WRNU:s Serieklubb 2022

[Khan]

Jag har läst Stargazing av Jen Wang



Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att det här var ett av Wangs tidigaste verk. Manusmässigt är det lika vasst som hennes tidigare böcker, men målerimässigt är det klart mer skissartat och inte lika finslipat som mästerverket Prince and the Dressmaker. Det är aldrig dåligt, men det känns mer som ett mindre välgjort arbete än tidigare.

Hur som.

Vi rör oss i de kinesisk-amerikanska förorterna i USA, och vår huvudperson Christine uppfyller rätt många av de asiatiska troperna i USA. Extremt duktig i skolan, strikt fiolspelare på fritiden, går nogsamt i kyrkan, fokus ständigt på framtiden snarare än att leka och vara barn. Men så flyttar flummiga Moon in i Christines familjs gästlägenhet (de bor i ett rätt stort hus), tillsammans med sin mamma. Moon är allt Christine inte är. Lyssnar på K-pop, är vegetarian och buddhist, och en klar estet snarare än plugghäst. De blir bästa vänner, men steg för steg blir det krångel med det. Dels lockas Christine ständigt av Moons vänskap, bort från sina föräldrar. Dels blir hon svartsjuk å det grövsta när andra börjar bli kompis med Moon dessutom. Men hur är det egentligen med Moon? Är hon allvarlig när hon säger att hon egentligen kommer från stjärnorna? Tror hon på utomjordingar och att hon är en sån själv på riktigt? Är det värt att vara vän med henne om hon är knäpp, trots att hon gör Christine så glad?

Så det här är en bok om vänskap och att hitta sig själv i tidiga tonåren. Den är välskriven, och det finns en hel del självbiografiskt material i den från Wang, har jag lärt mig. En av de bättre serieböckerna på ämnet olika folk blir bra kompisar ändå. Det är aldrig lika utflippat som i Lumberjanes, och aldrig riktigt lika personligt som i Telgemeiers böcker. På det stora hela är det bra, kompetent och fint. Men inget som riktigt sticker ut.

TLDR
Bra och fint berättad bok om vänskap i gränslandet mellan barndom och ungdom. Men inte lika skarp udd som Wangs andra två böcker, i alla fall i mitt tycke. Rekommenderas i vilket fall.

 

[Khan]

Jag har läst Zero Girl av Sam Kieth

...wtf?
Det här är bland det skummaste jag läst på länge.

Grundplåtten är att vår huvudperson Amy har klassiska gymnasistproblem. Hon är inte en i gänget, mobbas grovt av andra tjejer, och skickas till skolkuratorn Tim. De faller för varandra, fast Tim vet att det är fel, och mycket noga avstyr allting på ett överraskande smidigt sätt, även om det är tydligt vad han vill. Överraskande professionellt hanterat, får jag säga.

Men ovanpå det dras Tim in Amys förvirrande värld. Hon har nämligen superkraften att läcka vatten från fötterna när hon känner skam. Och har superkraften att cirklar tycker om henne, medan fyrkanter hatar henne. Och ja, det är de abstrakta koncepten fyrkanter och cirklar.

Vid ett tillfälle anfalls Amy och Tim av fallande tegelstenar (fyrkanter), men Amy lyckas rädda dem genom att hålla upp en cirkel av tidningspapper hon tidigare klippt ut. Den blir stark som stål när hon håller den mellan dem och fyrkanterna. Ballt koncept.

Över tid blir allt konstigare och konstigare, och chefsmobbarens acne blir fyrkantig. Till slut blir hon en fyrkant, driven av hat mot just Amy. Slutstriden är totalt bananer. Epilogen positivt mogen och utan fan service.

