Nicola:
"Jag tänkte klättra upp till sjuttonde." Jag talar medan jag går mot fönstret jag tittade ut tidigare. "Behöver nån som kan ta emot mig om jag faller."
Nicola:
Jag går nästan in i Jesper när jag går runt ett hörn i korridoren. Jag står dock kvar lite cheeky ett par decimeter från honom. "Du kanske kan hjälpa mig med en grej." Det är inte riktigt en fråga vilket antagligen antyder det faktum att jag förväntar mig att Jesper gör som jag vill...
Det låter som nåt bara en 'utter idiot' skulle få för sig. Särskilt som du är medveten om mitt släktskap med din ärkerival tillika bäste kompis, Thagrim.
Jag tänker snarare att du ser ett värde i de förmågor som min karaktär besitter, förmågor som är under din värdighet att själv odla - dvs...
Jag funderar på hur jag ska känna folk. Orchpappa är ju löst. Men hur känner jag din alv? Eller du och han är partners och ni är så pass korkade att ni har med mig för att fatta alla beslut?
Fast det är ju roligt om det påverkar folk runtomkring, väl? Annars kan man ju lika gärna strunta i att säga det, eller bara tänka det istället. :gremtongue:
För övrigt kommer man ju höra på er samtalston att ni inte hatar varandra.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.