Nekromanti Vita, tekniskt utbildade män? Är det rollspelare?

Totte

Warrior
Joined
1 Aug 2004
Messages
387
anth said:
Jag tror att Göran Greider representerar den grupp som INTE rollspelar. D.v.s. en som anser att allt som har med fantasy att göra är en form av verklighetsflykt.
Såg du på "barnprogram från VPK" när du var liten?

Allt skulle vara socialrealism, "Här är Sven, han är brevbärare. Han jobbar hårt varje dag. Nu har han fått nog, han flyttar till ett kollektiv tillsammans med sina vänner, där slipper han arbeta åt en elak chef som bara gnäller på honom hela tiden." (Från ett äkta program producerat av Rolf "barnprogram från VPK" Knutson, chef för TV2 barnprogram på 70-taket och tillika VPK-ledare på Ekerö (bodde ett kvarter från mitt barndomshem).

Verklighetsflykt är fult för dessa personer, mycket på grund av att folk blir lyckliga av att lämna vardagen bakom sig, och lyckliga människor är svårare att få att gå i demonstrationståg och skrika ut sitt hat mot överheten.
 

Ond bråd död

Swashbuckler
Joined
22 May 2000
Messages
3,014
Location
Härnösand
Inte enligt mig, men det finns säkert några kulturmarxister som skulle uppröras av någon anledning. Kanske skulle de ha nån term i stil med post-kolonial orientalism exoticism och skriva hatiska artiklar om dig i SVD.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
Totte said:
Verklighetsflykt är fult för dessa personer, mycket på grund av att folk blir lyckliga av att lämna vardagen bakom sig, och lyckliga människor är svårare att få att gå i demonstrationståg och skrika ut sitt hat mot överheten.
I teorin kan jag sympatisera med det. Samma sak sett ur ett annat perspektiv: Bröd och skådespel håller populasen lugn, så att överheten kan skapa sitt idealsamhälle utan att arbetarklassen bryr sig. Verklighetsflykten gör att samhällsengagemanget minskar och passiviteten ökar.

Det finns en poäng i det, tycker jag. MEN. Tankefelet är att verklighetsflykten inte kan vara samhällskritisk. Just fantasygenren är tyvärr sällan riktigt samhällskritisk annat än ur ett konservativt, traditionalistiskt perspektiv men det finns gott om andra fantastikgenrer där samhällskritiken och speglingen av dagens samhälle ständigt är närvarande.

Jag tänker mig också att det inte direkt är binärt. Det är inte så att konsumenter av Sagan om Ringen aldrig konsumerar socialrealism eller dystopisk samhällskritik. Man kan gilla både och, av olika anledningar.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,270
Location
Rissne
Bassejr said:
Såhär då:
Om jag stör mig på hur homogen min spelgrupp är, är det rasistiskt/Sexistiskt etc. om jag går ut och börjar aktivt leta efter mörkhyade, invandrade, kvinliga, arbetarklass spelare? Bara för att få in perspektiv från andra kulturer och minoritetsgrupper?
Det tycker jag verkligen inte att det skulle vara. Att vara öppen för nya perspektiv, och vara medveten om att det finns olika perspektiv, tycker jag är asbra.

Sedan kan såklart letandet ske på olika sätt, skötas mer eller mindre snyggt, men det är ju en annan sak. Jag har själv noll problem att t.ex. i mån av möjlighet kvotera in tjejer i mina spelgrupper.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Bassejr said:
Såhär då:
Om jag stör mig på hur homogen min spelgrupp är, är det rasistiskt/Sexistiskt etc. om jag går ut och börjar aktivt leta efter mörkhyade, invandrade, kvinliga, arbetarklass spelare? Bara för att få in perspektiv från andra kulturer och minoritetsgrupper?
På vilket sätt tänker du att det kan vara rasistiskt eller sexistiskt, vad innebär de här orden? Inte en retorisk fråga.
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
Den slutsats jag har dragit av diskussionen hittills är att spelare som passar in på "mina kriterier" är överrepresenterade bland de som aktivt engegerar sig på forum och liknande eller åker på en massa konvent, men ute i spelgrupperna i landet så är representationen lika heterogen som en ängsmark under sensommaren. Det är positivt och tack för att ni visade det för mig.

