Att inte tänka så j*vla mycket

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,123
Location
Umeå
Sandlåda. Det kommer finnas kartor och det kommer finnas krokar. Men det kommer spelas mer "open world". Sådär som det lätt blev när du mest bara slängde fram en karta och på sin höjd läste lite fakta om en stad eller plats emellanåt.
Jag har funderat på att göra ett "äventyr" baserat på erfarenheterna av när jag körde med ungarna. Äventyret är en karta. Punkt. Stats är inte så noga. Eller sammanhang. Eller bakgrund.

Jag vet ännu inte om det är en bra idé. Men jag minns att få saker var så inspirerande när man spelade i sin ungdom som detaljerade fantasykartor!
 

JohanL

Champion
Joined
23 Jan 2021
Messages
7,539
Går det att aktivt inte tänka så j*vla mycket? Att spela mer som på mellan- eller högstadiet? Och vad skulle faktiskt krävas, rent praktiskt, för att åstadkomma detta?
En återgång till när man var mentalt och intellektuellt ofärdig på det viset, skulle jag säga. Det vill säga, det går inte. Eller kanske någon sorts självhypnos? Gå i barndom?

”Innocence, once lost, cannot be regained.”
 
Last edited:

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,562
Jag har alltid fascinerats lite av folk som hade roligare när de spelade rollspel som unga än de har nu.
Jag har en betydligt djupare och mer meningsfull upplevelse av att spela rollspel nu jämfört med på 80-talet. Totalt sett är det väldigt mycket bättre nu än då. Men jag kan sakna den lättsamma underhållningen som rollspel också kan vara.

Om det är hönan eller ägget vet jag inte, men för vår del tror jag det till stor del kan hänga ihop med att vi mest spelat Symbaroum och Call of Cthulhu. Det är mycket social interaktion, mysterielösande, karaktärsspelande, och trots förekomsten av monster och kosmiska gudar är spelen tämligen jordnära. Det är seriöst helt enkelt. Och vuxet. På det följer också att man som spelare ogärna vill förlora rollpersonen som man så omsorgsfullt format för att passa spelet och spelstilen. Det hjälper inte att bara byta spelsystem, eftersom seriositeten lyser igenom. Spelarna tittar på rollformuläret och funderar på vad de kan göra, istället för att bara göra något, vad som helst. Eller ännu värre: att det blir en diskussion kring bordet vad reglerna tillåter och inte.

Prepp eller inte prepp tycks inte spela så stor roll för oss. Både Symbaroum och CoC utgår rätt hårt från äventyren/kampanjen, vilket i sig är en form av prepp. Men även när vi körde Fantasy World helt utan prepp var det social interaktion, mysterielösande, karaktärsspelande och tämligen jordnära. PbtA kastar berättelsen i olika riktningar, men förändrar inte tonen i sig.

Sedan hör man om ungdomarnas kampanj, lyssnar på Fool's Gold: Sands eller tittar på Delicious in Dungeons som ett rollspelsäventyr och inser att vi verkligen inte tar ut svängarna särskilt mycket.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,946
Location
Uppsala
Jag har funderat på att göra ett "äventyr" baserat på erfarenheterna av när jag körde med ungarna. Äventyret är en karta. Punkt. Stats är inte så noga. Eller sammanhang. Eller bakgrund.
Det här har jag tagit fasta på i prep till Tenra Bansho Zero. Har skaffat mig såna smala post-its som är tänkt att användas för att skriva ortsnamn och liknande och sen själva välja var de ligger i förhållande till varandra under spel. Enda som är "fast" är huvudstaden där saker börjar. Tror det kan bli ganska coolt.

