Det här med tidsbundenhet är väl ett problem med hela tanken på "yrken". Precis som allmoge har arbetare kraftiga kopplingar till en viss historisk epok, och - om man så vill - till ett visst sätt att organisera samhället.Vidare, allmoge för tankarna specifikt till europeiska postmedeltida förhållanden, och det låter jätte, jättekonstigt att kalla en zhan, darkener, raun eller whatnot för 'allmoge'.
'Arbetare' är verkligen ett mycket mycket bättre namn, och låter inte alls modernt; det är en jättegenerell term som kan appliceras på folk i alla tider. Det har också bonusen att kombinationerna mäjkar mer sense, arbetare+hov är liksom en självklar kombo (=tjänare), allmoge+hov, not so much.
Det gör de visst det; en riddare åtminstone är en feodal beriden adlig krigare från Europa; du hittar inga riddare i utomeuropeiska kulturer. Det är lätt ett specifikt ursprung i alla rimliga bemärkelser av ordet.Problemet är att Ninja INTE är ett låneord, utan syftar enbart på just den japanska ninjan. Präster, riddare och magiker gör det inte, syftar på ett specifikt ursprung, alltså.
Det gör de visst det, de är ju jihadninjor. "Ninja" kan användas som ord för alla typer av stealthy snubbar, till skillnad från "rogue" som inte fungerar på svenska. Därav hela den här postironiska pro-ninja-grejen jag kört i hela den här tråden; min poäng var, in essence, att rogue/tjuv/infiltratör/skälm-yrket är så intetsägande, så frikopplat från vad karaktärens yrke sedan kommer vara in-game, att man lika gärna kunde kalla det för ninja och le i mjugg åt det varje gång man slår upp regelboken. Det vore så...ärligt, liksom (och awesome).Andra liknade företeelser, som assasiner, kallas ju aldrig ninja.
Enda gången det skett i våra kampanjer var då en spelare med flit spelade en ninja-parodi i en japan-parodi värld med Orchsamurajer och ninjor vars jobb var att döda dem.Poseur said:Awesome ninjatyp har väl ändå alla spelgrupper haft någon som vill spela? Även om man såklart inte kallar det ninja så har väl alla stött på någon som är awesome-übercool lönnmödare som är klädd i svart ninja-outfit och kastar dolkar, har förgiftade vapen och är tokgrym på att smyga och klättra
Igba och Amanju
Igba och Amanju är två legendariska darkenerklaner som lär hålla till i varsin isolerad by på östra Lohemo, där de uppfostrar krigare och spioner enligt Maharathaïms uråldriga, hemliga tradition. Igba och Amanju är i själva verket namnen på byarna; klanerna som sådana heter Ikzale och Kuru, men refereras allt som oftast till med sina respektive byars namn. Båda samhällena är avlägset och oländigt belägna och deras invånare absurt aggressiva mot inkräktare, så väldigt lite är känt om hur stora de är eller vad som faktiskt pågår där, vilket lämnat massor av utrymme för spekulationer som blivit rykten och överlevt tillräckligt länge för att övergå i legend. Igba lär specialisera sig på att kidnappa småbarn från andra byar och med tortyrlika metoder härda dem till ostoppbara dödsmaskiner, medan Amanju ska ha täta kontakter med Sho Boka Sham-Ukin, Omos tyrann, från vilken de får massor av krigsfångar och slavar att träna till självmordsuppdrag. Helt andra, och motstridiga, rykten gör istället gällande att bägge klanerna sällan rekryterar andra än sina egna medlemmar, men genom selektiv inavel under hundratals år kommit att utveckla bisarra och närmast magiska krafter som är dem väl till gagn i deras arbete. Samma inavel ska också ha gett upphov till sällsynt perfekta och begåvade Maharathaïm-medlemmar, medan många missbildade och misslyckade individer får nöja sig med att hela livet slava som arbetare, boskapsskötare och jordbrukare åt sina klaner. Medlemmar av bägge klanerna lär vara väl förkovrade i svartkonst, men både vad denna och Maharathaïm-träningen beträffar ska Igba enligt ryktena inrikta sig på brutalitet, sabotage och skrämseltaktiker, medan Amanju sysslar med infiltration, spionage, och andra mer diskreta tekniker.