Nu vidare....

Okej, det här tycker jag är spännande. Nu när vi kommit loss från att räkna upp vilka som passar in i mina "kriterier" så kan vi ju gå vidare till lite andra diskussioner.


______________________



Det har snackats lite om fantasifullhet, en "intelligent" hobby, och nu kommer vi in på det här med verklighetsflykt.

Det ger mig fler funderingar runt vilken typ av människor som dras till den här hobbyn. Jag hade en diskussion med min syster om en bok vi båda hade läst. Jag avskydde den och hävdade bestämt att en del av detta var att den kändes så overklig. Min syster, (som inte spelar rollspel, inte läser fantasy/sci fi eller överhuvudtaget gör något som liknar det jag håller på med) tyckte att jag var knäpp i huvudet och sa:
"meh, du läser ju en massa fantasy och spelar rollspel. hur verklighetsförankrat är det?"

Jag hävdar att det är verklighetsförankrat utifrån kontexten. En fantasy- eller en spelvärld kan kännas mer eller mindre verklighetsförankrad utifrån sin egen trovärdighet. Det är min ståndpunkt.

Och jag undrar, är det egentligen någon större skillnad på verklighetsflykten "spela rollspel" eller "se på film"... eller för den delen, resa, läsa och festa?

Så jag skulle inte vilja hävda att de som spelar rollspel är personer som aktivt ägnar sig åt verkligehetsflykt. Jag tror det handlar om ett behov av att berätta, att sprida en historia. Berättarkulturen har varit stark bland oss människor länge, och jag tror den manifesterar sig lite i och med berättargläjden bland rollspelare och att denna berättarglädje tar sig olika uttryck hos olika männsikor och används på olika sätt.

Hm... lite flummigt det här, men vad tror ni?
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,684
Jag tror det handlar om ett behov av att berätta, att sprida en historia. Berättarkulturen har varit stark bland oss människor länge, och jag tror den manifesterar sig lite i och med berättargläjden bland rollspelare och att denna berättarglädje tar sig olika uttryck hos olika männsikor och används på olika sätt.

Hm... lite flummigt det här, men vad tror ni?
Om jag skulle vara super pretansiös skulle jag påstå att de av oss som spelleder har ett behov av att berätta historier som vi hade funnit ett annat utlopp för ifall rollspel inte fanns. Vi kanske inte hade varit lika bra på att uttrycka oss i de andra medierna men vi hade gjort det.

Så för 20.000 år sedan hade vi suttit runt en lägereld och berättat historier om vad folk på den tiden berättade historier om. Kanske om främmande världar, mystiska monster, skurkar och hjältar. Ungefär som vi gör idag :gremsmile:
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,869
Jag kan bara tala för mig. Jag spelar i två grupper. Av totalt 9 personer är 5 vita män ur medelklassen med en teknisk eftergymnasial utbilding. Övriga 4 är vita män ur medelklassen med en annan eftergymnasial utbilding.
 

Necross

Swashbuckler
Joined
25 Aug 2005
Messages
1,869
Alla som gillar rollspel är inte historieberättartypen, även om det ofta är roligast så. Några vill bara vara en del av historien. Som du säger, aktiv verklighetsflykt.
 

quisling

Warrior
Joined
24 Jan 2004
Messages
206
Location
Göteborg
Jag inbillar mig att det kan vara ganska gott om samhällsvetare och dylikt också, och att naturvetarna föredrar figur- och kortspel; men det är endast en personlig observation från många spelkonvent. Tar man bort ordet "teknisk" ur din beskrivning upplever jag den som korrekt.

I vår spelgrupp är det bara vita män i (och i vissa fall också ifrån) medelklassen. Alla har eftergymnasial utbildning inom språk, historia, samhällskunskap, religion, psykologi och/eller filosofi - utom en som har sin utbildning från försvarshögskolan och är officer. Dåligt med tekniska kunskaper.
 

