Kampanjfilosoferande

[Genesis]

Ja, jag tycker inte frågan är prepp eller impro. Jag ser båda som väldigt viktiga och exakt hur man viktar dem är egentligen helt oviktigt.

Helt oviktigt för vad och för vem? Det spelar ju uppenbarligen en stor roll när det gäller arbetsbörda, och det är ju väldigt viktigt för många. Tidigare nämnda personer som känner att om det är improviserat så är det inte ”på riktigt”, medan jag känner att om det är preppat så blir jag som spelare exkluderad från skapandeprocessen. Så uppenbarligen är det inte helt oviktigt i många avseenden.

 

[Mogger]

Helt oviktigt för vad och för vem? Det spelar ju uppenbarligen en stor roll när det gäller arbetsbörda, och det är ju väldigt viktigt för många. Tidigare nämnda personer som känner att om det är improviserat så är det inte ”på riktigt”, medan jag känner att om det är preppat så blir jag som spelare exkluderad från skapandeprocessen. Så uppenbarligen är det inte helt oviktigt i många avseenden.

Helt oviktigt som i att det inte är principiellt viktigt att på en generell nivå utpeka det ena eller andra som bättre. Det är lite som "teknik eller fysik" när man pratar fotboll. Båda!

 

[Oscar Silferstjerna]

För mig tangerar den här tråden flera basala frågor. Vad ska/borde rollspelstext handla om? Vilka är de tänkta läsarna, bara spelledare eller hela spelgruppen? Vilken funktion har hemligheter i spelet (hemligheter är ofta kopplade till textlängd)? Hjälper texten SL att involvera spelarna på ett tillräckligt bra sätt? Vilka roller kring spelbordet är underförstådda i den skrivna texten - ska SL mest förmedla den skrivna texten till spelarna (i mina ögon tråkigt) eller är tanken snarare att spelarna aktivt engageras i skapandet och preppen (roligare enligt mig)?

Jag är självklart inte emot att folk gillar prepp. Det är även för mig en stor del av nöjet! Samtidigt tycker jag också att det motsatta - att vilja ha så lite prepp som möjligt - är intressant. Vad jag då funderar på är hur den skrivna texten kan eller bör se ut (om man inte vill ha så mycket prepp). Av frågorna ovan framgår att jag inte alls tycker att det är självklart. En vanlig invändning jag har mot rollspel är att jag inte tycker att de stödjer sina settingar tillräckligt väl. Texten handlar för mycket om annat. Det som står i vägen är ofta, tror jag, att de som skriver fastnar i konventioner, som innebär att deras rollspel ser ut som många andra rollspel. Mycket vore roligare om de inte gjorde det.

 

[entomophobiac]

Jag har med tiden internaliserat många sådana råd, och därför när jag började läsa den här tråden kände jag en märklig känsla i magen. Man måste väl preppa?

Om vi utgår från att den prepp vi pratar om även dikterar vad som sker i spel så tycker jag svaret är nej. Men om vi kokar ned "prepp" till att vara allt som görs inför spel, inklusive att handla Cola och dammsuga golvet, så blir ju "prepp" ett meningslöst uttryck.

Det jag framförallt åsyftar för min egna del är just klassisk spelledarprepp med färdigskrivna händelser, äventyr, etc. Att det finns många olika sätt att sprida ut ägandet för dessa saker i gruppen istället och spela fram vår kampanj. Just att kampanjer tjänar mer på att ha mindre prepp, rentav, för eftersom utgångspunkten är att vi spelar en längre tid så kommer vi också bygga upp mer genom spel som sedan blir kampanjen på ett väldigt häftigt och mediaunikt sätt.

Helt oviktigt som i att det inte är principiellt viktigt att på en generell nivå utpeka det ena eller andra som bättre. Det är lite som "teknik eller fysik" när man pratar fotboll. Båda!

Ingen säger att något av det är bättre annat än utefter egna preferenser. Lite längre än såhär borde vi ha kommit i vårt samtal?

