Det här får mig att fundera på om vi som började spela Äventyrsspels BRP-rollspel inte är fullt så matade med våld som de som spelade t.ex. DnD? Min uppfattning är att DnD ändå gav dig poäng ju fler varelser du hade ihjäl. Så funkade ju inte alls BRP-spelen.
Jag tror det skiljer sig mer mellan olika spelgrupper, och olika äventyr.
DoD har följande regler för strid som inte finns i D&D:
- parader
- kroppsdelar (KP och rustningar, och vad som händer om man blir skadad i dem)
- brytvärde för vapen
- olika storar på sköldar
- lätta/tunga vapen, och styrkegrupper (om jag minns termen rätt)
I det avseendet finns det mer regler i DoD än D&D för strid. Så om man spelar samma "berättelse" så kommer stridsmomenten att ta längre tid, och vara mer detaljerade i DoD än i D&D.
D&D har ett erfarenhetssystem som belönar spelarna/rollfigurerna för vad de uppnår.
DoD har ett system som är baserat på vad man lyckas med. Om man inte lyckas skjuta med sin båge kan man inte bli bättre, så det finns ett motiv, att minst en gång per äventyr skjuta på något med sin båge, för att bli bättre.
Vad försöker jag säga: Att denna typ av förenklad analys av DoD vs D&D som att systemen mer eller mindre uppmana till våldsam (sämre) vs karaktärsutvecklande (bättre) rollspelande, tycker jag mest skapar onödig konflikt och fördomar mellan rollspelare.
Jag tycker det är mer meningsfullt - om man ska jämföra spelsystem - att fundera på vilka berättelser de möjliggör, och vilka berättelser som inte går att spela.