Totte

Warrior
Joined
1 Aug 2004
Messages
387
Kom på att jag glömde säga nått om spelgruppernas sammansättning.

Genom alla tider har det varit 95% vita män, 85% har 4-årigt gymnasium eller högre utbildning, gärna inom teknik.

Dock har jag några intressanta cases, det bästa är killen som hade som mycket frånvaro från skolan att han lärarna knappt visste vem han var när han råkade dyka upp, och som hade ett polisregister fullt av anmälningar om fylla, vandalisering och misshandel att man kunnat slå in stadshuset ifall man skrev ut allt. Han fick komma med och spela en gång, sedan satt han med ett engelska lexikon i ena handen och AD&D böckerna (DMG + PH) i den andra för han ville lära sig. Hans sista post i polisregistret var helgen innan. Han blev omvänd, frälst eller vad man skulle kunna säga, men han var kille, vit i alla fall, så två av fyra.

Sedan har det varit tjejer med till och från, men tjejer som spelare (när man är DM som pojkvän) är fanimej inte kul. Dom tar ju alla attacker personligt och får dom inte precis den skatt som önskat sig blir dom sura, och det är inte en, utan flera som betett sig så, och inte bara mina erfarenheter ;-) Men detta var på 80-talet, nuförtiden består mina spelgrupper av precis det du beskriver, och det skrev ju TIME Magazine 1982 om Advanced Dungeon & Dragons "A game for intelligent and well educated men in the age 25 to 40". (Nu har vi dock åldrats lite till).
 

Dante

Bäst i Sverige på rollspel
Staff member
Joined
17 May 2000
Messages
9,991
Location
Stockholm
Totte said:
Sedan har det varit tjejer med till och från, men tjejer som spelare (när man är DM som pojkvän) är fanimej inte kul. Dom tar ju alla attacker personligt och får dom inte precis den skatt som önskat sig blir dom sura, och det är inte en, utan flera som betett sig så, och inte bara mina erfarenheter.
Jag vågar påstå att ditt statistiska underlag är alldeles för klent för att gälla för »tjejer« som helhet.
 

Chryckan

Swordsman
Joined
3 May 2005
Messages
597
Location
Stockholm
Totte said:
anth said:
Jag tror att Göran Greider representerar den grupp som INTE rollspelar. D.v.s. en som anser att allt som har med fantasy att göra är en form av verklighetsflykt.
Såg du på "barnprogram från VPK" när du var liten?

Allt skulle vara socialrealism, "Här är Sven, han är brevbärare. Han jobbar hårt varje dag. Nu har han fått nog, han flyttar till ett kollektiv tillsammans med sina vänner, där slipper han arbeta åt en elak chef som bara gnäller på honom hela tiden." (Från ett äkta program producerat av Rolf "barnprogram från VPK" Knutson, chef för TV2 barnprogram på 70-taket och tillika VPK-ledare på Ekerö (bodde ett kvarter från mitt barndomshem).

Verklighetsflykt är fult för dessa personer, mycket på grund av att folk blir lyckliga av att lämna vardagen bakom sig, och lyckliga människor är svårare att få att gå i demonstrationståg och skrika ut sitt hat mot överheten.
Å andra sida så är ju både Kalles Klätterträd och Mannen som inte ville bli stor och födda ur samma "barnprogram från VPK" och de handlar ju enbart om verklighetsflykt.

(Fick sån lust att se om Mannen som inte vill bli stor nu.)
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Dante said:
Totte said:
Sedan har det varit tjejer med till och från, men tjejer som spelare (när man är DM som pojkvän) är fanimej inte kul. Dom tar ju alla attacker personligt och får dom inte precis den skatt som önskat sig blir dom sura, och det är inte en, utan flera som betett sig så, och inte bara mina erfarenheter.
Jag vågar påstå att ditt statistiska underlag är alldeles för klent för att gälla för »tjejer« som helhet.
Eller vara baserat på hur han betedde sig mot tjejer på åttiotalet. Folk som gnäller på att tjejer jämt blir sura brukar i regel brukar vara personer som beter sig rätt illa mot kvinnor.