Lite inspirerat av hur Trollbabe förhåller sig till kartor—det är framförallt något som hjälper samtalet.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,145
Location
Rissne
Jag har alltid fascinerats lite av folk som hade roligare när de spelade rollspel som unga än de har nu.
Den här tråden, och såna här trådar, understryker verkligen för mig att min start i rollspelsvärlden nog var rätt atypisk. Jag vill verkligen inte tillbaka till den spelstil min första grupp hade, den var (skulle jag i efterhand säga) rätt dysfunktionell på väldigt många sätt. Och att jag fortsatt med rollspel är nog mer för att det var ett socialt sammanhang där jag inte var aktivt utstött, ett sammanhang där jag fick vara med, än att just rollspelandet i sig var sådär superkul.

Jag får absolut mer ut av spelandet nu än jag fick i min första spelgrupp, skulle jag säga. Inte för att jag spelar så ofta, men ändå…
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,289
Location
Umeå
Går det att aktivt inte tänka så j*vla mycket? Att spela mer som på mellan- eller högstadiet? Och vad skulle faktiskt krävas, rent praktiskt, för att åstadkomma detta?
Så som jag spelade på mellan och högstadiet var ju inte alls så jag var fast i hur jag föreställde mig något, utan vem det nu var här som skrev att för att sluta tänka så jävla mycket så var det bra att se saker som content istället för system, jag är inne på precis motsatsen. Vad man måste lära sig eller göra är ju att bara agera och sen se mötet med resolutionen som det roliga och överraskande, trodde jag att jag kunde skapa en flodvåg men endast en kopp te, so what? Var flexibel i idéen om vad vi spelar och låt mötet med andra spelare och system forma den är idéen konstant. Skulle säga att ha en fix idé eller fast bild av vad något ska vara är recept 1a till värdelöst rollspelande.

Och, fan, jag spelar ju konstant såhär, än idag! Även om jag nu har mer passion bakom, med det menar jag nog bara att jag agerar utan tanke eller analys av utfall så noga men agerar utifrån karaktärers känsloliv och moral mer än utifrån "åh, han har en uzi, den ska jag ha!"
 

Christoffer

It's all pig.
Joined
18 Mar 2008
Messages
4,289
Location
Umeå
det är framförallt något som hjälper samtalet
Kanske om du ser det som ett oneshoot, men om man istället tänker på det som världen så blir det ju något mycket mycket större, framförallt efter 10-20 spelmöten där man skalat upp trollbruden så hennes ageranden kan påverka hela regioner...

Kanske att man ska se på det bara som en karaktär, vi vet inte vem trollbruden är så vi måste spela och lära känna henne, vi vet inte vad världen är, så vi måste spela i den, röra oss i den för att fylla ut kartan och ge den innehåll och betydelser. Inledningsvis blir det lite associativ hjälp, åh vad innebär svarteträsk, är det olja? är det bara mörkt? osv.... men kartan blir ju något mkt mer allt eftersom.
 

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,946
Location
Uppsala
Kanske om du ser det som ett oneshoot, men om man istället tänker på det som världen så blir det ju något mycket mycket större, framförallt efter 10-20 spelmöten där man skalat upp trollbruden så hennes ageranden kan påverka hela regioner....
Syftar mer på startpunkten. Att det utvecklar sig över tid är en bonus!
 

The Airborne Toxic Event

Durazac 15. Makes Prozac seem like a decaf latté.
Joined
12 Jun 2024
Messages
154
Det hjälper att kunna lämna över saker på spelarna ibland och låta dem hitta på vad som händer.
Jag har som regel att jag förväntar mig att spelarna kan reglerna för allt dumt de vill hitta på. Det tänker jag och orkar jag inte läsa. Vill du ha en feat som gör att du kan tumla runt hela slagfältet för att undvika attacker får du hålla koll på hur den fungerar. I många spel har jag minst en spelare som kan reglerna lika bra som mig och jag använder oftast den personen som ett bollplank om jag skulle behöva regeltolka något.
 

