

Således:

Vad är det för fel på uppåtsträvande författare som bär på ambitionerna eller på amatörskribenter som bara vill få sina berättelser lästa?

De blir utgivna trots att de är dåliga, och marknaden bloatad med deras skräp på bekostnad av mer intressanta alster. Also, folk som saknar självinsikt är alltid jobbiga.

- Ymir, förtydligar

 

[Kräkla]

Also, folk som saknar självinsikt är alltid jobbiga.

 

[Arfert]

Så bra att du vet hur förlagen tänker O Du Vise.

Om det är som du säger, varför har förlagen massor med förlagsredaktörer och lektörer för att vaska fram bra böcker/författare? Och inte satsa pengarna på en superfet marknadsavdelning istället. (Om du sitter inne på sanningen hur man bäst kränger böcker skulle du säkert göra dig en förmögenhet i den branschen). Förlagen blir dessutom ofta överraskade av vad som säljer och inte, trots reklam. Det är helt enkelt inte lätt.

Nu är det snarare så att bokfloran ser ut som den gör för att olika människor har skilda anledningar att läsa skönlitteratur. Varav den vanligaste är att bli underhållen enligt sina egna preferenser.

Sen är det oerhört svårt att skriva underhållande. Om det inte vore det skulle alla göra det.

/Tomas, förklarar

 

[solvebring]

Tja, författardrömmen har funnits hos mig sedan barnsben. Älskar att skriva kort och gott. Jag har därför gjort otaliga försök under årens lopp. Min stora brist är just det att mina idéer aldrig håller hela vägen ut. Oftast har jag bara en bra början.

Professionella författare säger ju just det att början och slutet är det lättaste, det är mitten som ska binda ihop det hela på ett bra sätt som är det svåra, tydligen.

Lyckades få ihop hundra sidor en gång. Fast det fungerade inte när jag senare läste det hela och var ärlig mot mig själv. Så hela klabbet raderades. Sedan dess har det aldrig gått så bra vad det gäller sidantalet. Typiskt!
Sedan är det ju det här med tid. Det är omöjligt att få så mycket tid över numera, eftersom jag sedan Maj 09 är pappa.

Nåväl, jag skriver noveller numera, då och då med jämna mellanrum. Håller det på hobbynivå så länge. Det är dock sällan jag visar upp något. Jag känner nämligen att jag inte hittat någon direkt stil, dessutom utvecklas man ju hela tiden när man skriver; ordval, meningsuppbyggnaderna osv. Det som var bra i förrgår är dåligt idag om man säger så. Allting förändras ju mer man skriver och ju mer man "förbättrar" sig.

Är ni intresserade av att dela med er av era texter

... Men, jag ska bifoga en text i alla fall. Det är en "skräcknovell" på 16 sidor som jag skrev i början av 2007. Språket är inte det bästa och det är inte korrat. Fast på något vis känner jag mig ändå relativt nöjd med den. Den var förbaskat rolig att skriva i alla fall. Håll till godo om ni så vill... Vassego'!
Jag kallar den Innanför främmande väggar.

 

[Rising]

Jag håller med Arfert. Exakt samma resonemang som det Ymir anför brukade man kunna höra om ABBA's musik: Det var bara billig, enkel popmusik utan någon egentlig kvalitet, bla bla.

Om det är någon genre som verkligen är obarmhärtig mot låg kvalitet så är det ju populärkulturen: Folk lägger helt enkelt ifrån sig en dålig deckare - på ett helt annat sätt än man gör med en bok av Proust eller Faulkner. Och populärkultur behandlas på ett helt annat sätt än finkultur av recensenter: Göran Greider uppmärksammade mig på det där - i en intervju i DN så pekade han på att när en bok av [någon lyriker som jag inte kände till] recenserades så visste han alltid precis vad som skulle stå i recensionen, eftersom det alltid var samma typ av hyllning till hennes författarskap i största allmänhet som presenterades. Populärkulturen behandlas på ett helt annat sätt - menade han - eftersom de hela tiden granskas verk för verk. Uppföljaren kan få ett uselt betyg och en svidande sågning, även om originalet uppskattades.

