WRNU:s Bokklubb 2021

[Khan]

Jag har en fråga: köper du alla de här serierna eller har du tex turen att jobba på/nära ett bra bibliotek? Jag vill också läsa såhär mycket av den svenska serieutgivningen men hinner typ knappt köpa in Gaston-samlingsvolymerna just nu...

Båda delar!

Dels lånar jag från mitt lokala bibliotek (typ 90%) och dels köper jag (10%). Mest trålar jag begagnatgrupper på FB och köper billigt i klump.

Men jag tror du kan hitta massor bra även på ditt bibliotek. Jag har en omväg till min närmaste filial, oavsett vart jag ska, så jag brukar beställa böcker och hämta en klump då och då. När pandemin tog fart lånade jag bokstavligt hem alla serier jag inte läst tidigare i hela kommunen. Jag tror jag hade 150+ lånade böcker hemma när de var som flest. Alla blev inte recenserade, för en del var sånt skräp att jag inte ville läsa det, och en hel del var barnböcker till mina barn.

Tips på riktigt - gå in på ditt biblioteks hemsida. Hitta en rejäl kasse serieböcker du vill läsa och be dem ställa undan åt dig där du lättast kommer åt. Det kommer man långt med. De flesta bibliotek idag har ett helt okej serieutbud. Även om vi har tur just i Borås.

 

[Khan]

Jag har läst Something is killing the children volym 1-3 av James Tynion IV och Werther Dell'edera, mfl.

Skräck! Någonting dödar barnen i den lilla pluttorten Twin Peaks Archer's Peak mitt ute i ingenstans i Amerikanska landsbygden. Huvudpersonerna är James, en liten tolvåring som överlevt när hans tre vänner mördats, samt Erica Slaughter, cool monsterdödare från utanför staden. Tillsammans hanterar de andra stadsbor, själva monstren, och sorgen över att barn dör.

Men det är inte så bra.

Scott Snyder tyckte tillräckligt mycket om den här för att komma med ett citat till omslaget, vilket fick mig att tycka sämre om Scott Snyder. Till skillnad från honom tycker jag inte alls det här effektiv skräck gjord precis rätt. Jag tycker det är för seriöst för att vara bra splatter, för kött- och blodigt för att vara effektiv melankoli, för sorgligt för att vara bra skräck, samt för action- och konspirationsorienterat för att vara trovärdigt.

Bildmässigt är allt helt okej, men jag blir aldrig rädd av bilderna. Inte texten heller. Det är mest klyschigt. För klyschigt. Att Slaughter kom från en mystisk monsterdödarorden, men själv är en "rouge agent" gissade jag (rätt) på redan i andra tidningen. Och alla andra twistar har varit lika lätta att förutse.

TLDR
Nä, den här kan man skippa. Om man vill utveckla sin tecknarstil kan man säkert hitta något här, men inte ens det är nödvändigt i ärlighetens namn.

 

[Dilandau]

Jag läste nyss Silvia Moreno-Garcias ”Signal to Noice” och gillade den mycket. Coming of age, magi, musik och sånna balla grejer. Väldigt mycket referenser till latinamerikansk musik som gick mig över huvudet. Hittade en najs spellista dock.


Härnäst ska jag läsa Steven Brusts ”Jhereg”.

 

[entomophobiac]

Så, jag gillar allmänt inte fantasy. Oftast läser jag Bok #1 i en serie och sen läser jag inte fler, för jag fastnar inte för det. Särskilt om jag upplever magin som för godtycklig eller Deus Ex Machinig, eller karaktärerna åsidosätts för att författaren är lite för kär i sitt världsbygge. För mig är det karaktärer som gäller. Världsbyggen kan dra dit pepparn växer, så fort de tar över.

Men det fanns ett undantag. The Lies of Locke Lamora. En bok som jag verkligen inte kunde sluta läsa, och nog faktiskt var min typ andra eller tredje 5/5 någonsin på mitt Goodreads-konto. Underbara karaktärer, härliga omoraliska gråskalor, och en typ av fantasy som använder sin fantastik utan att sätta den i fokus. Helt fantastisk tyckte jag när jag läste den 2020.

