Kramkalasmaffian sätter de avvikande på plats
Först: Jag gissar att en massa intressanta saker har hänt i ditt liv, för du är så sällan på forumet numera. Ville bara säga att det känns lite tomt.
Nå:
I stället för att ha förståelse för Targons frustration valde man att blunda för de verkliga, mänskliga motiven bakom inlägget och hugga på Targons inlägg som om det vore skrivet av en robot programmerad för att irritera en så mycket som möjligt.
Det har du rätt i. Jag ångrar att jag svarade i den tråden på det sätt som jag gjorde, men då tyckte jag att det var Targon, Ymir och Anders Blixt m.m. som representerade den förhärskande ordningen och att det var lilla Riotminds som hade den avvikande åsikten om att ett spel i Götterdämmerrungs fantasifulla tappning saknades. Jag vet inte varför, men jag gissade väl att det skulle komma in ett stort gäng torra akademiker och köra över alla andra. Det brukar ju alltid vara så att det är jag och några fantasifulla noobs mot resten (eller åtminstone vill jag att det ska vara så).
Det jag särskilt gillade i det du skrev var det här med att vi ibland verkar gå in i diskussioner med åsikten att den andre är så osympatisk som möjligt. Jag har varit på den sidan själv ett par gånger (två gggr framförallt; ena gången kallades jag för sexist (vilket jag tog mycket illa vid mig av) och blev aktivt missförstådd så länge att det till slut bara blev tråkigt, och den andra gången vägrade verkligen min meningsmotståndare att resonera med mig och erkänna att han varit fördomsfull; det gick så långt att jag kallades för lögnare, fick citat förvrängda, det kom rena, uttalade personangrepp (fick till och med ett PM
efter diskussionen där angreppen fortsatte (vilket jag aldrig ens varit med om på andra forum)) och man blir verkligen nedslagen när man möts av en stor mur med folk som alla hjälps åt att elda igång varandra. Jag kan inte ens föreställa mig hur det måste vara i de
riktigt inflammerade trådarna, där kramkalasmaffian klappar varandra på ryggarna och skriver inlägg med ämnen i stil med "mejar ner dumhet med en lie" och liknande. Om Targon i Götterdämmerung-fallet bara hade behövt diskutera med Riotminds egna utsände så tror jag att också vi andra hade kunnat lugna ner oss snabbare.
Men det är svårt, för samtidigt som jag kan förstå hur Targon resonerar, så kan jag också förstå att Riotminds
inte förstår det, och bara känner sig nedtryckta och förolämpade. Jag kan tycka att Targon också borde ha förstått det, och tja... Håller man på så, då kommer man till sist fram till att alla parter borde göra sitt bästa för att mötas på en medelväg.
Störst krav ställer jag på oss som begriper mest och som har störst självdistans. Det är en anledning till att jag tycker att det ofta kan bli lite löjligt när alla erfarna forumiter hjälps åt att skriva en och samma typ av inlägg, fastän de egentligen inte skulle behöva skriva någonting. Ett bra exempel på det just nu är caligula på DnD-forumet. Som erfaren forumit kan jag ju genast se att han formulerar sig mycket klumpigt, men att han ju självklart ändå inte hotar Magnus Seters syn på sitt hobbyutövande. Så att kramkalasmaffian skall storma in och turas om att skriva svarsinlägg med attityden "nu ska jag allt sätta dit dig!" känns rätt meningslöst.
Tidigare under kvällen pratade jag med Arvidos om en annan forumit; killen som fick höra att hans dumhet skulle huggas ned med en lie: Maleficor. Han trollade rätt duktigt på Eonforumet, men giganterna som huserar där kan knappast ha upplevt det som att deras självkänsla ruckades av hans inlägg. För Maleficors egen del måste det däremot ha varit mycket viktigt att få kunna känna sig
duktig, och jag gissar att han och hans spelgrupp kände sig rätt ensamma i rollspelshobbyn. Det framgår rätt tydligt i hans
kontaktannons om man läser mellan raderna.
Så... om jag nu skulle ha hamnat i en diskussion med Maleficor, vore det inte bättre att jag anpassade mig mer till honom, eftersom jag ju
kan försöka förstå mig på honom, medan man kan gissa att han har mycket svårare att förstå sig på mig?
Föda åt tankarna, det där. I framtiden ska jag försöka att inte lägga så stor vikt vid att vara övertygande med det jag
skriver, utan snarare vara medkännande i det jag
läser. Och framförallt; aldrig ta för givet att folk är annat än sympatiska när jag börjar diskutera med dem, och alltid ge dem en chans att förklara sig när jag tycker att de har formulerat sig på ett sätt som får mitt arsle att brinna.
/Rising
ursäktar sig för att han brukar vara dålig på detta.