 

[Genesis]

Helt oviktigt som i att det inte är principiellt viktigt att på en generell nivå utpeka det ena eller andra som bättre. Det är lite som "teknik eller fysik" när man pratar fotboll. Båda!

Det håller jag med om! Men det gäller ju också typ allt. Det är ju preferenser vi talar om. På en specifik nivå, som till exempel för mig, så kan ju improvisation vara bättre. För en blorb-spelare kan prepp vara bättre.

 

[entomophobiac]

Vilken funktion har hemligheter i spelet (hemligheter är ofta kopplade till textlängd)?

Det här tycker jag är extremt intressant, för det finns ju tillfällen (exempelvis alla aliens i 2300AD) där hemligheter är rent spelbara och intressanta. Där det finns ett uttalat syfte med att spelledaren vet saker som spelarna inte vet--att få chansen att utforska dem genom en kampanj. Men det är ju också rätt vanligt med mer GM/DM-facing text, där det mer blir en inbjudan för personen som läser att le lite åt när de stolliga spelarna gör saker de "inte förstår", och sen berätta hur smart allt satt ihop efteråt. Nu gissar jag dock att 2300AD lätt kan bli det senare, det också, lite beroende på vilken ingång spelledaren har och hur spelet spelas. Men jag gillar det som exempel på spel med väldigt tydliga hemligheter som är skrivna för att upptäckas.

Men det finns ju också spel (som Darkly Through the Labyrinth) där valda delar av hemligheterna spelas fram istället. I det fallet för att spelgruppen får chansen att definiera aspekter av skurken genom att rollspela FBI-style profiling.

 

[Oscar Silferstjerna]

Om vi utgår från att den prepp vi pratar om även dikterar vad som sker i spel så tycker jag svaret är nej. Men om vi kokar ned "prepp" till att vara allt som görs inför spel, inklusive att handla Cola och dammsuga golvet, så blir ju "prepp" ett meningslöst uttryck.

Det jag framförallt åsyftar för min egna del är just klassisk spelledarprepp med färdigskrivna händelser, äventyr, etc. Att det finns många olika sätt att sprida ut ägandet för dessa saker i gruppen istället och spela fram vår kampanj. Just att kampanjer tjänar mer på att ha mindre prepp, rentav, för eftersom utgångspunkten är att vi spelar en längre tid så kommer vi också bygga upp mer genom spel som sedan blir kampanjen på ett väldigt häftigt och mediaunikt sätt.



Ingen säger att något av det är bättre annat än utefter egna preferenser. Lite längre än såhär borde vi ha kommit i vårt samtal?

Vilken typ av text vill du ha för att det ska bli så lite prepp som möjligt? Det är nog den mest konkreta frågan jag just nu kan ställa i det här ämnet.

 

[entomophobiac]

Vilken typ av text vill du ha för att det ska bli så lite prepp som möjligt? Det är nog den mest konkreta frågan jag just nu kan ställa i det här ämnet.

Det är rätt många saker jag gillar, som dock inte alltid är kompatibla.

• Representera fenomen med rollpersoner. Om det är många som sitter i fängelse i den här världen, gör en arketyp som är "ex-convict" eller opererats med en Fortress-style "intestinator". Låt spelare hitta på den här typen av saker, om er värld tillåter det. Jag gillar ju För- och Nackdelssystem av olika slag, för något så enkelt som "Minority" kan ge dig alla möjliga saker att introducera. Har exempelvis kört Minority (Unmodded) i ett cyberpunkäventyr, för att markera hur ovanligt det är i den settingen.
• Representera grupper med rollpersoner. Samma sak, men för fraktioner och andra typer av grupperingar. Om jag tillhör järnalvernas frimärkssamlarförening, då har vi ju nu etablerat att det finns en sån. Kan ju räcka med en lista intressanta grupper att tillhöra.
• Om inte rollperson, SLP. Finns det fenomen eller grupper som är viktiga, som inte representeras av rollpersoner, är det ett ypperligt tillfälle att skapa SLPs istället. Järnalvernas frimärkssamlarförening kommer säkert dåligt överens med trollens flaskskeppsförening--då har vi ett troll som en SLP. Samma lista, samma tänk, men en person att interagera med när spelet startar.
• Startskott. Vad är det som händer just nu? Jag gillar in medias res överhuvudtaget. Om ni känner att ni just nu är i färd med att bryta er in hos trollens flaskskeppsförening för att knycka deras maskot, då börjar vi där. Vi kommer röra om i grytan direkt. Det här kan vara personlig, kopplat till gruppen, eller lite vad som helst beroende på vilken typ av spel vi spelar. Men att sätta igång från något konkret som även kommer eskalera en existerande (eller ny) konflikt är inte bara roligt, det är också kul!