Liksom, det är mer troligt att han är den gemensamma nämnaren än att en massa kvinnor i hemlighet gått ihop för att komma överens om att bli sura över saker han gör helt utan orsak.

Det finns en anledning man måste skriva guider som den här:

http://www.gamingaswomen.com/posts/2012/10/how-to-keep-girls-in-your-gaming-group/
 

Totte

Warrior
Joined
1 Aug 2004
Messages
387
w176 said:
[
Eller vara baserat på hur han betedde sig mot tjejer på åttiotalet. Folk som gnäller på att tjejer jämt blir sura brukar i regel brukar vara personer som beter sig rätt illa mot kvinnor.
Nope, kort och gott, tjejerna trodde att de kunde "få allt de pekar på" i spelet så som de fick i det verkliga livet (Köp en sån till mig, jag vill ha en sån där..). I spelet var det en alternativ verklighet, där fick man förtjäna det man fick och det fungerade inte att skicka små lappar till DM med förtäckta hot. Har dock haft flera possitiva spelupplevelser som både DM och spelare när det inte fanns någon bakomliggande relation till tjejen, då fungerade spelandet på ett helt annat "normalt" sätt, på samma sätt som när man spelar med killar.

Få killar skickar lappar till DM med orden "Får jag inget +5 svärd får du sova hos dig själv inatt", och faktiskt menade det.
 

Chryckan

Swordsman
Joined
3 May 2005
Messages
597
Location
Stockholm
Cissi said:
Det har snackats lite om fantasifullhet, en "intelligent" hobby, och nu kommer vi in på det här med verklighetsflykt.

Det ger mig fler funderingar runt vilken typ av människor som dras till den här hobbyn. Jag hade en diskussion med min syster om en bok vi båda hade läst. Jag avskydde den och hävdade bestämt att en del av detta var att den kändes så overklig. Min syster, (som inte spelar rollspel, inte läser fantasy/sci fi eller överhuvudtaget gör något som liknar det jag håller på med) tyckte att jag var knäpp i huvudet och sa:
"meh, du läser ju en massa fantasy och spelar rollspel. hur verklighetsförankrat är det?"

Jag hävdar att det är verklighetsförankrat utifrån kontexten. En fantasy- eller en spelvärld kan kännas mer eller mindre verklighetsförankrad utifrån sin egen trovärdighet. Det är min ståndpunkt.

Och jag undrar, är det egentligen någon större skillnad på verklighetsflykten "spela rollspel" eller "se på film"... eller för den delen, resa, läsa och festa?

Så jag skulle inte vilja hävda att de som spelar rollspel är personer som aktivt ägnar sig åt verkligehetsflykt. Jag tror det handlar om ett behov av att berätta, att sprida en historia. Berättarkulturen har varit stark bland oss människor länge, och jag tror den manifesterar sig lite i och med berättargläjden bland rollspelare och att denna berättarglädje tar sig olika uttryck hos olika männsikor och används på olika sätt.

Hm... lite flummigt det här, men vad tror ni?
Tror i ärlighetens namn att man först måste definiera exakt vad vi menar med verklihetsflykt.
Detta eftersom löst sett så är alla aktiviteter verklighetsflykt som inte handlar om att direkt uppfylla en persons grundläggande behov så som skydd, mat, hygien och sömn, dvs. jobb och vardagsysslor.

Några förslag på aktiviteter som kan eller inte kan ses som verklighetsflykt just beroende på hur man definierar dem.

Gå och se en fotbollsmatch.
Läsa en bok.
Se ett avsnitt av en TV-serie.
Drika öl på en krog i glada vänners lag.
Ha sex.
Använda droger.
Spela spel (bräd, roll, eller data).
Chatta på nätet.
Sova.
Promenera i skogen.
Pyssla i trädgården.
Träna på gymmet.

Så vilka bör räknas som verklighetsflykt?
Faktum är att alla nog bör räknas som verklighetsflykt.
Så att rollspelare är unika i att söka efter någon sorts verklighetsflykt stämmer inte.

