Nekromanti WRNU:s skrivarcirkel!

[Rymdhamster]

Här kommer mitt bidrag. Det är kort (typ 250 ord eller däromkring) och anledninge till det är för att jag ser det här som ett jättebra tillfälle att öva på att skriva stämningstexter till rollspel. I det här fallet Mutanter och Manicker.

Som förr så är jag jätteglad för hård, men produktiv kritik. Dvs tyck gärna att det är skitdåligt, men skriv i så fall varför ni tycker det är skitdåligt =)

 

[Rymdhamster]

Och nu är det typ över. Dags för er sista latmaskar som skrek att ni skulle vara med att lämna in något, och se till att kommentera på alla andras texter.

 

[solvebring]

Här kommer mitt bidrag. Det är kort (typ 250 ord eller däromkring) och anledninge till det är för att jag ser det här som ett jättebra tillfälle att öva på att skriva stämningstexter till rollspel. I det här fallet Mutanter och Manicker.

Som förr så är jag jätteglad för hård, men produktiv kritik. Dvs tyck gärna att det är skitdåligt, men skriv i så fall varför ni tycker det är skitdåligt =)

Schysst text! Man får en bra bild av världskonceptet. Jag ser inte några större bekymmer med den, mer än att den just är väldigt kort och därmed svår att bedöma. Dock skulle jag tror att du skulle kunna korta av vissa meningar. Antingen genom att lägga in lite kommatecken eller genom att helt enkelt sätta punkt. Kanske att du skulle kunna vara tvärare med styckena också. Speciellt i en sådan här kort, stämningstext. Bygga lite mer med rytm, paus och tid – så att säga.

Nå, när vi då ändå pratar stämning och du så bestämt efterlyser konstruktiv kritik. Du fattar dig ganska klart och direkt. Du skriver inte om någonting. Det finns därav inte så mycket tolkningsutrymme i texten. Du berättar rakt av vad som finns där och vad som händer. Med andra ord efterlyser jag lite mer känsla och lekfullhet. Vad hade vi istället fått för text som Nea sagt det där ... "Lite för rent i mina ögon". Och om du inte nämnt något om den radioaktiva varningsmärkningen, och om du avslutat med att hon dödade honom utan att nämna något om att bespara lidandet. Vi hade säkert förstått men inte kunnat vara säkra. Vi hade dessutom just fått tänka och tolka för egen maskin och intrycket hade med ens blivit mycket starkare.

 

[solvebring]

Right. Först och främst: bra! Känns som att det är en berättelse som återkopplar lite skräcknoveller (och filmer som byggde på dessa) från sen sjuttio- tidigt åttiotal. Jag kände starka kopplingar till bland annat The Lonesome Death of Jordy Verrill och The Raft (där en av våra gemensamma husgudar, Stephen King varit inblandad i båda).

I'm not worthy! ... Nå, tack som fan. Kul att du nämner The Raft, btw. Den fanns med i hjärnkontoret när jag satt och skrev.

Första sidan tycker jag är briljant. Den beskriver perfekt en sån där riktigt varm och slö sommardag som liksom bara smälter bort i omväxlande dåsig halvslummer och uppfriskande bad. Jag tycker också att det är precis så här så många av de här skräckisarna börjar, vilket är halva poängen i min mening. Ena stunden är livet helt perfekt, i andra är allt slaget i spillror. Ett par gramatiska konstigheter, men överlag flyter texten bara på så det märks knappt.

Yeah, jag är ju en sådan där vidrig typ som skriver och skriver utan att ha med mig grammatiken, utöver det faktum att svenskan är mitt modersmål. Våran svenskalärare sög och mitt intresse för grundskolan var svalt, därmed lärde jag mig aldrig mer än boll och ring och det köret. Nå, bra att du uppmärksammar det och påminner mig om att jag på äldre dar bör läsa grammatik på egen hand.

