Western som regelsystem

[Bifur]

Det är nog väldigt få som väljer att spela en Varelse A. Nu är det tillspetsat men principen är densamma. Och oavsett om just du kanske hellre väljer A så kan vi vara helt säkra på att det statistiska utfallet kraftigt kommer vara till B:s favör. Det kan vi nog vara överens om.

Jo möjligen, men så fort mekaniken blir lite mindre tillspetsad är valen inte lika självklara. Jag skulle personligen inte ha några problem med att jedi är överlägset bäst i Star Wars eftersom det för med sig så mycket så mycket annat att spela jedi. Är set-up ett gäng rebeller skulle jag tvärtom aktivt argumentera för att högst 1 ska spela jedi, allt annat vore trist för den stämning som jag skulle tycka vore eftersträvansvärd, det är strunt samma om jedis är bäst. Då får väl den RPn skina om nu den spelaren tycker det är kul.

Men allt handlar om ingångsvärden. Jag är nog av skolan att det SL/gruppens roll att dra klargöra vad kampanjen går ut på. Är det något slags Western-sandlåda med RPns mål i centrum borde det vara fine att spela nybyggarhustru utan vapenskills, men handlar det om ranchkrig i New Mexiko är det allas jobb att tänka och resonera kring att "den där RP du grunnat på kommer inte passa in, du får faktiskt göra något annat". Nu är jag är ingen stor fan av Westerns regler direkt, men vad jag far efter är att det det är i grunden inte reglernas utformning som styr de valen.

 

[Mogger]

Jo möjligen, men så fort mekaniken blir lite mindre tillspetsad är valen inte lika självklara. Jag skulle personligen inte ha några problem med att jedi är överlägset bäst i Star Wars eftersom det för med sig så mycket så mycket annat att spela jedi. Är set-up ett gäng rebeller skulle jag tvärtom aktivt argumentera för att högst 1 ska spela jedi, allt annat vore trist för den stämning som jag skulle tycka vore eftersträvansvärd, det är strunt samma om jedis är bäst. Då får väl den RPn skina om nu den spelaren tycker det är kul.

Men allt handlar om ingångsvärden. Jag är nog av skolan att det SL/gruppens roll att dra klargöra vad kampanjen går ut på.* Är det något slags Western-sandlåda med RPns mål i centrum borde det vara fine att spela nybyggarhustru utan vapenskills, men handlar det om ranchkrig i New Mexiko är det allas jobb att tänka och resonera kring att "den där RP du grunnat på kommer inte passa in, du får faktiskt göra något annat". Nu är jag är ingen stor fan av Westerns regler direkt, men vad jag far efter är att det det är i grunden inte reglernas utformning som styr de valen.

Fast nog kan regelsystem i högre eller mindre utsträckning uppmuntra och bidra till sådant spel? Jag argumenterar inte för att Merry och Pippin inte har i Sagan om Ringen att göra, utan att systemet gör deras roller mindre betydelsefulla och intressanta än de borde vara.

 

[Bifur]

Fast nog kan regelsystem i högre eller mindre utsträckning uppmuntra och bidra till sådant spel? Jag argumenterar inte för att Merry och Pippin inte har i Sagan om Ringen att göra, utan att systemet gör deras roller mindre betydelsefulla och intressanta än de borde vara.

Nu är jag inte riktigt med på vad du menar. Pratar vi om ett visst spel?

 

[Christoffer]

Rollspel som de flesta spelar dem är ju dock problemlösarspel. Ni spelar ett gäng som ska försöka lösa ett problem, och din uppgift som spelare är att försöka agera genom din rollperson för att lösa det problemet. Det är, efter vad jag kan se, det absolut vanligaste sättet att spela och det som de flesta vill ha ut av ett rollspel. Westerns regelsystem är inget problem för din spelstil, men det är nog inte så de flesta spelar det. Och oklart hur det är ”tänkt” att spelas. Det ser man väl på de scenarion som är publicerade. Men spelar man problemlösning så är ju din skolfröken antagligen suboptimal, då hon är sämre som verktyg för dig som spelare att klara äventyret.