The Airborne Toxic Event

Durazac 15. Makes Prozac seem like a decaf latté.
Joined
12 Jun 2024
Messages
154
. Vi hade inga koncept om vad som var "trasigt" eller "obalanserat" eller inte gav tillräcklig agens eller vad nu dagens smak råkar vara. Sånt upptäckte vi senare!
Ja jo men jag kommer ihåg också att jag kunde ha enormt tråkigt när jag spelade för någon hade byggt en cybermonster i Cyberpunk som tålde allt och sprang runt och dödade alla fiender medan man själv hade en fattig pistol och kände sig misslyckad. Så det hade sina för och nackdelar.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,562
Jag funderar på hur jag ska få spelarna med på en annorlunda typ av spelande. De flesta är väldigt försiktiga, lämnar inga stenar ovända, ger sig inte in i strid för att det är en osäkerhetsfaktor, och om de går in i strid är det efter ett långt strategisnack, de är diplomatiska mot alla de möter men litar inte på någon. De få gånger jag är spelare och inte SL försöker jag visa att det går att kasta sig in i saker och att chansa. Inte ens i Den gula filmen (CoC Sverige), där jag uttryckligen sa att de förskapade karaktärerna var slit-och-släng, vågade de ta några risker. Det var full fokus på att lösa uppdraget, inte på att testa en annorlunda upplevelse.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,516
Location
Göteborg
Jag funderar på hur jag ska få spelarna med på en annorlunda typ av spelande. De flesta är väldigt försiktiga, lämnar inga stenar ovända, ger sig inte in i strid för att det är en osäkerhetsfaktor, och om de går in i strid är det efter ett långt strategisnack, de är diplomatiska mot alla de möter men litar inte på någon. De få gånger jag är spelare och inte SL försöker jag visa att det går att kasta sig in i saker och att chansa. Inte ens i Den gula filmen (CoC Sverige), där jag uttryckligen sa att de förskapade karaktärerna var slit-och-släng, vågade de ta några risker. Det var full fokus på att lösa uppdraget, inte på att testa en annorlunda upplevelse.
Kan spelet ta rollpersonen ifrån spelaren utan dennes medgivande? Finns det regler som kan ha ihjäl din rollperson fast du inte vill att hen ska dö? I så fall uppmuntrar du ju försiktigt spelande, oavsett vad du säger. Mitt råd är att du gör det explicit att ingen rollperson kommer att dö utan spelarens explicita medgivande.
 

Rangertheman

Myrmidon
Joined
15 Dec 2015
Messages
3,562
Mitt råd är att du gör det explicit att ingen rollperson kommer att dö utan spelarens explicita medgivande.
Det är det vi kör på. Spelaren får bestämma. Men jag tror de är rädda för att misslyckas och att även en räddad rollperson skulle ses som ett misslyckande.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,516
Location
Göteborg
Sedan finns ju såklart den radikala lösningen: Spelledarektomi. Det botar det mesta, och garanterat även detta. Men det är gissningsvis inte vad som efterfrågas. Men vi är ju några på forumet som har samma lösning oavsett problem, så jag måste ju ta mig an den rollen.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,379
Location
Örebro
Det är det vi kör på. Spelaren får bestämma. Men jag tror de är rädda för att misslyckas och att även en räddad rollperson skulle ses som ett misslyckande.
Det här upplever jag från och till i rollspel. Vad är det som gör att det tankesättet uppstår i rollspel? Är det symptom på vad rollspelet lägger fokus på? Övervinna hinder istället för att kasta sig in och utforska situationer?

