Search results

Tycker den här diskussionen om vad rollpersonen ”skulle eller inte” är intressant. För mig går den också lite in i fail-forward tanken, som jag inte egentligen gillar. Det verkar som om många i de här lägena kör fast och så går spelet sönder. Jag är mer inne på Genesis linje att det skapar mer...

Har själv aldrig försökt nåt svårare än några nattpass på konvent för 7-8 tonåringar, några med uppenbara ADHD-diagnoser. Det är en fin balansgång och man får vara uppmärksam på vad som sker runt bordet. Man får också sänka förväntningarna en del och uppskatta om de trots allt är kvar ingame...

Jag har aldrig förstått grejen med skräck alls. Inte ens skräckfilm. Men jag kan ändå spela skräckrollspel med viss behållning. Relationsdramatik förstår jag visserligen på ett helt annat plan men jag tycker det är outhärdligt tråkigt. Så jag undviker det helst både på film och i spel...

Förutom att den typen av mekanik ofta stjäl spelarens agens så kan det också stjäla spelarens egen bild av sin rollperson. I tradspel äger man ju sin rollpersons inre liv och det är ju den ultimata resursen på nåt sätt. Jag har ofta inga problem med att spela rädd, svag eller hjälplös, men jag...

Min upplevelse är att jag gärna testar andra stilar och spel men att de inte riktigt lever upp till hypen, ”evangeliet” och mina egna förhoppningar. Mitt gamla tradspel är helt enkelt roligare varje gång. Misstänker att OS-laget i hockey inte tycker att fotboll är jättekul heller om de spelar...

Jag tror att media, idrott och populärkultur ger en skev bild av lycka och framgång också. Jag har t.ex. inga direkta drömmar eller mål som jag följer, och få saker framstår som så bra att jag skulle offra mycket tid och energi för att nå dem. Däremot är jag ganska känslig för ångest och...

Och för att dra en tangent till korrelation och kausalitet. Om man inte har självkänslan, harmonin och balans i tillvaron kanske man också har svårt att faktiskt uppskatta det fina som faktiskt finns inneboende i radhuset, äktenskapet, vovven och familjelivet. Alla delar av livet samverkar och...

Har gett upp hoppet om att hitta ett vettigt och enkelt system för att att hantera belastning. Kör därför med följande empiriska riktlinjer istället. - Man kan bära ett ”normalt” antal små föremål på ett naturligt sätt (dolk i skida/pengar i fickan/smycken runt halsen/pistol i hölster etc.)...

När Companion II och III kom var man ju rökt om man inte hade åtminstone hälften av alla Lore-skills. Skillnaden mot EDD var ju också slående att en grupp inte klarade sig utan Staves & Wands (Attunement) medan man i EDD aldrig visste om nåt var magiskt. //EvilSpook

Efter Sinkadus 14 uppstod "Heraldic Hell". SL: -"Ni ser en riddare komma emot er. Han har en blå vapensköld med tre svarta vildsvin". Sir Humpert av Långsjö: -"Stopp där landsvägsrövare. Vilka är ni och vad har ni här att skaffa"? Spelare: (Fingrar på sitt magiska svärd) -"Ähum, Vi är på ett...

Jag är mitt emellan. Jag är inte så förtjust i att nörda ner mig i customdelar, specar och nördiga detaljer. Men jag vill ha koll på vad som finns där under och hur det funkar i stort. Jag vill själv kunna byta enklare saker och underhålla vätskor, filter, batterier och vindrutetorkare...

Eller kanske vad som är sanningar (vs. påståenden och fria fantasier), när de blir det hur det går till och vilka ramar och strukturer som styr det? Mycket intressant! //EvilSpook

Det är bara Cecilia som aktivt försöker sabba spelet. Spelledaren saknar kreativ agenda så vi känner oss lite vilsna. Jag älskar min frihet att bidra och kom på en sak jag tyckte var awesome och kan leda till en grym story. Bertil är kliniskt deprimerad och uttråkad. Daniella spelar traditionell...

Fast hårdrar man det åt andra hållet uppstår ju det motsatta problemet. Om du vill spela ditt utredningsspel, men jag säger att inget av offren har dött alls. Alla bor i Hollywood nu. Bertil hävdar å sin sida att alla människor dött, även våra rollpersoner. Cecilia å sin sida har förvandlats...

Med risk för att cementera min roll som WRNUs stofil tänkte jag göra en liten utläggning. I början av 80-talet när jag var barn lekte vi olika roll-lekar, krig, Cowboys och Indianer och en massa annat. Problemet för oss och nästan alla barn var att de här lekarna är högst subjektiva, men...

De första fem åren eller så spelade jag bara enstaka äventyr/one shots. När jag sen hittade en stabil grupp och vi började spela kampanjer så var det helt överlägset. I flera andra trådar pratas det om planteringar och att motivation, mysterier, relationer och konsekvenser blir så mycket bättre...

Glömde det viktigaste. Jag kommer ta med spelen in i min krypta när jag begravs. De kommer flankera min sarkofag och andligt följa med mig in i nästa liv. Min fru använder dessutom samlingen som påtryckningsmedel/gisslan/utpressning och för att övertyga folk om att jag är galen. (Som om det...

Man vet ju aldrig när man behöver kolla upp exakt hur bördigt Asharien egentligen är!? 🤔 //EvilSpook

Drakar och Demoner -84 (Svarta boken) Mutant -84 (Lila boken) Logiskt regelverk, enkel prosa, inga språkliga fel. Lagom textmängd, fantastiska illustrationer. Enkel matte. Alla 9 åringar i Sverige kunde börja spela direkt. Barn som vägrade läsa nåt annat, kunde plöja regelböckerna ett par...

Ja. Tycker om att titta på dem där de står i hyllan också, bläddra i dem ibland när man har lite tid över. Men framförallt botanisera tillsammans med gamla rollspelsvänner och nya bekanta som är intresserade. //EvilSpook