Det är jag såklart inte främmande för. Men det är inte direkt någon som protesterat kring att hon absolut inte skulle ha en chans mot daltongänget när de kommer ridande och sheriffen sätter upp wanted-affischer över hela samhället. Det är mer ett abstrakt tal om inte ha en chans mot något som inte definieras, en osynlig makt där ute som målet är att övervinna. Antagligen ett spöke kvar från "lösa problemet" som du säger, men om det inte konkretiseras går det ju inte att samtal om det. Därav nybyggarfrun. Därav tydlig situation att spela. Så motargumentet kan vara "men så spelar ju inte vi, vi kollar wantedaffischer och rider ut på jakt!"

Men, jag vet faktiskt inte hur brydd jag är om hur spelet är "tänkt" att spelas, mitt avstamp är inte att nå någon form kärna av hur ett geni till spelskapare tänkt, mer se hur saker sammanfaller, hur olika regler klickar i varandra och kommer bidra till val kring spelbordet. Om det inspirerar mig att skapa en karaktär, att vilja spela karaktären osv. Ex. som ett rätt oförlåtande stridssystem som inte tillåter vem som helst att delta på lika villkor, intressant bakgrundsskapande som drar in sociala orättvisor, tillfälligheter, hat och etnicitet, regler för heder och ryktbarhet. Osv. Vad innebär det för mig och hur jag ser det som intressant att närma mig?

Om vi ständigt utgår från äventyr och scenarion får vi ju en extremt märklig bild av hur rollspel kan spelas. Gamla Traveller framstår ju som helt galet om vi utgår från att vi har ett förskriptat äventyr OCH samtidigt ska slå alla dessa slag för möten och liknande. Gamla D&D framstår ju som helt tokigt för vem i helvete överlever ens en dunge och rensar den från alla monster? Cyberpunk blir på samma sätt så märkligt om vi bara ska spela en grupp som utför uppdrag åt en megacorp men vi har sådan sjukt intressant bakgrund som bara glöms bort (och kunde vara allt, hela situationen, en karaktär med driv som agerar och inte bara tar uppdrag...) osv.

Så ja såklart. Min nybyggarkvinna är såklart värdelös när det ska dras ihop ett gäng för att en gång för alla stoppa daltongänget. Men revolvermannen Smith som hittats övergiven ute i öknen och uppväxt på kaktus och solljus och inte bryr sig om att hitta sina föräldrar utan bara besatt av sina skjutjärn är ju precis en lika dålig karaktär, om inte sämre, för att utforska konflikten mellan den lilla gården, hatet i samhället som riktas mot de som bor där, och det giriga järnvägsbolaget som nyttjar hat och konflikter för att roffa åt sig marken.

Edit: Utifrån de få små äventyr jag läst till nya Western skulle jag säga det spretar rätt mycket. Inget kanske har den ingången som jag beskriver ovan att ta en viss karaktärs bakgrund och spinna en situation kring den, men inget av de äventyr jag läst har haft någon form av uppdrag > problem > lösning, snarare mycket mer ett virrvarr av SLPs som vill saker och kommer agera för att få dem, vilka rollpersonerna är spelar roll för hur allt ska utveckla sig men inte på en sådan rak gun-for-hire-nivå.

 

[Bifur]

Fast nog kan regelsystem i högre eller mindre utsträckning uppmuntra och bidra till sådant spel?

Mer generellt. Ja givetvis. Det jag vänder mig mot är mer den generella tanken att sådana brister måste innebära att hela spelet måste kastas i soporna. Jag har ju spelat mycket Symbaroum och det finns många som argumenterar för att spelmekaniken går sönder på höga nivåer där. Jag säger egentligen inte emot, bara att jag inte förstår hur man som spelare kan vilja pressa på mot de bristerna. Om de optimala valen gör spelet tråkigare, strunta i dem då, följ inte Risings lag. Låt dem vara istället eller hantera dem, förutsatt att man uppskattar resten av spelet. Jag tycker frågan, i praktiken runt bordet, blir alldeles för svartvit och principiell.