Teckningar och sånt
Tecknarstilen är minst 35% knäpp och överdriven, med tydliga drag av tysk expressionism. Aldrig i det svartvita, men i det där att allt lutar, är skevt och vint, och att ingenting någonsin känns helt säkert. Kieth är bra tecknare, men tecknarstilen han valt gör det svårt att veta vad som är verkligheten som skiftar och blir skev, och vad som är estetiska val. När mycket av storyn handlar om hur Tim steg för steg börjar se världen som Amy gör (cirklar och kvadrater överallt, etc) hade jag nog föredragit mer av en rak och enkel tecknarstil i början. Men men.

Det är aldrig dåligt, men ibland blir det förvirrande. Typ.

TLDR
Bra story, men knäpp så det skriker om det. Reglerna är dock klart definierade och det känns aldrig som att något dras ur röven hur galet det än är. Tunn volym, men bör nog inte rekommenderas till fler än de som verkligen gillar udda storys. Men de som gör det lär älska den här.

 

[Khan]

Jag har läst Zero Girl: Full Circle av Sam Kieth



Om första volymen var knäpp är det inget, inget mot den här.

Femton år har gått sedan sist, och vår huvudperson den här gången är Nikki, Tims tonårsdotter som börjat manifestera liknande krafter som Amy gjorde i hennes ålder. Det får Tim att söka upp Amy och be om hjälp. Första gången de hörs sedan förra volymen, och det är tydligt vem som är chef i det här sammanhanget.

Tim har blivit en mesig loser. Högt hårfäste, hästsvans och pipskägg. Amy recenserar musik på lokalradion. Det går rätt bra för en av dem, helt enkelt.

Hur som. Nikki har en kompis, endast en. Det är den lilla Regina "Rat", som mobbas hårt av allt och alla, eftersom hon dels är liten och klen och ful, men också har varit ostrategisk nog att komma ut ur garderoben inför hela skolan. Nikki behandlar Rat som skit i skolan, men när de är ensamma är de bästa vänner. En dynamik man känner igen från alltför många tonårsfilmer. Det är slående till vilken nivå Rat får utstå helvetets alla kval, alltså. Nikki är verkligen inte en bra kompis. Ens när de är ensamma tillsammans.

Men Nikki är uppenbarligen i garderoben, och hon får en hård crush på Amy samtidigt som hennes far försöker återta kontakten med henne efter alla år. Udda triangeldrama. Särskilt eftersom Nikki kan tvinga folk att tänka som hon vill, vilket inte ens Amy kan. Det beror på att hon hemsöks av trianglar, vilket man inte förstår förrän i slutet. Då förstår man också tonvis med hintar om det långt tidigare, alltifrån hur träd lutar i bakgrunden av tidiga rutor till Nikkis egen frisyr - kolla omslaget! Visst ser det ut som en triangel? Samtidigt som det händer anfalls de av köttätande mikrovågsugnar (fyrkanter, vetni) och Amy försvarar sig genom att spruta vattenkanonshårda vattenströmmar från sina fötter. Fortfarande knäppt och galet.

Slutet är också ruskigt bra. Rat står upp för sig själv, och vägrar vara kompis med Nikki längre trots att Nikki kommer ut själv. För Nikki har verkligen varit asens as mot henne, och allt blir bra för henne. Men Nikkis ensamhet är inte borta.

Jag tycker bättre om den här än första volymen. Med god marginal. Stramare story, bättre slut, mer gripande karaktärer, etc. Men jag tror inte jag hade tyckt så om jag inte läst första volymen först. Det är väldigt mycket som bygger vidare på första storyn.

TLDR
Läs första först, men den här är bättre. Knäppare, galnare, mer utflippad. Men också mer gripande.

 

[Gurgeh]

Jag har läst Locke & Key - The Golden Age.

Locke & Key handlar om en familj i ett hus fyllt med magiska nycklar. Huvudserien utspelar sig i nutid och är avslutad. I det här albumet får vi följa de figurernas förfäder, för hundra år sedan, före, under och efter första världskriget.

Albumet är uppdelat i tre delar. Först några småhistorier (varav två har publicerats i albumen Small World och Heaven and Earth), där familjens flickor får ett magiskt dockhus i present, och den sjuka brodern åker luftballong till månen. Sedan följer en krigsberättelse där den andra brodern ger sig ut i kriget, utrustad med några synnerligen farliga nycklar, och allt går åt helvete.