Nu finns två undantag, efter att jag läst Red Seas Under Red Skies, som är andra boken i samma serie om tjuvskurkarna Locke och Jean. En till 5/5 och en bok som är väl värd att läsa både för att den är svinbra och för att den retat gallfeber på anti-SJW-smurfar på Internet.


Bok #2 i 'Gentleman Bastard'-serien

 

[Gurgeh]

och för att den retat gallfeber på anti-SJW-smurfar på Internet.

Jag har inte läst boken. Vad är det som förväntas utlösa gallfebern?

 

[entomophobiac]

Jag har inte läst boken. Vad är det som förväntas utlösa gallfebern?

Finns ett exempel på det från författarens Livejournal: https://scott-lynch.livejournal.com/159686.html. Dock med en spoilervarning givetvis!

Handlar främst om de gamla vanliga protesterna mot kvinnliga karaktärer som har traditionellt manliga roller.

 

[Khan]

Så, jag gillar allmänt inte fantasy. Oftast läser jag Bok #1 i en serie och sen läser jag inte fler, för jag fastnar inte för det. Särskilt om jag upplever magin som för godtycklig eller Deus Ex Machinig, eller karaktärerna åsidosätts för att författaren är lite för kär i sitt världsbygge. För mig är det karaktärer som gäller. Världsbyggen kan dra dit pepparn växer, så fort de tar över.

Men det fanns ett undantag. The Lies of Locke Lamora. En bok som jag verkligen inte kunde sluta läsa, och nog faktiskt var min typ andra eller tredje 5/5 någonsin på mitt Goodreads-konto. Underbara karaktärer, härliga omoraliska gråskalor, och en typ av fantasy som använder sin fantastik utan att sätta den i fokus. Helt fantastisk tyckte jag när jag läste den 2020.

Nu finns två undantag, efter att jag läst Red Seas Under Red Skies, som är andra boken i samma serie om tjuvskurkarna Locke och Jean. En till 5/5 och en bok som är väl värd att läsa både för att den är svinbra och för att den retat gallfeber på anti-SJW-smurfar på Internet.

View attachment 6669
Bok #2 i 'Gentleman Bastard'-serien

Är de värda att läsa även om man vet att serien ännu inte är avslutad? Jag är rätt allergisk mot cliffhangers och liknande.

 

[krank]

Jag har läst Aliens Omnibus Vol. 2.

Dark Horses Aliens-serier är… otroligt ojämna. En del av dem är rätt bra, men ofta är de spretiga och svåra (tycker jag) att riktigt hänga med i. Volym 1 tyckte jag generellt var rätt bra; det fanns en plotmässig röd tråd och allt hängde ihop. Volym 2 funkade sämre för mig. Det finns saker som knyter ihop de olika berättelserna, men det är mest att de kretsar kring xenomorfernas "royal jelly". Kanske bygger de upp inför något i vol. 3, men annars tycker jag gott man kan skippa den här volymen.

(Om man inte är som mig då, och envisas med att läsa allt)

 

[Tant Ragnar]

Är de värda att läsa även om man vet att serien ännu inte är avslutad? Jag är rätt allergisk mot cliffhangers och liknande.

Jag har bara läst den första boken, men minns det som att den knöt ihop alla trådar och inte lämnade något speciellt öppet för kommande böcker.

 

[entomophobiac]

Är de värda att läsa även om man vet att serien ännu inte är avslutad? Jag är rätt allergisk mot cliffhangers och liknande.

What @Tant Ragnar said! Sen finns det lite röda trådar, men de har inte nystats i allt för mycket än. Har dock inte läst bok 3 själv.

 

[Tant Ragnar]

På temat: vilka andra bra fantasy-heist böcker har ni läst?

Min favorit är "Foundryside" av Robert Jackson Bennett.

