Search results

Jag som brukade köpa varenda SF-bok jag hittade på den tiden. Konstigt att jag verkar helt ha missat hans böcker. :oops:

Det var faktiskt rätt kul det här med Patreon. Sex stycken patrons redan första dygnet. Och jag har försökt göra det till mitt fredagsmys att posta något som (förhoppningsvis) är intressant för dem varje vecka. Än så länge känns det inte lika hemskt som jag trodde. :)

Jag gjorde misstaget att slösa bort en kväll på Cosmic Sin, en SF-rulle med Bruce Willis i huvudrollen. Det finns inte mycket gott att säga om den. Bara att den tog slut till sist. Betyget 2,5 på IMDB känns lite högt. 😛 En 1/5. Undvik.

Framförallt har fantasyvärlden dvärgar... :D

I Pandemic: Reign of Cthulhu börjar den som senast läste en skräckhistoria. Kanske tänker du på den? I Tsuro börjar den som är äldst.

Jag glömde att meddela att PDF-länkar har skickats ut. Sedan måste jag iväg och köpa emballage till de fysiska böckerna, men det hinner jag tyvärr inte den här veckan. Och nästa vecka är jag ute i skogen iförd M90. Men snart nu...

Vi var kanske lite mognare 1981 än den genomsnittlige köparen. :cool: Men faktum är att Grimtooth's Traps listas i Appendix D: Dungeon Master Inspiration i 5e DMG. Så någon tog den tydligen på allvar.

Kanske. Men jag tror inte att de flesta som köpte produkten såg det så.

För att besvara trådens ursprungliga frågeställning, så tror jag att det här är ett gammalt fenomen. Visserligen betecknades spelledaren som "referee" i original-D&D, och därmed borde vara opartisk, men saker som Tomb of Horrors och Grimtotth's Traps etablerade en känsla av konflikt mellan...

Jag håller helt med. Däremot spelar jag gärna ut scenerna på ett sätt så att spelarna inte känner sig säkra på om deras plan verkligen var heltäckande. Den gamla devisen "ingen plan överlever kontakten med fienden" gäller ju alltid. Åtminstone vill jag att spelarna skall känna så medan de...

Ja, i Dunder & Drakar har jag ett generellt system för att förvandla en godtycklig motståndartyp från ett mäktigt solomonster hela vägen ner till en svärm (eller trupp, vilket är nästan samma sak). Det förenklas ju givetvis av att motståndare aldrig beskrivs som rollfigurer, utan alltid som monster.

Om du inte tycker att en brevbärare passar som utredare har du aldrig försökt lista ut vad lätt berusade svenskar har skrivit för adress på det där vykortet från Mallis. :cool:

För min del har det aldrig funkat att hit points är 100% gard. Vad är då den stora skillnaden på en miss och en träff? Och varför behöver jag göra en Save vs Poison när jätteskorpionen fått in en träff, men jag har en massa hit points kvar? Så jag ser träffar som reducerar hit points som...

Rutnät går fetbort. Det skär sig rejält mot dina svepande linjer i övrigt. Hexagoner kan funka, men frågan är om de tillför något. Klassiska hexkartor har ju ofta anpassat innehållet till sina hexagoner, men här känns kartan helt fristående från hexagonerna. Så min röst går till "utan".

Dvärgar är ju bara bäst. Vi hade en hel kampanj där alla spelare var tvungna att spela dvärgar. Jag minns inte vad min dvärgdruid hette längre, men ingen i spelgruppen kommer någonsin att glömma bröderna Buffkäges insatser. Eller deras familjeföretag Urgroshtel Mining Coorporation.

Glöm inte bort taggkättingen (spiked chain). 😛

Jag minns en helt orealistisk scen i en gammal D&D 3e-kampanj som vi fortfarande skrattar åt i spelgänget (alla utom spelledaren). Vi är nere i ett kloaksystem under staden och rör oss fram i en större kloaktunnel. Vi får syn på att det ligger ett antal trätunnor och guppar i vattnet lite...

Sant, men det betyder att de påstår att de har angivit rätt vikt. Och anths kommentar rörde ju, som jag förstår den, huruvida de har koll på läget i den videon.