En fras som dock verkligen får mig att haja till är "Trion såg ut som en samling cowboys
från Atlantis där de vigt gled genom krusningarna med solnedgången som bakgrundsdekor." som bara rör till allting. Cowboys? Har de hattar på sig eller? Jag antar efter lite fundernade att det är solnedgången du syftar på skulle göra det till ur en western-film, men ärligt talat tycker jag den här frasen helt misslyckas i att måla upp en vettig bild, utan det den framkallar hos mig är något i stil med en flock delfiner i cowboyhattar. Friskt vågat, men här blev det magplask.

Hahaha! I love you, man! Tack för att du är ärlig när det gäller sådant. För ja, det är rena dumhetsexperimenten ibland när jag väljer liknelser och formuleringar. Ibland funkar det, ibland inte. Fast övning ger väl färdighet, får vi hoppas. Nåväl, tack för headsupen och ja, så här i efterhand håller jag med – ett magplask.

Det andra som stör mig dock är den här skadan. När hon väl lyfter på handduken och tittar efter borde det inte längre vara frågan om vattenblandat blod, utan bara blod, även om flödet troligtvis börjat avta lite vid den punkten. Det borde också vara ett ganska rent sår. Det är svårt att faktiskt få in skit i ett skärsår (Vilket det här tycks vara) eftersom blodet brukar skölja ut det mesta. Största risken är om man omedelbart lägger tryck på för att stoppa blodflödet efter skadan uppkommit så att blodet inte hinner föra med sig allt skräp ut, men här har hon blött hela vägen till stranden.

Men, självfallet räddas du här av att vi inte riktigt vet vad som hände där nere under ytan. Alltså kan det mycket väl finnas en förklaring till att det här som vi bara inte känner till. Men det är en sån där punkt som får mig att stanna upp i mitt läsande och undra "vad tusan, det kan väl inte stämma?" och jag ville därför göra dig uppmärksam på detta. Det är svårt att alltid undvika dessa ögonblick, och ibland kan det rent av vara så att man vill få till dem. Men detta känndes inte som ett sådant tillfälle.

Återigen bra att du uppmärksammar. Jag förstår att och varför det blev stört här. Här verkar det som att jag både lyckas och misslyckas. Detaljerna i såret har dubbel mening. Dels vill jag utan att förstöra med tråkiga detaljer snudda vid att det är djupt nog för att skymta godsaker som fett och märg och sådant, dels vill jag snudda vid att det här inte är något vanligt sår. Nåväl, åter en gång tack för headsupen.
... Jag förstår att jag inte gjorde ett så bra jobb här, samtidigt som jag är nöjd över att ha fått dig att stanna upp och grubbla över saken.

Medan jag självklart är väldigt nyfiken på att få veta mer om vad som hände under ytan och vad som händer med Mikaela så tycker jag att också att du har valt att sluta i rätt tid. Det är helt i stil med de gamla skräckfilmerna där man ofta inte får hela historien, och det är också ofta när man försöker ge hela bilden som saker och ting slutar vara bra och spännande och bara blir fånigt istället.

Så med andra ord: en bra liten skräcknovell, men med ett par språkliga snedsteg.

Yeah, ett tag hade jag med en liten epilog. Kommunen skulle få in en massa klagomål från badplatsen, en dykare skulle dra dit för att städa. Han skulle tro sig finna på plåt eller glas men istället hitta brutna benpipor från ett flera hundra år gammalt skelett. ... Fast det hade förstört allting, imho. Jag gillar less is more-principen.
Förövrigt kan jag bara beklaga att jag inte har mer tid till att skriva. Det skulle naturligtvis ha funnits med en större mellanakt om jag bara haft tid till det. Nu fick det bli en abruptis istället. Hur som haver stort tack för alla värmande ord och den konstruktiva kritiken. Hela kitet värmde gott! :emb:

 

[solvebring]

Och så lite feedback på ditt bidrag Sölvebring:
Jag gillar hur den startar som vardaglig, och fångar känslan av varm sommar, och hur folk gör allt för att få svalka. Sedan hur den introducerar skräckmomentet. Hade dock förväntat mig ett något annat typ av slut... Den hade definitivt kunna byggas ut mer. Nu kommer allt lite abrupt.