 

[Gerkub]

Men allt handlar om ingångsvärden. Jag är nog av skolan att det SL/gruppens roll att dra klargöra vad kampanjen går ut på. Är det något slags Western-sandlåda med RPns mål i centrum borde det vara fine att spela nybyggarhustru utan vapenskills, men handlar det om ranchkrig i New Mexiko är det allas jobb att tänka och resonera kring att "den där RP du grunnat på kommer inte passa in, du får faktiskt göra något annat". Nu är jag är ingen stor fan av Westerns regler direkt, men vad jag far efter är att det det är i grunden inte reglernas utformning som styr de valen.

IV:an har t.o.m ett helt kapitel som handlar om att man bör klargöra i gruppen hur man vill spela. Att det handlar om mer än poängfördelning mellan olika nivåer av realism, kampanj, och action, utan också att alla har samma förhållningssätt till spelvärlden.

 

[Paal]

Min erfarenhet av Western sträcker sig endast till att ha läst igenom böckerna för några år sedan, samt att ha spelat 4 olika GothCon-scenarion. Jag älskar western-genren och tycker det är ett klockrent alternativ för konventsspel, eftersom miljön och tidsepoken är så pass välkänd och lätt att sätta sig in i. Jag tycker också att Åskfågelns Western-äventyr är väldigt ambitiösa, välskrivna och påkostade, vilket förklarar varför jag återkommit till dem flera gånger.

Det ska väl nämnas att reglerna förenklats en del under GothCon-spelandet. Jag tror aldrig vi hunnit fördjupa oss i alla specialiseringar och förmågor. Generellt sett har det inte gjort något, jag tror att man kan förenkla Westerns regler och ha kul med dem ändå. I tre av äventyren vi spelat har upplägget fungerat bra, strid har varit en faktor, men inte den största delen. Motståndet och svårigheterna har varit anpassade för de förskapade karaktärerna (vilket ju kan vara en faktor).

Men i det fjärde exemplet, "1.000 Dollar för El Tuerto" spelade vi ett gäng mexikanska pistoleros, banditer, väldigt skickliga med skjutjärnen. Där märktes problemen tydligt, äventyret var betydligt mer actionbetonat och med mycket eldstrider. Men eftersom vi var såpass skickliga kunde vi knappt misslyckas, det var mer en fråga om hur bra vi sköt ner allting. Det tog bort all spänning (och realism), och gjorde äventyret ganska tråkigt. Det är möjligt att det fanns motståndare som hade gett oss en hårdare match, som vi aldrig råkade ut för, men skillnaden mellan de tränade banditerna och alla andra var helt enkelt för stor.

Så jag håller iallafall delvis med om kritiken att balansen är skev i spelet och att det nog hade mått bra av trimma ner reglerna allmänt en bit. Hade detta gjorts (eller husreglats) så hade jag inte tvekat att spelleda det själv, men i nuläget hade jag hellre använt Weterns fantastiska bakgrundsmaterial tillsammans med ett smidigare system.

 

[MetaLarsson]

Så jag håller iallafall delvis med om kritiken att balansen är skev i spelet och att det nog hade mått bra av trimma ner reglerna allmänt en bit. Hade detta gjorts (eller husreglats) så hade jag inte tvekat att spelleda det själv, men i nuläget hade jag hellre använt Weterns fantastiska bakgrundsmaterial tillsammans med ett smidigare system.

Detta kan jag hålla med om. Ett nedskalat och komprimerat "Western Essentials" skulle kunna vara något. Därifrån kunna lägga till nya (frivilliga) aspekter till spelet genom ytterligare böcker.