Något som däremot är känt med säkerhet är att Igba och Amanju passionerat hatar varandra. För fyrahundra år sedan, när Omos välde var som störst, ska dess dåvarande härskare Sham-Ukin den Store ha eggat klanerna mot varandra i strider på liv och död för att avgöra vilken av dem som var bäst lämpad att tjäna under hans krona. När Igba och Amanju nästan utrotat varandra gick Maharathaïms gåtfulla ledare emellan och beordrade dem att stoppa slakten, men båda klanerna vägrade, bundna av löften till Sham-Ukin. Ledarna påpekade då hur Igbas och Amanjus styrka hade sina rötter i deras eviga rivalitet, som ständigt drev dem att söka överträffa varandra. Av detta lät sig klanerna blidkas, och lade motvilligt ned sina vapen. Sham-Ukin blev rasande och förberedde en straffexpedition till Lohemo, men två av hans konkubiner förvandlade sig då till leoparder, en vit och en svart, och slet honom i stycken. De kastade sig sedan i havet och simmade tillsammans mot Lohemo, på vars strand de försvann åt varsitt håll in i de nattmörka djunglerna.
Akhûl Oxuma
Akhûl Oxuma är en äldste, ulay, inom Maharathaïm, och andlig ledare för klanen Sati Maiwa, som dominerar organisationen i Garandor. I egenskap av dessa befattningar är han också formellt ledare för Mônwase Hana, stadens Maharathaïmtempel, och har därför det yttersta ansvaret för rekrytering och träning i regionen. Diplomati har aldrig varit Akhûls starka sida, milt uttryckt, och de för Sati Maiwa så känsliga relationerna till Fraktionen och Garandors borgmästare har stadigt försämrats under hans ledning, något som föranlett de äldste i Oió Quenque att skicka bistånd i form av Tenzen Zarashandu, vars närvaro Akhûl med nöd och näppe tolererar. Del i detta kan vara Tenzens radikalt annorlunda modus operandi, men framförallt handlar det nog om att Tenzen är en av få individer kapabla att tävla med Akhûl i termer av ryktbarhet och ära inom organisationen - bara nu på sistone utrotade Akhûl nära nog på egen hand hela Arandor-klanen i Dalemnor, i ett spektakulärt blodbad som gav hans smått legendariska rykte ny kraft. Det är svårt att skilja sanning från myt vad gäller Akhûl, men det står klart att han är en exceptionellt hårdför och hänsynslös varelse, till den grad att han är fruktad även bland sina egna. Maharathaïm är hans kall och organisationens intressen hans livsblod , och ve de som kommer i hans väg.
Mäster Akhûl är en åldrad men fortfarande muskulös man, vars kropp formats och härdats genom långa år av osannolikt hård träning och extrema fysiska påfrestningar. Hans kött är täckt av Maharathaïm-tatueringar i bisarra mönster, som han oftast visar upp genom att gå naken så när som på sandaler, höftskynke och en mantel smyckad med esoteriska symboler. Hans hjässa är kal, men skägget långt och krusigt, näsan skarpt skuren, och de grå ögonen viker aldrig undan, utan stirrar bara med en kyla och intensitet som kunnat få den mest härdade legoknekt att backa.
Efter Fraktionens olagligförklarande av Maharathaïm under sommaren 10051 är ulay Akhûl spårlöst försvunnen, medan Tenzen Zarashandu verkar leda de av organisationens medlemmar som gått under jorden i Garandor. Rykten gör gällande att Akhûl Oxuma senast siktades på Luberos.
Uwende
Uwende är Ikine-klanen Izindwas by på Geros isolerade västkust, ansluten till Maharathaïm sedan långt forna dagar och ett av organisationens främsta träningscentra. Byn är inom Maharathaïm framförallt känd för sin uråldriga gerasiska amfiteater och sitt bibliotek, samt en historia av brutala träningsformer som bara folk med Ikines temperament kunnat utveckla. Via sina Maharathaïm-krigare kontrollerar byn ett relativt stort område med flera närliggande byar som betalar tribut i spannmål och andra förnödenheten för att gräddan av Uwendes egna invånare ska kunna koncentrera sig på träning, undervisning och avel. I dessa värv är man minst lika hängivna som till och med Igba och Amanju, och Izindwa-klanens sedvänja att härda sina ungdomar genom att kasta ned dem i en brunn tillsammans med en uppretad Limax är ökänd även inom Maharathaim.
Klanens åldrade matriark Morana av Gero håller numera en låg profil, och agerar oftast via sin löjtnant Tenzen Zarashandu, en smått legendarisk taktiker och intrigmakare som märkligt nog ännu är vid liv och ungdomlig vigör, trots att han ledde Maharathaïms styrkor i Gatukriget för ett halvt sekel sedan. Berömd är också vapenmästaren Aigor Ksawendi som tränat och knäckt generationer av bångstyriga ungdomar, och Uanar Nyambo, en av hans främsta elever, som utöver sitt mästerskap i Djaga Mana satt ett imponerande antal fullvärdiga och hänsynslösa klankrigare till världen.