Tack å tack! Nå, jag förstår precis och delar din åsikt. Som jag skrev till Hamstern hade jag gärna dängt in en längre mellanakt om jag bara haft tid. Och som jag också skrev till Hamstern hade jag ett tag planer på en liten epilog, men jag kände att den snarare sänkte än höjde. Jag gillar "less is more".

Nå, kritik på din text bör komma inom kort. Nu måste jag ta och sova. 'Later!

 

[Ulfgeir]

Ah, lite klassis piratspökerier. Överlag bra och när det gäller själva skrivandet har jag nog inget att anmärka på. Det är mer handlingsmässigt som en del saker dyker upp. Det som direkt känns fel är striden mellan piratskeppet och krigsskepept. Om krigskeppet ligger i stiltje och piratskeppet kan flytta på sig finns det egentligen ingen anledning för piratskeppet att flytta på sig. De kan helt enkelt lägga sig i en position där krigsskeppet inte har något skottlägge och börja peppra i lugn och ro.

Sen, något som inte känns fel dirket utan bara förslag på hur jag tycker det hade blivit intressantare, tycker jag att det avslöjas att det är något magiskt inblandat alldeles för tidigt. Hade man struntat i stitljen och istället låtit piraterna jaga skeppen mellan öar och genom dimma hade det kunnat göras mer spännande (nu var utgången rätt given), och man hade kunnat hålla läsaren svävande i ovisshet längre: är det magi, eller har piraterna bara ett snabbt och lättmanövrerat skepp som tycks ätas upp av dimman när det pilar fram och tillbaka?

Men det är klart, det hande kanske krävt några fler ord för att få till bra =)

Sen är vattenkoppling lite svag. Visst, de är på båtar, men jag hade nog velat se att havet haft större del i det hela med vågor eller strömmar eller något sådant. Möjligen kan man tycka att dimma är en form av vatten och således borde räknas, men det tycker inte jag

Hmm, jo jag förstår hur du tänker här. Och det här är en berättelse jag har funderingar på om jag skulle försöka utöka. Hade en annan berättelse som jag funderade på, men hittade inte den nu. Där var vattenkopplingen större då den handlade om ett av havets vidunder.

/Ulfgeir

 

[Ulfgeir]

Här kommer mitt bidrag. Det är kort (typ 250 ord eller däromkring) och anledninge till det är för att jag ser det här som ett jättebra tillfälle att öva på att skriva stämningstexter till rollspel. I det här fallet Mutanter och Manicker.

Som förr så är jag jätteglad för hård, men produktiv kritik. Dvs tyck gärna att det är skitdåligt, men skriv i så fall varför ni tycker det är skitdåligt =)

Jag gillade texten. Den satte stämningen väl för den här förstörda postapokalyptiska världen. Framför allt hur illa det går när man allt för snabbt får i sig vatten. Det jag har att anmärka på är väl att radioaktivitetsdelen går väl snabbt. Menar så snabbt dör du väl inte ens om du går in oskyddad i en kärnreaktor?

/Ulfgeir

 

[solvebring]

Då kommer mitt bidrag nu om jag får det här att funka.
Blev en gammal text som jag skrev till en utmaning på ett annat forum där vi hade 1 vecka på oss att skriva något på ett visst tema, och max använda 1000 ord. Tyvärr försvann orken för att skriva något nytt.

Pirater! <3 :grin: Vem älskar inte det?
Nå, helt okej text. Den hade kunnat vara schysst en stämningstext av något slag. Texten känns dock i det stora hela som något "muntligt" återberättat, då den känns väldigt "objektiv" – "utifrån" – så att säga, utan någon vidare närhet i karaktärer eller detaljer. Något som i och för sig inte är fel på något sätt – det beror ju på vad man vill uppnå. Dock är den just väldigt kort, så det kan lika gärna vara det som gör det. Något annat jag skulle vilja peka på, som jag själv tränar på och tycker är mycket intressant, just eftersom jag tycker att det ligger mycket sanning i det, är tipsen kring skarpare dialog i Stephen Kings On Writing. Nå, jag länkar en sida som plockat ut det väsentligaste av det resonemanget ...