Det där tycker jag stämmer; jag älskade Da Vinci-koden, men pallade inte med den där om chiffer och koder; den var så facking värdelös. Sedan slutade jag intressera mig för Dan Brown. En riktigt usel bok (och ett par dåliga, som publicerats innan dess) - sedan var han bränd i mina ögon. Men när det gäller Paul Auster så fortsätter jag villigt att köpa och läsa allt karl skriver, trots att jag i efterhand kommit på att jag inte fick någon egentlig behållning av varken Leviathan eller Timbuktu.

---

Personligen så skulle jag dra mig enormt för att skriva en deckare, eller en annan populärkulturell spänningsroman. Inte pga elitism, utan av ödmjukhet. Dels tror jag att jag skulle göra ett enormt mycket bättre jobb om jag försökte skriva som Auster eller Oates än om jag försökte skriva som King eller Brown, och dels så vet jag att kvalitetsbrister i en populärkulturell bok märks så mycket tydligare än när man skriver finkulturellt.

Folk som tror att det är svårare och viktigare att skriva låtar som Bob Dylan än att göra det som ABBA anser jag helt enkelt ha dålig koll och uppfattning om musik. De är helt enkelt inte tillräckligt duktiga lyssnare.

Frågan är om vi någonsin kommer lära något av historien i det här fallet.

 

[Arfert]

Personligen så skulle jag dra mig enormt för att skriva en deckare, eller en annan populärkulturell spänningsroman. Inte pga elitism, utan av ödmjukhet. Dels tror jag att jag skulle göra ett enormt mycket bättre jobb om jag försökte skriva som Auster eller Oates än om jag försökte skriva som King eller Brown, och dels så vet jag att kvalitetsbrister i en populärkulturell bok märks så mycket tydligare än när man skriver finkulturellt.

Ja, så tror jag också det är... skriver ju på en slags noir-deckare/thriller just nu, men där maskerar jag mina brister som "deckarförfattare" i en massa annat lullull, som en fantasyvärld och "hjältens-resa historia". Och sen förväntar jag mig inte att den kommer sälja heller, vill mest se om jag klarar av att få ur mig en bok. Lyckas det kan jag skriva fler, och då kanske den tredje eller fjärde blir bra, vem vet.

Men det är svårt, jävligt svårt att skriva nåt som fångar läsaren på ett "populärkulturellt" sätt. Om jag var lagd åt det mer skitnödiga hållet hade jag hellre skrivit en Coetzee (inga kvalitetsjämförelser för övrigt, naturligtvis). Det skulle faktiskt vara mindre skrämmande.

 

[Brior]

Finns det kanske någon här som redan är en publicerad romanförfattare? Publicerade rollspelsböcker räknas inte men romaner som utspelas i rollspelsvärldar räknas.

Jag har skrivit tre romaner varav två har blivit publicerade: Smolles varuhus (Forums förlag 1980(!)) och Svavelvinter (Svenska Fantasy, ie Järnringen 2004). Den senare bygger som ni kanske vet på en rollspelsserie från 80-90 talet varav första delen hade samma namn. Den som inte publicerades hette "Bronstjuren" och handlade om staden Agades fall för ca 4000 år sedan. Den var dock ingalunda realistisk eftersom två av huvudpersonerna var amerikanska journalister som åkte på en bronsmotorcykel = titeln. Beslutet att inte publicera den ser jag som helt riktigt. Just nu skriver jag på uppföljaren till Svavelvinter och det går framåt om än sakta.

Jag har en ganska kluven inställning till skrivandet respektive publicerandet som egentligen är två helt olika saker. Skrivandet är för mig en samtidig njutning och plåga. Egentligen ser jag inte heller själva skrivandet som en enda syssla utan som ett antal aktiviteter som är olika arbetsamma och njutbara. Inget är så härligt som att drabbas av en bra idé mitt i natten och jaga upp efter papper och penna för att inte tappa bort den. Få saker är så plågsamma som att köra fast i en kapiteltext och tappa all lust och tro på sin förmåga.