Så vad för text kan underlätta det?

Listor med intressanta idéer. För- och nackdelar (eller dylika beskrivande ord som går att ge egen beskrivning). Eller ännu hellre verktyg för att ta fram olika saker som fyller dessa roller.

Gillar ju alla olika Burners i Burning-spelen. Gillar formuläret för Shadows i Amber. Tabellerna i böcker som exempelvis Yoon-Suin. Den typ av system som på olika sätt ger fantasin lite skjuts i spelets tänkta riktning. Gillar playbooks i alla dess varianter.

 

[Mogger]

Ingen säger att något av det är bättre annat än utefter egna preferenser. Lite längre än såhär borde vi ha kommit i vårt samtal?

Tja, man kan ju läsa det konstruktivt istället. Om nu allt rollspel befinner sig på en och samma prepp-axel så torde det vara enklare att hitta sin egen preferens och förstå andras perspektiv. Sedan var det ju ett svar på ett helt annat inlägg så det är ju knappast allt som ryms i den meningen...

 

[Zire]

Det jag framförallt åsyftar för min egna del är just klassisk spelledarprepp med färdigskrivna händelser, äventyr, etc. Att det finns många olika sätt att sprida ut ägandet för dessa saker i gruppen istället och spela fram vår kampanj. Just att kampanjer tjänar mer på att ha mindre prepp, rentav, för eftersom utgångspunkten är att vi spelar en längre tid så kommer vi också bygga upp mer genom spel som sedan blir kampanjen på ett väldigt häftigt och mediaunikt sätt.

Jag tror i alla fall fullt fast på detta. (Åtminstone för en viss sorts kampanjer.) Men det skapar också ett större behov av att ta vara på det som dyker upp under spelmötena. Jag brukar sällan känna att jag har så mycket tid att göra bra anteckningar under själva spelmötet. Istället kan man behöva lägga lite mer tid efteråt på att organisera informationen.

 

[Mogger]

Det håller jag med om! Men det gäller ju också typ allt. Det är ju preferenser vi talar om. På en specifik nivå, som till exempel för mig, så kan ju improvisation vara bättre. För en blorb-spelare kan prepp vara bättre.

Ja, nu ska vi kanske inte dra allt för stora växlar på en enda mening jag skrev som svar till en helt annan användare. Hela meningsutbytet skedde i en kontext så just den meningen var knappast huvudpoängen.

 

[entomophobiac]

Istället kan man behöva lägga lite mer tid efteråt på att organisera informationen.

Det här är en bra poäng. Vi hade en spelare som tog på sig att vara lite krönikör i en av kampanjerna vi spelade. Det funkade väldigt bra, och har också gett rolig läsning i efterhand. Särskilt som det skrevs med en lite partisk röst, som vi kan fnissa åt i efterhand, vi som var där.

 

[Rangertheman]

Jag är självklart inte emot att folk gillar prepp. Det är skitkul och en del av nöjet! Samtidigt tycker jag också att det motsatta - att vilja ha så lite prepp som möjligt - är intressant.

Jag tycker också det är kul med prepp, läsa in mig på eventuellt färdigt material, plocka med SLP, lägga grunden till platser som jag tror att gruppen kommer att besöka, m.m. Men då vill jag gärna att spelarna också engagerar sig utanför spelpassen, utvecklar sina rollpersoner, kör sidohandlingar eller bara gör upp planer tillsammans med de andra spelarna. Bland de jag spelade med på 80-talet var det engagemanget vanligt, nu är det inte det.