Däremot att rollspelare är mer benägna att vilja vara med om att berätta en historia kan nog ha lite sanning i sig. Sett från en SLs perspektiv så stämmer det nog väldigt mycket.

Själv så är jag dock enbart en spelare till naturen (jag tycker inte om att speleda och har enbart försökt ett fåtal gånger).
Och sett från mitt egna spelar centriska perspektiv så skulle jag säga att det som driver spelare är en stor portion nyfikenhet och en stor portion utforskarglädje.
Spelare är helt enkelt turister som vill upptäcka hur det är att leva i en helt annorlunda värld och hur det är att leva som t.ex en magiker.

Det är skälet till att jag är övertyga om att om du släppte in en grupp rollspelare och en grupp icke rollspelare i ett rum som innehöll en stor röd knapp med en skylt som sa "Var snäll tryck ej på knappen" så skulle rollspelarna trycka på knappen oftare än gruppen icke rollspelare.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,692
Location
Umeå, Västerbotten
Totte said:
w176 said:
[
Eller vara baserat på hur han betedde sig mot tjejer på åttiotalet. Folk som gnäller på att tjejer jämt blir sura brukar i regel brukar vara personer som beter sig rätt illa mot kvinnor.
Nope, kort och gott, tjejerna trodde att de kunde "få allt de pekar på" i spelet så som de fick i det verkliga livet (Köp en sån till mig, jag vill ha en sån där..). I spelet var det en alternativ verklighet, där fick man förtjäna det man fick och det fungerade inte att skicka små lappar till DM med förtäckta hot. Har dock haft flera possitiva spelupplevelser som både DM och spelare när det inte fanns någon bakomliggande relation till tjejen, då fungerade spelandet på ett helt annat "normalt" sätt, på samma sätt som när man spelar med killar.

Få killar skickar lappar till DM med orden "Får jag inget +5 svärd får du sova hos dig själv inatt", och faktiskt menade det.
Det kanske säger något om vad för slags relationer du hade på 80 talet, främst?
 

Totte

Warrior
Joined
1 Aug 2004
Messages
387
w176 said:
Det kanske säger något om vad för slags relationer du hade på 80 talet, främst?
Eller vilken sort tjejer jag hade relationer med. Jo, Madonna's "Material Girl" passade in på flera av dom.
 

Cassius

Hero
Joined
12 Feb 2012
Messages
1,373
Location
Skåne
w176 said:
Totte said:
w176 said:
[
Eller vara baserat på hur han betedde sig mot tjejer på åttiotalet. Folk som gnäller på att tjejer jämt blir sura brukar i regel brukar vara personer som beter sig rätt illa mot kvinnor.
Nope, kort och gott, tjejerna trodde att de kunde "få allt de pekar på" i spelet så som de fick i det verkliga livet (Köp en sån till mig, jag vill ha en sån där..). I spelet var det en alternativ verklighet, där fick man förtjäna det man fick och det fungerade inte att skicka små lappar till DM med förtäckta hot. Har dock haft flera possitiva spelupplevelser som både DM och spelare när det inte fanns någon bakomliggande relation till tjejen, då fungerade spelandet på ett helt annat "normalt" sätt, på samma sätt som när man spelar med killar.

Få killar skickar lappar till DM med orden "Får jag inget +5 svärd får du sova hos dig själv inatt", och faktiskt menade det.
Det kanske säger något om vad för slags relationer du hade på 80 talet, främst?
+1
 

Cissi

Up to no good.
Joined
29 Jul 2012
Messages
3,111
Location
Ostgothia
chryckan said:
Cissi said:
Det har snackats lite om fantasifullhet, en "intelligent" hobby, och nu kommer vi in på det här med verklighetsflykt.

Det ger mig fler funderingar runt vilken typ av människor som dras till den här hobbyn. Jag hade en diskussion med min syster om en bok vi båda hade läst. Jag avskydde den och hävdade bestämt att en del av detta var att den kändes så overklig. Min syster, (som inte spelar rollspel, inte läser fantasy/sci fi eller överhuvudtaget gör något som liknar det jag håller på med) tyckte att jag var knäpp i huvudet och sa:
"meh, du läser ju en massa fantasy och spelar rollspel. hur verklighetsförankrat är det?"

