Search results

Det var ju för väl att nån sa nåt intressant i den här tråden. Men när det gäller Milgramexperimentet är min bild åtminstone att flera studier faktiskt har lyckats replikera det ursprungliga resultatet?

Oftast ger sig väl sånt där naturligt under spel. Om det är viktigt för rollpersonerna att känna till äktenskapssederna i bortre Ballarien så kommer spelarna att fråga om det (eller göra antaganden som du sedan finkänsligt kan korrigera). Är det inte viktigt, tja, vad är då poängen med att tala...

Nån som har nåt tips? "Lite obskyra", då, på så vis att man kan räkna med att en genomsnittlig spelare inte har kört eller läst dem redan? Inget Phandelver, mao. Tredjepartsprodukter går utmärkt.

Jag måste fråga om de 30 000 kycklingarna nånsin dök upp på hemsidan?

Nja, när man lär sig franska till exempel instrueras man ju väldigt tydligt i vilka konsonanter som är stumma när osv. Allt låter sig väl inte formaliseras som regler, men mycket gör det.

Så är det nog. Det är ju (OT nu, men) lite lustigt med svenska, att vi liksom inte har någon institutionaliserad skillnad mellan skrift- och talspråk på samma sätt som engelska, franska osv. Typ, när mina utländska kollegor har lärt sig svenska så har de av allt att döma inte fått lära sig att...

Det har du rätt i.

Ja, detta fenomen kallas "supradentalisering" och förekommer i alla svenska dialekter utom de sydliga. Samma sak händer med r före n, d, t och l: r:et försvinner och den efterföljande konsonanten byter artikulationsställe från övre tandraden till längre upp i gommen. Tror inte din svenska...

Inspirerad av 20-ordsrollspelstråden och detta enbladsscenario, och stärkt av framgången med mitt förra halva rollspel, fick jag för mig att försöka realisera en av mina gamla idéer-som-aldrig-blir färdiga i formatet "halvt rollspel". Denna gång handlar det om en oförskämt rik amerikansk familj...

Superrik, superstor familj. Alla syskon, personlighetsskadade av pengar, söker mening, äkthet, erkännande, kärlek -- men hur ska de känna igen det?

Sista staden, mänsklighetens grav och dödsruna. Måste finnas mer! Rasa mot det döende ljuset! Hör! Dödens lie rasslar mot kullerstenen.

Alla slår tärning. Högre resultat, högre status. Spela ut en konflikt. Högst status vinner. Så fortsätter det. Välkommen till livet.

Tre gamla cowboys. Västern behöver inte er sort längre. En sista resa. Ni kommer inte att återvända. Varför? Varthän?

Problemet är väl kanske snarare det motsatta. Eftersom man just inte kan förutsätta detta, utan har en gnutta skam i kroppen, så finns det en hel del talang som går outnyttjad. Om jag jobbar på ett rollspel kanske jag skulle vilja att person X skrev avsnitt Y för att jag vet att hen är väldigt...

Nä, jag tror inte den stämningen fanns med i kravspecen, så att säga. Datorspelet är likväl trevligt och innehåller en hel del häftigt high concept-nonsens man kan låta sig inspireras av.

Ah sorry, jag läste slarvigt. I datorspelet Torment: Tides of Numenera finns det en plotline med att en massa olika flickor föds i staden som ser likadana ut, och det visar sig att Kanske nåt sånt? Det behöver ju inte vara en person, utan kan vara något annat som återkommer generation efter...

Ja du, krank... jag har bott snart 37 år på den här planeten, så jag vet givetvis att goda argument inte har någon automatisk tvingande kraft. Jag har trots detta aldrig besvärats av att använda ord som "rätt", "fel", "visa" och så vidare utan scare quotes eller inledande stor bokstav. Att...

Nä visst, jag förstår verkligen att folk inte tycker om det, som jag påpekat på annat ställe. Men det betyder ju inte att det är fel. Jo, bra poäng. Det är kanske en knivigare fråga. Men så länge man håller sig från det, då? De flesta AI-bilder är väl något slags matematiskt kongelat av tusen...

Argument mot: - Det är dåligt för folk som försöker livnära sig som illustratörer. Argument för: - Jag har väl inga särskilda skyldigheter gentemot folk som försöker livnära sig som illustratörer? Lika lite som jag har några skyldigheter gentemot krögare, och därför utan större samvetskval...

I Cadillac Crazy Cillerz finns också fyra principer (som jag inte kan ta någon cred för, utan det är helt och hållet Risings påfund): Den, respektive, progressiva, vilda, mörka och märkliga (weird) aspekten. Det finns kanske vissa paralleller, främst med det vilda = livet, det mörka = döden...