Khan
Kondottiär
- Joined
- 23 Apr 2014
- Messages
- 4,531
Jag har läst När vi var samer av Mats Jonsson.
Det här är kanske den mest personliga bok Jonsson har skrivit. En kombination av släktforskning, självbiografi och folkteckning, lite på det sätt han tidigare gjort med sin tidigare bok Nya Norrland. Men det här känns mer nära, mer ärligt och mer drivet av personligt patos. Mystiskt ändå, med tanke på vilket hjärta han har för den svenska glesbygden i allmänhet och Ådalen i synnerhet (och hemorten Kramfors/Ytterlännäs i allra synnerhet).
Vi följer Jonsson genom minnesbilder från barndomen, in i att han börjar släktforska och undersöka sina samiska rötter. Han gräver sig långt tillbaka i den samiska historien och försöker ge en bild av hur det såg ut på riktigt i den så ofta förtigna och förljugna historien om urfolket. När vi kommer fram till 1700- och 1800-tal blir det obekvämt på riktigt, för det är här rasismen och kolonialismen börjar explodera.
I och med 1800-talets rasbiologiska föreställningar buntas samerna ihop efter en utifrån ställd mall, och Jonssons släkt som inte passade in (skogssamer, inte fjällsamer) tvingades steg för steg bort från sin mark och sina fiskevatten, och tvångsförflyttas gnåg på gång på gång.
Citat från en av landets främsta "sameexperter", K B Wiklund, år 1900: "Enda lösningen är att avskaffa skogslapparna och göra dem till fjällappar /.../ Landet är för gott för renskötsel. Den svagare måste ge vika för den starkare.
Det är sällan en trevlig läsning, men alltid intressant. Jonssons karikatyrstil lättar upp det svåra innehållet, och han dyker själv upp som berättarröst för att lätta upp stämningen när det blir för tungt flera gånger. Att han använder sin egen släkt som exempel är mycket passande, eftersom de annars ganska opersonliga uppteckningarna av födslar och dödslar och vigslar i kyrkoböckerna lätt blir träigt. Men här får allt liv och alla känns som människor, även de som bara fladdrar förbi som hastigast.
Det här är en bra bok. En riktigt bra bok. Men framför allt en nödvändig bok. Jag kan inte komma på när jag senast fick lära mig någonting om samernas historia och vad Sverige gjort mot dem. Jag visste inte ens att det fanns skogssamer innan jag började läsa boken. Fan, det var först i vuxen ålder jag lärde mig att det finns flera olika samiska språk. Den samiska historien är alldeles för frånvarande i den svenska historieskrivningen.
TLDR
Läs den här boken. Mycket stark rekommendation.
Det här är kanske den mest personliga bok Jonsson har skrivit. En kombination av släktforskning, självbiografi och folkteckning, lite på det sätt han tidigare gjort med sin tidigare bok Nya Norrland. Men det här känns mer nära, mer ärligt och mer drivet av personligt patos. Mystiskt ändå, med tanke på vilket hjärta han har för den svenska glesbygden i allmänhet och Ådalen i synnerhet (och hemorten Kramfors/Ytterlännäs i allra synnerhet).
Vi följer Jonsson genom minnesbilder från barndomen, in i att han börjar släktforska och undersöka sina samiska rötter. Han gräver sig långt tillbaka i den samiska historien och försöker ge en bild av hur det såg ut på riktigt i den så ofta förtigna och förljugna historien om urfolket. När vi kommer fram till 1700- och 1800-tal blir det obekvämt på riktigt, för det är här rasismen och kolonialismen börjar explodera.
I och med 1800-talets rasbiologiska föreställningar buntas samerna ihop efter en utifrån ställd mall, och Jonssons släkt som inte passade in (skogssamer, inte fjällsamer) tvingades steg för steg bort från sin mark och sina fiskevatten, och tvångsförflyttas gnåg på gång på gång.
Citat från en av landets främsta "sameexperter", K B Wiklund, år 1900: "Enda lösningen är att avskaffa skogslapparna och göra dem till fjällappar /.../ Landet är för gott för renskötsel. Den svagare måste ge vika för den starkare.
Det är sällan en trevlig läsning, men alltid intressant. Jonssons karikatyrstil lättar upp det svåra innehållet, och han dyker själv upp som berättarröst för att lätta upp stämningen när det blir för tungt flera gånger. Att han använder sin egen släkt som exempel är mycket passande, eftersom de annars ganska opersonliga uppteckningarna av födslar och dödslar och vigslar i kyrkoböckerna lätt blir träigt. Men här får allt liv och alla känns som människor, även de som bara fladdrar förbi som hastigast.
Det här är en bra bok. En riktigt bra bok. Men framför allt en nödvändig bok. Jag kan inte komma på när jag senast fick lära mig någonting om samernas historia och vad Sverige gjort mot dem. Jag visste inte ens att det fanns skogssamer innan jag började läsa boken. Fan, det var först i vuxen ålder jag lärde mig att det finns flera olika samiska språk. Den samiska historien är alldeles för frånvarande i den svenska historieskrivningen.
TLDR
Läs den här boken. Mycket stark rekommendation.
Last edited: