Search results

Det är onekligen en väldigt intressant erfarenhet att se hantverk first hand. Ditt inlägg inspirerade mig att efter två år slutligen lägga upp en video jag tog i klostertryckeriet i Dege i de tibetanska delarna av Sichuan, där man får se hur finurligt men ändå otippat simpelt träblocktryck är...

En blandad fiendegrupp är jobbigare för dig som SL att hålla reda på, men det är intressant för spelarna eftersom det uppmuntrar till mer taktiskt tänk. "Okej du rushar han med bågen, jag försöker uppehålla de två mooksen med högafflarna, du har en stridshacka så du får ge dig på ledaren i...

fast den scenen bygger ju helt på att motståndarna är idioter och bara står och väntar istället för att hugga henne i ryggen medan hon slåss mot en av dem. Så spelleder inte jag motståndare i Eon.

nej, jag var nog ute och cyklade, jag kan ha slarvat lite när jag designade kines-tabellerna åt Åskfågeln, får se över det igen, migrationen började ju redan med guldrushen i Kalifornien på 1850-talet, men numren var ganska små totalt sett innan 1860-talet, vilket tabellerna i Western väl...

jättebra idé, frånsett problemet att kampanjen utspelar sig 1875 och kineser kom typ inte till USA förrän post 1861, så rollisen hade behövt vara yngre än femton isåfall (vilket förstås hade kunnat vara intressant det med. klart idéer värda att spara till framtida kampanjer).

Nja, jag vet inte hur historiskt trovärdigt det vore, adoptioner i sig vore en sak, men att adoptera ett barn från en annan "ras", i 1800-talets Amerika...men visst, just att det vore så extremt och udda gör det ju egentligen till en intressant premiss. Men jag ville ju gestalta kinesisk...

Spelmöte 2 (onsdag 14/10 2015) Under måltiden får rollpersonerna höra Ruths version; Clarence förlorade supposedly marken i ett pokerparti mot den utsocknes gamblern James Durmont, som sedan sålde det till McCaffrey. Ruth har sett de undertecknade köpeavtalen, men är ändå övertygad om att något...

Spelmöte 1 (mycket kort, blev precis klara med rollisarna): I ett ödsligt landskap kommer rollpersonerna till en enslig farm, där änkan Ruth Cresswell håller på att bli hårdhänt behandlad av fyra råskinn medan hennes små barn Abner och Alma gömmer sig inne i huset. Molly vill helst rida förbi...

Jag, Svarte faraonen och en (snart två) icke-forumiter samlades för att spela nya Western, lett av allas vår Westernnörd Pendragon. Först ägnade vi två spelträffar åt att göra rollpersoner. Man måste älska spel som är så icke-trendmedvetna och ohämmade att de är simulationistiska i nivå med Eon...

Min stora rollspelsglädje just nu är dels den fantastiska rollspelsteori-samtalsgruppen på Spelens hus i Malmö, som jag och Arazand och Max Raven grundat, och dels Pendragons nystartade kampanj i nya Western, där jag äntligen får vara spelare för en gångs skull (jag spelleder just nu fem olika...

Jag spelar en Faceless, Momo, nu i Svarte faraonens apocalypse wörld-kampanj, och jag tror definitivt hon hade hållit i en längre ståry. Hon är ett stumt, djuriskt feral child med outsider artist-tendenser och en megalomanisk mask som försöker få henne att göra random saker (döda random...

Jag skulle inte använda ordet "printa", men ja, köket som konstruktion är i monde 2070 mer ute än emoggae, och de flesta med nåt förstånd och klädsamt begränsat med tid/attention span för astråkiga saker som matlagning har istället en Autochef eller Magic Masala Maker eller dylikt, vilket...

tror du seriöst att rollspelare har så små referenspölar? Nördar om några är väl fan människor med ett -brett- kulturellt kapital, helt sjukt mycket bredare än medelsvenssons. Rollspelsvärlden är proppfull av unika idéer inspirerade av de mest osannolika ting, jag kan namedroppa högvis med...

Köpeäventyr är dåliga för att bra rollspel kräver att rollpersonerna faktiskt är ståryns huvudpersoner, och att de har saker investerade i berättelsen. Det har rollpersonerna nästan aldrig på ett bra sätt om de måste passas in med bräckjärn i en ståry som inte är designad specifikt för dem, dvs...

jao, men Sagan om ringen ber ju också om att vara skriven på old english, så det är kanske inte så konstigt.

Jag brukar ge fan i balans när jag spelleder Eon, och upplever att systemet klarar det utmärkt, -i synnerhet- Eon IV där spelarna har mekanismer för att leka med oddsen på sin sida (fokus), och spelledaren har lätta verktyg för att besegra rollpersonerna utan att döda dem (utmattning). När jag...

För att det ska vara någon poäng med en ungdomssektion måste vi först ha några ungdomar överhuvudtaget...

Jag brukar alltid vara extremt opepp så fort det blir tal om någon som helst remake, eftersom jag hatar hela konceptet, men...men...ja, alltså, när jag lyssnar på McGuyver-introt igen, allltså...alltså...fuck it all, bring it!

Så skulle jag också tro att det är. Det är inte som när jag och Svarte faraonen designar fantasykartor nuförtiden, då vi kör helt straight på Jared Diamond-approachen; gör upp modeller för kontinentaldrift och passadvindar och vulkan-askmoln och grejer, och sedan på den färdiga kartan designar...

Alla som inte spelar det hatar det? Hela jargongen i rollspelssverige har, som Genesis säger, en premiss att Eon är dåligt. Eon är helt enkelt sjukt lågstatus, och det skulle jag säga är en form av att vara underskattad.