Och slutligen berättelsen om hur den äldre systern kontaktar magikern Roderick Burgess, eftersom hon har hört att han har en mystisk varelse inspärrad i sin källare, som hon tror kan hjälpa henne att befria broderns själ från Helvetet.

Om du känner igen namnet Roderick Burgess, beror det antagligen på att du har läst Sandman, och den inspärrade varelsen är mycket riktigt Dream. Han säger ingenting och är bara med på ett par sidor, men andra figurer från Sandman, till exempel Cain, Fiddler's Green, Lucien och The Corinthian, är med desto mer när systern reser till drömvärlden, och Lucifer, Etrigan, Azazel med flera dyker upp i finalen i Helvetet.

Och det fungerar fantastiskt bra. Jag är nästan sugen på att läsa albumet en gång till redan nu.

 

[JohanL]

Om du känner igen namnet Roderick Burgess, beror det antagligen på att du har läst Sandman

Och han spelas av Charles Dance!

 

[Ulfgeir]

Har läst serien Skies of Fire. Skriven av Vincenzio Ferriero och Ray Chou, illustrerad av Pablo Peppino och färglagd av Bryan Valenza.
Mer info om serien kan fås på: https://www.mythopoeia.us/skiesoffire.html

En värld på typ första världskrigsnivå, där stora luftskepp används för att transportera saker över kontinenten och det finns enkla flygplan. Serien börjar med hur banditer i ett luftskepp anfaller en stad, och ett militärt luftskepp försöker följa efter dem, men tvingas vända åter när banditerna försvinner in i en stor ogenomtränglig storm som kallas The Expanse.

Captain Helen Pierce som var kapten på luftskeppet som försökte följa efter, begär och får uppdraget av härskaren i landet att få sätta ihop en expedition som skall kunna ta sig in i The Expanse och hitta och stoppa banditen Delmonte som var den som anföll staden. Hon får fria händer att lösa problemet på vilket sätt hon vill, vilket hon nyttjar.

Serien består av 8 delar. Jag köpta alla via kickstarter. (portot var ofta högre än kostnaden för serietidningarna). Nummer 1-4 finns numera i en samlingsvolym, och det skall komma en med de kvarvarande avsnitten. I deras shop verkar de än så länge bara ha de 5 första numrena plus den första samlingsvolymen. I varje serie får man med lite extramaterial som beskriver världen i form av bland annat brev etc.

Den är verkligen snyggt gjord, och är en spännande värld. Eventuellt skall det komma ett rollspel baserat på världen. Jag kommer definitivt köpa det i sådana fall. Dieselpunk är coolt.

 

[Khan]

Jag har läst Queer: a graphic history av Meg-John Barker och Julia Scheele



Det här är en bok i en serie på temat X: a graphic guide, i sällskap med bla. Freud: A graphic guide, Political Philosophy: a graphic guide, och många till. De är alla en första ingång till sitt ämne, och presenterar allt med mängder av illustrationer.

Queer: A graphic Guide är alltså inte en ren seriebok, även om det är en serietecknare som illustrerat, och det förekommer flitigt med serier bland illustrationerna. Den är tjock som en standard TP-volym, men är betydligt tyngre i sitt innehåll. Textmässigt är den väldigt tät.

Begrepp förklaras, tänkare presenteras, historiska strömningar visas upp och var konflikterna inom området finns lyfts fram tydligt och klart. Vi får lära oss om alltifrån feminismens tidiga historia, till den moderna queerteorin. För det är ju queerteori som är bokens huvudpunkt.

