Varför kanoner fram och bak?
Placeringen av kanoner är en följd av funktionen. Har man bara pjäser på fördäck och tänker sig att skjuta framåt så måste varje bakomvarande pjäs kunna skjuta över framförvarande. Det ger en hög profil och en hög tyngdpunkt - det förra leder till ett mer lätträffat mål och det senare leder till ett skepp som rullar otroligt mycket och därmed är dels obekvämt, dels mer känsligt för dåligt väder och dels rätt kasst som vapenplattform.
De flesta konstruktörer konstaterade att man ändå oftast skjuter i sidled. Av alla möjliga håll så är det egentligen bara ett som har fördel av att kunna skjuta i mängd framåt. I alla andra fall (tja, förutom bakåt) så skjuter man i sidled. Eftersom fienden dessutom inte står still så kommer han ändå att låta bli att befinna sig framför skeppet förr eller senare.
Eftersom slagskepp är bra mycket längre än vad de är breda så får man en annan fördel av att skjuta i sidled: man kan parkera en satans massa kanoner längs med skeppets sida än framåt/bakåt. Detta har liksom varit en gammal sanning ända sedan linjeskeppen, där man till och med staplade kanoner på höjden för att få ännu mer eldkraft. Därav kommer även skeppsartilleriformationen "slaglinje" (från vilken "linjeskepp" får sitt namn) - man förlänger bredsidan med ett eller flera skepp till, så att man får en slaglinje. Så länge man är inom artilleriavstånd så är slaglinjen den mest effektiva när det gäller att få mycket eldkraft. Slaglinjen har en fördel till: framför- och bakomvarande skepp täcker ens egen relativt sett veka för och akter.
Det spelar således föga roll ur taktisk synvinkel var kanonerna sitter, så länge som de kan skjuta i sidled. Då kommer de tekniska och logistiska skälen in: med tre pjäser på fördäck så får du dels en obalans när skeppet avlossar en salva som driver fören i sidled på skeppet. Det är Newtons tredje lag in action: för varje aktion krävs en likstor och motsatt reaktion. Hivar du iväg nio entonsprojektiler i tre gånger ljudets hastighet från fördäck åt styrbord så kommer rekylen driva fördäck åt babord, vilket leder till en kursändring som måste pareras. Med lika många pjäser på fördäck som på akterdäck så blir rekylen balanserad. Den är dock rätt imponerande - jag har sett en bild på en full bredsida från USS New Jersey, där man kan se hur hela slagskeppet flyttas flera meter i sidled (ca två meter om man mäter svallet relativt skeppets bredd) av rekylen - men man slipper i alla fall ändra kurs efter varje skott.
Den andra grejen är rent logistisk. Att mata tre torn på fördäck med ammunition kräver rätt mycket tunga transporter. Bara projektilerna kan väga en till tre ton, beroende på kaliber, och karduserna som krävs väger knappast mindre, men säg omkring tre ton per pjäs per skott för en sextontumskanon. Det är en hel del att skyffla, och allt detta ska lagras och transporteras. Med tre magasin under tre torn på fördäck så blir det satans trångt under fördäck, och det kan lätt leda till flaskhalsar som hindrar omladdning. Med två magasin under fördäck och två magasin under akterdäck så blir det mindre trångt under respektive däck, och därmed mindre risk för hindrande flaskhalsar.
...allt detta blev förstås totalt urgammalt när flygplanet kom att ta över kanonens roll som huvudsaklig eldkraftleverantör.
