Jag kanske har en udda bakgrund, men när jag tänker tillbaka (jag är född 1976) och försöker uppskatta mängden tärningsslag per timme spelad i våra olika kampanjer så rullade vi oftare i Mentzer Red Box än i kampanjer som:
Mutant
Drakar och Demoner
Harnmaster
Shadowrun
Earthdawn
Ibland med ganska bred marginal dessutom. I ovanstående system gick mycket tid (och nöje) till tex dialog och setting samt navigera sig i olika miljöer (en bal, en förhandling etcetera).
I DnD var det då (och nu) ett evigt rullande. Särskilt i strid (du slår, han slår, du slår, han slår-pingis) men även lyssna, saves, tjuvfärdigheter.
Sen kan man kalla system "färdighetsbaserade" eller inte, men jag har definitivt inte rullat mer tärning (läs: frånvaro av spelarskicklighet) per timme spelad i de spel ni nämner som färdighetsbaserade, jämfört med gamla DnD.
Sen förstår jag inte riktigt hur spelets dödlighet lämnar ett stort utrymme för spelarskicklighet (och combat as war). I DnD då som nu tycker jag man dör mest av just tärningsslag. GM rullar fram 8 skelett på lv 1 wandering-tabellen, alla rullar initiatv, skeletten vann, 5 av dom träffar, gör 3-8 skada var, party wipe.
YMMV.