En central del är att inte värdeladda någonting. Många innovativa intressanta rollspel är närmast okända i Sverige, och 90-talet ses oironiskt som “rollspelsdöden” trots att den amerikanska marknaden exploderar.
Fast, problemet här är ju att vi inte tar oss förbi det första hindret. Om man nu anser att term X är värdeladdad, och jag därför lägger till en disclaimer som säger "ja, jag menar inte något nedlåtande, jag använder bara etablerad term, istället för att hitta på någon ny". För jag vill uppenbarligen diskutera något specifikt, och inte bara diskutera "vanligt jävla spelande".
Ett exempel på det är rollspelsdöden, som du ju tar upp. På wrnu har vi hur många gånger som helst slagit hål på den myten. Det var ingen död. Det vara bara Äspel som gick i graven. NeoGames föddes, som var minst lika stora, och sedan hände det massor av annat kul. Rollspelsdöden är en myt, och det har vi redan konstaterat åtskilliga gånger.
Gillar Edwards take i intervjun som postades häromdagen - svensk rollspelsmarknad börjar med RuneQuest-derivat och har egentligen inte gått vidare från det än, även om det också gjorts annat.
Ja, om man vill ha ett språk som är lika banalt och intetsägande så kan man absolut säga att vi i Sverige spelar, och alltid har spelat, "vanligt jävla rollspel", eller RQ-derivat. Men då missar vi hela Eon-eran (inkl Helmgast-spel), Fria Ligan, Bläckfiskarna, Mörk Borg och allt annat intressant som hänt i Sverige. Jag kan verkligen inte se poängen med att helt och fullt devalvera vår spelutveckling. Men jag förstår ju i ljuset av detta att "vanligt jävla rollspel" tycks passa in om man nu inte anser att något av vikt skapats sedan DoD 81.