 

[Franz]

@krank gjorde ju ett bra CoC-hack med Kutulu så den enda rimliga lösningen är helt enkelt att han nu sätter sig och gör ett hack till Western. Det kommer säkert bli jättemycket jobb då han utvecklar Luna City Blues samtidigt, men nu är det bestämt så det kan inte hjälpas.

 

[krank]

@krank gjorde ju ett bra CoC-hack med Kutulu så den enda rimliga lösningen är helt enkelt att han nu sätter sig och gör ett hack till Western. Det kommer säkert bli jättemycket jobb då han utvecklar Luna City Blues samtidigt, men nu är det bestämt så det kan inte hjälpas.

Ctrl+C, Ctrl+V
Sök och ersätt "utredare" med "cowboy"
Klart.

=)

 

[Hans E Magnusson]

Bara att köra med Guld & Bly reglerna

 

[Mogger]

Mer generellt. Ja givetvis. Det jag vänder mig mot är mer den generella tanken att sådana brister måste innebära att hela spelet måste kastas i soporna. Jag har ju spelat mycket Symbaroum och det finns många som argumenterar för att spelmekaniken går sönder på höga nivåer där. Jag säger egentligen inte emot, bara att jag inte förstår hur man som spelare kan vilja pressa på mot de bristerna. Om de optimala valen gör spelet tråkigare, strunta i dem då, följ inte Risings lag. Låt dem vara istället eller hantera dem, förutsatt att man uppskattar resten av spelet. Jag tycker frågan, i praktiken runt bordet, blir alldeles för svartvit och principiell.

Nu handlar ju tråden specifikt om just Westerns regelsystem. Principiellt tycker jag att spel ska leverera maximalt kul givet förutsättningarna för så många som möjligt av spelets deltagare. Runt bordet har jag mängder med lösningar. Jag skulle inte drömma om att slänga Western i soporna.

Men det är ju egentligen oviktigt. Om jag säger att jag inte lakrits så kan du svara "men ät inte lakrits då". Det är naturligtvis tautologiskt. Om jag inte gillar lakrits så åter jag inte det. Men i vissa situationer kan det ändå vara värdefull eller intressant information att dela med sig av. Om inte annat kanske det leder till en diskussion om nått annat, vad vet jag.

Men trådens premiss är att diskutera Westerns regelsystem. Det är som sagt ett spel jag tycker väldigt mycket om, och det är väl i sig lovvärt att så många vill försvara det. Men det gör ju inte kritiken menlös, eller innebär att jag inte förmår hantera det.

Och återigen, jag kan inte strunta i optimala val. Det går på något sätt emot mitt väsen. Jag vet inte varför, och det gäller såklart inte in absurdum, men om vi spelar Fia med knuff och regeln säger att "blå får slå dubbelt så många gånger" så skulle jag ju hellre spela med blå. En lösning är såklart att antingen strunta i den regeln, inte ha med blå, eller låta ett barn spela blå. Men problemet är att regeln gör spelet skevt. Man kan prata om båda dessa saker

 

[Bifur]

Nu handlar ju tråden specifikt om just Westerns regelsystem.

Ja, jag är ju absolut off topic. för tråden. Jag har spelat Western 4 för lite (8 pass kanske) för att ha starka åsikter om just det, även om jag hann inte uppleva den effekten som beskrivs. Så jag säger inte alls att invändningarna är fel, det vet jag inget om.

 

[Gerkub]

Och återigen, jag kan inte strunta i optimala val. Det går på något sätt emot mitt väsen. Jag vet inte varför, och det gäller såklart inte in absurdum, men om vi spelar Fia med knuff och regeln säger att "blå får slå dubbelt så många gånger" så skulle jag ju hellre spela med blå. En lösning är såklart att antingen strunta i den regeln, inte ha med blå, eller låta ett barn spela blå. Men problemet är att regeln gör spelet skevt. Man kan prata om båda dessa saker

Om man bortser från matematiska skevheter, och tänker på praktiken att göra optimala val i Western, är alltid strid ett optimalt val?

