Search results

Jag hade plockat fram Dust Devils. Tycker det gör allt som krävs, även om resolutionsmekaniken är lite knagglig. Gissar att Genesis spel löser det mycket bättre, annars är det nog samma typ av drama. Men Westerngenren tillåter samarbete i en grupp, som ska råna en bank, slåss mot den elaka...

En relaterad fråga, som kanske är intressantare, är hur man presenterar en lättillgänglig setting som inte känns platt och oinspererande och en djup värld som inte känns som en C uppsats i Historia. Samtidigt kan man behöva ta höjd för framtiden eller för att undvika att man plockar med sig...

Egentligen är det väl så lätt att: ...En kampanj mår bra av en djup setting. ...Ett enkvällsscenario mår bra av lättillgänglig setting. Men det jag gillar mest med djup setting är nog mellanspelsengagemang. I en längre kampanj alltså. Man kan sitta hemma och läsa och mysa och bygga...

Jag värderar spelbarhet högst av allt. Om det skänks mig via djup eller lättillgänglighet är sekundärt. Det viktigaste är att det är ett gediget hantverk som det ligger både tanke och kärlek bakom. Men helst föredrar jag spelvärldar som först ser lättillgängliga ut, men som visar sig gömma...

Hindenburg Aliens The Troubleshooters Neotech Enemy Within Skies of Fire Kopparhavets hjältar ;) Edit: Har säkert glömt nått coolt!

Status är: Världskartan är KLAR! Vi håller på att "låsa" flera kapitel vilket innebär att det är korr och layout som återstår. Det återstår lite text och en del bilder Vi ser inte ut att lyckas hålla oss under 200 sidor som var planen. Vilket inte påverkar något mer än att ni får mer spel för...

*Att The Troubleshooters snart Kickstartas! *Att Kopparhavets hjältar börjar bli klart! *Att vi spelar mer än vi gjort på 10 år!

Tänker också fuska och säga vår nuvarande kampanj i Kopparhavets hjältar. Vi spelar alltså ett spel som jag har skrivit själv (med Leon :) ) och ett äventyr skrivet av vije (Sirenens klagan som släpps 2020). Bara det är ju sjukt coolt. Men vi har dessutom fantastiskt roligt! Vi har genom åren...

Jag tror att det är den vanliga lösningen hos de flesta grupper. Men jag vill alltid känna att min RP har alla möjligheter öppna. Precis som IRL. Om jag IRL drar mig för att begå brott så är det för att konsekvenserna är för stora, för att jag har någon slags moral och ideologisk ståndpunkt. Där...

Jag hade inte fixat att spela med Kaffemannen. Det finns nämligen något i andra änden som jag har lika svårt för som Kaffemannen har för PvP, och det är RP som BFFs. Att ha ett kontrakt som säger att de inte får bli osams innebär för mig att jag ständigt måste spela i metaläge. Och det funkar...

Min gräns år typ här: http://www.onesevendesign.com/ladyblackbird/lady_blackbird.pdf Nu ser det ut som 16 sidor, men det stämmer inte. Max 4 beroende på hur man räknar. Spelet lyckas iaf få med allt jag kräver av ett spel.

Inkl att låta ditt hittepåjag dra nytta av allt det som IRL-du känner till? Även säg personliga svagheter hos dina medspelare? Eller "jag väntar med att lönnmörda Fargion tills hans spelare går på dass". För det är ju den nivån vi ligger på här. Att helt fritt förflytta oss mellan "spelbräde"...

:) Ska erkänna att jag först utgick ifrån att kaffemannen var en fiktiv figur som bestod av lite tankar tagna från lite varstans. I ärlighetens namn har jag också då och då sagt nått i stil med att "hemligheter är bara tråkiga". Jag spelar inte speciellt mycket med hemligheter idag, och jag...

Ja det är självklart så att det dels finns spelsätt som inte passar alla och det finns de som inte riktigt har lust att följa reglerna. Jag tror att vi alla har spelat med någon som har haft en del märkliga hyss för sig (Vi hade under en kort tid en spelare som "sparade" slag hen hade slagit...

Dessutom sker så otroligt mycket mellan äventyr och faktiskt spelande så vad som kommer från dig och vad som kommer från spelgruppen kan vara oerhört svårt att avgöra. Men oavsett, varningstext borde räcka. All kultur ska inte stryka medhårs. Kan t.o.m tycka att hela den här tråden är någon...

Ah, ok. Ja, D&D-kulturen har jag noll koll på. Och den är ju onekligen en väldigt stor del av hobbyn. Jag glömmer det ibland :)

Lugnt, jag är med nu. Fast PvP i den formen Stenhöna talar om sker mellan rollpersoner, inte spelare. Det Kaffemannen upplevt sker ju helt frånskilt från setting, roller och story. Det är spelare som använder spelet som arena för någon märklig tävlan som jag faktiskt aldrig under mina 30 år i...

Ok, det var inte så lätt att veta eftersom han uppmuntrade spelare B att yxa ihjäl spelare D varpå "...nya rollpersoner graviterade mot allt svårare paranoia. Proportionellt med detta växte den andel av speltiden som gick åt till att i hemlighet berätta för SL om alla - helt nödvändiga -...

Visst, men att gå därifrån till att dels utgå ifrån att informationen är skadlig mot resten av gruppen och vidare till lönnmord är ju helt blown out of proportions. Den typen av meta-clues får man dessutom konstant. I synnerhet om man spelat rollspel i 30 år. Oftast mellan raderna. Att bortse...

Varför är hemligheter "meta-tänk"? Jag förstår verkligen inte. Lappar skickas när något sker som de övriga inte känner till. Man kan även viska, skicka sms eller tala i avskildhet. Att det skulle innebära ett svek mot Kaffemannens RP är ju en helt befängd inställning, och att reagera på...