(Tack till Lycan).Mônwase Hana
Mônwase Hana är det uråldriga Maharathaïm-templet i Garandor, och ett av organisationens viktigaste säten i Övärlden. Medan andra Maharathaïm-baser skyddas av geografisk isolation är detta knappast fallet för Mônwase Hana, som istället existerar i relativ anonymitet; legendariskt förvisso, men undangömt från stadens vanliga människor. Hela komplexet är beläget i Skuggsidans underjord, i ett system av hallar och kammare som endast kan nås via labyrinter från Garandors katakomber. Dess storlek är imponerande för de få utomstående som varit här, för templet är i själva verket bas för hela Sati Maiwa, som här tränar och huserar signifikanta antal av sina krigare och tjänare. Fästet lyses upp av en stor mängd alkemiska ljusglober som höljer det i ett drömskt, blåaktigt sken; det sägs att Sharin-Ya själv förde dem hit för länge, länge sedan.
Sati Maiwa är en ganska aktiv klan med ett aggressivt modus operandi och krigiskt fokus, och Mônwase Hana huserar därför inga större bibliotek, meditationskammare eller laboratorier - mystiskt intresserade klanmedlemmar söker sig ofta till de mer isolerade fästena på Oriton. Detta till trots förvaras otaliga vördade reliker här, och templet är också omtalat för Egakoro Mbute, "Dödsvattnets hallar", där många annars lovande rekryter mött sitt öde. Det är en av de mest fruktansvärda av Maharathaïms prövningar, och dessa är även i allmänhet stoff för legender.
En legend inom Maharathaïm talar om Sol Utulu, ett nedre, än mer hemligt och heligt tempel någonstans oändligt djupt ned i Garandors underjord, bland ruinerna av Sol Samra. Om det överhuvudtaget existerar är inte känt, men efter att Mônwase Hana stormats av Fraktionens soldater det ödesdigra året 10052 började rykten surra i Garandor om att de Maharathaïm-medlemmar som kom undan gömde sig hos Kogan i underjorden; i Sol Samra.
Mônwase Hana var helgat åt Gwando, en av eldsandarna, som tronade i form av en grotesk staty i trä och jade i templets sanctum, omgärdad av enorma eldar. Efter templets fall flyttades denna staty till Örådets salar, och de eviga eldarna lämnades att brinna ut. Det var en handling riktad mot Maharathaïm snarare än platsens skyddsandar, men väckte ändå, bland Skuggsidans befolkning, en gnagande rädsla för Gwandos vrede.
Mundo said:Ska vi kanske skapa ett forum för att diskutera vad ninjor är och vad det inte är? (Kanske tillochmed utanför Eon forumen, eftersom ordet ninja inte nämns en enda gång i någon officiell bok som jag äger iallafall.)
För det börjar ta djävulskt mycket plats med en massa diskussioner som inte riktigt har med ämnet att göra. Vilket gör att man öppnar en tråd, förväntar sig ett inlägg och ämnet också vips, står där en jäkla massa om ninjas.
Let's stick to the subject, shall we?
Vilket borde vara om vi gillar namnen på de sju yrkesgrupper / klasser som de har presenterat.
Personligen gillar jag dem, men tycker inte riktigt om miljövalen, eftersom de är lite för få. De hade man kanske haft fler av, men som sagt med enkla regler och exempel för att skapa egna miljöer borde det inte vara något problem.
Precis, den färdigheten är borta.- Stridsvana finns inte längre?
Det har alltid gått och kommer så fortsätta även i Eon IV.- Det kommer redan från start gå att göra ett helt "eget" yrke?
Lika många poäng, men olika yrkesfärdigheter, för att använda ett gammeleonskt ord.- Kommer alla yrken vara identiska i att man har lika många färdigheter att välja på respektive poäng att spendera?
Inspiration och stämning samt en hjälp på traven. Och det fungerar!Vad fyller yrkena för funktion då? (...) Helt enkelt - om det inte är speltekniska skillnader mellan yrkena och det finns ett helt fritt alternativ, vad är vitsen med yrken?
Eftersom Eon EV dels skall vara ett spel för nybörjare och dels vara lämpad för snabb rollpersonsgenerering där tabeller samt enheter inom färdighetsgrupper är färdigdefinerade så väljer vi att använda oss av just yrken + miljö.Så jag tycker att om ni ska släppa vitsen med yrkena, skippa dem helt. Ge alla karaktärer en pott att spendera fritt, och beskriv istället ett större antal bakgrunder lite löst med riktlinjer.
+1Arfert said:Kudos för dom ambitionerna! Bara ni inte alienerar de gamla EONiterna. Fast jag tycker det är helt rätt tänkt.
Så med lite tur så kanske jag kan få spelleda Eon 4 i vår grupp sen med andra ord?krank said:+1Arfert said:Kudos för dom ambitionerna! Bara ni inte alienerar de gamla EONiterna. Fast jag tycker det är helt rätt tänkt.
Ju mer jag hör om Eon IV, desto mer nyfiken blir jag.
Jag det är fan inte så ofta jag säger det om ett fantasyspel...