Jag tittar i kapitlet ”Allt börjar med rollpersonerna” och det framkommer rätt tydligt att RP är i fokus och att man ska utgå från dem, och skriva och anpassa äventyr efter dem. Om man gör en stridsfokuserad karaktär förväntas det att den kommer i strid. Det blir liksom självförstärkande.

Alltså, regeln blå får slå två gånger blir bara optimalt om målet, som blå har bestämt, är att blå ska komma i mål snabbast. Målet är inte låst utan det är en själv och gruppen som bestämmer.

 

[Mogger]

Om man bortser från matematiska skevheter, och tänker på praktiken att göra optimala val i Western, är alltid strid ett optimalt val?

Jag tittar i kapitlet ”Allt börjar med rollpersonerna” och det framkommer rätt tydligt att RP är i fokus och att man ska utgå från dem, och skriva och anpassa äventyr efter dem. Om man gör en stridsfokuserad karaktär förväntas det att den kommer i strid. Det blir liksom självförstärkande.

Alltså, regeln blå får slå två gånger blir bara optimalt om målet, som blå har bestämt, är att blå ska komma i mål snabbast. Målet är inte låst utan det är en själv och gruppen som bestämmer.

Jag är naturligtvis helt med på allt detta. Jag har spelat rollspel i 35 år så det är inte konstigt för mig att det finns andra sätt att spela på och andra intressanta konflikter än strid. Men det är inte vad jag pratar om. Om jag vill göra en RP som kan försvara sig själv i Western IV har jag inget att vinna på att försöka göra en RP som är lite sådär halvduktig. Det är antingen eller som gäller. Och då är valet, ska jag slänga X poäng på stridsfärdigheter som jag ändå inte kommer ha nytta av eller ska jag istället utnyttja det faktum att spelet belönar mig om jag istället gör en revolverman. Då får jag nämligen valuta för poängen. Om jag istället vill göra en skolfröken helt utan stridsfärdigheter kan jag såklart göra det. Men spelet kommer då inte låta mig agera på den arena som trots allt är rätt karaktäristisk för westerns - eldstriden.

Det är ett val jag måste göra. Och spelet är inte en neutral part här. Regelsystemet säger "väljer du X kommer jag belöna dig riktligt!" Jag kan naturligvis säga "nej, inte intresserad. Jag ska spela SKOLFRÖKEN!" Men då väljer du aktivt bort en belöning.

Det är vad jag pratar om. Vad du sedan väljer spelar ingen roll. Det är såhär spelet funkar, och alla får hantera det som de vill. Jag tycker inte att det är en jättelyckad lösning att spelet säger detta. Men det är ändå vad spelet säger.

Ps. Du har spelat Fia med knuff va?

 

[Gerkub]

Jag är naturligtvis helt med på allt detta. Jag har spelat rollspel i 35 år så det är inte konstigt för mig att det finns andra sätt att spela på och andra intressanta konflikter än strid. Men det är inte vad jag pratar om. Om jag vill göra en RP som kan försvara sig själv i Western IV har jag inget att vinna på att försöka göra en RP som är lite sådär halvduktig. Det är antingen eller som gäller. Och då är valet, ska jag slänga X poäng på stridsfärdigheter som jag ändå inte kommer ha nytta av eller ska jag istället utnyttja det faktum att spelet belönar mig om jag istället gör en revolverman. Då får jag nämligen valuta för poängen. Om jag istället vill göra en skolfröken helt utan stridsfärdigheter kan jag såklart göra det. Men spelet kommer då inte låta mig agera på den arena som trots allt är rätt karaktäristisk för westerns - eldstriden.

Det är ett val jag måste göra. Och spelet är inte en neutral part här. Regelsystemet säger "väljer du X kommer jag belöna dig riktligt!" Jag kan naturligvis säga "nej, inte intresserad. Jag ska spela SKOLFRÖKEN!" Men då väljer du aktivt bort en belöning.