 

[Ekorren]

Den senare bygger som ni kanske vet på en rollspelsserie från 80-90 talet varav första delen hade samma namn.

Tyckte väl att det lät bekant. Satt och bläddrade i rollspelet hos en vän för några veckor sedan.

 

[android_iv]

Ett kort inflikande.
Jag har egentligen inget emot populärkultur i sig. Det är inte en den genren jag hävdar att det "saknas mening".
Jag menar i större utsträckning de författare som försöker skriva otroligt finlitterärt (eller populärkulturellt också för den delen) men saknar en egentlig mening i med sitt arbete. T.ex. jag själv.

Sedan kanske man måste säga att detta inte är ett jättestort jättestort problem. De flesta som saknar mening blir inte utgivna. Eller så ser jag till att inte läsa dem.
Jag menar bara att om man har en önskan att skriva bra böcker (eller göra bra konst) så måste man börja med en mening / känsla som man vill kommunicera. Utan den minskar dina möjligheter att göra något "bra".

 

[Ekorren]

Menar du högdraget/tillgjort när du syftar på finlitterärt? Idag är det högdragna språket en vanlig fas i en persons skrivutveckling. Personen i fråga har börjat att lära sig att skickligt hantera språket, men saknar retorik. Tusentals människor (ofta misslyckade skribenter som är för stolta för att inse deras misstag) tycker om att skriva krystat och sedan tro att det är bra. I slutändan handlar det alltid om läsaren och om man lyckas förmedla berättelsen. Man måste lära sig att kassera text ("kill your darlings"). Litteraturen har moderniserats av en anledning. Finlitteratur är inte alltid bra litteratur (blanda inte ihop dessa med klassiker nu). Usch, jag ryser när jag tänker på hur otroligt jävla pretentiös jag var i mitt skrivande i gymnasiet. Det sjuka är att jag trodde att jag var bra på den tiden.

 

[Ymir]

Om det är som du säger, varför har förlagen massor med förlagsredaktörer och lektörer för att vaska fram bra böcker/författare?

Öh, det sa jag ju, de letar inte efter -bra- böcker, utan -säljbara- böcker. Det är en liten skillnad där.

Nu är det snarare så att bokfloran ser ut som den gör för att olika människor har skilda anledningar att läsa skönlitteratur.

well, folk har skilda anledningar att gå och se film också, får man förmoda, and yet...

- Ymir, förtydligar

 

[!Paxen]

Nu är det snarare så att bokfloran ser ut som den gör för att olika människor har skilda anledningar att läsa skönlitteratur.

well, folk har skilda anledningar att gå och se film också, får man förmoda, and yet...

- Ymir, förtydligar

And yet?

 

[Ymir]

Så är mainstream-filmbranschen likritad beyond belief. Jag menar alltså att det finns en diskrepans här, och att det är marknadsföring som är boven - storebror berättar för oss vad vi ska gå och se på bio, och vad vi ska köpa i bokhandeln. Tror du verkligen att prominensen av superhögbudget high concept-film på bio beror på att alla människor verkligen vill gå och se just den typen av filmer framför alla andra, och får ut mycket mer av dem? Well, I don't.

- Ymir, trodde han förklarat sin ståndpunkt i den här frågan trettiotvå ggr redan

 

[!Paxen]

Så är mainstream-filmbranschen likritad beyond belief.

- Ymir, trodde verkligen inte det skulle behöva förtydligas

Jag trodde faktiskt att det kulle vara någon lite smartare vinkling där.

Att mainstreamen är likriktad är, ja, ganska naturligt.. Det heter ju ändå mainstream.

Jag älskar själv mainstream.. Kanske inte hela tiden, finns ganska mycket skit, men den är så mainstream att det brukar finnas nåt man gillar.

