Jag försöker vara opartisk domare, men jag kan tänkta mig att ändra på vissa saker när det behövs. Jag misslyckas tex ibland med att se konsekvenserna av det jag själv designar. Vissa monster blir farligare än vad jag ville att de skulle vara, andra blir istället menlösa. Då kan jag tex fuska genom att boosta/nerfa dem för ett eventuellt senare möte. Samma sak kan jag anpassa vissa saker efter mängden spelare. Den gruppen jag spelleder som består av två spelare får tex ofta lättare att börja med medhjälpare av olika slag, alternativt färre motståndare än den gruppen som är typ sex spelare.
Jag använder väldigt ofta tärningsslag för att avgöra vem som blir attackerad, lite bedömt utifrån monstrets intelligens. Ett skelett slår på tex oftast på någon som redan finns inom närstridsräckvidd, medan ett skelett som inte är framme vid en motståndare än kanske rusar på någon som attackerat det på avstånd. En Dimensionshoppande psionisk utrotarapa med osynlighet kommer ju angripa den som bedöms vara lättast att slå ut direkt/orsaka mest skada på gruppen att bli av med. Finns det tveksamheter mellan vem det skulle vara så slumpar jag mellan dem.
En ball story försöker jag se till att spelarna skapar utifrån de saker (platser, prylar, personer, varelser) som jag preppat. Inte för att jag fuskar med tärningsslag eller liknande för att få till "rätt händelse".