Det är vad jag pratar om. Vad du sedan väljer spelar ingen roll. Det är såhär spelet funkar, och alla får hantera det som de vill. Jag tycker inte att det är en jättelyckad lösning att spelet säger detta. Men det är ändå vad spelet säger.

Jag förstår vad du menar. Men är det medvetet designat så, eller är det fel i matematiken? Är det meningen att man ska bli belönad av systemmästeri, eller är det en bugg? För spelet säger inte uttryckligen att det kommer belöna mig för vissa val. För mig som inte har spelat så länge har jag svårt att se vid första ögonblick vad det optimala valet är. Det framstår snarare, bara om man läser texten, att det är superflexibelt och att man kan göra vad man vill. Jag fattar att du har spelat det mycket och vet vad som funkar för dig, men jag försöker bara förstå spelet bättre.

Ps. Du har spelat Fia med knuff va?

Sjukt länge sen, minns noll

 

[Mogger]

Jag förstår vad du menar. Men är det medvetet designat så, eller är det fel i matematiken? Är det meningen att man ska bli belönad av systemmästeri, eller är det en bugg? För spelet säger inte uttryckligen att det kommer belöna mig för vissa val. För mig som inte har spelat så länge har jag svårt att se vid första ögonblick vad det optimala valet är. Det framstår snarare, bara om man läser texten, att det är superflexibelt och att man kan göra vad man vill. Jag fattar att du har spelat det mycket och vet vad som funkar för dig, men jag försöker bara förstå spelet bättre.

Kolla här:

Nekromanti - tankar kring Western (alternativa regler)

Nu har det snart gått ett år sedan vår Western IV kampanj avslutades, och jag har tillfälle skriva ner mina tankar. Disclaimer: se inget av detta som kritik mot det officiella spelet. Jag förstår dem som gillar simulationismen i W4's detaljerade regler. Jag förstår även dem som vill ha ett...

www.rollspel.nu

 

[Christoffer]

Tycker fia med knuff-jämförelsen bara spelar roll om vi struntar i fia med knuffs regler, låter oss flytta hur vi vill på brädet och vi spelar inte för att nå mål utanför att upptäcka var vi kommer befinna oss när spelet tagit slut. Att då någon kommer in från sidan och säger "men blå får ju slå med två tärningar?" spelar ju ingen somhelst roll, ja? Och? Det blir spännande att se var de kommer ta vägen också!

Edit: ok vi kanske har ett mål var vi vill sluta på brädet men det styr inte om vi vinner eller inte, utan bara guidar våra val, och det målet kan ju ändra sig när som helst under spelets gång.

När du säger att spelet belönar något @Mogger så är det ju för att du gör antaganden om hur du vill spela, du vill att alla du väljer ska vara effektiva i en eldstrid. Det enda jag sagt är att jag blir inspirerad av reglerna, att kunna skapa en karaktär som är rent av oduglig i en eldstrid, hamnar i konflikter likt de jag slagit fram och istället för att själv ta till våld måste hitta andra sätt framåt. Eller så kanske inte? Kanske hon tar till våld för jag känner mig tvingad till det och hon har en chans på femtio att lyckas? Det gör inget, det bara innebär att vi har landat någonstans på fia med knuffbrädet och jag, du och alla andra runt spelbordet, inklusive systemet, får vara med och påverka vart min pjäs slutade och jag kan se på det och säga "såklart, hon slutade där på grund av alla de här besluten och utfallen, shit! vilken jävla resa!" Hon slutade precis där för jag spelade henne så sant gentemot henne och mig själv jag bara kunde, jag försökte lösa det utan våld men tillslut, kanske på grund av tvång, kanske på grund av hat, kanske uppgivenhet så tog hon till våld i slutet och se vart det ledde henne? Hade varit mer förlåtande mot otränade nybyggare hade det kanske slutat någon annan stans på brädet och systemet hade bidragit på ett annat vis.

Så, förstår din kritik mot den, men den kritiken är inte neutral, den kommer från att du ser eldstriden som en given arena där du vill kunna medverka på med din karaktär, det är inte ett antagande vi alla gör.

