Search results

Välkömmën!

Förhäxande var ordet! Helskotta!

- Vem eller vad bestämmer vilken spelstil som ska premieras? Gruppen, och spelet de valt/blivit övertygade att spela. - Vad gäller saker som spelarna vill göra i spelet: behövs Xp-belöningar för att få dem att göra sånt de redan vill? Njäe, men det kan fokusera spelandet på olika vis. Jag...

I Neoclassical Geek Revival används både milestones och XP. Milstenar är barriärer (var femte level) mot att levla upp för mycket genom att bara slå ihjäl småknytt. En milestone representerar något exceptionellt som man har gjort, och ju fler man har desto större dåd krävs för att få nya. Jag...

Masochister kanske ni kan kalla er? Nej men du har så klart rätt i att det relaterar till skräck. Jag tycker det spelledarlösa är relevant här också, kanske för att samberättande rollspel kanske kan liknas mer vid att alla är spelledare och spelare på samma gång, snarare än att man spelar ett...

Kan nästan ingenting om äldre svenska rollspel så jag är lättimponerad av sånt som andra kanske tycker är gammal skåpmat :)

Det här låter som en exemplarisk ”sadistisk” spelledare, och att det låter som att det krävs mycket empati, människokännedom, och att kunna känna av stämningen, för att få till.

En av mina bästa kulturupplevelser som barn!

Ja hand upp alla som inte tycker det är liite kul att se ens vänner ”lida” i spel? Alltså, på ett respektfullt, lekfullt på-låtsas-lidande. (Okej fattar att det låter illa! Det är inget sexuellt med det!) Men det kanske finns något där som inte har med powertrippande att göra. Att det är en...

Łukasz Kowalczuk Conor Nolan:

Ja precis, jag försöker inte lägga alltför stor värdering i det. Och spekulerar lite i att just vikten vid domarens aktiva roll gjorde att det kunde utvecklas till något nytt? Att den rollen var en av sakerna som faktiskt möjliggjorde ”rollspel”?

Jag gillar idéen om en sorts emotionell ”niche protection”, att min karaktär kanske råkade inte bli så bra, men den är min. Att det kan vara viktigare än det instrumentella, att den behöver fylla en viss funktion. Att det var så det blev, det var min lott i livet, det är bara att leva med det...

Jag lyssnar på ljudboksversionen av Game Wizards av Jon Peterson, som handlar om Dungeons & Dragons utveckling från smal källarhobby till succé på massmarknaden. Under 1972 hade Gygax följt Arnesons rapporter om hans kampanj Blackmoor, och frågade Arneson om vilka modifikationer han hade gjort...

Som sagt, glyttigt beteende, men ingen dålig idé egentligen. Hade kanske passat bättre i ett annat sammanhang. Odödliga, vackra alver som dekadenta psykopater.

Mina fördomar (med fördomar blir man för dum :gremsmile: ) säger att det är att bädda för besvikelse. Antingen kommer allt det där man skrev aldrig i spel, eller så passar det inte alls ihop med det som händer i spel. Att det riskerar att bli krystat. Sen vet ju jag att det här inte är nån...

Jag blev förvånad av hur negativt jag reagerade på det här: ”det borde förbjudas!”. Så klart omvärderade jag det när jag tänkte efter lite. Men det är lite därför jag uppskattar såna här trådar, som påminnelse om att man har förmodligen roligare om man inte är så fasligt låst i sitt tänkande...

Vilket rollspel hade du valt och vad hade du klätt ut sig till?

Tjatat om det innan, men the horror contract till kult: dl är tipptopp. Snacka om vad vi vill undvika, men framförallt: vad är läskigt för dig? Vad ger dig kalla kårar? Så får man gemensamma uppslag till hur man kan jobba med skräcken. Och att bara säga: ”om det blir för räligt för dig så säg...

Ja jag tänkte mest på det med att karaktären inte definieras så mycket av värdena, utan av prylarna. Som i klasslösa Knave, eller från ItO/Knave-inspirerade Cairn: ”Attributes and related saves do not define your character. They are tools.” Men tror iofs det hade varit roligt med lång kampanj...

Jag gillar varianter där rp mer definieras av sina prylar. Typ om man råkar få låga siffror får man bättre grejer.