Hur som haver, coolt koncept. Det hade varit roligt att få höra hur det gick för den stackaren.

 

[solvebring]

NYTT TEMA!

Tema: Husdjur, t o m. 22 juni!

 

[Rymdhamster]

Jag gillade texten. Den satte stämningen väl för den här förstörda postapokalyptiska världen. Framför allt hur illa det går när man allt för snabbt får i sig vatten.

Tack!

Det jag har att anmärka på är väl att radioaktivitetsdelen går väl snabbt. Menar så snabbt dör du väl inte ens om du går in oskyddad i en kärnreaktor?

Det här har du så klart helt rätt i. Jag funderade ett ögonblick över detta när jag skrev texten, men bestämde mig för att saker kan ha hänt på några hundra år som gör effekten kom snabbare. Men nu så här ett tag i efterhand känner jag att det var helt fel väg att gå. Det är som när jag poängterade att skadan i Solves berättelse fick mig att stanna upp och säga "va?".
Nu känner jag att jag borde ha nöjt mig med att säga att hon såg märkningen på tunnorna utan att specificera vad det var för märkning, och sålunda bygga lite på att att det vaga ibland är lättare att acceptera än det specificerade.

Det här är faktiskt ett misstag jag ofta brukar klanka ner på hos andra, men själv åker dit på titt som tätt: "Undvik tekniska detaljer, för det finns alltid någon exepert där som kan förklara varför du har fel." Bättre i så fall att strunta i det tekniska och bara beskriva den synbara effekten

 

[Rymdhamster]

Schysst text! Man får en bra bild av världskonceptet.

Tack!

Jag ser inte några större bekymmer med den, mer än att den just är väldigt kort och därmed svår att bedöma.

Jag grunnar på om inte det kan vara en nyckel till att skriva "bra" stämningstexter som lekman; man gör dem så korta att läsaren liksom inte hinner avgöra om de är bra eller dålig skrivna. Då återstår egentligen bara frågan "fick jag ut någonting?", så som exempelvis några detaljer om spelvärlden, eller kanske någon rolig idé. Och är svaret ja på den frågan, då var den kanske inte helt bortkastad.

Men det kräver också att texten flyter på bra så man inte stakar sig mitt i.

Dock skulle jag tror att du skulle kunna korta av vissa meningar. Antingen genom att lägga in lite kommatecken eller genom att helt enkelt sätta punkt. Kanske att du skulle kunna vara tvärare med styckena också. Speciellt i en sådan här kort, stämningstext. Bygga lite mer med rytm, paus och tid – så att säga.

Mina meningar tenderar verkligen att fortsätta, och fortsätta och fortsätta... Det är ett av de där felen som ständigt återkommer i mitt skrivande. I synnerhet om jag gjort ett uppehåll ett tag. Definitivt något jag måste fortsätta jobba med (eller snarare börja jobba med igen).

Nå, när vi då ändå pratar stämning och du så bestämt efterlyser konstruktiv kritik. Du fattar dig ganska klart och direkt. Du skriver inte om någonting. Det finns därav inte så mycket tolkningsutrymme i texten. Du berättar rakt av vad som finns där och vad som händer. Med andra ord efterlyser jag lite mer känsla och lekfullhet. Vad hade vi istället fått för text som Nea sagt det där ... "Lite för rent i mina ögon". Och om du inte nämnt något om den radioaktiva varningsmärkningen, och om du avslutat med att hon dödade honom utan att nämna något om att bespara lidandet. Vi hade säkert förstått men inte kunnat vara säkra. Vi hade dessutom just fått tänka och tolka för egen maskin och intrycket hade med ens blivit mycket starkare.

Hmm... det är så klart svårt att märka i en så här kort text, men det hela är tänkt att vara skrivet ur Neas perspektiv. Dvs jag skriver inte "hur det här" utan "hur hon uppfattar att det är" om än ur tredjepersons-perspektiv.