Jag tycker nog den här inte är så lättillgänglig som den kunde ha varit. Det blir väldigt ytliga presentationer av de viktigaste tänkarna (Foucault, Butler, etc) och jag känner inte att jag förstår så mycket mer nu än jag gjorde förr av begreppen som är centrala inom queerteorin. Det är aldrig dåligt, men det känns oväntat nog mer som en kursbok än som en förstaingång. Jag känner att jag hade behövt sitta med märkpenna och anteckningsblock för att ta till mig informationen mer.

TLDR
En bra bok om queerteori, riktigt bra till och med, men inte så nybörjarvänlig som man kan tro av anslaget.

 

[Khan]

Jag har läst Days of Sand av Aimée de Jongh



Det här handlar om the Dust Bowl, ni vet den där regionen i centralaste USA som drabbades av fruktansvärda dammstormar under mellankrigstid. 2,5 miljoner människor lämnade sina hem och tiotusentals människor dog. Även om boken i sig är fiktion är den inspirerad av ett gediget researcharbete, fotografier och verkliga händelser.

Det hela handlar om John Clark, en ung fotograf på blott 22 år som får i uppdrag att resa till Dust Bowl-området och fota så mycket han kan av allt elände. Att dokumentera är första steget för att väcka uppmärksamhet, liksom.

Så Clark reser genom vad som närmast kan beskrivas som postapokalypsens land med kameran i hand. Han fotar allt från stormarna i sig, till öde landskap och söndertorkade åkrar. Människor och djur också förstås, och från människorna får han många berättelser som han slåss med sitt samvete om hur han ska kunna skildra i sina fotografier. Hur får man plats med allt det lidande de drabbats av i en liten kamera?

Allt tecknas makalöst vackert. De Jongh är vansinnigt bra på att arbeta med både färg och struktur på sidorna. Många gånger är det stora helsidor eller uppslag som visar naturvyer, eller de öde gårdar som Clark tar sig förbi. Den enorma väldighet som visas upp när han bevittnar sin första storm är banne mig makalöst vackert skildrad. De Jongh ska jag hålla ögonen på framöver.

Boken är inte tung i texten, och det förmedlas långt mycket mer i bild än i text. De avskalade, ofta nästan enfärgade sidorna med bara två-tre rutor på sig blir tyngre än text hade kunnat göra det.

TLDR
En fruktansvärt bra seriebok om en fruktansvärd tid. Rekommenderas varmt.

 

[Gamiel]

Jag har läst Queer: a graphic history av Meg-John Barker och Julia Scheele

View attachment 8827

Det här är en bok i en serie på temat X: a graphic guide, i sällskap med bla. Freud: A graphic guide, Political Philosophy: a graphic guide, och många till. De är alla en första ingång till sitt ämne, och presenterar allt med mängder av illustrationer.

Queer: A graphic Guide är alltså inte en ren seriebok, även om det är en serietecknare som illustrerat, och det förekommer flitigt med serier bland illustrationerna. Den är tjock som en standard TP-volym, men är betydligt tyngre i sitt innehåll. Textmässigt är den väldigt tät.

Begrepp förklaras, tänkare presenteras, historiska strömningar visas upp och var konflikterna inom området finns lyfts fram tydligt och klart. Vi får lära oss om alltifrån feminismens tidiga historia, till den moderna queerteorin. För det är ju queerteori som är bokens huvudpunkt.

Jag tycker nog den här inte är så lättillgänglig som den kunde ha varit. Det blir väldigt ytliga presentationer av de viktigaste tänkarna (Foucault, Butler, etc) och jag känner inte att jag förstår så mycket mer nu än jag gjorde förr av begreppen som är centrala inom queerteorin. Det är aldrig dåligt, men det känns oväntat nog mer som en kursbok än som en förstaingång. Jag känner att jag hade behövt sitta med märkpenna och anteckningsblock för att ta till mig informationen mer.

TLDR
En bra bok om queerteori, riktigt bra till och med, men inte så nybörjarvänlig som man kan tro av anslaget.

Undrar bara, har den en USA fokus eller försöker den gå internationellt?

 

[Khan]

Undrar bara, har den en USA fokus eller försöker den gå internationellt?

