Det här är en sån grej jag ofta tänker på när det gäller min/maxning.Om jag inte blir specifikt ombedd att inte göra det kommer jag min/maxa min karaktär för jag tycker det är kul att vara kompentent.
Alltså, jag vill spela en kompetent rollperson. Alltid, i princip. Jag tycker att det är tråkigt att spela rollpersoner som känns som clowner som snubblar på sina egna fötter när de ska göra sånt som enligt konceptet är deras specialitet och som de försörjt sig på i årtionden.
När spelskapare skapar system där "normalkompetenta" rollpersoner har 75% chans att lyckas, så måste jag alltså uppenbarligen anstränga mig för att få en kompetent rollperson. Jag förstår att många vill att det ska "vara spännande" med tärningsslag och att många ser typ 75% eller så som optimalt – men för mig duger det inte. Under 95% kommer antagligen inte att kännas kompetent för mig. 75% betyder att man misslyckas var fjärde gång. Att misslyckas var fjärde gång det är viktigt att man lyckas med något betyder att man – eller jag åtminstone – känner sig som en klant.
Så: om spelet kräver att jag minmaxar för att få en kompetent rollperson, så kommer jag att minmaxa tills jag får en kompetent rollperson. Har jag poäng över efter att jag gjort rollpersonen kompetent, så kan de gå till mer diversifierade, karaktärsbyggande, quirky egenskaper. Såna som hjälper till att bygga lite personlighet och djup, i vissa fall. Men kompetensen kommer först.
Om en spelmakare vill att jag inte ska minmaxa är det ganska lätt: garantera att min rollperson får ha åtminstone något område där hen är kompetent på riktigt. Ge mig antingen tillräckligt med poäng för att ombesörja det själv, eller ge mig en färdighet jag alltid lyckas med, whatever.
(Sedan är jag rätt dålig på system mastery och min/maxing, så jag tycker inte om att minmaxa. Men jag kommer att försöka.)