Jag ser dock nu när jag läser den igen med ditt perspektiv i åtanke att jag gjort ett par, tre snedsteg i detta (vilket är väldigt många i en så kort text) , och ett par av dem redan det första jag gör i texten så även om den är tänkt att vara skriven ur Neas perspektiv ser jag nu att det är ju inte det jag har gjort. Attans!

Om vi leker med tanken att vi plockar bort radiakmärkningen från tunnorna (Som jag ju även är inne på angående Ulgeirs svar), och tänker oss att texten som den är, är skriven ur Neas perspektiv. Förändrar det hur du ser på slutet?

 

[solvebring]

Om vi leker med tanken att vi plockar bort radiakmärkningen från tunnorna (Som jag ju även är inne på angående Ulgeirs svar), och tänker oss att texten som den är, är skriven ur Neas perspektiv. Förändrar det hur du ser på slutet?

Ja, det skulle det nog göra. Skulle du dessutom skippa lidandebesparandet skulle jag som läsare få ut än lite mer av slutet.

 

[Rymdhamster]

Ja, det skulle det nog göra. Skulle du dessutom skippa lidandebesparandet skulle jag som läsare få ut än lite mer av slutet.

Nått att grunna på.

 

[solvebring]

NYTT TEMA!

Tema: Husdjur, t o m. 22 juni!

Eftersom det snabbt hamnade på trådens näst sista sida kanske det gick er förbi – alltså, att vi har ett nytt tema!

 

[Ulfgeir]

Här kommer då mitt bidrag för den här omgången (Husdjur). Om det skall vara en egen tråd så hojta till eller bryt ut den om du kan Sölve.


/Ulfgeir

 

[solvebring]

Här kommer då mitt bidrag för den här omgången (Husdjur). Om det skall vara en egen tråd så hojta till eller bryt ut den om du kan Sölve.

Det blir jättebra så! Synd bara att det bara blev du som hann med. Jag hade själv en idé jag tror kunnat bli riktigt bra, men som jag helt enkelt inte fick tid att påta med. Nå, släng ut ett nytt tema när helst du vill. Jag kommer att kommentera din text inom kort. Hepp!

 

[Rymdhamster]

Jag funderade över det här temat flera gånger, men jag hade svårt att komma på något som inte kändes snott från varenda jäkla ärkeskurks introscen (Do you like my lasersharks, mister Bond?). Hade nån idé om gigantiska erimitkrabbor som hade bilar som hus (hus-djur, hehe), men fick inte till något.

Här kommer då mitt bidrag för den här omgången (Husdjur). Om det skall vara en egen tråd så hojta till eller bryt ut den om du kan Sölve.


/Ulfgeir

Kvalitetsmässigt tycker jag den är bra, och jag fann innehållet roande. Jag gissade varåt det barkade redan vid "puff of smoke", men eftersom texten inte var längre så spelade det ingen roll. "If you don't, it could turn into a paladin" - hillarious!

Hade den här texten stått med i nån rollspelsbok som "stämningstext" så hade jag inte haft några som helst problem med det, tvärt om! Fakutom är ju att den faktiskt ger en hel del fakta om världen när man tänker efter =)

 

[Ulfgeir]

Tackar för det omdömet. Hade varit kul att se dina skurkars små husdjur eller de gigantiska eremitkrabborna.

Nytt Tema: En upptäckt av något gammalt.
Slutdatum blir vad jag kan förstå 26 Juli

/Ulfgeir

 

[Zadrith]

Jag har hållit på att flytta så jag missade både första och andra temat men den här gången ska jag i alla fall vara ute i god tid eftersom bidraget jag nästan blev klar med till "vatten" fungerar även här.

 

[Ulfgeir]

Det som är bra med din story, är att den ger känslan av det är en större värld med en historia. Tyvärr så slutar den lite för hastigt så precis när det börjat byggas upp så tar det slut. Lite lösa trådar/funderingar är hur pass avancerad är världen. Känslan först var 20-tal, sedan med ordet tunika så kändes det vikinga/medeltid. Skeppet sätter det mer till renässans. Och det skeppet måste vara gigantiskt, och antagligen även rätt top-heavy.