Jag är extremt kaotisk när jag är spelare i min hemmsgrupp även om det kan leda till fördärvet men det är för att jag är sjukt nyfiken på vad som händer och hur spelbordet reagerar. Lösa problem är väldigt sekundärt för mig.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,516
Location
Göteborg
Det är det vi kör på. Spelaren får bestämma. Men jag tror de är rädda för att misslyckas och att även en räddad rollperson skulle ses som ett misslyckande.
Om jag får vara fräck så skulle jag rekommendera Utpost, som finns gratis på min hemsida (länk i signaturen). Det är inte spelledarlöst, men har en egenskap som jag tror hjälper: Det är uppenbart enkelt och väldigt tråkigt att spela för att det ska gå bra för rollpersonerna. Om spelarna vill "lyckas" så är det skitenkelt och jättetråkigt. Genom att ta bort utmaningen så gör man beteendet meningslöst. Spelet handlar om att rollpersonerna bråkar med varandra och hotas av ett yttre hot, och om de inte bråkar så är de närmast osårbara.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
15,516
Location
Göteborg
Det här upplever jag från och till i rollspel. Vad är det som gör att det tankesättet uppstår i rollspel? Är det symptom på vad rollspelet lägger fokus på? Övervinna hinder istället för att kasta sig in och utforska situationer?

Jag är extremt kaotisk när jag är spelare i min hemmsgrupp även om det kan leda till fördärvet men det är för att jag är sjukt nyfiken på vad som händer och hur spelbordet reagerar. Lösa problem är väldigt sekundärt för mig.
Jag tycker ju att beteendet är tydligt uppmuntrat i de allra flesta tradspel. Har ju skrivit om det förr. Det betyder inte att man måste spela så, men det är ju väldigt tydligt att spelet ger en ett mål (klara äventyret) och verktyg att utföra det målet med. Att spelarna då gör sitt bästa för att försöka just använda verktygen för att nå målet är inte så konstigt. Alla gör inte så, utan engagerar med andra delar och försöker inte att vinna. Men liksom, det finns ju uppenbarligen ett vinna och ett förlora, och det är spelarnas agerande som avgör hur det går. Så att spelarna beter sig på ett sätt som maximerar chansen att vinna är ju kanske inte så konstigt. Det är ett otroligt naturligt sätt att nalkas spelet på, även om det inte är det enda. Vi hade ju en lång tråd för ett tag sedan där jag argumenterade om detta, så ska väl inte dra upp det igen. Men jag tycker inte att det är ett dugg underligt, utan ett högst naturligt svar på hur traditionella rollspel är uppbyggda.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
2,379
Location
Örebro
Jag tycker ju att beteendet är tydligt uppmuntrat i de allra flesta tradspel. Har ju skrivit om det förr. Det betyder inte att man måste spela så, men det är ju väldigt tydligt att spelet ger en ett mål (klara äventyret) och verktyg att utföra det målet med. Att spelarna då gör sitt bästa för att försöka just använda verktygen för att nå målet är inte så konstigt. Alla gör inte så, utan engagerar med andra delar och försöker inte att vinna. Men liksom, det finns ju uppenbarligen ett vinna och ett förlora, och det är spelarnas agerande som avgör hur det går. Så att spelarna beter sig på ett sätt som maximerar chansen att vinna är ju kanske inte så konstigt. Det är ett otroligt naturligt sätt att nalkas spelet på, även om det inte är det enda. Vi hade ju en lång tråd för ett tag sedan där jag argumenterade om detta, så ska väl inte dra upp det igen. Men jag tycker inte att det är ett dugg underligt, utan ett högst naturligt svar på hur traditionella rollspel är uppbyggda.
Jag håller med och tänkte på det. Men ville inte riktigt lyfta ämnet av olika skäl.

Men ja, jag upplever helt klart att många av de tongivande rollspelen uppmuntrar beteendet genom sina strukturer, traditioner, sedvänjor och tekniker. Så inget konstigt alls och lägger med det sagt inget negativ värdering i det. Blott en observation bland flera hur strukturer påverkar vårt handlande.
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,825
Det var full fokus på att lösa uppdraget, inte på att testa en annorlunda upplevelse.
Två spontana tankar, om spelarna är intresserade av en annorlunda upplevelse:
  • Testa sandlådespel i en dynamisk miljö, där spelarna själva väljer mål och där det inte finns några optimala val.
  • Testa regelsystem som ger erfarenhet för att spela på karaktärsdrag snarare än för problemlösning.
 
Top