Jag är inte så mycket för Disney t.ex., men visst är det mycket med Disney stämpel som man vill se, fast man vet att prinsen kommer att få prinsessan, lr att boven kommer att bli stoppad.

Finkultur är kultur. Fulkultur är kultur. Själv föredrar jag en bok skriven av Stephen King framför en bok skriven av Jan Gulliou. Fast det har egentligen inget med att Jan skriver för perfekt. Han är bara jobbig.

 

[krank]

Nu är det snarare så att bokfloran ser ut som den gör för att olika människor har skilda anledningar att läsa skönlitteratur. Varav den vanligaste är att bli underhållen enligt sina egna preferenser.

Det vill säga, att man enligt sina egna preferenser anser att boken är... "bra".

Sen är det oerhört svårt att skriva underhållande. Om det inte vore det skulle alla göra det.

Det är i och för sig djupt problematiskt att definiera "underhållande" också. Underhållande enligt vem? Vilket är bäst - att många tycker att det är lite underhållande, eller att en person tycker att det är extremt underhållande? Finns det människor, tycker du, som tycker att saker är underhållande som inte är det?


Jag kan till exempel konstatera att jag inte tycker att Sällskapsresan är underhållande. Däremot tycker jag att Armageddon är det. Väldigt många tycker tvärtom. Vem bestämmer vem som har rätt? ärt det ett majoritetsbeslut?

 

[Gurgeh]

Finkultur är kultur. Fulkultur är kultur. Själv föredrar jag en bok skriven av Stephen King framför en bok skriven av Jan Gulliou.

Vem av Jan Guillou och Stephen King är det du anser är finkultur?

/tobias, gillar Stephen king och är neutral till Jan Guillou

 

[Ekorren]

Finkultur är kultur. Fulkultur är kultur. Själv föredrar jag en bok skriven av Stephen King framför en bok skriven av Jan Gulliou.

Vem av Jan Guillou och Stephen King är det du anser är finkultur?

/tobias, gillar Stephen king och är neutral till Jan Guillou

Stephen King är definitivt inte pretentiös. Han är bara en produktiv författare med en hel del bra böcker och ännu fler kassa böcker. Har stor respekt för mannen just på grund av hans inställning till skönlitteratur i allmänhet (han hjälper många nykomna författare i USA att växa) och till hans produktivitet. Jan Guillou orkar jag inte läsa (köpte hans memoarer men läste dem aldrig). Han är en intressant person med ett intressant förflutet, men han har en viss attityd som jag har svårt för när jag ser honom i intervjuer. Respekterar dock honom för hans journalistiska framgångar.

 

[Snow]

Få saker är så plågsamma som att köra fast i en kapiteltext och tappa all lust och tro på sin förmåga.

Det kommer aldrig jag att göra, jag väntar med spänning på nästa del!

 

[Rising]

Tror du verkligen att prominensen av superhögbudget high concept-film på bio beror på att alla människor verkligen vill gå och se just den typen av filmer framför alla andra, och får ut mycket mer av dem? Well, I don't.

Det gör jag, ety många filmer marknadsförs hur hårt som helst, fastän publiken sviker.

Särskilt människor som går på bio sällan vill verkligen gå och se superhögbudget-film. Till och med min mamma har föreslagit att vi skulle kunna gå och se Avatar tillsammans. Någon annan reklam än recensionen i DN tror jag inte att hon sett av filmen.

Istället för att hallucinera fram storvulna hjärntvättar-konspirationer från mystiska storebror eller storkapitalisterna så anser jag att du helt enkelt borde acceptera att en stor majoritet av befolkningen helt enkelt inte delar dina preferenser eller referensramar.

Trust me; jag har sett "Morgan Paulsson-stjärnreportern" med folk som också tittat på kritikerhyllade Babel; och de tyckte faktiskt inte att Babel var ljusår bättre. Och jag dubbelkollade så att inga agenter från storebror stod utanför huset och sitkade på oss med hjärnmanipulationspistoler, så det kan inte ha berott på det.