Search results

Ja precis. Det svåra i det hela är att placera ut saker med fingertoppskänsla så att ingen känner att det blir fel eller innestängande eller... Och det tycker jag gäller oberoende av om det är spelledarlett, samberättande eller annat.

Jag vet inte riktigt hur mycket M0 har sålt, men det kan eventuellt vara så att det är undantaget som bekräftar regeln. Mycket bra spel för övrigt. Även Apocalypse world har sålt ganska bra vill jag minnas, med upp emot 10k sålda ex. sedan 2016. Men jag tror att det ändå är ganska långt upp till...

Jag har fajtats med hur jag skall formulera detta ett bra tag och lyckas inte få till något bra sätt, så läs med gärna det jag skriver med vänliga glasögon... Jag tycker rollspelsteori lider av samma saker som musik- och konstrkritiker och deras vetenskap. Det är för mycket en klubb för...

Coolt! Jag tycker nästan alltid att de storys som vi spelar är riktigt häftiga i efterhand! Jag har nog hittat min nisch såpass hårt att om jag inte tycker att storyn som vi spelar upp blir bra nog att prata om den efteråt så avbryter jag nog hellre. Sedan kan det vara episkt stortslaget eller...

Håller med nästan helt och hållet! Jag bara lite diskret trycker på att det , som du säger, finns många sätt att beskriva en story och att styra den. För att kort spinna vidare på mitt Daredevil-exempel så är det väldigt tydligt att vår Kingpin kommer att tvingas bli mer och mer direkt och...

Ja och nej. Även i sådana scenarion så finns det, enligt mig, väldigt ofta syfte och riktning. En bra faction skall alltid ha ett beteendemönster och triggers. Relationer helt enkelt. Annars befinner de sig i ett vakuum och är därmed mindre intressanta. De som hävdar att spelledare inte styr...

För mig känns det ganska självklart. Ett förberett scenario skapas över tid, tänks igenom, vänds på fram och tillbaka, skrivs om, analyseras, diskuteras och granskas och sätts slutligen i ”tryck”. Ett samberättat scenario skapas on the fly. Det är få andra verk som skapas som samberättande och...

Delvis, ja. När jag/vi spelar så är vi noga med att karaktärerna har mening. De har individuella relationer, komplikationer och mål. Gruppen är aldrig homogen och strålkastaljuset skiftar hela tiden, ibland mycket och oftare lite. Vad gäller tvåan och trean så stör det mig med största...

Jag tycker inte alls att det är tabu och en helt legitim fråga. :) För min del dock så tycker jag svaret är nej. Jag har spelat med rätt många spelare genom åren och har samma känsla och de som jag spelar oftast med är mycket kompetenta. Jag tror mitt problem är lite flerbottnat. För det första...

En del av ojämnheten jag ser i samberättande kan säkert bero på att jag är ganska kräsen. Jag vill ha hyfsat hög verkshöjd på berättelser och när en story inte når upp till mina krav så tycker jag den är meh. Sturgeons lag gäller även för mina egna skapelser typ. :) Sedan håller jag helt...

Jag vill bara tydliggöra en sak. Jag är inte alls ute efter att spela Matrix som det är skrivet. Jag vill ha en story som är som Matrix där man upptäcker en sammanhängande värld, gör val och har en mycket bra uppbyggd story. Det är sådana upplevelser som bra förberedda scenarion ger, att spelar...

Fast jag tycker inte att det är samma sak. Att ett samberättande kan bli Matrix, att det inte är inlåst, betyder inte att det blir Matrix. Det kan lika gärna etableras att Neo är hemligt kär i sin moster Mavis och hackaren har snott bilderna på henne som han tagit i smyg. Men skit samma, vi...

Jo, men det är där "problemet" ligger (om man nu över huvud taget ser det som ett problem). Det blir inte Matrix. Det blir endera Matrix-blask eller en bra Matrix-inspirerad historia. Det är bara genom de rätta, coola valen som berättelsen blir bra. Ta fel piller precis som du säger. Det går...

Kan du berätta mer om hur du ser att ett sådant upplägg skulle se ut? Jag upplever när jag samberättar att ungefär 80-90% av alla storys blir ganska till rätt rejält meh, men gillar det massor ändå då vissa av de kvarvarande procenten blir bloody awesome.

Ja, en hel del. Rollspelsteori hjälpte mig få en tydlig bild över andra sätt att spela och jag har fått lättare att mentalt gå in i den spelstilen som vi skall spela vid just den här sittningen så att säga. Den har gett ett vokabulär som gör att kommunikation runt spelande blir mycket tydligare...

Om jag får tycka så tycker jag det är lite synd att du fokuserar så hårt på just denna aspekt. Jag vill tycka att jag inte sett en enda kommentar mot scenariot som sådant, snarare tvärt om att alla och med emfas inkluderande mig själv tycker scenariot verkar skitcoolt. Om man vänder lite på...

Vad var syftet med att det inte skall sägas vem mördaren var nu igen...? Vilken uppenbarelse eller känsla vill du att scenariot skall lämna efter sig när det är spelat?

För mig är facit eller inte i väldigt hög grad frikopplad från upplevelsen. Upplevelsen att hitta utforska någonting beror för mig inte på om de hårda fakta (förutbestämda eller påkomna i stunden) utan hur man finner det och vad konsekvenserna blir. Bara vi är överens om vi spelar samberättande...

Lite mitt emellan. Varje aktör har ett antal övergripande mål och ett antal beskrivningar hur de agerar om de vinner, är neutrala, är pressade etc. Därutöver så finns korta beskrivningar av motsvarande modus för de direkta aktörerna, de som är involverade i en specifik konflikt. Men det faktiska...

Konstruerar du dina grupper innan du spänner upp scenariot? EDIT: Kasst ställd fråga. Det jag menar är om ni i hela gruppen sätter er ned och skapar en grupp med ett gemensamt "syfte" eller om var och en skapar sin karaktär.