 

[Franz]

Vill börja med att säga att detta är en jätteintressant diskussion att följa. Särskilt kul är det att ta del av regelanalyser kring ett spel som folk i grund och botten gillar

Om jag förstår @Mogger rätt så handlar det inte om det faktum att några karaktärer är bättre i strid än andra. Utan att skillnaden i hur bra man kan vara är alldeles för stor, samt att det inte finns något i denna skillnad som gör spelet roligare. Alltså, spel har regel X, anledningen till att regel X finns är att spelet blir roligare att spela på följande områden... Om jag förstår resonemanget rätt så finns inte den anledningen. Alltså, på vilket sätt blir spelet bättre av att en skolfröken har noll chans att försvara sig mot att hon har en mindre chans att försvara sig. Förstår jag Moggers resonemang rätt då?

 

[Mogger]

Tycker fia med knuff-jämförelsen bara spelar roll om vi struntar i fia med knuffs regler, låter oss flytta hur vi vill på brädet och vi spelar inte för att nå mål utanför att upptäcka var vi kommer befinna oss när spelet tagit slut. Att då någon kommer in från sidan och säger "men blå får ju slå med två tärningar?" spelar ju ingen somhelst roll, ja? Och? Det blir spännande att se var de kommer ta vägen också!

Edit: ok vi kanske har ett mål var vi vill sluta på brädet men det styr inte om vi vinner eller inte, utan bara guidar våra val, och det målet kan ju ändra sig när som helst under spelets gång.

När du säger att spelet belönar något @Mogger så är det ju för att du gör antaganden om hur du vill spela, du vill att alla du väljer ska vara effektiva i en eldstrid. Det enda jag sagt är att jag blir inspirerad av reglerna, att kunna skapa en karaktär som är rent av oduglig i en eldstrid, hamnar i konflikter likt de jag slagit fram och istället för att själv ta till våld måste hitta andra sätt framåt. Eller så kanske inte? Kanske hon tar till våld för jag känner mig tvingad till det och hon har en chans på femtio att lyckas? Det gör inget, det bara innebär att vi har landat någonstans på fia med knuffbrädet och jag, du och alla andra runt spelbordet, inklusive systemet, får vara med och påverka vart min pjäs slutade och jag kan se på det och säga "såklart, hon slutade där på grund av alla de här besluten och utfallen, shit! vilken jävla resa!" Hon slutade precis där för jag spelade henne så sant gentemot henne och mig själv jag bara kunde, jag försökte lösa det utan våld men tillslut, kanske på grund av tvång, kanske på grund av hat, kanske uppgivenhet så tog hon till våld i slutet och se vart det ledde henne? Hade varit mer förlåtande mot otränade nybyggare hade det kanske slutat någon annan stans på brädet och systemet hade bidragit på ett annat vis.

Så, förstår din kritik mot den, men den kritiken är inte neutral, den kommer från att du ser eldstriden som en given arena där du vill kunna medverka på med din karaktär, det är inte ett antagande vi alla gör.

Nej, kritiken kommer utifrån westerns som genre. Vi måste aktivt bortse från den om vi ska bortse från kritiken. Våld är en viktig ingridiens i alla westerns, såväl de gamla svart hatt/vit hatt som de nyare mer gritty westerns. Visst kan vi aktivt bortse från Western som genre men det är ett väldigt stort val att göra. Jag skulle säga att det påverkar spel betydligt mer att välja bort eldstrid än att välja att ha med det.

Detta då baserat på alla westernberättelser jag hat konsumerat och upplevt, varav rätt många varit supplement till spelet i fråga

Jag förstår att vi kan välja bort eldstrid om vi vill. Vi kan välja bort grottor i OSR, vi kan välja bort ondskan i Sagan om Ringen, vi kan välja bort drakar, demoner, mutanter och lasersvärd. Men varför ska vi behöva göra det valet? Om det är lösningen så är ju problemet alldeles för stort.