 

[entomophobiac]

På temat: vilka andra bra fantasy-heist böcker har ni läst?

Min favorit är "Foundryside" av Robert Jackson Bennett.

Verkar ju riktigt intressant faktiskt. Men varför måste det vara "Del 1 i NN-serien" för? Kan inte böcker få vara fristående emellanåt?

 

[Khan]

Kan inte böcker få vara fristående emellanåt?

Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler satsar på Pratchett-principen. 41 böcker i Discworld. Det är först i bok 39 som man måste ha läst en tidigare bok för att fatta vad som pågår, allt annat är rimligt fristående från varandra. Till och med böckerna i samma "underserie" är fristående från varandra, även om man nog får ut mer av att läsa Witches Abroad efter Wyrd Sisters.

 

[Khan]

Jag har läst Nästan i mål av Olivia Skoglund

En kort bok om Olivia Skoglunds liv som transperson. Olika korta ögonblicksbilder, allt sammanfogat av en liten ramhistoria där hon pratar med sin psykolog.

Stilen är väldigt tramsig, rentav barnbokslöjlig för det mesta, vilket matchar mycket av den humor Skoglund brer på med. Det är både en rolig och en sorglig bok. Det är gott om skit man får uppleva som transperson, både från samhället, vården och sina medmänniskor. Men med humor tacklar hon det bra, vad det verkar.

Men som helhet är det här nog mer ett terapiarbete för skribenten/tecknaren än vad det är en omvälvande läsning för läsaren. Inget illa ment på något sätt, för det här känns som en väldigt personlig bok, men för mig som utomstående är det mest helt okej. Inget jag kommer läsa om, inget jag kommer rekommendera till andra. I queerfrågor är det nog Elias Ericsson, Maia Kobabe, och Sara Elgeholm som klickat mest hos mig.

Så ingen rekommendation, men ingen avrådan heller.

 

[Khan]

Jag har läst Charlotte Salomon - Colours of the soul av Ilara Ferramosca och Gian Mardo de Fransisco.

Charlotte Salomon är en känd konstnär, som fick den fruktansvärda död så många andra judar fick i Auschwitz. Boken är en biografi över henne i serieformat, och följer henne och hennes öde genom mellankrigstidens Europa.

Hennes liv genomsyras ständigt av tragedi. Hennes mor tar sitt eget liv när Charlotte fortfarande är ett barn, hennes far är frånvarande (och hamnar senare i koncentrationsläger) och hennes styvmor är visserligen kärleksfull, men ändå för annorlunda för att de ska mötas på djupet.

Enligt efterordet är tecknarstilen vald för att försöka härma Salomons egen konststil, men jag vete pepparn om jag köper det. Färgskalan är lik och så, men inte så mycket mer. Å andra sidan är jag inte en konstexpert för fem öre, och har inte koll på Salomon alls.

Men är det här en bra berättelse? Njae. Jag ser massor av intressant livsöde mellan rutorna, men sällan "i bild", så att säga. Jag blir inte särskilt sugen på att läsa mer om Salomon, eller på att kolla in hennes konst. Eller av att läsa mer av Ferramosca och/eller de Fransisco för den delen. Så ett misslyckande utifrån de ambitionerna.

Jag tror däremot att jag gärna skulle hugga tag i en "riktig" biografi om Salomon om något år eller tre och få allt berättat i lugnare tempo på fler sidor. För det stora problemet här är formatets korthet. 128 sidor är inte nog för att fånga Salomons omvälvande liv och tragiska slut. Tyvärr.

TLDR
Den här kan ni hoppa över.

 

[Khan]

Jag har läst Shingal av Tore Rörbäck och Mikkel Sommer.

Det här var en depression i serieformat. Inget annat. För det här handlar om IS folkmord på ezidier 2014.

Boken bygger på gedigen research och använder flera termer från just ezidiernas eget område och språk (ezidier, inte yasider; berget Shingal, inte Sinaj, etc) för att ge extra närhet. Allt landar i genren "fakta genom fiktion". Även om våra två huvudpersoner är helt påhittade är deras öden amalgamer av folk Rörbäck intervjuat och ögonvittnen från de fruktansvärda händelser som ezidierna utsatts för.