Ganska blandat även om den den har ett tydligt västerländskt fokus. Den ägnar överraskande många sidor åt både indisk, ursprungsamerikansk och andra kulturers könsrollstankar. Hijra diskuteras rätt ingående, tex.

 

[Khan]

Jag har läst Pilu of the woods av Mai K. Nguyen



En söt och glad liten historia om mellanstadiebarnet Willow som springer till skogs efter att ha grälat med sin storasyster i vår helt vanliga värld. Där hittar hon en skogsande (titeln Pilu) som också sprungit hemifrån, fast från sin mamma trädet. Nu hittar hon inte tillbaka. Tillsammans vandrar de genom skogen och letar efter Pilus hem.

Boken är riktigt fint tecknad, i mjuka naturfärger i vad som för mig är en fröjd för ögat. Det ser aldrig farligt ut, och det passar ju rätt väl i och med att målgruppen definivt känns som yngre barn. Kanske till och med som första lite knepigare boken för lågstadieåldern.

Boken handlar knappt om Pilu jämfört med Willow. Det är ingen djupdykning i en egen mytologi och värld, eller en kulturkrock mellan vår värld och den övernaturliga skogen. Allt känns som en bearbetning av Willows tidigare familjetrauma i högre grad, än en faktisk resa genom skogen. Undertexten är skarpare än texten, så att säga.

Men det är en bra bok. Väl värd den halvtimme det tog att gå igenom. Mysig, behaglig att titta på, och en trevlig (om än lite förutsägbar) story.

Väl värd att plocka med sig hem från biblioteket.

 

[Gamiel]

The Thief of Tales


Nevhna, vår huvudperson, är jagad för att hon har stulit något, för att undkomma sina förföljare tar hon sig in den förbjudna skogen (vet inte om den namngivs så men det är en passande beskrivning). Där förlorar hon sin häst och börjar bli jagad av ett av de mystiska väsen, en vargande(? har ingen bättre or just nu) som bor i skogen men lyckas undvika att bli byte genom att erbjuda historier från sago(?)boken hon bär med sig (o kan vara det hon stal, vi vet ej i början). Följt av att hon gör en överenskommelse med varganden om att bli led till andra änden av skogen i utbyte mot en historia varje dag.

Vad som följer är väldigt mycket en klassisk odyssé historia där de hela tiden möter nytt folk och längs med på vägen o har en scen med dem innan de går vidare. Flera tillfällen så blir det problem som måste lösas, antigen genom vargandens styrka eller genom Nevhna diplomatiska talanger eller historieberättande (hon hittar på egna grejer eller ändrar om vad som står i boken om inget passar eller det inte funkar för publiken).

Än så länge är serien inte avklarad o den uppdaterar inte så ofta men har hållit på ett par år som om man börjar nu så är det en del att gå igenom.

Jag gillar den här serien, den har en bra historia o är riktigt trevligt tecknat. Världen som målas upp är inte något som man kan lätt peka på en kultur, kultur grupp, eller era o säga att det är en fantasy version av utan den har kombination av element från flera olika håll viket gör den väldigt egen. Vi får se folk från några av de klassiska fantasy raserna o monster men de har mer bakgrundsroller utan de vi ser mer av är antropomorfa djur o folk/väsen som känns mer som de är i från Studio Ghibli eller Mummindalen.

En del av världsbyggnadet sker utanför serien i form av skaparens inktober bilder: More Lore – The Thief of Tales

 

[Khan]

Jag har läst Making Comics av Scott McCloud



Det här är den riktiga uppföljaren till Understanding Comics! Många av samma tankar återkommer här, men i vinkeln hur man gör själv och vad som funkar bra. Många exempel på tekniker och skillnaden storytelling <-> story. McCloud visar tydligt att han kan storytelling vad gäller serier, men erkänner själv att vad som är en bra story är otroligt subjektivt. Storytelling är verktyg och går att lära sig, vilket han bevisar med råge!