Jag hävdar att det är verklighetsförankrat utifrån kontexten. En fantasy- eller en spelvärld kan kännas mer eller mindre verklighetsförankrad utifrån sin egen trovärdighet. Det är min ståndpunkt.

Och jag undrar, är det egentligen någon större skillnad på verklighetsflykten "spela rollspel" eller "se på film"... eller för den delen, resa, läsa och festa?

Så jag skulle inte vilja hävda att de som spelar rollspel är personer som aktivt ägnar sig åt verkligehetsflykt. Jag tror det handlar om ett behov av att berätta, att sprida en historia. Berättarkulturen har varit stark bland oss människor länge, och jag tror den manifesterar sig lite i och med berättargläjden bland rollspelare och att denna berättarglädje tar sig olika uttryck hos olika männsikor och används på olika sätt.

Hm... lite flummigt det här, men vad tror ni?
Tror i ärlighetens namn att man först måste definiera exakt vad vi menar med verklihetsflykt.
Detta eftersom löst sett så är alla aktiviteter verklighetsflykt som inte handlar om att direkt uppfylla en persons grundläggande behov så som skydd, mat, hygien och sömn, dvs. jobb och vardagsysslor.

Några förslag på aktiviteter som kan eller inte kan ses som verklighetsflykt just beroende på hur man definierar dem.

Gå och se en fotbollsmatch.
Läsa en bok.
Se ett avsnitt av en TV-serie.
Drika öl på en krog i glada vänners lag.
Ha sex.
Använda droger.
Spela spel (bräd, roll, eller data).
Chatta på nätet.
Sova.
Promenera i skogen.
Pyssla i trädgården.
Träna på gymmet.

Så vilka bör räknas som verklighetsflykt?
Faktum är att alla nog bör räknas som verklighetsflykt.
Så att rollspelare är unika i att söka efter någon sorts verklighetsflykt stämmer inte.

Däremot att rollspelare är mer benägna att vilja vara med om att berätta en historia kan nog ha lite sanning i sig. Sett från en SLs perspektiv så stämmer det nog väldigt mycket.

Själv så är jag dock enbart en spelare till naturen (jag tycker inte om att speleda och har enbart försökt ett fåtal gånger).
Och sett från mitt egna spelar centriska perspektiv så skulle jag säga att det som driver spelare är en stor portion nyfikenhet och en stor portion utforskarglädje.
Spelare är helt enkelt turister som vill upptäcka hur det är att leva i en helt annorlunda värld och hur det är att leva som t.ex en magiker.

Det är skälet till att jag är övertyga om att om du släppte in en grupp rollspelare och en grupp icke rollspelare i ett rum som innehöll en stor röd knapp med en skylt som sa "Var snäll tryck ej på knappen" så skulle rollspelarna trycka på knappen oftare än gruppen icke rollspelare.

Det är lite det jag menar, vad är verklgihetsflykt? Vilka är det som söker just den här formen av verkligehetsflykt (rollspel alltså)? Min första fråga gällde ju bara vad jag själv har upplevt med mina spelgrupper där det varit jag och sedan en hög vita, högutbildade män.

Det är lätt att glida in på manligt och kvinnligt nu men jag skulle vilja att vi fokuserar på utbildning och etnicitet ett slag.

För även om det är flera av er som har erfarenheter av att spela med andra etniska grupper än vita europeér så är inte hobbyn jättestor bland invandrare. Varför är det så? Är det kultur? Är det maslows behovstrappa? Är det socialt sammanhang? Är det för att de inte blir insläppta i hobbyn? Är det här en "vit" hobby?

Det är samma problem som tex scoutrörelsen dras med. Det finns många scouter och det finns många invandrade scouter, men de flesta scouter är "etniska svenskar". Det är en "vit" rörelse.

Och är det någon som vet hur rollspelandet ser ut i länder ute i världen som inte är "vita västländer"?

(Hårda generaliseringar, jag vet, men jag hoppas ni fattar vad jag är ute efter)
 
Top