Det är en väldigt återhållsam historia. Ytterst lite våld, blod och död skildras, och allt som skildras är noga genomtänkt och avvägt. Fokus ligger istället på det oerhörda lidande ezidierna utsätts för. De gömmer sig på berget Shingal som de hjälpligt kan försvara, men har ingen mat, inget vatten, och lever så i flera dagar i 50+ graders värme. Barn dör. Gamlingar dör. Allt är åt helvete.

Det är en kontroversiell bok på många sätt - främsta exemplet är att PKK i ezidiernas historia ofrånkomligen är hjältar. Genom att hålla en korridor öppen genom IS territorium kunde de rädda livet på tiotusentals ezidier.

Teckningsmässigt är Sommer fantastisk på att fånga ansikten. Särskilt sorgen i huvudpersonen Asmails ansikte är galet bra i bokens andra halva. Miljöerna är bra tecknade, och det märks verkligen att Sommer också vill hålla sig nära verkligheten, inte bara Rörbäck.

TLDR
Det här är en fruktansvärt tung bok. Men helt klart läsvärd. Var beredd på att du behöver stålsätta dig innan du börjar.

 

[Khan]

Jag har läst By chance or providence av Becky Cloonan

Fantasy! Mörker! Riddare och monster! I serieformat!

Tre historier, som inte hänger ihop utöver sin tematik. Trots vad det står på baksidan tycker jag inte det här är särskilt fantasy, snarare mörka sagor med drag av arthuriana. Typ.

De tre historierna handlar om en jägare i en mörk skog på varulvsjakt, en väpnare som skickas på hemligt uppdrag via en genväg genom ett hemsökt träsk, och ett helt lyckligt kärlekspar vid kusten utan några som helst problem. Alls. Hedersord.

Handlingarna är ganska banala, i ärlighetens namn. Inget fantastiskt alls. Men jäklar i min lilla låda vad Cloonan är bra på att teckna. Framför allt skuggor och hår av någon anledning. Frisyrerna är fantastiska, rakt igenom. Till och med den varulvens päls känns rufsig, skitig och sliten. Makalöst bra. Ljus och skuggor är också riktigt, riktigt välgjorda.

Så det här är en bok man ska titta på, inte nödvändigtvis läsa. För texten är knappt helt okej, mer en ursäkt för att få till grymt bra bilder.

TLDR
Se, men inte nödvändigtvis läsa.

 

[Tant Ragnar]

Verkar ju riktigt intressant faktiskt. Men varför måste det vara "Del 1 i NN-serien" för? Kan inte böcker få vara fristående emellanåt?

Ja, håller fullständigt med. Jag föredrar böcker som står på egna ben, eller åtminstonde ingår i en kortare och färdigskriven serie.

Till "Foundrysides" försvar så är första boken något så när fristående, förutom en pliktskyldig cliffhanger på slutet. Bok 2 är släppt, men bok 3 (i den planerade trilogin) har inte kommit ännu.

 

[Dimfrost]

Jag kan inte för mitt liv förstå varför inte fler satsar på Pratchett-principen. 41 böcker i Discworld. Det är först i bok 39 som man måste ha läst en tidigare bok för att fatta vad som pågår, allt annat är rimligt fristående från varandra. Till och med böckerna i samma "underserie" är fristående från varandra, även om man nog får ut mer av att läsa Witches Abroad efter Wyrd Sisters.

The Light Fantastic är väl iofs en direkt fortsättning på The Colour of Magic?

 

[Khan]

The Light Fantastic är väl iofs en direkt fortsättning på The Colour of Magic?

Jo, men det går absolut att läsa den utan att först ha läst tCoM. Det är tillräckligt av en recap i början. Och slutet i tCoM är också en tragikomisk punchline som räcker som slut. Mer behövs inte.