Ja, jag tänker att snackar man utmaningar så finns det gott om saker som funkar dåligt i rollspel, som sagt. Fotboll är lurigt eftersom man behöver 22 pers och en boll. Tänker att den rimliga frågan är ”Funkar det att spela rollpersoner som spelar fotboll?” och där är ju svaret ”Absolut!”. På samma sätt funkar det ju utmärkt att spela rollpersoner som sysslar med speedrunning. Precis som det funkar hyfsat med rollpersoner som slåss, men dåligt att försöka få in utmaningen ”slå ned någon” i rollspel.
Kan man spela någon som sysslar med speedrunning.
Självklart, man kan göra spännande saker med det.
Men kan man göra när rollpersonen sitter med själva speedrunning intressant?
Jag menar det går ju utmärkt att göra det spännande drama där Kevin försummar sin flickvän för att han bara sitter och nötter Mario 64 i ett försök att få världsrekord i 16 stjärnor. Men då har vi ju inte gjort speedrunningen intressant. Vi har haft spännade relationsdrama med speedrunning som bakgrund.
Det närmaste jag kan tänka mig är att man skapar en situation där Kevins framgång eller inte framgång har betydelse för berättelsen ( jag tänker på vår omgång om natten på ogothcon, där det var väldigt dramatiskt, om min boxare skulle vinna medaljen eller inte, då det var kopplat till en massa drama inom honom).
Men i sådana fall blir ju speedrunningen lätt en MacGuffin där det blir mindre viktigt att det är just speedrunning, och det hade inte varit en speciellt stor skillnad på berättelsen om det var surfing han sysslade med istället.
Så jag står fast vid, att speedrunning är svårt att göra i rollspel, för jag har också svårt att tänka mig en scen om någon som sysslar med speedrunning bli intressant om man inte reducerar speedrunning som bakgrund till det faktist intressanta.
Jag tycker tillexempel utmaningen "slå ner någon" går att göra mycket mer spännande, ge om att du kan visuellt beskriva det på ett annat sätt.
