Jag har läst
Hundra år i samma klass av
Mats Källblad
Stopp. Innan du läser vidare. Plocka fram en ny tabb på browsern. Klicka fram ditt lokala bibliotek. Gå in och sök fram den här boken. Reservera den och hämta den så fort som bara går. För det här är tammefan ett mästerverk. Eller till och med
fyra mästerverk.
Det här är en samlingsvolym med Källblads tre tidigare nästan-självbiografiska album, men först kommer ett helt nytecknat verk om hans mormors hårda liv och leverne.
Hundra år i samma klass
Det här är kanske den bästa skildring av arbetarklass jag läst sedan Moa Martinsson. Ester växer upp fattigt i trettiotalets Skåne, och blir själv statare för annan väg finns inte att gå. Hon gifter sig med Verner, och är sedan gravid i nästan femton år i sträck. Elva barn blir det totalt. När det elfte barnet är ute sparkar hon ut Verner, som knappt kan ta hand om sig själv, än mindre bidra till det stora hushållet.
Ensamstående elvabarnsmor i fattigsverige under femtiotalet. Enda inkomsten, utöver socialen, är att plocka potatis åt lokala bönder.
Det här går knappt att prata om, för det är en sån fenomenal berättarteknik här. Ord och bild vävs ihop på en nivå som förstärker varandra på precis det sätt som bara bra serier kan göra. Alltifrån vinklar, färgval, ansiktsuttryck, rubb och stubb. Det är upplevelsen, inte bara vad som faktiskt händer som är det viktiga.
Garagedrömmar
Det första albumet. Här handlar det om Isak och hans vänner som driver genom landsbygden runt Osby i Skåne. Isak sommarjobbar på kommunen med att klippa gräs, men hänger mest med polarna i Tores verkstad och mekar med bilar och spelar med rockbandet.
Det här albumet fångar den där känslan av att inte veta vart livet är på väg precis efter gymnasiet, den där när man bara dräller och inte har någon riktig styrsel på vem man är, vart man ska, och man umgås med folk mest för att man inte vet var man ska hitta annat folk att umgås med. Även om man tycker om alla har man kanske inte så mycket gemensamt utöver att man redan känner varandra.
Men den handlar också om manlig ångest, för de flesta i albumet är män. Källblad fångar den där känslan av att sakna språk, sakna möjligheter att uttrycka sig trots att man verkligen vet att det man känner är sant. Arbetarklassens fälla, det vakuum som bildas av kulturbrist och kulturförakt. Allt i ett sävligt åttiotal på landsbygden.
Jag tror inte jag vet någon som fångat det här bättre än Källblad. Även de där bonnläpparna som inget kan utöver meka med bilar är
människor med komplexa liv och önskemål om en bättre morgondag. Jag känner igen varenda karaktär från min egen uppväxt på landsbygden i Skaraborg, varenda människa som saknar möjlighet att skapa och utvecklas och istället bara gör som alla andra. Att göra annorlunda är att vara dum i huve't, inte att våga.
Vakna laglös
Det här är en tredelad historia - dels en ren fortsättning på Isaks liv i Osby och alla de andra däromkring. Dels en ramhistoria där han skickat in en diktsamling till ett förlag som kontinuerligt läser och funderar kring vad han menar med vad han skrivit. Sedan ett långt brev från hans bästa vän Molly som kommit in på konstfack i Stockholm och vågade satsa på något helt annat och bli fri från skiten och inskränktheten i Osby, men fann en ny inskränkthet och skit i Stockholm.
De tre trådarna varvas fram och tillbaka genom historien, och det är inte lätta historier det handlar om. Självmord, vänner på väg att gå med i a-laget, nära döden-upplevelser i trafikolyckor. Och förstås en känsla av att vilja bort men inte veta vart. Isak och Molly är fantastiska karaktärer, men det är som i förra boken tvärsnittet av livet på landsbygden som verkligen får historien att leva för mig.
Lång väg tillbaka
Här har vi ett potpurri av historier, men fortfarande med Molly och Isak i centrum. Vi får se hur de träffades, hur Molly växte upp under skitiga förhållanden och fattigdom, hur hon och hennes syskon mobbades sönder och samman i skolan, hur Isak blev hennes enda vän och räddning. Vi får se hur Isak hittade vägen ut via rockband, men också tack vare sin bakgrund.
Vi får se en rent magisk jäkla bra avslutning på tjugo sidor. Den finns gratis på nätet, om än översatt till engelska från den vackra skånskan. Det låter inte lika bra när de frågar "
do you have more soda?" istället för "
har du blannevann?".
TLDR
Herreminskapare vilken fantastisk bok. Alla borde läsa den, särskilt de som växt upp på landsbygden och/eller knappt tänker på att den finns. Det vill säga alla. Alla borde läsa den.
Punkt.