Då tycker jag det känns mer balanserat att vi kommer till bordet med ungefär samma ingångsvärden och att vi fokuserar engagemanget där och då. Även att vi alla har mandat att- och ansvar för att utveckla kampanjen under spelpassen. Då slipper jag dessutom att sitta själv med det ansvaret.

 

[Rangertheman]

Istället kan man behöva lägga lite mer tid efteråt på att organisera informationen.

Det är där jag lägger mitt krut, jag skriver spelrapporter och lägger in nya SLP, platser, m.m. i World Anvil. Sedan binder jag visserligen ris för egen rygg genom att skriva rätt omfattande, skönlitterära rapporter, men det är helt självvalt. De flesta i gruppen läser inte ens rapporterna.

 

[hedmeister]

Jag gillar introduktionsäventyret till Mörk Borg eftersom spelarna får två slumpade rykten om dungen innan de börjar kräla, och det inte finns något tydligt skrivet slut. Den potentiella storskurken kan med ett reaktionsslag bli en neutralt inställd uppdragsgivare. Som spelledare får man en massa olika kul grejer som RP:na kan stöta på utan att fördenskull känna sig intryckt i en mall. Så borde fler skrivna äventyr vara!

 

[afUttermark]

Jag måste ha ett förskrivet kampanjmaterial om jag ska spelleda. Dock behöver det inte vara skrivet till spelet men det underlättar ju. Om jag hade haft hur mycket tid och ork och en spelgrupp som alltid kunde skulle jag kört Svavelvinter-Mutant.
Att driva en påhittad kampanj helt efter eget huvud är svårt. Gondica för 20 år sedan, western för fem år sedan med hjälp av san fransico.

 

[Rangertheman]

Jag gillar introduktionsäventyret till Mörk Borg eftersom spelarna får två slumpade rykten om dungen innan de börjar kräla, och det inte finns något tydligt skrivet slut. Den potentiella storskurken kan med ett reaktionsslag bli en neutralt inställd uppdragsgivare. Som spelledare får man en massa olika kul grejer som RP:na kan stöta på utan att fördenskull känna sig intryckt i en mall. Så borde fler skrivna äventyr vara!

Jag tycker precis tvärtom. Ju mer slump det är i äventyren desto mer får jag jobba som SL för att utveckla händelserna och försöka knyta dem till andra händelser. Det skiner lätt igenom att det är händelser vars enda syfte är att vara häftiga och att de egentligen inte har något med äventyret att göra. Sedan går det förstås att skriva bättre eller sämre slumptabeller, men generellt upplever jag dem som alltför substanslösa.

 

[hedmeister]

Jag gillar introduktionsäventyret till Mörk Borg

Detta inlägg kanske var lite OT men jag tänker att det äventyret i sig har kampanjfröer om man bara tänker ett steg till. Varför är Skuggkungens son i Den fördömda hålan? Vem är egentligen Lesdy? Får äventyrarna nya uppdrag av Skuggkungen/Fletcher/Lesdy?

 

[afUttermark]

Slumptabeller är roliga att läsa. Men jag vill använda de fräckaste i spel.

 

[hedmeister]

Jag tycker precis tvärtom. Ju mer slump det är i äventyren desto mer får jag jobba som SL för att utveckla händelserna och försöka knyta dem till andra händelser. Det skiner lätt igenom att det är händelser vars enda syfte är att vara häftiga och att de egentligen inte har något med äventyret att göra. Sedan går det förstås att skriva bättre eller sämre slumptabeller, men generellt upplever jag dem som alltför substanslösa.

I den här tråden tycker jag man generellt kan konstatera att det finns lika många sätt att spela rollspel på som det finns utövare av hobbyn!

Slumptabeller (tarotkort, orakel etc) är för mig ett sätt att kickstarta fantasin och i mitt huvud binda ihop trådar. Det hjälper både när jag spånar äventyr som SL och gör RP som spelare.