Även för mig, som inte har några som helst ambitioner att göra egna serier, är det här en ljuvlig läsning. McCloud är genuint rolig, och pratar direkt till läsaren med sin avatar i ett fantastiskt metaperspektiv. Tilltalet är som från den bästa läraren du haft som pratar om ett ämne du verkligen gillar.

Rekommendera läsning till alla som har minsta intresse av serier. Om Understanding var uppe i 100% skitbra är den här 99,5%. Läs den.

 

[Gamiel]

En icke recension fråga, kommer någon här gå på Stockholms internationella seriefestival som går av stapeln nu på lördag-söndag?

 

[Jocke]

En icke recension fråga, kommer någon här gå på Stockholms internationella seriefestival som går av stapeln nu på lördag-söndag?

Såklart. Första mässan i fysisk form på två år! Räknar med att sista Gaston-samlingen har hunnit komma men annars vet jag inte riktigt vad jag vill köpa. För några år sen köpte jag ett bra fanzin som handlade om en tjej som hade typ en bokmal i sin väska, av nån som hette Svalan - så om jag hittar sagda Svala och den gjort något nytt så ska jag köpa det också.

 

[Conan]

Var bra men förstår inte riktigt mega-hypen.

 

[Rickard]

Jag har läst Locke & Key - The Golden Age.

Har du sett TV-serien.

 

[Gurgeh]

Har du sett TV-serien.

Bara första säsongen. Den var okej, men jag kommer nog inte se mer om ingen i ett kommande inlägg hävdar att den andra säsongen är mycket bättre.

 

[Gamiel]

Var en av volontärerna på Stockholms internationella seriefestival, och införskaffade mig där en hel del olika serier, bl.a. en samling av Hanna Strömbergs Gökboet

Gökboet går i flera dags-/veckotidningar o är en vardags humor strippserie, i still med ex. gamla Ensamma mamma eller än äldre Dagobert (till vilken Gökboet har en lite liknande tecknarstil enligt mig), där vi får följa en familj av fyra (mor, far o två prepubertala ungar, o vist ja en katt också) i dråpliga vardags sysslor o igenkänningshumor. Det som väll gör att Gökboet sticker ut lite från andra serier med samma tema är att även om alla familjemedlemmar får sina solo stripper så är huvudfokusen på mamman i familjen, något som jag tror inte kan ha hänt sedan Ensamma mamma lade ner.

Jag gillar Gökboet. Det är roligt o trevligt, utan något relationsdrama eller liknande.

Jag har läst Heartstopper volym 1-4 av Alice Oseman

Känner du till att vol 1 & 2 har kommit ut på svenska, från Cobolt?

 

[Paal]

Var en av volontärerna på Stockholms internationella seriefestival, och införskaffade mig där en hel del olika serier, bl.a. en samling av Hanna Strömbergs Gökboet
View attachment 8930
Gökboet går i flera dags-/veckotidningar o är en vardags humor strippserie, i still med ex. gamla Ensamma mamma eller än äldre Dagobert (till vilken Gökboet har en lite liknande tecknarstil enligt mig), där vi får följa en familj av fyra (mor, far o två prepubertala ungar, o vist ja en katt också) i dråpliga vardags sysslor o igenkänningshumor. Det som väll gör att Gökboet sticker ut lite från andra serier med samma tema är att även om alla familjemedlemmar får sina solo stripper så är huvudfokusen på mamman i familjen, något som jag tror inte kan ha hänt sedan Ensamma mamma lade ner.

Jag gillar Gökboet. Det är roligt o trevligt, utan något relationsdrama eller liknande.

En rolig meta-detalj är att pappan i familjen (både i serien och i verkliga livet) är Fredrik Strömberg (Hanna Strömberg är alltså hans fru), som är en av de mer kända serie-profilerna i Sverige (utan att vara serieskapare). Han är bla ordförande för Seriefrämjandet och rektor för serieskolan i Malmö och har skrivit flera böcker om seriermediet.