Search results

Det var iofs ett hänglås på utsidan...

Varelsen kanske känner smärta? Ett yxhugg i plytet kan ge oss tid att stänka bensin över det.

91% av all TV-underhållning innehåller våld*. Givetvis gäller detta även rollspel. *Säger en snabb googling som jag inte riktigt orkar dubbelkolla för den känns rätt rimlig.

Hänga med Rotslendern då eller!?!

Min tes är alltså att i typ alla verk där det finns objektiv ondska så är kampen mellan gott och ont central. Litterära skildringar är inte inte alls samma sak. Det jag pratar om här är spelarens val. I WFRP är det ställt bortom allt tvivel att samröre med Kaos leder till fullständigt förfall...

Absolut, WFRP problematiserar (ibland) och 1st Ed som ju var Cthulu Fantasy gjorde detta mycket bättre. Tyvärr försvann det i senare utgåvor.

Har inte spelat tyvärr.

Fast jag kan ju redan premissen. Jag har två val. 1. Stå emot 2. Gå under Det är inte en fråga om "är det värt det" eftersom vi pratar om absolut objektiv ondska.

Nej, jag tycker alltså inte det. Detta är inte en frågan om rälsade äventyr utan en rälsad setting. Vi har inga problem med att lämna äventyrsräls men du kan inte lämna settingens räls. Kaos är undergången och går inte att resonera med. Det är spelets premiss och jag upplever att det fråntar mig...

Jag tänker här på alla officiella WFRP-scenarion. Det finns typ två typer: 1. Slå ihjäl Kaos 2. Undersöka hur Kaos har infiltrera. Därefter, se 1. Sedan är settingen rätt intressant och det finns gott om kul val att göra men vi alla vet, och det är spelets premiss, att Kaos är objektivt ont...

Det slog mig att jag nog helst vill att Luna City ska ha perspektivet som Berlin 1947 snarare än att beskriva WW2 hela förlopp. Alltså zooma in och låt läsaren dra sina egna slutsatser. Eventuellt bygg ut i kommande artiklar och moduler, men på samma sätt.

En annan lösning är att inte söka våld som svar på problemet. Spelar vi en maktkamp kan det vara minst lika givande att smutskasta, muta eller lura sina motståndare. Eller vad man nu vill.

Ja, en kul lösning är ju My Life With Master. Att spela den Onda härskarens underhuggare som helst av allt vill ha kärlek.

Jag ska försöka utveckla. Givetvis är inte alla val avgjorda på förhand, men det blir lite som att spela med en förhärskande religion eller ideologi som är förankrad som sann i spelet. Det kan såklart vara en kul premiss och givande att utforska men min erfarenhet, som främst kommer från...

Jag talat alltså om typ 30 år av erfarenhet av att spela den här typen av spel och hur jag upplever det. I ett framtida spel som löser det på annat sätt kaske det funkar. Men de spelen har jag inte spelat än :) Men ffa var det en recap.

Absolut inte dåligt. För mig innebär det färre valmöjligheter. Jag tillhör inte de som tycker att det är lätt och kul att vara metafysiskt ond :) Men som exempel kan man ju jämöra möjlig interaktion med en ond orch och en orch vars inställning avgörs av en reaktionstabell med 5 resultat. Jag...

Yxa mot rötter! Perfekt! Bring. It. On!

I dagsläget finns det ju ingen anledning att tro att ett företag som mer än dubblade sin omsättning från föregående år ser någon större orsak att slå av på takten. En omsättning på 116 miljoner och ett resultat på 22 är riktigt bra för typ vilken bransch som helst och fenomenalt exceptionellt...

Jag skulle säga att en värld med objektiv ondska och godhet så tenderar det mesta bli mer binärt än om vi jobbar med ett bredare spektra av drivkrafter. Du tillhör en av två sidor där såklart båda tycker att de har rätt. Men däri ligger problemet. Eftersom metafysisk ondska finns så är det iaf...

Det är trådens tema :) Min tes är att i en värld där ondska finns och där vi vet att ondska finns så finns det alltid ett rätt val. Vilket innebär att jag som spelare upplever att jag får färre val.