Search results

Som jag upplevt immersion skulle jag säga att det är en sorts Flow-state, som du är inne på, att tiden försvinner etc. Men framförallt handlar det om att det blir jobbigt att fatta vissa beslut. Helvete det är skitfarligt att gå ned i den här källaren, jag vill inte! När saker som...

För mina fritidsprojekt brukar jag försöka planera en sorts minsta möjliga spelbar prototyp - så en MVP i Lean-termer - och få saker till bordet så fort som möjligt. Testa. Oftast kasta i papperskorgen. Annars ta vidare. För konventsscenarier har jag valt att göra obscena mängder research och...

Helt klart! Det jag älskar med teoribygget och vad som verkar ha varit indietrenden är att den fick upp folks ögon för andra sätt att spela. Men det är lite för lätt att missta den egna insikten för en allmän dito. Vi var många som experimenterade på olika sätt men som av olika anledningar...

Jag tycker ofta att teoribygget ger saker en sorts falsk legitimitet, och att avsikterna inte helt sällan missförstås men ändå görs till fakta. Det innebär också en del gatekeeping emellanåt, där saker avfärdas "ah, du tänker X", när det inte ens är relevant, och leder till onödig derailing...

Som jag gillat att spelleda är det snarare en ren spelstil, som kunnat förekomma oavsett genre. Har sällan snöat in så mycket på genre. Men det härstammar nog från början från att jag spellede massor med AFMBE-one-shots, där intraparty conflict är centralt för designen. Sedan följde det med till...

Jag tycker vi berör en del intressanta frågor, men att det blir lite för mycket för/emot eller bra/dåligt. Men det är nog också lite väntat. Just att saker skulle vara mer genomtänkta idag tycker jag rakt av inte stämmer, exempelvis. Håller mer med i din analys att det finns en större teoretisk...

Tycker det finns ett till spektrum också - där spelare har hemligheter gentemot varandra. Det är ju något av en personlig favorit för min egna del och passar inte egentligen in så bra i någon av de andra två varianterna.

Tänker det @luddwig är inne på illustreras bland annat av en specifik preferens: om ni vill ha hemligheter eller inte. Att dra en sorts likhetstecken mellan vad du och din rollperson vet är ju helt klart en "inlevelse"-grej. Att alla spelar på perfekt information är mer av en "berättelse"-grej.

Det här är ju intressant på riktigt! Var skulle du säga skiljelinjen går, och har du ett par exempel på design som leder i dessa riktningar?

Vad är regler för att frammana demoner och vindelementarer som hjälper en, samt orättvisan i balans mellan en Melnibonéan och typ alla andra om inte “fit for purpose”? Jag tycker exemplet haltar. Det måste inte vara PbtA eller självutnämnd “neotrad”. ;)

Dock var väl en stor drivkraft i OSR att låta sig inspireras eller rentav återgå till just hur D&D spelades från början? Om det faktiskt var så eller ej är såklart en annan diskussion. Dessutom en mycket intressant sådan, eftersom "det var bättre förr" inte helt sällan slinker in i...

Jag har en gäststuga med två gästsängar. Men folk brukar retas med mig för att jag inte alls bor i Uppsala utan utanför Uppsala. Den som retas får inte sova!

Jag skulle gärna träffa (o)likasinnade i Muppsala!

Det här tycker jag är en underbar beskrivning! Och de facto en spelstil som har stöd i någon form under alla rollspelens årtionden. :)

Absolut! Och tryckkedjan och digital distribution tror jag har mer ansvar för det än något skifte i designparadigm.

Det skiljer sig väl inte idag heller? Rollspelsvärlden är nedlusad av D&D-kloner än. Har inte sagt att det inte finns variation heller, bara att det fanns mer variation redan tidigare än vi ibland verkar vilja erkänna.

Jag tror det är det här som också skaver lite för mig. För spelen fanns. Kanske inte på svenska, men det fanns en hel del spel från tidigt i rollspels historia som försökte göra saker på ett annat sätt och med andra teman. Väldigt många var absolut bara varianter av vad som redan fanns, men det...

Det tror jag med! Ser Symbaroums framgång som lite bevis på det, där det lite skönlitterära och stämningsfulla skrivandet blir en stor del av vad som lockar. Inte min kopp te, men jag förstår varför andra dricker den. Men Mörk Borg blir ju nästan dess raka motsats och kan vara framgångsrikt...

Har väl emellanåt blivit lite splatbook-effekt, där “det zenaste” är det bästa. Megakorpböckerna till Mutant Chronicles typ. Men annars tycker jag detta skiljer sig otroligt mycket mellan olika spel. Amerikanska spel, som bitvis haft flera heltidsanställda (WEG, GDW, FASA, etc), tycker jag...

Många äldre spel hanterar ju spelledaren som en helt neutral domare. “Referee”. I Traveller skapas system och sektorer med slumptabeller och finns sedan för spelarnas upptäckt exempelvis. Idén om det tryckta materialet som “sanningen” kan jag tycka är en bit modern rollspelsdesign som skaver...